Mina djupa tankar julen 2011

Julen i år har varit annorlunda, minst sagt. Inte så mycket till innehåll, som till tidpunkt. Eller ja, julen infann sig precis som vanligt den 24 december, det var snarare mina jultraditioner som var försenade i år. Jag tycker om det där julpysslet innan jul och att jag inte orkade med det på grund av depp och trötthet fick mig att känna mig väldigt missnöjd och näst intill misslyckad som människa. Men när jag deppade som värst fick jag ett väldigt uppmuntrande mail från en virtuell vän (personen finns även i riktiga livet, vi har aldrig träffats men känner liksom varandra lite ändå), och jag fick hjälp av henne att bara släppa allt tills jag orkade och ville igen. Det årliga pepparkaksbaket hanns med, men inföll senare än vanligt i år. Mina andra jultraditioner som julkorts tillverkning, knäck, lussebullsbak, julgran, julgodis och köttbullsrullning med efterföljande stekning blev helt enkelt uppskjuten tills julledigheten infann sig, dagen innan julafton och på självaste julafton med andra ord. Och då var det strikt rangordning som gällde. Julgran till mig själv först för det måste jag ha, annars försmäktar jag och det vore dumt. Köttbullar se'n, man skall hålla vad man lovar och skagenröran till äggen gjordes på plats dagen innan julafton. Lussebullar, julgodis och knäcken fick vänta till julafton. Julkorten får vänta tills efter jul och tills arbetsrummet är städat, ty julen sägs ju vara åtminstone till fastan, det ger mig gott om tid.

Jag är glad för mitt julfirande i år, jag hann ju med allt jag ville, fast tidpunkten blev förskjuten och allt hade kunnat vara mer optimalt. Men en del av julens budskap är Nåd och Frid och det har jag gett mig själv i julklapp. Jag är bra och duger precis som jag är och så fick jag ett par neonrosa långbyxor med en randig tröja till i vitt, svart, neonrosa och rött av mig själv, ni anar inte hur förvånad jag blev när jag rev upp pappret. I övrigt så fick jag många andra klappar också av nära och kära, en trevlig bok och framför allt mer pengar till den efterlängtade stereon jag skall köpa (och förhoppningsvis räcker pengarna till en hårfön också), rofyllda CD skivor att lyssna på den nya stereon, flera härliga DVD filmer fick jag också och biokort. Aaa, jag har precis allt jag behöver, mitt liv är fullkomligt. Okey jag överdriver lite, det finns vissa luckor kvar att fylla innan mitt liv är perfekt och jag har allt jag vill ha. Men just i skrivandets stund kan jag känna mig nöjd över livet och grejerna jag har. Den bästa julklappen i år är trots allt att jag får fira jul tillsammans med vänner och att det är snö ute och solen skiner.

En annan cool grej som hände på Julafton var att jag inte fick min vanliga julångest över hur värdelös och otacksam dotter jag är som inte firar jul tillsammans med ursprungsfamiljen och låter dem skända min kropp och själ. Den brukar infinna sig strax innan läggdax, när allt stoj har lagt sig lite, men inte i år. Kan det verkligen vara så att jag trots allt har lagt dem lite bakom mig? Jag tror jag bestämt att jag har släppt taget om min utopi dröm. Jag har nog formaterat om min hjärnas hårddisk till att vara nöjd med den jag är och att bara omge mig med människor som stöder mitt helande och växande som människa. Helt enkelt människor som vill mig väl och då passar inte längre ursprungsfamiljens pusselbit in i mitt livspussel och framtid längre. Jag äger riktningen på mitt liv och det är så himla stort.