Visar inlägg med etikett Förändring. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Förändring. Visa alla inlägg

onsdag, oktober 12, 2016

Ett nytt kapitel i mitt liv.

Okey, ett nytt kapitel i mitt liv ska skrivas! Det började i somras med ett klänningsköp i London och har nu landat i en flytt till Ransta, 1,5 mil från Sala. För tre veckor sedan bejakade jag min längtan att flytta från Stockholm. Jag började helt enkelt med att säga till Gud: Okey om jag inte ska bo i Stockholm, vart kan jag flytta då? En mer komplicerad bön bad jag aldrig. Men jag började Googla upp Sverige och slog över till satellitläge och letade efter vart det fanns skog. Och bland träden fann jag Sala! Och allt kändes plötsligt porlande solklart, fjärilsfladdrande spännande och Guds frid fyllde mig på direkten.

Så jag googlade vidare till arbetsförmedlingen och hittade tre förskollärartjänster lediga som jag sökte efter 20 minuters vånda och ställde mig i Salabostäders bostadskö. Sedan fick jag ett stresspåslag och såg mest svårigheter. Jag skulle aldrig lyckas få någon lägenhet och hur skulle jag kunna få ett nytt jobb på 75%? Alla arbetsgivare söker ju bara arbetare som vill jobba 100%. Och fanns det en församling jag skulle kunna engagera mig i och som jag skulle kunna känna mig hemma i? Det är då det är bra att omge sig med vänner som tror mer på mig än jag själv gör och som har större tro än mig. Så när jag nojjade som mest sökte jag förbön och stöd av vänner som jag vet stöttar mig. Så när jag bröt ihop över att jag fick lägenhet före jobb och var villig att överge alla planer på flytt sa vännerna: signa lägenheten! Skulle Du få lägenhet av Gud men inte jobb?! Och så kunde man ju också se på saken, så jag signade lägenheten efter den andra intervjun i tro på att jobb skulle fixa sig. På Salabostäder har de förövrigt aldrig förmedlat en lägenhet till någon med så kort kötid som mig, 14 dagar i kö = 30.8 kvm i Ransta. De undrade till och med hur jag hade burit mig åt. Och jag fick möjlighet att berätta om alla Er som har bett till Gud tillsammans med mig om att jag skulle få en lägenhet i Sala.
Här i Ransta ska jag bo från januari 2017, i Västmanland. Det är ett pyttelitet krypin mellan skogen och åkrarna, men den är min och hyran är låg. Om jag möblerar lägenheten smart så kanske 30.8 kvm transformeras till ett slott!
Jag har nära till allt i Ransta. Nära till tåget. Nära till mataffären. Nära till naturen. Nära till Pizzerian. Nära till hembygdsgården. Nära till jobbet (9 min med tåg). Ja, det var ju det där med jobb. Jag knep en av tjänsterna fyra dagar efter att jag signade lägenheten. Allt samverkade till det bästa och mitt äventyr kan börja om 12 veckor. Helt galet jag vet! Jag ska jobba på en förskola med 26 barn det är ungefär 118 barn mindre än vad jag är van med. På Myran har jag 23 barn bara på min avdelning. Så mitt nya jobb blir lite som att arbeta på avd. 4, fast uppdelat på två avdelningar med fem pedagoger. Jag kommer att arbeta med 13 stycken 2-3åringar, det blir kul. Jag har inte arbetat med yngre barn sedan 2004 och vet inte riktigt vad jag har gett mig in på. Dessutom tror jag att jag är världens långsammaste pedagog på att byta blöjor. Men jag känner mig redo för nya äventyr och borde ju bli skickligare på blöjbyten med tiden!

tisdag, april 26, 2016

Mål 2016 uppföljning

Rött betyder att målet inte är uppfyllt
Orange betyder att målet är påbörjat.
Grönt betyder att målet är avklarat.

Under 2016 ska jag:

1. Köpa täljkniv till täljhästen.
2. Tälta på tre öar.
3. Städa källaren och göra mig av med Lillkanins grejer. Jag har gjort mig av med Lillkanins saker. I övrigt är källaren ett kaosområde i mitt liv. Fyllt med grejer jag inte behöver.
4. Vandra i skogen med Tea. Men vill ju vandra fler gånger!
5. Annordna crafternoontea 5 gånger.
6. Laga tapeten i hallen.
7. Laga mat på Muurikkan.
8. Lära känna en ny vän.
9. Måla 3 st pallar.
10. Odla något ätbart.
11. Gå runt Gömmaren.
12. Skriva 12 st snigelbrev till 12 olika människor. Ett avklarat 11 st kvar.
13. Semestra klokt. Det ser lovande ut...
14. Laga cykeln.
15. Se en teater på Dramaten
16. Besöka Wasamuseet.

torsdag, mars 05, 2015

Livserfarenhet

Jag har under perioden november 2014 till januari 2015 erövrat en ny sorts livserfarenhet som har förändrat hela mitt liv. Allt började i och med en hotfull situation på min arbetsplats som i sin tur utlöste ett stresspåslag, det stresspåslaget tvingade fram en förändring av mitt liv. Jag var tvungen att korrigera mitt sätt att leva, återigen utmana mina gamla reaktionsmönster och möta mina rädslor. Lyckligtvis behövde jag inte lösa den här kaosperioden i mitt liv på egen hand. Jag fick stöd och hjälp av min chef, företagshälsovården, vänner och bonusfamiljer. Den process som jag gick igenom under sju intensiva terapiveckor, lärde mig otroligt mycket om mig själv och jag tog stora kliv mot ett friare liv på många plan.

Min krishanterare under processen hette Krister och var bästa sortens psykolog: trevlig, lyhörd, utmanande och talade på ett språk som jag kunde relatera till känslomässigt och rent intellektuellt. Vi var en bra matchning!

Jag lärde mig om hur mitt förflutna fortfarande styr mitt nu och påverkar mina reaktionsmönster. Jag fick verktyg för att hantera och motverka dessa automatiserade reaktionsmönster.

Fiskbensmetoden var den första metoden som jag lärde mig.
Den metoden går ut på att man lyfter ut ett problemområde, i mitt fall tittade vi på rubriken: Ansvar. Det är ett problem för mig att jag känner så stort ansvar och att jag tar för mycket ansvar. Ett område som jag var helt blockerad att arbeta med innan jag fick den här metoden. I huvudet på fisken skriver man in problemet man vill jobba med, i mitt fall ansvar. På fiskbenen skriver man olika exempel på vad problemet består av, i mitt fall var det saker som 45 sekundersregeln, att göra andras jobb, att jag erbjuder mig att göra saker för att inte belasta andra, handla grejer, planering och struktur mm. När problemet har benats ut, var det lättare för mig att se att det faktiskt fanns saker som jag kunde förändra och därigenom minska min stress. Det är svårt att göra något åt " jag tar för mycket ansvar" men när jag kunde plocka ut små saker som: 45 sekundersregeln, gå och handla saker, bara göra mina arbetsuppgifter mm. ja då gick det ju att minska stressfaktorerna. Jag lärde mig att det var möjligt att förändra mitt liv och må bättre.
När man har fyllt i ett "fiskben" går man vidare till "diagram analysen". Där för man in de olika fiskbenen i de olika rutorna, de sakerna som hamnar på minussidan behöver man inte ägna så mycket tid åt i ett inledande skeende, utan de är sakerna på plussidan som man skall titta på främst och förändra. Och då framför allt rutan "Svårt att ta itu med, men ger mycket bra/bra stressreducering". Det var en bra metod för mig att att ta reda på vart jag skulle börja, vad jag skulle ta itu med först liksom för att få ut mest stressreducering. Men det var verkligen inte en lätt process för mig, det drog fram mycket ångest ur min själ att försöka förändra och rucka på dessa inlärda beteenden. Men fantastiska Krister klarade av att härbärgera min ångest och rädsla. Han klarade av att leda mig ut ur min rädsla och se möjligheterna, under hela den här förändringsfasen av mitt liv.

ABC-Metoden, lärde jag mig mest av en slump. Krister och jag fick extra tid av HRM och kunde fördjupa min process att stressreducera mitt arbetsliv (och privatliv, de hänger ju liksom ihop). Det var en metod som hjälpte mig att förstå mig själv och mina reaktionsmönster, helt på egen hand. Jag har alltid fått väldigt bra hjälp av mina fantastiska terapeuter när det gäller att förstå mig själv och varför jag reagerar som jag gör. Men nu kunde jag själv se sambanden. Jag använder ABC-metoden så ofta som jag behöver. A står för Aktivator, dvs. den händelse som sätter igång ett beteende, B står för Beteende, dvs. allt man gör och säger, C står för Concequenses (Konsekvenser) dvs. det som följer på ett beteende och antingen uppmuntrar beteendet eller får beteendet att avta. Man börjar med att skriva ner ett beteende som man vill förändra och skriver ner det i B kolumnen. Sedan tar man reda på vad det är som aktiverar det beteendet, och skriver in det i A kolumnen. Slutligen tittar man på vad konsekvenserna blir, antingen man fortsätter som vanligt eller om man väljer att förändra beteendet och när man har skrivit ner det i C kolumnen gör man ett val. Kanske det svåraste valet man kommer att göra, för det är inte enkelt att förändra sitt liv och rucka på inlärda reaktionsmönster och vanor.

För mig var processen som jag fick göra på Feel Good företagshälsovård tillsammans med Krister min räddning, både privat och arbetslivsmässigt. Jag investerade jättemycket tid, kraft och energi på att verkligen försöka förändra mitt liv, för att jag är värd det. Idag lever jag ett annat liv, ett liv där balansen är upprättad mellan arbete och fritid, där båda delarna är lika viktiga. Jag är glad att min chef och arbetsgivare gav mig den här möjligheten och att jag fann modet inom mig själv att verkligen förändra mitt sätt att leva. Nu orkar jag ha fritid igen, schemalagd träning och olika sorters kreativitets utövande. Som att lära Krister, bästa sortens psykolog, att luffarslöjda. Konstaterade glatt att han var den sortens slöjdare som var lätt att handleda, men som inte kunde slöjda och prata samtidigt så han har lite att lära...

lördag, januari 31, 2015

Utvärdering av strävandemålen jan-15

Ekonomi:
- Sparande och investeringar jag behöver göra under året.
  • Jag har inte ökat mitt kapitalsparande till 3000kr/månad, det är något jag bör göra framöver.
  • Jag har kommit gång med mitt regelbundba spande igen, skickade iväg 3000 kr till sparkontot som skall gå till sommarens resor.
  • Jag köpte ett träningskort för 2015, kostade 2300 kr, behöver träna 22 gånger till under ett år för att det skall löna sig och det kommer jag att klara.
  • Jag har inte köpt tyg till drapperi i arbetsrum, vardagsrumsgardiner och sideboard, pga. övriga investeringar som jag gjort. Jag har heller inte köpt verktyg till träslöjden.
  • Jobbet:
-Jag behöver sänka min ambition utan att bli en dålig pedagog.
  • Feelgoodsamtalen har gått jättebra och jag har lärt mig att känna igen mina stressbeteenden och vilka aktivatortriggers jag har samt förändra konsekvenserna av mitt beteende.
  • Samtal med min chef- har haft ett uppföljningsamtal som hjälpte mig att forma en struktur som känns hållbar och genomförbar. Ett nytt uppföljningsamtal är inbokat.
  • Jag har blivit duktigare på att sätta mig själv främst, känner mig försiktigt optimistisk. Jag har inte gjort andras uppgifter bara för att saker skall bli gjorda
  • Jag har lyckats begränsa min egen planering till 4 timmar per vecka. Men det är bräckligt, fritidslistan hjälper mig att investera tid på icke jobbrelaterade saker. Det är bra för mig!
Kroppen:
- Jag behöver sänka min stressnivå i kroppen och hjälpa kroppen slappna av, jag skulle må bra av att gå ner i vikt.
  • Hålla en jämn dygnsrytm hela veckan, hela året. Det har jag inte klarat än, men jobbar med problemet.
  • Inte ta med mig jobbet hem eller in i relationer. Det klarar jag ganska bra.
  • Minska sockerintaget,inte stor framgång där. Tar tag i problemet igen.
  • Yogaträna regelbundet samt göra små yogaövningar dagligen. Jag tränar yoga på torsdagar och har gjort lite yoga hemma.
  • Jag går på massage regelbundet.
  • Jag slöjdar på någonting varje vecka, har slöjdat med vänner och i min ateljé och på måndag börjar glaskursen igen.
  • Promenerar varje vecka, det har jag gjort en del men det kan jag bli bättre på.
  • Träna regelbundet...hm...jag har börjat träna, men jag är inte framme på en regelbunden nivå än.
  • Själen
- Bearbeta det som behövs och förstärka nya tankebanor.
  • Feelgoodsamtalen har fortsatt och stora genombrott har skett och jag har kunnat ta nya steg i livet tack vare det!
  • Min biologiska arvsmassa dog och då fick jag kraft att utmana gamla tankemönster och då släppte mycket stress.
  • Yogakursen deltar jag regelbundet på.
Fritid:
- Jag behöver avsätta "egentid" i almanackan varje vecka, helig tid för roliga saker som är bra för mig och som jag tycker om. Det har jag verkligen gjort under januari. Känner mig lycklig av all kreativitet jag har lagt ned tid på och umgänge med nya och gamla vänner.

Vänner:
-Vänskapsrelationer är viktiga att vårda och förtjänar en egen punkt.
  • Slöjda mer tillsammans med vänner och annat trevligt knytt. Jag har varit både på slöjdträff och spontanslöjd den här månaden, glaskursen har startar snart det ser jag fram emot.
  • Mitt mål var att lära känna en person till under året och utveckla den relationen. Det är påbörjat och nu ser jag fram emot att fördjupa den relationen.
Miljö:
-Återvinning och hållbarhet. Här har jag inte gjort så mycket förändring, men jag har rensat garderoben två gånger och skänkt bort kläder.
  • Äta mer ekologiskt och bara köpa ekologiskt kött
  • Återvinna mer, rensa och skänka bort saker i större utsträckning
  • Övergå till miljömärkta rengöringsmedel
  • Skaffa diskpropp till sköljvasken/diskbalja

tisdag, januari 13, 2015

Förändring!

Jag har föreställt mig hur det skulle kännas när de genetiska arvsmassorna som skapade mig var döda. Jag har drömt om hur mitt liv skulle vara då. Det knepiga med drömmar är att det sällan blir som man drömmer och föreställer sig...

Dagen som jag har väntat på kom till sist. Han är äntligen död och borta, han som var min sista genetiska arvsmassa. Han har aldrig varit en pappa för mig och jag har aldrig varit en dotter för honom. Han dog som han levde. Utan samvete och ånger, det visar till och med testamentet. Men mitt liv fortsätter oberoende av hans död, för mig har han varit död länge. När den kvinnliga genetiska arvsmassan dog först, så tänkte jag att han nog skulle se till att jag fick ärva så lite som möjligt, som straff för att jag valde ett annat liv. Jag känner mig lite besviken på att jag fick rätt på den punkten. Någonstans djupt i mitt hjärta önskade jag att han på dödsbädden skulle känna ånger och skuld för all smärta han åsamkat min kropp och själ, men istället gav han bort nästan alla pengar fyra dagar innan han dog som en sista ondsint gärning. Men det säger mer om honom än om mig.

Jag har skapat mig en ny identitet, byggt upp ett nytt liv och jag är så långt ifrån den person han önskade att jag skulle vara. Jag känner mig stolt över vad jag har åstadkommit med mitt liv, med hjälp av hundratals timmar terapi och goda vänners osvikliga stöd. Jag är jag och jag tänker: Fy i helvete vilken jävla tur att jag inte är min ursprungsfamilj!

onsdag, januari 01, 2014

Backspegel 2013

  • 31 dec, sydde en baksida till bokhyllorna, av ett finsk designat tyg som jag har fått av min terapeut. Det blev good enough, men inte exakt perfekt precis. Tyget, tja det är orange, svart och lila i sann finsk anda, helt olikt något jag skulle falla för. Överraskande. Firade senare nyårsafton med bästa sortens vänner, i en förort innan min. Priscilla och John tog bra hand om Julia och mig och serverade fantastisk mat, stod för trevligt sällskap och tillsammans hade vi en betydelsefull stund i bön innan nyårsklockorna klingade och fyrverkeriet ebbat ut. Bättre kunde det inte ha blivit. Är så glad för att jag har dem i mitt liv.
  • 30 dec, flyttade äntligen mina bokhyllor, städade hela dagen, med resultatet att det blev rörigare än någonsin i lägenheten. Suck!
  • 27-28 dec, var kattvakt till gulligaste katten i stan, Özil var bästa sortens sällskap, ville bli gosad med hela tiden. Bjöd dit Carolina på blåbärsglögg och pepparkakor, så roligt att träffa henne. Det blir alldeles för sällan.
  • 23-27 dec, julen firades i Dalarna, helt enligt planen. Snön föll lagom till julaftonsmorgonen. Min själ gladde sig. Nätterna tillbringades i sängfluff, med bästa bonussyrran och diverse filmer av olika slag. Åt mat gjorde vi såklart också, som sig bör, mellan måltiderna fikades det rikligt. Min fina vän Julia tittade förbi på juldagsfika. Alltid trevligt att träffa henne. En uppfriskande promenad hanns också med, innan vi reste hemåt. Solen sken och vyerna var vackra, alltid bra att tanka lite D-vitamin. Vilade mycket den här julen, stressnivån sjönk en aning.
  • 20-22 dec, massiv ångest och stress. Varför blir det alltid så här? Min stressnivå var nästan ohanterlig och jag undrade hur jag skulle orka leva, men framförallt jobba de sista dagarna på jobbet efter nyår. Jobbiga dagar, men jag tog mig igenom. Lyckades också köpa alla julklappar, tillsammans med min fina vän Julia. Så tacksam för sällskap.
  • 19 dec, sista arbetsdagen för året. Kraschade i Skärholmen, när jag skulle julhandla. Fick hjälp av bästa sortens vän, Emma, så att jag kunde ta mig vidare till Billströms för att äta något. Godaste mackan och en kopp te fick jag i mig, sakta kände jag hur livet återvände till sin normala status. Ångesten vände tack och lov lite grann så jag kunde åka hem, dock utan uträttad julhandel!
  • 18 dec, möttes av beskedet att min chef av alla människor, hade satt igång ryktet om att jag hade sagt upp mig. Vissa visste, andra inte. Så jag tog tillfället i akt och gick runt och berättade det för alla. Det känns helt rätt att sluta och att tre av fyra veckor av uppsägningstiden infaller under julledigheten passade perfekt. Kunde inte ha sagt upp min på en bättre tidpunkt.
  • 13 dec, jag sa upp mig från mitt jobb och tackade ja till en förskollärartjänst på en förskola i Botkyrka. En vändning i karriären, som jag hoppas kommer bli mer lyckad för min egen del. Jag har lärt mig en hel del om mig själv, under min tid på gamla jobbet, som jag nu bär med mig in i mitt nya jobb. Det finns potential att det kan bli bra på nya jobbet.
  • 9 dec, sökte jobb i Botkyrka. En väldigt trevlig och inspirerande intervju. Fjärilsfladdret började röra på sig i magen.
  • 6 dec, planeringsdag, min tre kollegor var borta på förmiddagen. Jag fick mycket gjort och skrev med stor framgång utvärderingen av verksamhetsåret, på eftermiddagen kom två av tre kollegor och jag lärde mig nya saker om mig själv. Bestämde mig för att säga upp mig.
  • 6-8 dec, tant Gerd kom för att hälsa på, hon skulle närvara på min fest. Hon stannade till söndag morgon. Det blev en mycket trevlig helg, älskar att ha tant Gerd på besök.
  • 7 dec, den stora festdagen, för att fira min 40-åriga livserfarenhet, gick av stapeln på Vaxholms hotell tillsammans med kära vänner. Fantastisk mat (dock med ändrad meny, pga. köksmiss vilket kompenserades rikligen ekonomiskt. Ett brödunder av en annan karaktär, men lika välsignat), vackra tal och fantastiskt trevligt middag. Jag är en av de rikaste människorna på jorden, inte om man räknar kronor och ören, men jag har de finaste vännerna och det går inte att mätas i pengar.
  • 2 dec, sökte jobb i Aspudden, ett inspirerande samtal som piggade upp mig, men de ville inte anställa någon på 75% och det visste jag egentligen.
  • 1 dec, det traditionstyngda pepparkaksbaket gick av stapeln hemma hos bästa sortens vänner, familjen Axelsson. Nya pepparkaksformer hade vi också, helt enligt traditionen: Gotlands lamm och en Marimekko snöflinga. Årets pepparkaksdeg var hemmagjord såklart, mjölkfri och helt perfekt i konsistens och smak. Fokus på årets julbak var dock lussebullar och lussekatter, samt på bordsgemenskap med goda vänner. Mina vänner sjöng helhjärtat "Jag må hon leva..." och firade min "riktiga" födelsedag, som i år inföll på Julbakardagen.
  • 30 nov, julslöjdseventet i Fokungakyrkan, en väldigt kreativ dag, som erbjöd människor i alla åldrar att slöjda in julen. Vi erbjöd ljusstöpning, pepparkaksbak, syslöjd, täljning, smällkarameller, julkrubba och halmslöjd. Maria höll en andakt kring julkrubban om julevangeliet som inkluderade alla och var fantastisk. Bordsgemenskap med fika fanns så klart också med. Julslöjdseventet var årets höjdpunkt. (Nästa år,då kör vi igen, så bra blev dagen).
  • 27 nov, julfest i konserthuset med jobbet, coolt men jag gick efter maten, innan del 2 för att jag var så trött och lagom road av tillställningen.
  • 26 nov, bonus syrran har show på skolan, otroligt roligt att jag hade möjlighet att vara med. Är så stolt över Anna!
  • 22-24 dec, tant Gerd var på besök, ett kärt återseende. Vi gjorde en kvällstur till Gamla stan och åt på restaurangen, Svarta fåret. En annan dag gjorde vi potatisgratäng och åt älgstek, från min festdag och gjorde laktosfri hjortronsås. Mums!
  • 10-15 nov, värsta sortens utmattning drabbade mig och slog ut mig i fem dagar, men skall man fylla 40 år och festa får man ta baksidorna också. Kostsamt ekonomiskt och psykiskt, men i efterhand var det ändå värt att fira mitt liv så storartat som jag ändå valde att göra.
  • 9 nov, Emmys Fantastiska Fest För Alla Som Vill, gick av stapeln i Folkungasalen, Folkungakyrkan mellan 15.00-22.00 (samt därefter två timmar städning). En fantastisk fest, tillsammans med 96 fantastiska vänner av alla de slag. Så roligt att jag fick ihop en så fin festdag, med otroligt god mat, trevlig stämning, bra program för barn och vuxna- en fest helt i min smak. En helt drogfri fest såklart, till mina arbetskollegors stora förvåning! Fick fantastiska gåvor: täljhäst, teservis, tovat sittunderlag och ett eget Hobbithus hörde till höjdpunkterna,  liksom presentkort och andra gåvor. Roligt att två av mina gamla chefer, min fina kollega, min skolkamrat och mina Uppsala vänner kom till festen. Menyn: rökt renkött, älgrostbiff, glödkakor, varmrökt röding, hjortronsås, hemgjord potatissallad av den franska typen, västerbottenspaj, tårtor av olika slag och Elisabets kakor. 
  • 8 nov,  såg Thor 2 på bio, tillsammans med bästa sortens vän, Kalle. 
  • 2 nov, kalas för bästa 10-åringen hemma hos min terapeut, så roligt för Paulina att få vara med på en sådan fantastiskt födelsedagsfest för bästa kompisen.
  • 26 okt, var på Jokkmokksmarknaden med bästa sortens vän Mia, köpte fler glödkakor, en bit skinka, sista flaskan blåbärsglögg och två rödingar.
  • 25 okt, köpte 20 glödkakor till festen på Jokkmokksmarknaden, tillsammans med bästa sortens vän Julia. Vi träffade Eva på marknaden, det var en trevlig överraskning, Elisabet, Per och Susan träffade vi också.
  • 18 okt, filmdag Big Bang Theory tillsammans med bästa sortens humoristiska vän Tea. En fantastisk dag.
  • 10 okt, GUF gruppen startade, så roligt och pedagogiskt spännande att få vara med och utveckla ett kvalitetssäkrande verktyg för barns lärande. Den roligaste pedagogiska utmaningen på mitt nya jobb.
  • 9 okt, fick reda på att Britt hade dött, fick bouppteckningspapper med posten.
  • 5 okt, en mycket rolig Trekkdag, med film och brädspel med goda vänner i Skarpnäcks kulturhus.
  • 29 sep, bästa sortens vän Elin, döptes till Kristus. Trevlig middag efter kyrkan för att fira henne. Kul att jag orkade vara med.
  • 17 sep, Britt dog.
  • 12 sep, middag med finaste chefen, Maria. Alltid trevligt att träffa henne. God italiensk mat och fantastisk efterrätt.
  • 8 sep, pysseldag med Eòwyn och Tea, fantastiskt kreativt och roligt. Vi hade verkligen en rolig dag.
  • 31aug-1 sep, Gerd is back in town. Så kul!
  • 24-25 aug, hjälpte Brickebergskyrkan med deras församlingsläger. Jag hade hand om barnens program och handledde i att göra fjärilar och knytdockor. En otrolig upplevelse, väldigt kul att jag vågade haka på denna utmaning!
  • 23 aug, klippning i Arboga med efterhäng hos KjellAxel och Vivi-Ann som bjöd på en fantastisk middag och guidade mig runt i metropolen Odensbacken. En skön natts sömn fick jag också.
  • 15-17 aug, slöjdade på kulturfestivalen. Hur kul som helst, stolt över att få representera hemslöjden och slöjdklubben. Albin och Joel kom förbi en dag. Det var kul och alla blev så imponerade av deras artiga- och hjälpsamma attityd.
  • 11 aug, slöjdträff på slöjdhuset inför festivalen.
  • 2-8 aug, årets Gotlandsresa, sol, bad, krukmakeri, bordsgemanskap och slappa dagar. Brände upp mig första dagen...i vanlig ordning. Min teservis valdes ut och köptes in, men det "glömde" jag såklart och kom att bli "väldigt" förvånad den 9 november...
  • 29 jul-2 aug, bussresa till vackra Öland, för att hälsa på min goa vän Disa. Mycket glass blev det och mellan regnen sken solen.
  • 28 jul, spelade Sagan om ringen spelet i Skogås, tillsammans med bästa sortens vänner. Så kul, men vi dog båda gångerna och Saron fick makten över ringen. Suck bättre lycka nästa gång.
  • 27 jul, min Lillkanin blev sjuk under Familjelivslägrets sista dagar och när jag kom hem fick jag hjälpa henne att avsluta sina livsdagar.  Fick hjälp av Paula och Jan att sortera känslor och därefter blev jag handlingskraftig och ringde veterinär och en god vän som kunde skjutsa mig dit. Hon var så tapper min lillkanin, jag klappade henne ända tills hennes hjärta slutade att slå. Det var en fin men sorglig stund. Hon blev 9,5 år gammal. Kvällen spenderade jag i Alby, tillsammans med mina närmaste och bästa vänner. Lillkanin begravdes vid ett senare tillfälle (efter viss tid i frysen), på en plats med utsikt över Mälaren omgiven av rosa blommor. 
  • 20 juli-26 juli, först en dag på vandrarhem med bästa bonusfamiljen, sedan lägeravslutning med bonus syrran som sjöng passionerat om Jesus. Kul att jag fick vara med om detta. Efter att bonus syrran genomfört div. kramande (vilket kom att kännas som att det tog en evighet) fortsatt vår bilresa till ledarsamlingen för Familjelivslägret på Hjälmaregården. Hade ansvar för familjeslöjd på eftermiddagarna och After Eight slöjd för de äldre barnen på kvällarna. Det var kreativt och roligt. En verklig energikick och kreativitetboost. Temat var Western inspirerat, så hos mig fick man slöjda med indianpärlor, göra sheriff stjärnor, indianskrudar och annat roligt som fia med knuff, oroar och luffarslöjds hjärtan mm.
  • 5 juli-11 juli, åkte till Gotska Sandön, tillsammans med min fina kollega Inger. En fantastisk resa i en storslagen natur. Det tog på mina krafter, jag klarade sanden och gruset dåligt och hade svårigheter att hänga med i Ingers takt. Men fick fantastiska dager tillsammans med henne och på egen hand. Njöt av vyerna, badade, solade, vilade, läste, såg film, fotade fina bilder och sov gott i mitt tält. Hemresan blev en dag senare pga. storm och jag hade gärna väntat en dag till, för det blåste en hel del under hemresan som var en aningens jobbig. En resa jag sent skall glömma, två meter dyningar, spenderade tiden med att ligga ner och blunda och önskade att jag dog typ. Min vän Inger säger att man glömmer båtresan till nästa gång man beställer biljetter till ön och jag sätter mitt hopp till det, för visst skulle det vara kul att återvända. Helst med flyg...
  • 30 jun, satte potatisen i min odlingslott, grävde och vände jorden i min nya odlingslott. Det kändes i kroppen efteråt. 
  • 28 jun, fantastiska Helena integrerades, en sorg och stor glädje på samma gång. Vi fick många fina stunder tillsammans, saknar henne fortfarande emellanåt.
  • 21-23 jun, en  tälttur till Fjärdlång över midsommar, stukade foten redan dag två och rev sönder det andra benet i fallet. Så det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig...Det var grymt med myror på ön och jag fick 9 fästingar. Fick äta dubbel penicillinkur pga. av borrelia efteråt.
  • 9 jun, sista gudstjänsten i Elimkyrkan, en mäktig gudstjänst. Härligt att kunna avsluta med en fullsatt kyrka, nu blickar vi mot Södermalm och Folkungakyrkan.
  • 8 juni, min Lillkanin flyttade ut på sommarbete. Anade att det skulle bli hennes sista sommar, hon var liksom inte som vanligt, mycket mer stillsam.
  • 1 jun, jättevalmon blommar, lite senare i år än förra året. Men den är lika storslagen.
  • 29 april, fick reda på att min chef sagt upp sig, så himla tråkigt. Jag gillade Gunilla, jag valde ju arbetsplats för att jag gillade hennes ledarskap och pedagogiska tankar. Hon kommer att saknas mig.
  • 23-26 maj, tog en mickropaus från jobbet och åkte till Prag med Elisabet. Vi hade fina dagar i ett turisttätt Prag. God mat och trevliga fika- och shoppingstunder. Resan avslutades på en engelskspråkig gudstjänst i en Baptistkyrka, en fantastisk upplevelse. Glad för att Google hittade den åt mig. 
  • 27 apr, bästa terapeutens man fyllde år. Han är bäst, hjälpsam och generös!
  • 9 mar, pilkorgsflätningskurs, gjorde min första pilkorg. Det var roligt, men läraren var inget vidare, gillade inte honom så jag deltog bara en gång. Men korgen har jag kvar som ett minne.
  • Vecka 9, Sportlovsläger, ansvarade för slöjden på barnens fria val, samt såg till två barn så att de hade det bra på lägret, visade bla. en massa film på kvällarna för dessa barn. 
  • 23 mar, planerade kommande sportlovsläger, vecka 9. Kul. 
  • 23 feb, ett blomstrande flygplans- och planetprojekt tog form. Det var verkligen kul att ta del av det projektet, det var fullt av kunskap, fantasi och kreativitet.
  • 7 feb, första dagen på nya jobbet. Saknade Aspen, speciellt på rasten. Det var alldeles tyst i personalrummet, kände mig lite dum.
  • 6 feb, sista arbetsdagen på förskolan Aspen. Sorg i hjärtat och glad för nya förskolan. Blandade känslor med andra ord.
  • 5 feb, en fin festdag tillsammans med barnen på Äppeldalen, fick fina avskedsgåvor och jag berättade en saga och visade Dr. Snuggles. Festen avslutades med disco och festlig dricka med ny poppade popcorn. Barnen fick en fin stund och kunde säga hej då. Det var en viktig fest.
  • 2 feb, filmdag med hjältetema tillsammans med Kalle inför kommande bio besök.
  • 26 jan, mina fina vänner som jag håller på att lära känna kom förbi på middag, älgstek med rotgrönsaker bjöd jag dem på så att de med säkerhet kommer att vilja komma tillbaka. Jag önskade att John och Priscilla bodde närmare så vi kunde träffas oftare. 
  • 25 jan, finaste terapeuten Paula fyllde år. Älskar henne och hennes engagemang för de mest utsatta. Blir alltid glad när jag tänker på henne.
  • 21 jan, hälsade på nya jobbet. Kändes konstigt, pirrigt och nervöst. Barnen verkade intresserade.
  • 6 jan, heldag med Sheldon Cooper och Tea, jag behöver inte säga mer. En väldigt rolig dag med med mycket skratt, godis och god mat.
  • 31 dec-1 jan, skrev backspegel för 2012 och önskade vänner Gott Nytt År!

måndag, oktober 14, 2013

Döden är en del av livet.

Fick beskedet med posten, en biologisk arvsmassa är död. Jag känner: Yes, one to go! Man kan ju undra hur jag kan uttrycka mig så här rått och kallt, jag hör själv hur det låter, men det finns anledningar till detta för er som inte vet något om min bakgrund. Det mesta arvsmassorna i fråga har gett mig i livet är smärta, mardrömmar, svek och ärr i själen. Arvsmassorna skändade min kropp och lät också min kropp skändas av andra från det jag var liten, tills jag blev stor. Övergreppen upphörde inte förrän jag själv bröt mig fri av egen vilja. Banden kapades och jag kunde trevande börja leva mitt liv. Jag var fri att bygga relationer med människor som älskade mig trots ärren, rädslan och ångesten. Människor som har tagit mig hela vägen fram dit jag är idag. Det var värt allt att kapa banden till ursprungsfamiljen, till arvsmassorna, till parenteserna i mitt liv.

Jag brukar ju allt som oftast hävda att Google har svaren på alla mina frågor, så jag Googlade och fann det jag sökte: dödsannonsen. Begravningen hade varit, vilket var skönt för då slapp jag ta ställning mot att gå. För gå, det hade jag aldrig tänkt göra. Det som är spännande med min ursprungsfamilj är att de aldrig slutar förvåna mig, tvärt emot familjetraditionen skall kroppen kremeras och hällas ut på en anonym minneslund. Kan inte låta bli att fundera över anledningen, är det av snålhet eller önskade arvsmassan detta själv?

I den kommun som jag jobbar i, har man rätt att vara hemma med lön ett par dagar när nära anhöriga har avlidit, för att sörja. I mitt fall känns "sorgen" komplex, mest för att jag inte känner någon direkt sorg, bara trötthet i kroppen och lite stress över praktiska saker. Emellanåt har jag funderat på om jag borde känna mer. Men nej, jag kapade medberoende-bandet för många år sedan och något annat band har jag och arvsmassan aldrig haft. Nu väntar jag hoppfullt på att resten av arvsmassan också skall dö ut. Då blir mitt liv ännu mer fritt, men redan idag har jag ett liv! Jag har uppnått det jag behöver för att känna mig lyckad och lycklig. Klart man alltid kan sträva efter mer pengar, framgångsrikare arbetsplatser, giftemål etc, men man kan också luta sig tillbaka och känna sig nöjd. Jag väljer det senare och lutar mig tillbaka i min nya sköna soffa och låter nöjdheten ta plats i mitt inre. Med utandningen viskar jag till min själ: One to go! 

lördag, augusti 10, 2013

Nu är tiden inne.


På väg att bli med soffa, känns nervöst och pirrigt på samma gång. Min första soffa tiggde jag till mig som 6 åring av en tant som skulle flytta till ett vårdhem. Det var en antik soffa med vackra träsniderier och rosa tyg, en dröm för ett litet barn som jag. Jag sa helt enkelt till tanten, att hon inte kommer att ha användning för soffan dit hon skulle och så fick jag den. I mitt första boende gick den inte in genom dörren, så den fick stå ett par år hos en vän innan soffan slutligen kom hem till mig i förorten där jag nu bor. Efter en tid hamnade dock soffan i soprummet, den förde med sig för mycket negativ energi och påminde mig om mina barndomstrauman. Så när jag rensade ut all skit i mitt liv fick soffan också åka, men den var verkligen vacker! (Gläder mig dock åt att soffan fick ett nytt hem redan efter tio minuter i soprummet, då en ny ägare tog med sig den hem till sig). Min andra soffa kostade 200 kronor på Myrorna och den klädde jag om två gånger. Det var en liten och behändig soffa, lätt att skruva isär, flytta runt på och att klä om (den bor nu i mitt källarförråd och väntar på att någon skall behöva en vacker liten soffa i brunt). Min tredje soffa ärvde jag gratis, den har stort trygghetsvärde för mig och jag somnar gott i den allt som oftast. Men nu är den gammal och sliten, den går sönder allt mer som gamlingar har en tendens att göra med tiden. Men jag älskar den och allt vad den står för! Den kommer att saknas mig! Min tilltänkta soffa på Mio möbler (den fjärde soffan i mitt liv) kostar lite mer än de andra, men jag hoppas jag blir lika nöjd med den. Men så är det ju det där med att jag inte gillar förändringar, det är ju mitt svåraste symptom efter min traumatiska uppväxt, näst stresskänsligheten, så det känns blandat nu när jag skall bege mig till Mio! Jag vill ha en ny soffa, men jag vill samtidigt inte skiljas från den jag har! För den jag har, är en symbol för trygghet för mig och gör jag mig av med den, försvinner då min känsla av trygghet? Jag vet att det är mitt "gamla tänk" som spökar och att jag idag bär trygghetskänslan inom mig, men som vanligt hänger inte känslorna och hjärnverksamheten ihop riktigt som det skall. Min terapeut suckar nog lite inombords och jag hör henne säga: men tänk på sängen, som du höll på innan och hur blev det? Nu vill du ju aldrig byta tillbaka till gamla loftsängen?! Förändringar dör man inte av, du vet ju det vid det här laget! Och jag vet ju allt det där, så det är tid för mig att resa mig upp ur soffan och bege mig till Mio möbler och beställa min soffa Focus! Det kommer att bli bra, jag vet ju det...Mio möbler here I come!