Slöjddag på Nordiska museet

Nu har jag kommit hem efter en otroligt rolig slöjddag på Nordiska Museet, tillsammans med fantastiska Anna Karin och cirka 15 slöjdsugna barn. Temat var slöjd i rörelse, utifrån "Legenden om Drömfångaren". Barnen fick börja med att göra en egen drömfångare, det gick väldigt bra fast de yngre barnen tyckte att det var svårt att knyta nätet. Utöver drömfångare, hann barnen slöjda många fler saker: gossedjur, kuddar, vedförråd, golfklubbor, ring på pinne, trädockor, fingervirkade sjalar med mera. Dessutom hann vi med att fika en stund. En väldigt kreativ dag med andra ord, som verkligen satte guldkant på skolslöjd utställningen som de har öppnat. Jag fick dessutom låna med mig mina bästa kompisars barn hela dagen, det var väldigt roligt att få dela den här dagen tillsammans med dem. De är fantastiska, de där grabbarna. Gilla knappen i klickad! Efteråt lämnade jag igen barnen igen, i förroten bortanför min och fick fantastiskt god mat, gemenskap och filmmys tillbaka. Nu drömmer jag om...det får ni veta mer om den 8:e mars...Hi, Hi, Hi!

Slöjdhandledareutbildning, kursdag 10

Idag var det avslutning på slöjdcirkus utbildningen. Sista gången med gänget. Vi var ett väldigt bra gäng människor och utbildningen var rolig och inspirerande. Idag gjorde vi lite olika saker, endel gjorde färdigt sin korg och vi andra kunde välja olika saker att göra. Vi kunde göra pappersblommor (det var inte min grej), kronor i gräs slöjd, tälja stämplar och trycka vimplar. Dagen avslutades med att vi dukade upp till fest och gjorde en utställning med allt som vi hade gjort under kursens gång. Under hela kursen har vi varit väldigt bra på att fika och ha bordsgemenskap och idag var inget undantag. Vi hade vetelängder, sockerkaka, jordgubbar, smörgåsar, skorpor och hallonmarmelad. Det blev en fantastisk fest, men lite sorglig också för jag kommer att sakna alla fantastiska människor.

Det finns många godbitar att komma ihåg från utbildningen: Slöjdkonsulenternas inspirerande entusiasm över hemslöjd och slöjdande (de satte slöjd på agendan i mitt liv och det kommer jag bära med mig hela livet), jag lärde mig se att slöjd inte behöver vara komplicerat utan finns överallt i vardagen, att sätta rätt ord på barnens skapande/slöjdande och lyfta fram och medvetande göra skapandeprocessen. Och grupparbetet under fördjupningsdelen av kursen bär jag med mig i mitt hjärta. Det var en höjdar upplevelse. Min grupp var så himla bra och jag är så glad att jag fick vara en del av den och uppleva detta fantastiska. Det var oerhört givande och inspirerande att samtala med andra pedagoger om slöjd och skapande. Vi hade så roligt. De olika redovisningarna är förövrigt en skatt att ösa ur.

Nu är jag inte bara förskollärare utan slöjdcirkuspedagog också, jag suger på den karamellen ett slag och ler. Känner hur bra mitt liv är och hur fel mina parenteser hade, då de sa att jag aldrig kunde bli något. Den insikten är hur cool som helst!

Slöjdhandledareutbildning, kursdag 9

Idag var det den stora redovisningsdagen. Det var spännande och intressant att se vad alla kursdeltagare hade jobbat med i sina olika grupper. När kursen startade och jag först hörde talas om  kursmomentet; grupparbete stoppade jag hela grejen i mitt ångestfack i hjärnan och tänkte ja, ja det är se'n någon gång. Sedan kom den där dagen som var "se'n någon gång" och obehaget som jag trodde skulle komma, kom aldrig. Återigen hade jag oroat mig i onödan och målat fan på väggen som min kära terapeut brukar tycka att jag är så duktig på. Min grupp var helt fantastisk, jag är så glad att jag fick vara en del av den (och mycket tacksam till min hemslöjdskonsulent, som satte ihop gruppen). Grupparbetet har faktiskt varit det allra roligaste på hela kursen, det trodde jag aldrig. Det var oerhört givande att möta andra pedagoger, prata slöjd med dem och sätta ihop ett slöjdklubbs program. Det var en fantastisk upplevelse och vi blev väldigt inspirerade, så inspirerade att tiden på kursen inte räckte till så vi träffades en förmiddag över ett fika på Slussen. Redovisningen var också kul att hålla i. Vi hade ett bra program och upplägg och jag kände mig stolt över oss som grupp, men också över att få vara en del av allas redovisningar. Idag lärde jag mig att knyta fiskeknutar, kryddors goda egenskaper, att tid kan mätas på olika sätt, hur man gör en vävram av naturmaterial och att man kan bygga drakar av bara tidningspapper. Vilken spännande dag det blev, vad mycket vi lärde oss och vad kul vi hade.

Slöjdhandledareutbildning, kursdag 7

I dag stod återbruksslöjd av metall och annat material med en historia på schemat. Att göra om något till något annat är väldigt roligt och det triggar igång min inneboende kreativitet och skaparlust. Nu förstår du säkert att jag hade en höjdardag på slöjdkursen. Det var verkligen genomroligt och jag önskade att tiden kunde ha fått stå stilla för en stund, men det gjorde den verkligen inte. Tiden flög iväg och när man hade kommit på en massa saker man ville prova på var det dags att städa ihop och äta lunch. Fördelen med att arbeta med återbruks material av de här slagen är att det naturligt finns tillgängligt i vardagen, så har man bara en plåtsax, en vanlig sax, ståltråd, avbitartång och en platt tång så kan man slöjda hemma i vardagsrummet. Och jag har ju allt det där, lyckliga mig.

Efter lunch arbetade vi i våra smågrupper kring det gemensamma projektet "slöjdklubbs programmet" inför gruppredovisningen som snart kommer på schemat. Lika kul och inspirerande som förra gången. När vi hade som roligast var det dags för en annan gruppaktivitet med förgängligt slöjdmaterial. Vi fick dra pinnar som delade in oss i grupper och sedan fick vi tillsammans bygga något som man kunde bära saker på. Vi valde att bygga på höjden också och inte bara platt, vi ville ha volym på vår bricka. Efteråt serverades fikat på våra brickalster. Mycket trevligt och roligt. Det var spännande att se att brickorna blev så olika fast vi hade samma material att utgå ifrån och använda oss av.

Jag har besegrat yllegarnet

Flätade band

Jag har lyckats besegra min egen hjärna och yllegarnet. Jag kan nu fläta band och skulle nog klara av skosnöre längden också, om utifall att jag utsatte mig för det. Tyvärr har det visat sig att de lärare jag så varmt talade om i ett tidigare inlägg, inte är så fullt "kunniga" som jag först trodde. Det har visat sig så här i efterhand att jag kom att behärska flättekniken, långt innan jag hade flätat 5 km band som dessa hemslöjdskonsulenter antydde att det kunde tänkas ta. Jag kan till min egen stora glädje konstatera, att jag behärskade flättekniken redan efter dryga 75 cm. Detta faktum är antingen ett bevis på min suveränitet eller så överdrev mina lärare kraftigt, då de med glimten i ögat hävdade att det skulle krävas 5 km band för att flätningen skulle sitta i handen. Det lutar nog mot det senare, dessvärre.

Slöjdhandledareutbildning, kursdag 6

Det är orimligt kallt i Stockholm idag, men jag trotsade kylan och begav mig till slöjdhandledarutbildningen inne i stan. Vi slöjdade i textil idag, på temat fåglar. Fiolen styrde oss igenom dagen och signalerade städning och fika med jämna mellanrum. Det var en mycket mysig slöjddag och snön föll stämningsfullt utanför fönstret, det var bara lägerelden som saknades. Medan vi sydde våra fåglar läste vår lärare en saga om hur djuren hittade sina olika livsmiljöer och platser i skogen. Det skapade en mysig stämning och jag tyckte om sagan, mycket tack vare de färgstarka bilderna som texten målade upp. Efter lunchen satt vi i våra smågrupper och påbörjade grupparbetet och fin planeringen av en termin med "Slöjdklubben". Det var överraskande roligt. Jag är ju som välbekant väldigt duktig på att måla upp hur obehagligt och svårt saker och ting kan bli och min terapeut tycker att jag jämt och ständigt håller på att "måla faan på väggen". Och just det här momentet i utbildningen var ett sådant område som jag liksom inte såg fram emot. Men jag hade väldigt fel. Stämningen i vår grupp var hög och trots att fiolen kom och spelade ville vi inte bryta upp. Så roligt hade vi. Men fiolen gav sig inte, så vi fick tillslut erkänna oss besegrade och packa ihop våra grejer och snällt följa efter fiolen in i slöjdsalen igen.

Eftermiddagen ägnades åt att fläta snören i olika tekniker. Min talang för detta är inte fullt så utvecklad som jag skulle önska. Kontakten mellan hjärnan och händerna är helt klart kraftigt begränsad, troligtvis beroende på min traumatiska uppväxt. Jag är väldigt tacksam över hantverkartraditionens pedagogiska metod att förmedla kunskap, för tack vare den handfasta och ordknappa visa-tekniken, förstod jag till sist hur jag skulle göra. Mina lärare var som vanligt oerhört entusiastiska och försäkrade mig muntert, att när jag väl har vävt sju kilometer snöre, kommer tekniken att sitta i händerna så att vävningen flyter på av bara farten. Och hittills har de ju visat sig vara mycket kompetenta och trovärdiga människor, så jag finner det mycket troligt att jag efter sju kilometer snöre har lärt mig vävtekniken. Nu hoppas jag bara på att jag slipper utsättas för dylikt arbete, inom den närmaste framtiden. Men jag erkänner att mellan garntrasslet och de lyckade vävningarna, var det kul. Jag nöjde mig dock med att göra ett armband. Skosnörelängden är överkurs och får gott vänta till en dålig TV kväll eller något och jag erkänner villigt att jag är lättad över att jag kan köpa mina skosnören i skoaffären. 

Slöjdhandledareutbildning, kursdag 5

Korgflätning

Idag vaknade jag med ångest och den präglade hela min dag. Under kursdag 3 gjorde vi pinnarna till korgen som vi skulle arbeta vidare på idag. Jag fick för mig att jag ville göra en rak korg, så jag borrade raka fina hål i min korgbotten. Så här i efterhand när ångesten har lagt sig och jag kan tänka igen, tror jag att jag ville ha korgen rak för att hålla ihop mig och hantera ångesten. Tyvärr lät jag mitt mående gå ut över den stackars korgen och slöjddagen. Fick dock fantastiskt stöd av mina lärare och jag kände mig ganska trygg mitt i ångesten. Men jag är en aning missnöjd med min korg, det måste jag erkänna. När jag gick konstlinjen på Dalarö folkhögskola, väckte min lärare Anne min passion för bruksföremål och det är det jag vill slöjda i första hand. Man kan säga mycket om min korg, men något praktiskt bruksföremål är den inte i sin majestätiskt höga och raka form. Men jag gillar pinnarna på något sätt. Så nästa gång jag skövlar en björkskog skall jag göra en lutande, vid korg som är funktionell och fin. Fast när jag tänker efter har jag ju alltid saknat en korg att ha min Sodastreamer flaska i, det kanske är just en sådan korg jag har gjort? På slöjdkursen var jag ganska feg idag, vågade inte riktigt pröva nya saker som att fläta med kvistarna till exempel. Jag tvinnade snören istället och vävde med dem. Fast en ny sak vågade jag faktiskt, efter visst motstånd och ivrigt peppande av läraren. Jag tvinnade mina snören på en repmaskin. Man fäste garnet på tre krokar och samlade ihop garnet i andra änden till en krok som var snurrbar. Sedan vevade man för hand och det tvinnade garnet och sist tog man en rund skårad träkloss som snodde ihop garnet till ett snöre. Det var jag och min lärare som hjälptes åt för man behöver vara minst två stycken, helst tre, för att sköta redskapet. Det var kul och väldigt mycket enklare än att göra ett tvinnat snöre med bara fingrarna. Det var lättare att göra ett tjockt snöre än ett tunt, det undersökte vi på plats så att säga, men båda blev mycket fina.

När jag väl hade kommit hem igen och ångesten hade lagt sig ytterligare lite, vågade jag pröva att fläta med kvistarna. Då gjorde jag en förunderlig upptäckt, det var jätte roligt och inte alls svårt. Bara lite svårt. Gjorde en korg att ha mina ägg i, som blev ranglig och vind, men charmig som mig. Sydde ett innefoder som jag fäste med orange kläde och dekorerade med min maskintvinnade tråd. Efter korgflätningen kände jag mig mycket mer självsäker och då vågade jag mig på att fläta min pinnkorg också. Och nu är jag mycket mindre missnöjd med korgen. Kanske var jag mest missnöjd med mig själv för att jag lät ångesten påverka mig och mitt skapande. Nu när min korg är färdig, är jag helt övertygad om att min korg är den finaste korgen för Sodastreamer flaskor i hela världen. Det är jag säker på, kanske mest för att utbudet på den typen av korgar är ytterst begränsad.

Slöjdhandledarutbildning, kursdag 4

Från får till tråd till tovat tyg

Vi fick lära oss om olika sorters ull och vad man använder den till, utifrån "Bä, bä vita lamm-sången". Det tyckte jag var en rolig start på dagen. Till rocken används den finaste ullen som man tar från ryggen på fåret, kjolen görs av den näst finaste ullen och strumporna görs av den sämsta ullen som man tar från buken på fåret. Det finns två sorters får. Köttfår och Pälsfår, jag gillar båda sorterna. Men idag skulle vi jobba med Pälsfåret, vi fick se och prova olika ullsorter från Lantrasfår. Vi började med att karda ullen, för att sedan spinna den till tråd. Jag var betydligt bättre på att karda ullen än att spinna ullen. Jag är genuint glad att jag inte är ansvarig för att tillverka mina egna kläder, för då skulle jag nog frysa ihjäl eftersom jag varken kan få till en jämn tråd eller sticka. Men ju längre fibrer ullen hade, desto bättre spinnerska blev jag. Så när man genmodifierar fram ett får med en meter lång ullpäls kan jag nog bli en mästerspinnerska, eventuellt. Eller så får jag helt enkelt öva, öva, öva. Alternativt fortsätta köpa mina kläder i affären.

På eftermiddagen började vi att tova. Först gjorde vi bollar. Då tesade man isär ullen och rullade ihop den till en boll. Nästa steg var att blöta händerna i varmt vatten. Ta lite grön såpa på händerna och sedan rulla bollen försiktigt, i väl kupade händer. Sedan la man på mer torr ull och så blev bollen större och större och större. Om man ville fick man sedan skära upp bollen till en blomma. Jag gjorde en av varje, det vill säga en boll och en blomma.

Vi tovade ett platt stycke med händerna. Då la man tre lager ull i olika fiberriktningar. Ett lager på längden, sedan ett lager på tvären och tillslut ett på längden. Stänkte på en varm såpblandning och började med att trycka ner ullen försiktigt med händerna. Fortsatte så tills ullen filtade ihop sig och blev tät. Avslutningsvis valkade man tovningen mot en tvättbräda, för att styva till den lite till.

Vi rulltovade också. Då la vi ut ullen på samma sätt i tre lager på en trägrej som man använder när man gör sushi. Sprejade sedan på den varma såpblandningen och rullade ihop den så hårt man kunde. Sedan var det bara att rulla och rulla och rulla. Tillslut så var ullen fint tovad och väldigt tät. Det var svårare att få tygstycket jämt med bara händerna, då man rulltovade fick tygstycket automatiskt jämna kanter. Det var roligt och lätt att rulltova.

Jag gjorde också en orm. Då började man med att klippa till en ståltråd som man lindade in i skummtvättlappar, detta för att ullen skulle fästa bättre. Sedan var det bara att rulla och rulla och sätta på mer ull. Sedan skulle man rulla och rulla och sätta på mer ull och rulla och rulla. Ni fattar nog nu. Sedan böjer man till den som man vill och dekorerar den med garn, paljetter och pärlor, hur man nu vill göra.

Det är väldigt viktigt att skölja ur all såpa ur det färdig tovade alstret, för annars härsknar såpan och förstör ullfibrerna. Det är värmen och friktionen som får ullen att tova ihop sig och bli tät och slitstark. Ull är ett bra marierial, för ull värmer även om den blir blöt och isolerar såväl mot kyla som värme.Vi avslutade dagen med att tända berättarlyktan och prata om dagen baklänges.

Slöjdhandledarutbildning, kursdag 3

Hårdslöjd- från stubbe till färdig korgpinne.

Efter diverse irriterande förseningar och utmattningssymptom tog jag mig till slöjdcirkusutbildningen. Blev en halvtimme sen och missade inledningsfikat, en stor förlust men jag knep ett päron i farten. Idag skulle vi jobba med hårdslöjd och börja göra pinnarna till korgen som är central  inom slöjdcirkuspedagogiken. Korgen är det första man gör tillsammans med barnen när man startar en grupp. Vi fick lära oss hur man hugger ut pinnar  av en färsk björkstam, hur man täljer till dem till fyrkantiga bitar och hur man täljer fram detaljer. Vi rundade till dem nertill så att de passade i en förborrad mall. När det färska träet torkar, krymper träet och bottenplattan kommer därför att ha mindre hål. Själva korgen kommer vi att göra först i januari.

Slöjdhandledarutbildning, kursdag 2

Nu kan jag allt om livräddning! Kanske var jag lite väl modig i mitt uttalande nu, men jag har i alla fall tränat på att livrädda barn och vuxna idag. Allt från sår skador till kvävning och livlöshet. Det var svårt att prata och livrädda samtidigt, så jag hoppas att jag har en arbetskamrat som kan larma SOS medan jag livräddar. Men en färdig ifylld adress lapp är en väldigt bra idé tycker jag, för det var väldigt svårt att komma på adress och telefon nummer medan man räknade till trettio på hjärträddningen.

Sedan hade vi luffarslöjd och gjorde en fin ljuslykta. Och tränar man lite på det, så blir den inte sned och vind. Men snett är charmigt inbillar jag mig. Roligt var det i alla fall och fort gick det. Den var klar på en timme. Och luffarslöjd tror jag mina små förskolebarn klarar av och ståltråd är billigt att köpa in.

Slöjdhandledarutbildning, kursdag 1

Idag har jag börjat på min slöjdhandledarutbildning. Det var roligt nästan hela tiden. Jag hatar namnlekar i alla former, men den värsta är att rabbla upp varandras namn när man sitter i ringa och skall minnas allas namn. Ångesten kryper innan för skinnet på mig bara jag hör talas om sådana lekar. Så det första jag lärde mig idag var att jag aldrig skall utsätta några barn för det. När jag väl överlevt namnlekarna gick ledarna igenom kursplanen och idéerna bakom slöjdcirkus och slöjdklubben. Mycket prat blev det. Hemslöjdskonsulenterna är duktiga på fika och det fanns både bullar och svenska frukter: plommon, äpplen och päron. Mums. Lunchen hade jag med mig, jag bjöd mig själv på pizza och en mandarin till efterrätt. Efter lunch fick vi äntligen slöjda. Vi slöjdade i näver och textil. En ordskatt kista skulle det bli, fast i formen av en näverask. Det var jätteroligt och inte alls svårt. Det var bara mysigt.

Chef mötet

Hade laddat gärnet på att diskutera och argumentera med min chef om Slöjdhandledarutbildningen, men vaknade trött och lite förkyld. Morgonen på förskolan kändes rörig och stressig. Tiden tickade iväg. När jag äntligen kunde gå ifrån barngruppen, hade jag bara ett par minuter på mig innan vi skulle gå iväg till skogen. Så jag drog igenom mina argument i ultrarapid inför min chef som nickade och sa: "Vilken bra kurs för dig, den passar dig perfekt. Och klart att du får gå den på arbetstid". Slutet gott allting gott. Nu gäller det bara att hitta dit, för kursen börjar redan på måndag. Läskigt och pirrigt känns det, för jag gillar ju egentligen inte nya saker. Fast sedan, när dom är gamla, då gillar jag dom! Har köpt på mig grapefrukt för att kurera min förkylning som tydligen har bestämt sig för att ta min kropp i besittning.

Slöjdhandledarutbildning

Jag har anmält mig till en slöjhandledarutbildning. Hur gick det till undrar du säkert och lite gör jag det med. Men så här gick det till. Den 20 september, då min sk. mamma fyllde år och jag kände mig som världens elakaste och värdelösaste människa, Googlade jag runt på nätet för att fördriva ångesten. Då korsade mina sökvägar Länshemslöjdskonsulenternas hemsida . Hittade slöjdkursen där och sista anmälningsdag var just den 20 september och klockan var ungefär 23.00 när jag besökte sidan. Eftersom jag klickade med kursbeskrivningen på en gång, anmälde jag mig på stört. Utan att tänka efter.

Jag har ju alltid hävdat att psykiatrin missat när de placerade in mig i Borderline facket för ett par år sedan, men enligt kriterierna är ju impulsivitet ett av kriterierna så kan hända har jag trots allt en sväng Borderline i blodådrorna. För på morgonen därpå kom jag på att jag var sjukskriven och får inte gå kursen, om jag inte övertygar min chef om att få gå den inom ramarna för min arbetstid, som fortbildning. (Vilket jag har för avsikt att göra i morgon klockan 9.00). Slipar på argumenten och känner mig självsäker. Till mitt försvar är kursen helt i linje med vad vi arbetar med på jobbet och mitt i prick på vad jag är intresserad av. Jag får vara kreativ, jag får prova på och lära mig mer om den hårda slöjden, jag får redskap för att kunna skapa och slöjda tillsammans med barnen och kursen är dessutom förlagd på min lediga dag. Alla kriterier finns liksom och jag måste bara få gå kursen. Så jag håller tummarna och väntar spänt på morgondagens möte med chefen.