Måluppföljning jan-feb 2016

Under 2016 vill jag utveckla:

• Självrespekt.
• God ordning.
• Odlingsintresse/Kreativitet.
• Stabil ekonomi/ökat sparande/minskad konsumtion.

Uppnått mål

Delvis påbörjat mål

Inte alls påbörjat mål

Det har ju gått halv bra det här! Hm... mer rött får man leta efter! Eller nä... det är destruktivt att fokusera på allt rött. Några saker har ju gått bra. Det är det viktigaste. 

Självrespekt:

-Promenera hem från jobbet några gånger varje månad.
- Planera in och genomför en
naturupplevelse varje vecka. Min resa till Paris och Marseillie innehöll många fina naturupplevelser. Blommande körsbärsträd och hav. Skogen hemma i Sverige har jag också hängt i förståss.
- Utöva yoga eller annan träning en gång i veckan.
- Göra matsedel varje lördag.
- Äta på regelbundna tider.
- Minska snacksätandet.
- Minska på sofftiden.
- Läsa 15 minuter varje dag.
- Lägga mig i tid på kvällen, senast kl.23.00

God ordning:

- Städa varje tisdag.
- Plocka undan småsaker varje dag.
- Städa ett skåp eller i källaren varje månad. Har påbörjat ränsning av saker i skåpen. Jag har fokuserat på Ateljén och linneskåpet under februari månad.
- Diska efter varje måltid.
- Putsa fönster vår och höst.

Odlingsintresse/Kreativitet:

- Lära mig mer om stadsodling.
- Skriva kontrakt på nya odlingslotten.
- Odla tre rutor ätbart och en ruta blommor och utveckla balkongodlingen.
- Vara kreativ varje vecka. Har bland annat slöjdat i trä och ritat.
- Projekt: Bygga en kyrka till Advent.

Stabil ekonomi/ökat sparande/minskad konsumtion:

- Handla långsamt!
- Följa matsedel och veckohandla varje vecka.
- Handla råvaror efter säsong.
- Återbruka mera.
- Utveckla projektsparande.
- Öka mitt kapitalförsäkringssparande till 3000 kr/månad, senast sista augusti
-Förhandla med hyresvärden om att få ett cykelrum.

Dagen då teamet samlades på riktigt

Alla var på plats när de skulle, utom Kalle som glömde kvar ett litet IDkort på sitt hotell så han missade sitt flyg. Han kom dock till rätta så småning om, men anlände till Marseille med tåg.

Första dagen träffade vi olika sorters människor och lyssnade på olika sorters berättelser. Det var mycket att ta in. Vi träffade pastorn för församlingen vi besökte och han berättde om församlingens arbete och utmaningar. Vid lunchdags anslöt också allas vår vän Kalle.

Vi åt god mat tillsammans med våra vänner innan dagen fortsatte. Bland annat fick vi förmånen att möta en ung flyktingfamilj, två föräldrar som kämpade för att ge sina barn en framtid och hopp i ett nytt tryggt land. Jag blev så himla berörd av deras berättelse och mod. För det krävs mod för att våga fly, att lämna alla nära och kära, lämna hem och hus. Det krävs mod för att få ihop pengar till mat för dagen, till en varm plats att sova på. Det krävs mod för att leva under utvisningshot i ett främmande land, för att kämpa med myndigheter, mot byråkrati, för uppehållstillstånd. Det krävs mod för att överleva.

Man måste låta sig beröras av sådana livsberättelser, av sådant mod. Man måste låta sig beröras av människor som kämpar i motvind, mot orättvisor, mot förföljelse. Man måste låta sig beröras av människor som överlever trots att de har så mycket emot sig, trots att de lever i fattigdom, missär och utanförskap.

Jag är glad att jag lät mig beröras och jag kommer att minnas den här familjen i mitt hjärta och i mina böner.

Efter en lång dag, fylld av intryck, begav vi oss upp till katedralen i Marseille. Där bad vi för platser, människor och situationer som församlingen och våra vänner jobbar för.

(Och ja, jag tog tunnelbanan tillbaka då mina krafter var helt väck efter en sådan intensiv dag av intryck, medan de andra piggt strosade hem till fots.)

Emmys Fantastiska Fest

Så har jag fyllt 40 år och firat detta i goda vänners sällskap. Det blev väldigt stressigt och arbetsamt innan själva festen, helt makalöst utmattande efter festen, men väldigt trivsamt på själva festdagen. Jag skapade en god meny till min festdag: Varmrökt ren och rostbiff av älg från Lulles fågel och vilt, Hjortronsås, Emmys potatissallad, Västerbottenspaj, Glödkakor, Tunnbröd, Flädersaft, Kaffe och Te, Elisabets goda kakor samt tårtbuffé.

Det jag gillade bäst med min fest var att det blev en lyckad fest för alla åldrar och att alla som ville fick komma! Det blev en dag med bordsgemenskap, samtal, relationsbyggande, kreativitet, lovsång, andakt, presenter, tipspromenad, godispåsar och filmvisning. Allt jag önskade för min dag! (Förutom att jag aldrig hann spela Sagan om ringen spelet som jag hade velat, men det drar inte ner helhetsintrycket av dagen). Dessutom fick jag fantastiska presenter (utan inbördes rangordning): Täljhäst med tillhörande städning av ateljén, Hobbithåla, Bandgrind, Tovat sittunderlag, Handsydd väska, Hemstickad katt, Pengar till Barnhjälpen och till tältinköp, Bandsåg (Presentkort på Hornbarch), Biokort, Lyckisar, Pärlplattehjärta, Te servis från Gotland, Orkidér, Rosévin, Två böcker, En låda med: (Skrattfötter, Ljus, Skrivböcker, Penna, Doftande tvål), Handkräm och Tvål, Vackra blommor, Bibelord, Lovsång, Slöjdade saker: (uggla, ljus, dödskalle och ett hittills okänt djur). 
Jag är så tacksam för alla mina vänner som gjorde den här festen möjlig, ni är hjältarna i mitt liv. Jag njöt verkligen av att få fira livet och av att bli firad, omgärdad av de finaste vännerna man kan ha. Tack för att ni kom och gjorde min dag minnesvärd.

Glädjen av att hjälpa andra

Att vara hjälpsam är så himla kul och jag är så glad att jag orkar vara det just nu. Att jag har krafter kvar, utöver jobbet, är inte en självklarhet när det gäller mig. Oftast har jag inte det, vilket märks på dammtussar och bråte som sakta intar yta efter yta i mitt hem. Men ibland glimtar kraften till med sin närvaro och jag får möjligheten att hjälpa någon annan, det är de stunderna som är så himla roliga. I onsdags fick jag bjuda bonus syrran på bio och dessert, det var roligt och trevligt för oss båda. Här om dagen fick jag hjälpa en man som  försökte ta sig fram i en rullstol som bara fastnade i snön hela tiden, min hjälp var välkommen.  I går fick jag hjälpa min kollega att skriva hennes skoluppgift, jag fick lära mig nya saker (spännande) och äta god syriansk mat (gott och trevligt). Min kollega blev nästan klar med sin skoluppgift och kan ta det lugnt i helgen och umgås med familjen, för att jag skriver så snabbt på datorn, jag är glad för att jag kunde bidra till det. När jag klev på tåget idag  fick jag skänka ett pannband till en frusen dam som väntade på ett försenat tåg, som jag fick som bonus när jag köpte en kamera till jobbet. Ofta finns det människor i vår närhet som kan behöva en hjälpande hand om vi bara sänker tempot lite och lyfter blicken.

Om Du vill börja hjälpa andra kan GivingHands vara ett sätt för Dig att förverkliga Din dröm. GivingHands är ett kristet initiativ, som har som syfte att stödja utsatta grupper på Södermalm.  De grupper som de stödjer för tillfället är:

• Ensamstående föräldrar 
• Arbetslösa 
• Långtids sjukskrivna  

GivingHands hjälper dessa grupper med praktiska saker i vardagen och Du kan var med i det projektet/livsgärningen! Besök hemsidan: GivingHands och läs mer om hur Du kan engagera Dig...

Sportlovsläger

Planerar för fullt för nytt slöjdäventyr, med sportlovsfirande barn. Vad kan gå fel, ett läger fullt av goda vänner, barn, Gud, slöjd och isvaksbad?! Nä, det är ett säkert kort, det kommer att bli så kul med Vintersmajl! Vilken förmån det är att få vara med om det här, prata om Gud och slöjda med händerna tillsammans med massa kreativa barn. Jag är lyckligt lottad i livet!

Men jag känner mig som vanligt väldigt stressad så klart. Och ser med viss oro på att materialhögen växer sig större och större för varje dag i mitt vardagsrum. Hur skall jag få med mig allt (+ min egen packning för fem dagar i vinter Sverige)? Men det mesta brukar lösa sig! Fick tipset: Taxi idag av min rationella vän... Har haft svårt att planera ihop ett bra program för slöjd verksamheten på lägret, men nu tror jag att jag har ringat in vad vi kommer att göra. Fast säker kan man aldrig vara, mitt material är flexibelt så barnen kommer säkert att hitta på andra saker att göra med det, än vad jag har tänkt mig! Det finns potential i luften för att det kommer att sprudla av kreativitet och fantasi på lägret. Jag gillar att ha massa planerat och vara trygg i det och sedan låta barnen göra vad de vill i alla fall (kaos och kreativitet på samma gång typ). Men eftersom jag har planerat allt så himla väl, tror jag hela tiden att det är lugnt och så blir det till sist himla bra).

Backspegel 2012

• 31 dec, Jag föreställer mig att: Nyårsfesten 2012, den sista i Elimkyrkan på Östermalm, var trevlig och gemytlig. Att det fanns gott om mat och fina vänner. Att det var en rolig kväll, med lovsång och bön i kyrksalen och att fyrverkerierna på Saltsjön var magnifika. (Nyårsfesten har ju inte varit än, så jag kan bara spekulera).
• 30 dec, Min pastor höll en tio minuter för lång predikan utan att det kändes i kroppen och rolig var den också, utöver att den faktiskt lärde mig saker om livet och om Gud. Av det drar jag slutsatsen att han predikar mycket bättre när han sitter ner.
• 29 dec, Köpte en present till min kollega, som bara kommer att älska den (när hon väl får den). Fram till dess kan jag njuta av att reta henne. För hon är nämligen en kollega av det nyfiknare slaget, som måste veta på en gång vad det är i paketet. Mycket roligt att reta henne!
• 23-25 dec, Julen firades i Dalarna, helt enligt planen. Även där fanns det gott om vänner och mat. En aningens för varmt inomhus, men annars en helt okey atmosfär. Nätterna tillbringades i sängfluff, med bästa bonussyrran och DVD filmer som Ocean eleven-thirteen och Sherlock Holmes. Mellan måltiderna fikades det rikligt, så en ständig mättnadskänsla kännetecknade julfirandet. En uppfriskande promenad hanns också med och då hamnade vi mitt i rusningstrafiken i Bjurs, mötte en bil och en gånglist på en timme.
• 22 dec, Glöggevent hos bästa sortens kollega förgyllde julförberedelserna och var fantastiskt rolig. Skrattade som aldrig förr och åt fantastiska saffransskorpor. Fick receptet och bakade egna skorpor redan samma dag.
• 16 dec, Det traditionstyngda pepparkaksbaket gick av stapeln hemma hos bästa sortens vänner. I år tog vi med oss två nya vänner och allt som allt var vi nio tappra bagare, i olika åldrar. Nya pepparkaksformer hade vi också, helt enligt traditionen: G-klav, fiol, bas, kattunge, groda, snöflingor, Mumin mamman och Mumin. Årets pepparkaksdegar var hemmagjorda såklart och helt perfekta i konsistens och smak. Degarna var också lätta att kavla och lätta att lyfta på plåten. Vår duktiga mäster ugnsvakt brände inte en enda kaka, så det blev verkligen ett lyckat pepparkaksbak i år!
• 17 dec, Berättade för mina kollegor att jag hade sagt upp mig från mitt jobb. Det var jobbigt att göra en del kollegor ledsna och besvikna, men som plåster på såren så höll jag ett fint tal till dem som jag hade förberett väl. Det blev en bra stund, trots allt.
• 10 dec, Sa jag upp mig från mitt jobb och fick redan samma vecka ett nytt drömjobb i förorten där jag bor. Har tre minuters cykelväg till nya jobbet. Ser fram emot att börja jobba där i februari. 
• 7 dec, Fick Trancherknivset i present på lilla julafton, det vill säga i god tid innan julafton. Nu behöver jag inte be gästerna ta med egen kniv längre, för att kunna skära upp älgsteken som jag bjuder på. Skönt!
• 1-3 dec, Tant Gerd kom för att hälsa på. Hon stannade till måndag morgon. På söndagen var vi på en fantastisk adventsgudstjänst i Elimkyrkan och avslutade dagen på Fotografiska. Efter frukosten, på måndag morgon, skildes våra vägar åt för den här gången.
• 1 dec, Firade jag min födelsedag och serverade älgstek med klyftpotatis/morötter samt delikat gräddsås. Klockan 16.00 bjöd jag in fler vänner på åkerbärstårta och en god vän till mig hade bakat en kladdkaka som uppskattades av mig och mina yngre gäster. Extra roligt att Tant Gerd var på besök från ursprungslänet, det satte guldkant på dagen. Det blev en fin dag, med god mat och fina vänner. 
• 28 nov, sökte jag tre nya förskollärartjänster och var allmänt missnöjd med min arbetssituation på jobbet.
• 19 nov, Två ungdomsvänner hittade mig via FB. Kul och oväntat.
• 9-12 nov, Helsingforsresan. Modern konst, shopping, Marimekko, gudstjänst i Andreaskyrkan, gemenskap, god mat, Sky fall, lakrits, tjärtabletter, kartläsning och spårvangsåkning. Det var en superkul resa, men en aning kall och blåsig! Turistinformationen besökte jag ofta och de var väldigt servicevänliga!
• 31 okt, Värsta sortens magsjuka drabbade mig och slog ut mig i fem dagar, med efterföljande magkatarr. Den vill jag inte ha tillbaka. Missade Smilelägret, skulle ha varit slöjdklubbs ledare där. Jättetråkigt!
• 22 okt, Föreläste jag om sexuella övergrepp på Johannelunds teologiska högskola tillsammans med min terapeut. En viktig dag, för en viktig målgrupp.
• 20 okt, Bästa vännen hade 40 års kalas med värsta, bästa tårtbuffén på Suptopia, Alby. Roligt att få dela hans dag tillsammans med honom.
• 19 okt, Invigningsfest för Ateljén på jobbet, en mycket lyckad fest för tre avdelningars barn, som med tindrande ögon fick gå in i ateljén för första gången efter ombyggnaden. Juice och popcorn serverades och discot blev lyckat.
• 28 sep, Hade en konflikt med en kollega på jobbet. Det hade legat i luften ganska länge och idag sa jag ifrån. Det uppskattades inte.
• 23 sep, Fick Muminte, super gulligt och väldigt gott. Stort affekt värde.
• 21 sep, Var på konferens om Barns Rättigheter och åkte sedan vidare till min terapeut för terapi. Ett väldigt lyckat veckoslut.
• 8-17 sep, Luleåresa och fotokurs i Hemavan, tillsammans med Tant Gerd. Kulturnatten hann jag också med att besöka. En fantastisk upplevelse av handarbete, mat och musik av alla de slag. Så himla kul. Fotokursen i Hemavan var resans höjdpunkt! Många fina kort togs, fina fjällvandringar gjordes och en del kamerateknik lärdes in. Vädret kunde ha varit bättre, mulet och regn varje dag, ja faktiskt till och med snö. Fast vi hittade goda hjortron på fjället och då kan man stå ut med dåligt väder.
• 3 sep, Köpte en ny Acerdator med lånade pengar från IOY-kontot, min gamla dator kraschade lagom inför fotokursen i Hemavan.
• 6 aug, Furuvik, tillsammans med fina vänner och deras barn. Väldigt givande och roligt att få dela den dagen med dem. Det var soligt och fint! Åkte vidare till Familjelivslägret, direkt efteråt.
• 6-12 aug, Familjelivsläger med Elim och EFK, var slöjdledare där. Så himla kul, mina aktiviteter gjorde succé. Hade slöjd med sexåringarna på fm. och familjeslöjd på em. På familjeslöjden hade jag fyra stationer: Fia med knuff, Mobiler, Ljuslyktor och Luffarslöjdskrokar. Det var himla roligt!
• 5 aug, Fantastisk dag, The Big Bang Theory kom in i mitt liv och sågs av mig för första gången, i sällskap av en mycket god vän.
• 27 jul-5 aug, Cypernresan med bästa kompisen var varm och solig, faktiskt i varmaste laget. Vi betalade mer än gärna extra för luftkonditioneringen. Vi såg på en hel del ruiner, både ovan jord och under jord, besökte ett ingemansområde och fick stämpel i passet, såg huvudstaden och stadsmuren. Shoppade en tunika där som gick i rosa och turkost, annars var det ganska sparsamt med shoppingen på den här resan. Vi besökte också ovanligt många badstränder och min vän beviljade ovanligt långa baddagar, kan hända att han också tyckte att det var för varmt för att göra något annat än att bada. Vi var också på en anglikansk gudstjänst, i en fin stenkyrka, på ett språk vi faktiskt förstod. Men allt jag minns om predikan var att pastorn (under en hel vecka) hade studerat hur en spindel hade vävt sitt nät vid kökskranen. Han måste vara ogift tänkte jag genast när jag hörde det och missade helt den andliga poängen med predikan. Vi åt god mat och såg en del på OS och annan TV i vår tvårumslägenhet, 50 meter från havet så vi hade väldigt fin havsutsikt. (Fast den mesta maten åt vi ute på restauranger förstås). En dag hyrde vi bil och åkte upp i bergen för att se på kloster och Ikoner. Fantastiska vyer, men läskigt smala serpentinvägar trots att vi valde de största vägarna. Vi fick punktering på en av serpentinvägarna, mitt i en kurva men min vän fixade att byta däck och jag stod och viftade i kurvan nedanför för att ingen skulle köra in i honom. Vi överraskades också av ett våldsamt regnoväder som orsakade jordskred från bergväggarna och vassa stenar föll över vägen. Ett äventyr utöver det vi hade räknat med och vi var glada för att vi betalat extra för att få en heltäckande försäkring på hyrbilen.
• 18-22 jul, Ölandsresan med bonusfamiljen. En mycket trevlig och lugn semester, med väldigt varierat program. Vacker natur, fyrar, gemenskap, brädspel, utflykter, loppisfynd (tvättbräda), sol och värme, en och annan regnskur, största kulglassen jag har ätit i mitt liv (5 kulor och en mjukglasstopp, tillsammans med bästa mejl kompisen, vars dotter sommarjobbade på glassbaren), Bengt Johansson konsert och salta bad i havet. 
• 4-9 jul, Gotlandsresan. Vänners 40-åriga bröllopsdag skulle firas med pompa och ståt, middag på värdshus och tårtbuffé. Bodde i tält såklart och väcktes en av nätterna av ett väldigt åskoväder, med blixtar och dunder som gick runt, runt i flera timmar. Väldigt vackert, men det var svårt att somna om.
• 28 juni-2 juli, New Wine konferensen. Förändrade mitt liv, vad mer kan jag säga. Så tacksam för de dagarna. Fruktansvärda tre första dagar, men sedan en ganska fantastisk upplevelse, tillsammans med bästa sortens vänner! Typ.
• 26 jun, Bästa sortens chef meddelade att hon skulle sluta. Min arbetsplats förlorade en varm, engagerad och närvarande chef. För mig personligen, blev det en tung förlust. Jag gillade mig chef! (Gillar henne fortfarande faktiskt!)
• 21-26 jun, Tant Gerd kom till stan. Fantastiskt roligt att få rå om henne på hemmaplan och visa upp min förort, stadskärna och skärgård. Midsommar firade vi med sill och potatis på klipporna vid Mälaren och dans med Elimkyrkan runt midsommarstången. (Ja, dansade och dansade, vi tittade på dans i alla fall). Den 24 jun, åkte vi ut till Fjäderholmarna, läste böcker, åt gott, njöt av naturen, sökte skydd för regnet, glömde kameran, fick båten att vända, fick tillbaka kameran och avslutade vistelsen med rökta räkor och muntra ord till kaptenen som vände båten för min skull.
• 8 juni, Efter tre års väntan blommade Jättevalmon för första gången i min odlingslott, äntligen som jag har väntat! Väldigt kul och vackert!
• 6 jun, Nationaldag och vernissage på Liljevalchs, "Ser du löven för alla träden" för att fira Hemslöjden 100 år. Vilken dag det var! Mitt löv blev så himla bra och fick en perfekt plats, i en av mittgångarna, i ögonhöjd. Var där hela dagen och guidade runt olika vänkonstellationer. Åt gott på Blå porten, i fantastiskt trevligt sällskap. Hela dagen var en riktig höjdarupplevelse! Och utställningen med alla 2000 löven fördelat på 80 stycken träd var fantastisk, mycket färgstark och variationsrik! Kvällen avslutades i bästa bonusfamiljens sällskap på ett trevligt fik vid Grönan, ackompanjerat av jazzmusiken från grannkrogen. 
• 21 maj, Lillkanin flyttar ut på sommarbete. Hon fann sig tillrätta på en gång och njöt av sol och grönt gräs.
• 13 maj, Min kyrka beslutar sig för att säga ja till köpet av ny kyrka. Glad för det! Höll ett anförande för Ja-sidan och fick mycket beröm för det talet!
• 1 maj, Satte potatisen i min odlingslott enligt tradition, grävde och vände jorden i min nya odlingslott. Det kändes i kroppen efteråt. Det var soligt och fint, till skillnad från resen av sommaren (det mesta av skörden regnade bort i år, men det blev mycket jordgubbar!).
• 28 apr, Min favoritaffär Bolagret, gick i konkurs. En stor förlust, men bra för min plånbok förutom under utförsäljningen 70% av orginalpriset. Vilka fynd jag gjorde, både till mig själv och till jobbet.
• 27 apr, Bästa terapeutens man fyllde år. Han är bäst, hjälpsam och generös!
• 21 april, Gjorde plats för nya sängen och flyttade ut loftsängen till arbetsrummet med hjälp av goda vänner. Nya sängen flyttade in 25 apr, den bästa investeringen jag har gjort. Vilken skillnad i komfort! (Hör tydligt hur min terapeut och man säger: Vad var det vi sa...)
• 14 apr, Hade min första slöjdklubb i kyrkan, 15 barn kom. Det var roligt, men några för många för att jag skulle hinna med och hjälpa dem utan att de behövde vänta för länge. Luffarslöjskrokar tillverkades. Det blev uppskattat. Under året följde många fler slöjdtillfällen och även ett läger. Kul.
• 31 mar, En riktigt svår ångestdag! Man skall ha minst en sådan dag per år, så att man uppskattar alla de andra dagarna mer. Nya sängen som snart skall flytta in rör upp tankar och minnen från tiden när övergrepp var vardag. Men efter lite peptalk från bästa terapeuten, släppte ångesten lite.
• 26 mar, Köpte högaffel till odlingslotten.
• 24 mar, Täljde en halsbandshängare till min bästa vän, bara för att jag kunde och ville överraska henne. (Jo, det var sant, hon hade också sagt att hon behövde en, under en trevlig pysselkväll som vi hade ihop.)
• 16 mar, Träffade en 86-årig dam på tunnelbanan, som läste en Robert Jordan roman. En mycket sympatisk gammal dam, helt i min smak. Hon hade fått den av sitt barnbarn, för som hon sa, man vill ju hänga med i vad ungdomarna läser nu för tiden.
• 5 mar, Lövet till utställningen "Ser du löven för alla träden" blev äntligen klart, bara två veckor försent. Mitt tema var en trygg plats, så jag gjorde min terapeuts hus med trädgård. Det blev perfekt, så himla nöjd.
• 25 feb, Slöjdklubbs handledare på Nordiska Museet, tog med mig bästa kompisarnas två söner på slöjdklubbsdag. Det var kul. Vi gjorde drömfångare och fritt skapande.
• 18 feb, En fantastisk trevlig dag med min skolkamrat från lärarhögskolan. Shopping, gemenskap och god mat på Vapiano.
• 9 feb, Fick nya glasögon för tredje gången på fem veckor. Två par gick sönder på exakt samma sätt, så jag bytte modell till ett par som jag tyckte bättre om dessutom. Blev väldigt nöjd med de nya glasögonen.
• 30 jan, Påbörjade projektet "Lövet" till Hemslöjdsrörelsens 100 års jubileum. 
• 25-27 jan, Lillkanin är dålig för första gången sedan hon flyttade in hos mig för 8 år sedan. Inga roliga dagar.
• 25 jan, Min terapeuts födelsedag. Hon är bara bäst, så hjälpsam och godhjärtad!
• 19 jan, En dag då jag var modig och dessutom fick tillgång till Talbok- och punktskriftsbiblioteket.
• 13 jan, Klippte mig i Arboga för första gången detta år. Trivs så bra med min frisör att det är värt resan dit och så kommer det alltid förbi någon gullig tant och bjuder alla på fika. Shoppingen i Arboga är också trevlig, fantastiskt mysiga pryttelbutiker överallt, som alltid har något som lockar mig. Min själ har begär efter gulliga små saker förstår ni.
• 5 jan, Väninna från Uppsala på besök i stan och ett trevligt första besök på Fotografiska. Nick Brandt ställde ut sina fantastiska svartvita foton från Afrikas Savann. 
• 3 jan, Fick reda på att min granne under mig, hade dött under julhelgen. En väldigt tråkig nyhet, som påverkade många i huset. Han tog sig alltid tid att prata en stund, när han mötte någon.
• 2 jan, Skrev ner saker jag ville lova mig själv att fokusera på under 2012. Bra saker för kroppen, själen, anden, arbetet, ekonomin, jobbet, lägenheten, vänner och livet. En del saker har jag faktiskt gjort under året. Jag var på massage flera gånger, köpte min säng, sparade pengar, reste, skapade/slöjdade mycket under året, var på terapi, städade ett par gånger, var på gudstjänster och cellgrupp. Jag gjorde många bra saker, som var bra för mig helt enkelt. Men också en del saker som var dåliga för mig, jag jobbade lite för mycket ibland, höll inte hårt på min "inbokade" fritid, jag orkade/prioriterade inte regelbunden träning och gick inte ner i vikt, fastän jag vet att det hade varit bra för mig.
• 1 jan, Önskade alla ett gott nytt år.

Det krävs inte mycket för att bli en hjälte på Facebook

Sexuella övergrepp är ofta en stor Hemlighet som man bär själv, inuti i själen. Idag har jag talat om Hemligheten, om de sexuella övergrepp jag har utsatts för, den här gången till en grupp blivande präster och pastorer. När jag reflekterar kring dagen tänker jag på vilken makt ord har i kampen för överlevnad och helande. Så länge man håller Hemligheten inom sig själv, är man oförmögen att helas. Det är först när man vågar sätta ord på upplevelserna som man kan ta sig vidare.

På Facebook idag har vänner skrivit att jag är en hjälte för att jag idag har satt ord på min historia. Det är lätt att bli hjälte på Facebook. Själv känner jag att de sanna hjältarna är alla de som vågat lyssna till min berättelse och ta den till sig, alla personer som stått kvar och varit mina vänner när jag mådde som sämst, som pallat med att finnas vid min sida när jag befunnit mig i dödsskuggans dal och i dödsångestens mörka träsk. De är hjältarna! Jag behövde många sådana hjältar för att överleva min barndom och uppväxt med två förövare till föräldrar, som sålde min kropp till vidriga människor under stora delar av mitt liv.

Mina hjältar har sett olika ut genom åren, de har varit olika, tjejer och killar, till och med en speciell katt, ja faktiskt en vildsint kanin också. Det de har gemensamt är att de har varit med mig på min resa mot helande och växande som människa. Att de har vågat stå kvar, vågat lyssna, vågat beröra mig, vågat vara hjältar i mitt liv. Känner på mig att en del blir uppröra, för att jag lägger hjältestatusen på andra än på mig själv. Det provocerar säkert till viss del! Det är bara det att jag känner mig inte som en hjälte, kanske beror det på att jag inte gör något märkvärdigt. Jag har bara hittat orden som drar fram Hemligheten i ljuset och sedan gått vidare med mitt liv. Visst kan det vara hjälteaktigt att dela sin livshistoria, samtidigt känner jag att sanna hjältar är osjälviska i sitt hjälteskapsutövande och det är inte jag. Jag berättar min livshistoria för att jag vill påverka andra människor med mina ord. Jag vill att de kliver fram och blir hjältar i någons liv, att de gör skillnad för någon som behöver hjälp, att de vågar stanna kvar och lyssna, att de lär sig bemöta människor med respekt och värme. Därför talar jag ut orden som släpper min livshistoria fri! Men det är klart man kan definiera hjältemod utifrån andra vinklar också. Självklart krävs det mod för att konfrontera sitt förflutna, att hitta orden som drar fram Hemligheten i ljuset så alla kan se den. Alla som vågar göra det är naturligtvis hjältar. Det kräver stort mod att lämna tillbaka skammen och skulden till förövarna, det krävs stort mod att återerövra sitt liv, att gå vidare och helas som människa, alla som gör det är naturligtvis hjältar. Jag med.

Slog föreläsningen hål på några myter om sexuella övergrepp? Jag hoppas det! Fick sexuella övergrepp ett ansikte? Jag hoppas det! Bidrog min berättelse till att nya hjältar började formas? Jag hoppas det! Lyckades jag beröra människor med mina ord? Det vet jag att jag gjorde, för det sa de till mig!

På väg till Uppsala

Sitter i soffan och förbereder mig inför en ny dag. Idag skall jag till Johannelunds Teolgiska Högskola och berätta om mitt liv och lyssna till min fantastiska terapeut, tillsammans hoppas jag att vi skall slå hål på några myter om sexuella övergrepp. 

Lämnade mottagningen i affekt idag

Det är spännande med min psykiatrimottagning. Vad som än händer, är det alltid patientens fel, de gör aldrig något fel. Idag hade jag tid klockan två, jag skyndade mig dit, stressade järnet. Jag var där i tid, jag hann, allt var väl. Tog nummerlapp satte mig snällt och väntade på en stol. Väntade på att personalen skulle avsluta sitt samtal med varandra. Fem minuter gick och sedan var det min tur. Personalen i kassan sa att min psykiatriker var sjuk och att de tyvärr inte kunde ha meddelat mig detta innan, eftersom de inte kunde veta att det var just jag som skulle träffa Per pga. min skyddade identitet. Men att jag nu skulle få träffa deras inhyrda jourpsykiatriker. Detta avböjde jag bestämt, jag har inget som helst intresse av att träffa en okänd tillfällig psykiatriker som jag aldrig kommer att träffa igen. Var på personalen sa, att om jag bara gick min väg, så skulle det minsann skrivas in i journalen att jag lämnade mottagningen i affekt! Och?! sa jag, vad bryr jag mig om det? Det är ju i alla fall ingen annan än ni som läser de där journalerna och knappt ni heller. Så vad spelar det mig för roll vad du skriver där. Skriv vad du vill, men jag tänker gå nu. Hej då. Och så gick jag i affekt enligt henne, lugnt och beskedligt om ni frågar mig. Min psykiatrimottagning slutar aldrig förvåna mig.

Det bor två Pashtuner på gården, där jag bor

Det är inte ofta jag får chansen att prata med andra i mitt hyreshusområde, det är därför jag gillar att hänga vid min odlingslott för där möter jag människor med fantastiska historier. Idag mötte jag två Pashtuner, när jag jobbade med att ta bort ogräset från min nya odlingslott. De var från Afghanistan och tillhörde folkgruppen Pashtuner, mannen berättade om sina odlingar hemma i Afghanistan och om sin morbror som odlar potatis med tomatplanta som näringsgivare till potatisknölarna. Förstå vad fascinerande det är! Massa potatisknölar i jorden och tomater att plocka ovan jorden. Han förklarade att tomatplantans rötter växer genom sättpotatisen och blasten på tomatplantan drar ner solenergi och vatten till sättpotatisen, som i sin tur producerar massa potatisknölar. Han skulle försöka odla på samma sätt här i Sverige och undrade om jag visste om det gick. Jag hade aldrig hört talas om det förrän nu, så tyvärr var jag inget vidare bollplank för honom. Det var ett fantastiskt intressant möte, som jag är mycket glad för. Imorgon skall vi träffas igen, de vill nämligen gärna bjuda mig på mat när de grillar med några släktingar och jag sa faktiskt ja till det! Ser fram emot att få ta del av nya spännande samtal och berättelser.

Ett möte på tunnelbanan som fascinerade mig.

Lämnade min förort idag och tog tunnelbanan in till stan. Jag skulle på bio och se Mission Impossible, med en mycket god vän, vars fru ratat filmen. Själv säger jag ju aldrig nej till en action film. Any way, jag satt mitt emot en person som läste en bok och detta fångade mitt intresse. Jag var bara tvungen att prata med henne, trots att det nästan är förbjudet om man inte känner personen i fråga, sådan är kulturen på tunnelbanan. Det är bara tiggare,  alkohol- eller drogpåverkade personer samt en hel del andra udda personer som korsar den outalade gränsen. Bokläserskan satt och läste en bok som jag själv har i min bokhylla, nämligen Drakens Återkomst en fantasy roman av Robert Jordan. Det är ju inte helt oväntat att möta någon som läser den fantastiska fantasy serien på tunnelbanan, det som var ovanligt i det här fallet var hennes ålder. Damen var nämligen 86 år gammal och det var det som väckte min nyfikenhet. Jag var bara tvungen att få veta hur det kom sig att hon läste denna fantastiska fantasy roman. Hon berättade att hon hade fått låna den av sitt barnbarn, för hon ville så gärna följa med i ungdomsvärlden och förstå vad ungdomarna pratade om. Hon berättade dock att det var svårt att identifiera sig med den där fantasy världen, hennes vänninor och hon brukar bara dricka stillsamt te och inte slåss och härja som de gör i boken. Det är mycket slagsmål i de där böckerna förstår du sa hon med eftertryck. Och jag förstår, jag läser själv böckerna med stor behållning. Det är alltid glädjande att stöta på likasinnade och att en 86 åring läser fantasy romaner är hoppfullt.