Monthly Makers Loppistema

Nu har jag återhämtat mig efter min flytt och har fått ordning i mitt hem. De flesta flyttsakerna är återfunna. Men det finns ett 20-tal otittade kartonger i ett förråd i Sala. Jag har med andra ord saker i överflöd, för jag saknar inget av dem.

Men nu var det ju om Loppistemat jag skulle skriva. Eller loppis och loppis, det vore kränkande att kalla Paulas gåva för loppisfynd. Men man fick ju köra återvinning också på temat. Jag fick Marjatta Metsovaara tyget Ulpukka eller Näckrosor som vi säger på svenska av Paula. En fantastisk gåva och tyget har Paula haft sedan -73, lika länge som jag har levt! Av tyget har jag sytt ett par gardiner och ett drapperi för att dra för sovalkoven i min 1:a i Ransta. Jag älskar mitt tyg, jag blir så glad av 70-talsorange! Jag är antagligen galen, men det kan jag leva med!

Det gjorde lite ont i hjärtat att riva tyget mitt itu till köksgardinerna, men jag behövde ju två längder. Kantade gardinerna med bollfrans nertil. Tyckte det blev lite kul och att det passade till retrostilen. Till drapperiet sydde jag också längder i enfärgat orange, av tyg jag hade liggandes hemma. Jag hade planerat att hinna sy en kudde också, men man kan ju inte hinna allt...

Dag fyra, födelsedag och glasmuseeum

Mitt resesällskap hade slagit på stort och redan vid frukosten inledde hon dagen med att fira min födelsedag. Nygräddat bröd och paket väntade på mig vid frukostbordet. En mycket trevlig överraskning.

Efter frukosten promenerade vi iväg på en glasfönsterpromenad, som avslutades med ett besök på glasmuseet/glasateljén. Det blev en mycket trevlig dag.

Middag åt vi på en finare restaurang efter en stunds vila i vår lägenhet. Pasta med champinjoner åt jag till varmrätt och en trevlig hallonefterrätt med vitchoklad. Mums!

Mail kontra snigelbrev

Det är något genuint och vackert med handskrivna kort och brev. Omsorgen som läggs ner i de snirkliga bokstäverna och presentmöjligheterna ett vadderat kuvert erbjuder. Man känner sig speciell. Det här är anledningen till att mail aldrig kan konkurrera med snigelbrev. Så fort avin dimper ner genom brevinkastet tänds en förväntan i själen och stjärnglitter i ögonen. Något spännande är påväg att avslöjas. Ett mail avslöjar allt omedelbart, drar aldrig ut på spänningen. Är lite kliniskt och opersonligt till sin karraktär.

Idag fick jag en postavi. Ett vadderat kuvert adresserat till mig. Ett paket från bästa sortens vän, en vän som förstår vad som är viktigt i livet. En gåva utan gränser. Det kan bli vad som helst. Det är bara min fantasi som sätter gränser. Och kanske min förmåga att forma fina stygn med nålen. Jag är långt ifrån en skicklig brodös. Kanske blir det ett självporträtt, ett vist ord eller kanske en busig katt?! Jag älskar äventyr och snart ska jag börja ett nytt...

Vill Du lära känna mig lite mer?

Min favorit pastarätt är:

Kantarellfyllda cannalonirullar på en bädd av tomatsalsa.

Om jag var tvungen att välja en matkultur att äta resten av livet, vilken skulle jag välja?
Det står mellan det Italienska- och det vietnamesiska köket. Jag kör på det otippade Vietnamesiska matutbudet.

Mina favorit chips:
Lättsaltade ekologiska potatischips med Ranchdip.

Min favorit taco innehåller:
Mjukt tacobröd, köttfärs, ost, lök, majs, ekologiska körsbärstomater, gurka, sallad, gräddfil, guacamole och stark tacosås.
Alt.
Hårda majsskal, blandade bönor, gurka, majs, ekologiska körsbärstomater, ost, stark tacosås och keso (+micro)

Min favoriträtt av potatis:
Östens mammas pitepalt med smält smör och lingonsylt.

När jag vill lyxa till min tillvaro äter jag:
Egenhändigt gjord räksmörgås gjord av rostat bröd, färska nyskalade räkor, avokado, ägg, ekologiska körsbärstomater, Paulas kräftstjärtssås, majonäs.

Om jag har mycket tid lagar jag:
Kyckling i lergryta med fransk cider och rotgrönsaker och färska kryddor.

Min favorit syselsättning är:
Att vara kreativ, gärna i kombination med att vara ute i naturen.

Hantverk jag håller på att utvecklas i:
Glaskonst, Tiffany tekniken.

Semestrar helst:
Utomlands, vill ha sol och värme. Men vill också hänga vid mitt tält ute i naturen. Sommarstuga är inte min grej, jag vill se nya saker, platser och kulturer.

Land jag skulle vilja resa till:
Min fd. Chef Maria har läskat mig med bilder i flera år så valet är enkelt: Vietnam!

Hatar mest:
Människor som utnyttjar, kränker och förnedrar andra.

Älskar mest:
Människor som gör världen vacker, som lyfter, uppmuntrar, stärker människor. Och så älskar jag Jesus och min församling, lakrits, tjärtabletter och mjukglass.

Bästa web.upplevelsen:
Monthly Makers, ett kreativt, utmanande forum som överraskar varje månad med ett nytt tema för kreativt skapande, där det kryllar av inspiration.

Favorit citat:
"Man ges bara en gnutta galenskap, och den galenskapen gäller det att ta tillvara" Robin Williams

Favorit Bibelord:
"Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det". Joh.1:5

Bästa köpet ever:
Muurikan, så att jag kan laga mat till många utomhus. Mums!

Mina bästa egenskaper, enligt mig själv:
Gästfri. Jag gillar att öppna mitt hem, dela med mig av det jag har och kan till andra som behöver eller bara vill hänga med någon. Kreativ. Att jag är duktig på att skapa och leda andra in i ett skapande. Tålmodig.

Mina sämsta sidor:
Att jag är slarvig och jämt gör saker i sista minuten.

Mitt drömyrke är:
Förskollärare, I am living my dream!

Favorit djur:
Katt, i synnerhet Mistral och Özil.

Utmaningen: 16 saker under 2016

Under 2016 ska jag:
1. Köpa täljkniv till täljhästen.
2. Tälta på tre öar.
3. Städa källaren och göra mig av med lillkanins grejer.
4. Vandra i skogen med Tea.
5. Annordna crafternoontea 5 gånger.
6. Laga tapeten i hallen.
7. Laga mat på Muurikkan.
8. Lära känna en ny vän.
9. Måla 3 st pallar.
10. Odla något ätbart.
11. Gå runt Gömmaren.
12. Skriva 12 st snigelbrev till 12 olika människor.
13. Semestra klokt.
14. Laga cykeln.
15. Se en teater på Dramaten
16. Besöka Wasamuseet.

Mål 2016

Under 2016 vill jag utveckla:

• Självrespekt.
• God ordning.
• Odlingsintresse/Kreativitet.
• Stabil ekonomi/ökat sparande/minskad konsumtion.

Självrespekt:

- Promenera hem från jobbet några gånger varje månad.
- Planera in en
naturupplevelse varje vecka.
- Utöva yoga eller annan träning en gång i veckan.
- Göra matsedel varje lördag.
- Äta på regelbundna tider.
- Minska snacks ätandet.
- Minska på sofftiden.
- Läsa 15 minuter varje dag.
- Lägga mig i tid på kvällen, senast kl.23.00.

God ordning:

- Städa varje tisdag.
- Plocka undan småsaker varje dag.
- Städa ett skåp eller i källaren varje månad.
- Diska efter varje måltid.
- Putsa fönster vår och höst.

Odlingsintresse/Kreativitet:

- Lära mig mer om stadsodling.
- Skriva kontrakt på nya odlingslotten.
- Odla tre rutor ätbart och en ruta blommor och utveckla balkongodlingen.
- Vara kreativ varje vecka.
- Projekt: Bygga en kyrka till Advent.

Stabil ekonomi/ökat sparande/minskad konsumtion:

- Handla långsamt!
- Följa matsedel och veckohandla varje vecka.
- Handla råvaror efter säsong och hållbar utveckling.
- Återbruka mera.
- Utveckla projektsparande.
- Öka mitt kapitalförsäkringssparande till 3000 kr/månad, senast sista augusti.
- Förhandla med hyresvärden om att få ett cykelrum.

Monthly Makers tema är natur.

Okey, den här månadens tema är natur. Naturmaterial, jag älskar det ordet. Kanske är det dags att ta fram pinnarna ur frysen och gå loss med täljkniven? Kanske är det nu jag skall göra klart den där taklampan av orangea naturpinnar? Eller fixa det där trädet jag har lovat? Eller göra de där grytunderläggen av trä, som jag har velat göra hur länge som helst. Eller tälja en barkbåt? Eller bara skapa mönster av material från naturen? Eller göra ett vindspel? Det här temat har mycket potential. Jag har mycket jag vill göra. Det trixiga är tiden.

Montly Makers augustiutmaning: Textil

Min kollega på bästa jobbet tog med mig på afterwork craftivist och ölprovning på spritmuseet, (själv höll jag mig till rabarber musten). Solen sken och stämningen var på topp. Det var ett kul event som drog mycket folk och lite oväntat var det ju att kombinera ölprovning med hantverk. Det var Slöjd Stockholm som kom på den lysande idén och anordnade kvällen ihop med museet. En väldigt mysig kväll blev det och mitt sällskap var ju det allra bästa, dessutom var det kul att få brodera fritt. Uppgiften för kvällen var att brodera ett slagord, jag valde det djupaste slagord jag kunde komma på: "Mer lek åt folket!" Jag kan se det framför mig på ett plakat under en 1:a maj demonstration...

Mitt nästa projekt under Montly Makers utmaningen var tänkt att bli ett dekorationsbroderat hundhuvud, men det blev helt plötsligt en kudde istället. Broderade fritt utan någon direkt plan eller mönster. Kudden sydde jag ihop på symaskinen och sydde sedan langettstygn för hand runt kanten och gjorde tofsar till hörnorna. Jag gillar min nya kudde jättemycket och den var kul att brodera.

Maj månad är magisk

Månadens tema på Montly Makers var magi,funderade länge på vad jag skulle göra och av vilket material. Det var så svårt att komma på något att jag länge tänkte att jag skulle hoppa den här månaden, men tillsist valde jag att skapa något i lera, eftersom jag hade 5 kg lera att skulptera upp. Den 9:e maj började nämligen min Raku kurs på Ågesta folkhögskola. De tre första kurstillfällena är vikta åt att skapa och skulptera av leran, sedan blir det tre tillfällen i juni då sakerna skall Rakubrännas och få sin japanska krackelerade style. Mitt månadsbidrag till Montly Makers blev en trollerihatt där en nyss framtrollad nyfiken kanin tittar upp. I juni skall hatten bli svart, kaninen vit och trollstaven skall så klart bli klassiskt svart/vit.

Min keramikmagister tappade en bricka med mina småpryttlar, så tyvärr gick trollstaven sönder. Trollstaven får jag tillverka med ett annat material, det är inte hela världen. Jag älskar min lilla trollerikanin, är så nöjd med resultatet..

One Life- Set her free, ett konstprojekt av vikt.

Här kan Du lyssna på Anissas sång: SET HER FREE

På långfredagen hade vi ett event i min kyrka "One Life". Ett musikkonsertevent, med risotto och konstutställningar. Jag var med och illustrerade en av Anissas sånger: "Set her free". Sången handlar om en kvinna från Johannesburg som blev bortrövad som barn och såld till trafficking. För mig blev det viktigt att mitt konstverk följde hela historien, från det att hon var liten och blev bortrövad tills det att hon blev befriad. Skapandeprocessen var ganska utmanande för mig under projektet, på många plan berördes jag djupt. Jag och kvinnan från Johannesburg som sången handlar om delar nämligen stora delar av sångtexten, vi har båda levt ett utsatt liv. Så under arbetet med att skulptera fram Anissas sång "Set her free", blev det tydligt för mig att jag också behövde ge mig själv frihet, som en del av konstverket. Det krävdes ett visst mått av mod för att klara av att sätta oss båda fria. Varje scen som jag gjorde kopplade jag ihop med sångtexten och min egen livsberättelse. Det är bland det modigaste jag har gjort sedan jag bröt mig loss från mina föräldrars traffickingnätverk och bearbetade mina trauman.

Jag var fyra år när mina föräldrar började sälja min kropp till främmande män och kvinnor utanför familjen. Kväll efter kväll utsattes jag för övergrepp som sargade min kropp och själ. Medan jag blev trasigare och trasigare, tommare och ensammare njöt mina föräldrar av pengarna min späda kropp drog in. Att sälja små barns kroppar är nämligen en lönsam affär för förövarna och det är barnen som får betala priset. Efter ett par år hade jag slutat känna och drömma, jag ville just ingenting och önskade att jag fick dö. Men utåt log jag som vilket annat barn som helst, för att ingen skulle se skammen jag bar på, eller se hur smutsig och värdelös jag kände mig.

När jag var tio år gick jag på julskyltningen som alla andra ungar gjorde. Jag växte upp på den tiden när alla affärer skyltade om till jul till första advent. Då var det fest på sta’n. Tomtar sprang runt överallt och sålde julklappar till förmån för fattiga barn. Som barn brukade man alltid satsa på det största paketet efter principen att största paketet var det bästa. Det år jag var tio fastnade jag för ett tunt, vykorts stort paket. Jag betalade med min tiosedel och gick hem för att öppna paketet. Det var en glastavla med bönen: ”Gud som haver barnen kär”. Jag hängde den vid min säng, så att jag kunde se på den när förövarna kom för att våldta mig. Det kändes lite mindre ensamt då och jag kunde dissociera bort smärtan och allt det hemska.

Våld och övergrepp blev min vardag. Så länge jag klarade av att dra in pengar var de nöjda. Var jag någon gång sjuk eller allmänt besvärlig, bestraffades jag med tortyrliknande stryk för att jag inte ställde upp på familjen. Men utåt log jag fortfarande som vanligt och dolde blåmärkena så gott jag kunde, jag höll hårt i min fasad om att allt var lugnt och att jag mådde bra. Jag behövde det för att överleva. I skolan fann jag en fristad för det mesta. Skolrutinerna gav mig där känslan av att vara normal, som alla andra. I skolan fick jag vila upp mig och jag var en duktig skoltjej, med bra betyg i alla praktiska ämnen men hade såklart svårt med alla teoretiska ämnen. Trauman har nämligen den inverkan på människor, att hjärnan har fullt upp med att överleva och går på halvfart när det gäller att lagra kunskaper som kräver mycket processande för att förstå.

Min självkänsla blev mindre och mindre, för varje övergrepp jag utsattes för. Jag kände mig maktlös, jag såg ingen utväg och vågade inte be om hjälp, för vem kunde jag lita på? Jag var sjutton år när jag flyttade hemifrån och mitt liv blev lite bättre, men min familj behöll greppet om mig. Skrämd till lydnad som jag var, kom jag lydigt hem så fort de ringde och på alla lov. Övergreppen pågick år efter år och blev grövre och grövre.

Jag var trettiotre år när jag fann modet inom mig själv att faktiskt söka hjälp. Jag var på gränsen att inte orka mer, på gränsen att ta mitt liv. Jag behövde komma bort från våldet och övergreppen, så jag samlade allt mitt mod och berättade. Jag hade tur, för den jag berättade för trodde mig och valde att var modig och göra allt hon kunde för att hjälpa mig loss från mina föräldrars traffickingnätverk. Hon och hennes familj gömde mig när jag behövde gömma mig, de tröstade mig när jag behövde gråta ut min smärta, de klarade av att hantera min ångest när den härbärgerade i min själ, de stod trygga kvar och lugnade mig när skräcken kom över mig. De hjälpte mig att bygga upp ett nätverk av människor runt omkring mig som kunde hjälpa till att stötta och hjälpa mig i vardagen och de hjälpte mig att få skyddade personuppgifter. Men framför allt fick jag tusentals timmar terapi, för hon som hjälpte mig visade sig vara den bästa sortens terapeut.

Den tro jag fann som barn genom den där glastavlan, den bär mig än. Jag är övertygad om att Gud såg min utsatthet från första övergreppet till det sista och att Gud ville ett annat liv för mig. Varför jag fick vänta så länge på att bli fri vet jag inte, men jag är helt säker på att det var Gud som gav mig modet att förändra mitt liv och att Gud själv handplockade alla mina hjälpare som jag behövde för att bli fri. Det är mer än en slump att jag fann rätt människor i rätt tid.

Idag lever jag ett hyggligt bra liv. Jag har jobbat mig igenom mitt trauma med hjälp av den tuffa EMDR-terapin som jag har fått av min terapeut. Utan terapi hade jag nog inte överlevt, det är tack vare den som jag har kunnat återerövrat mitt liv och läka de flesta såren i min själ. Idag är jag stolt över vem jag är och vad jag har åstadkommit med mitt liv. Jag är den enda i min familj som har en högskoleutbildning att vifta med. Jag bor i en schyst hyreslägenhet i en Stockholmsförort, tja i alla fall om man bortser från att den är sjukt kall och dragig på vinterhalvåret. Jag har mina drömmars drömjobb; förskollärare, på bästa sortens förskola i en förort bortanför min. Och jag mår bra, för det mesta. Jag dippar precis som alla andra såklart, men jag har ett bra liv. Jag har två odlingslotter som jag odlar i och vänner att hänga med. Jag bygger relationer med människor och försöker hjälpa dem som behöver hjälp. Jag berättar min livshistoria med förhoppningen om att den en dag skall göra skillnad, i någon annans liv. Kanske kan min livsberättelse ingjuta mod i någon annan, så de vågar berätta och kan bli fria från övergrepp och förtryck. Kanske kan min berättelse bidra till att just Du vågar vara den som hjälper en annan människa fri...

Ett nytt år medför nya möjligheter.

Vissa saker man läser på nätet är för bra för att inte adoptera! Jag har ju haft som tradition ett par år att skriva backspegel på hur året som gått har varit, men en vän till mig skriver om hur hon vill att året som kommer skall bli och det är ju hur mycket smartare som helst. Så jag tänker sno idén rakt av, men målen kommer att vara mina egna, för man kan ju inte leva någon annans liv även om det ibland känns frestande...

Mål för mitt liv 2014

Kroppen:
- Röra på mig systematiskt och regelbundet varje vecka. Lägga tid på det.
- Äta och sova regelbundet, vara snäll mot mig själv.
- Sluta bita på naglarna.

Själen:
- Återhämta mig, komma ikapp mig själv.
- Ägna tid åt skapande och kreativitet. Sätta igång min verkstad och ateljé. Fotografera och vara ute i naturen.
- Terapi när jag behöver det.

Vänner:
- Ta tid för mina vänner, fördjupa de relationer jag har och försöka fånga upp några vänner som jag inte träffar så ofta.

Rekreation:
- Rensa upp i odlingslotten, fixa den fin, så frön och plantera.
- Köpa nytt tält för pengar jag fick när jag fyllde år, göra korta campingturer på helger under våren-sommaren-hösten.
- Åka på min drömresa, som i år går till: Sardinien och Korsika. Första veckan tillsammans med bonusfamiljen och vi kommer att hänga på Sardinien. Det skall bli så kul! Efter det skall jag resa runt på egen hand runt på öarna i lagom takt. Det känns spännande och lite pirrigt.

Ekonomi:
- Kapitalförsäkringen står för det långsiktiga sparandet, med 3000kr/mån. Spara 3000 kr/månad på special sparkontot, för att finansiera drömresan bland annat.
- Investeringar jag behöver eller önskar göra: Skena till taket, vardagsrumsmatta, hjul till soffbordet, en låg sideboard/multimediabänk i ek, ny TV, ny teflonkastrull.

Lägenheten:
- Ställa i ordning arbetsrummet/ateljén, köpa in figursåg och en del verktyg framför allt en bandkniv och skedknivar i olika storlekar och en yxa. Sätta upp en skena i taket och vid sängen, sy ett drapperi.
- Diska varje dag, städa och tvätta varje vecka, dammtorka en gång i månaden.

Jobb:
- Avsluta mitt gamla jobb på ett bra sätt, med huvudet högt och försöka knuffa bort känslan av att ha misslyckats. Det finns många anledningar till att det inte funkade för mig och allt beror inte på mig. Skall hitta vila i det och minnas de goda stunderna.
- Börja mitt nya jobb, utvilad och nyfiken på att lära mig något nytt. Lägga mig på en rimlig ambitionsnivå som jag klarar av att hantera, utan att få stresspåslag. Ha kul och se det goda runtomkring mig. Vara en förebild för barnen och för kollegor.

Kyrkan:
- Ta en paus från det regelbundna görandet, för att jag behöver återhämta mig. Satsa på en del punktinsatser istället.

Då kan jag lägga till korgmakare på mitt CV

Idag har jag varit på en kurs i pilkorgsflätning. Det var spännande, svårt, pillrigt och ganska roligt. Min vänstra tumme är fortfarande öm efter dagens arbete. Min lärare var mycket tålmodig, men ansåg att jag var mycket långsam. Men hallå, det var många pinnar att hålla reda på och min hjärna är ju lite långsam på grund av PTSD. Jag högpresterade för att vara jag och korgen, ja den blev good enough. Det är ju trots allt min första korg som jag flätat av pil och planterar jag någon hängväxt i den märks det inte ens att den är ganska så skev.

Det blev inte som jag hade tänkt

HöstSmajl, ett barnläger i Stockholm, gick av stapeln i helgen som var. Jag var med som ledare och såg fram emot det jättemycket. Cirka 60 barn skulle det vara och ganska okey med ledare. Jag blev tillfrågad att vara med och hålla slöjdklubb med barnen som valde det som intressegrupp. Jag hade för berett två olika sorters ljuslyktor, en som man broderade pärlor på och en som man gjorde i ståltråd och pärlor. Stressade mycket för att hinna med allt och kom cirka en timme sent, missade bara ledarsamlingen så det gjorde inte så mycket. Jag kom samtidigt som barnen helt enkelt.  Mådde lite illa men trodde det berodde på panikångesten jag fick av allt folk vid T-centralen och antog att det skulle bli bättre när jag åt lite kvällsmat som var nästa punkt på programmet. Det blev i alla fall inte värre. Kvällssamlingen började och kvällen avslutades med kvällsfika och snacks. Sedan handlade kvällen om att få alla barn att somna vilket tog sin lilla tid. 22.30 var det ledarsamling som också gick bra. Packade upp lite grejer i lokalen men kände mig för trött liksom, så jag gick och la mig. Klockan 02.00 fick jag ge upp lägret och ringa min pastor och be honom hämta upp mig och skjutsa mig hem, jag hade kräkts. Magsjukans första timme hade påbörjats. Innan han hann fram till kyrkan hade jag redan kräkts fyra gånger. Så jag fick vackert väcka en annan ledare 02.30 och tala om att jag var tvungen att åka hem och att jag skulle maila instruktioner på mina slöjdövningar så att de kunde köra slöjd i alla fall på förmiddagen. Det blev alltså inte som jag hade tänkt. Jag fick vara hemma och vara jättesjuk och andra fick ha roligt och slöjda med barnen. Med det viktigaste var ju att barnen fick ha roligt, fast jag hade velat dela det roliga tillsammans med dem. Men det var klokt av mig att åka hem eftersom jag kräktes hela lördagen och flera gånger på söndagen, dessutom hade jag feber och väldigt ont i magen. Jag hoppas att jag inte smittade ner någon på lägret, för den här varianten av magsjuka var inte kul på något sätt. Nu är det måndag morgon och jag kan fortfarande inte äta normalt, blir illamående av en rostad smörgås och en halv kopp te. Misströstar lite och funderar uppgivet vad jag skall göra för att bli frisk?! Men som mina kloka vänner säger så är det sällan unga människor, som i övrigt är helt friska, dör av magsjuka. Så jag lär komma levande ur detta tillstånd. Det är tur att jag har ett stort DVD utbud i min bokhylla som kan roa mig.

Äntligen är Verkstaden invigd med pompa och ståt!

Efter månader av slit, har jag äntligen lyckats få ordning i Verkstaden. I alla fall så pass ordning att jag kan ta in barn i lokalen och påbörja min tjänst på riktigt. Det känns spännande. Samtidigt kommer det inte att vara helt lätt att forma den här nya verksamheten, det finns väldigt mycket som lockar barnen och pockar på deras uppmärksamhet. Introduktionsperioden är viktig att få till bra och det är inte helt enkelt.

Verkstaden invigdes under högtidliga former med inbjudna gäster. Fina gåvor delades ut, band klipptes, ögon tindrade, popcorn snacks delades ut, bubbeldricka dracks och discodans fyllde samlingsrummet. Det var inga barn (eller pedagoger) som slogs och det var heller inga som grät, det andas ju succé. En väldigt lyckad invigningsfest om jag får säga det själv!

Hur man vänder det jobbiga

När jag har obalans i livet är min strategi att göra massa roliga saker, för då brukar det vända och jag slipper bli deprimerad. Det funkar faktiskt, men kräver otroligt mycket. Det är motigt att göra saker som brukar vara roliga, men nu bara känns jobbiga. Minsta hinder gör det jobbigt att försöka ha roligt. Men om jag kliver över den känslan, struntar i hur jobbigt det känns innan och bara gör det, då upptäcker jag att det faktiskt går att ha kul och göra saker jag tycker om. Som att åka in på hårdslöjdskväll på Slöjdhuset i går, trots att det tog en timme att åka och trots att det var sent på kvällen 18.00-21.00 så genomförde jag det. För innerst inne tycker jag träslöjd är bland det roligaste jag vet och det blev kul också. En ro för själen, precis vad jag behövde mitt i allt jobbigt som är just nu. Själva täljandet av kroken var sekundärt men med lite linoljefärg kommer den bli fin i sin enkelhet. Jag längtar tills jag investerar i en egen täljhäst, det önskar jag mig verkligen.

Familjelivsläger

Har varit slöjdledare på Familjelivslägret 2012, vilken energikick det var och vad roligt jag hade. Jag tror, nä jag vet att barnen hade roligt. En del barn tyckte det var lite svårt men de tyckte att det var roligt i alla fall. Ah, det var så himla kul, ni skulle ha varit med!

På eftermiddagarna fick hela familjen komma och slöjda och då flödade det verkligen av kreativitet. Det var otroligt roligt att få möjligheten att vara en del av det, kände att Gud verkligen använde mina gåvor väl. Jag hade förberett tre olika aktiviteter: Fia med knuff (morots och potatistryck), oroar/mobiler och ljuslyktor. Mitt tema var återbruk, att göra något nytt av något gammalt och det blev väldigt bra. Första slöjd dagen var ganska lugn, men sedan var det fullt de andra två dagarna. Det var mysigt och roligt med få familjer och det var intensivt, roligt med många familjer. Ja, vad skall jag säga- det var en enorm förmån att få vara Familjelivslägrets slöjdledare på Hjälmaregården, den där veckan i augusti.

Äventyr på Fjäderholmarna

Idag var jag tillsammans med min kära vän, på Fjäderholmarna. Vi skulle ta båten vid Slussen men hittade ingen båt att gå ombord på. Vi sprang vidare i regnet till Nybrokajen i stället. Sommarjackan blev genomvåt och det plaskade av vatten mellan tårna i sommarsandalerna. Vädertjänsterna på nätet spådde sol till klockan två, klockan var bara tolv och regnet vräkte ner. Båtresan tog oss genom det värsta regnandet och väl på ön möttes vi av hotfullt mörka moln, men uppehåll. Vi gick till solklipporna, i hopp om att det var där solen gömde sig. Men icke. Vi satte oss på en klippa, såg ut över havet och åt vår medhavda nygräddade rabarberpaj med vaniljsås och drack rykande hett te till. Jag hade glömt att packa ner mjölken, något som vi båda saknade. Vi letade upp en bergsskreva, där bredde vi ut vår picknickfilt och satte oss ner för att läsa var sin god bok. Själv läste jag "Skynda dig att älska", en bok för alla som gillar relationer och familjesystem. Och då tänker jag särskilt på vissa av mina vänner. Min vän läste del två av en bok som hennes bokklubb följer och som snart skall diskuteras. Tystnaden oss två emellan avbröts emellanåt av att vi båda två, vid olika tillfällen, fnissade högt av en strof ur vår bok. Måsarnas skriande, gässens kacklande, motorljud och människors hojtanden: "här är vi", trängde också igenom vår annars mycket koncentrerade läsning.

Plötsligt, en och en halv timme in i läsningen tilltog vinden, molnen mörknade och samlade ihop sig till regn. Vi packade ihop våra grejer i tid och tog sats mot hantverksbodarna. Vi tog skydd mot ovädret inne i trähantverksboden. Slog oss ner på var sin pall som var placerad runt en urgröpt stubbe, fylld med slipade trä "stenar". Det var harmoniskt och fridfullt att röra runt i de där vackra, mjuka, handslipade, små träbitarna. Färgerna var mångfasetterade och formerna lika så. Vi satt där och tittade, kände och samtalade med hantverkaren om de olika träslagens ursprung och regnet upphörde sakta under tiden. Vi gick vidare, utan att köpa något. Avverkade hantverksbod efter hantverksbod. Jag köpte myspys te, för det kan man alltid behöva. Min vän köpte smidda krokar och ett Iphone fodral med en extra ficka på. Vi åt på Röda villan, sittandes på deras glasveranda med utsikt över havet. Rostbiff i tunna skivor med grillade potatisar, svenska primörer och paprika creamsås. Gott och mättande. Vi betalade och gick för att äta glass på ett annat ställe. Jordgubbssorbé valde min vän, själv kunde jag inte motstå lakritsglassen. Jag kan sällan det. Vi hittade en bänk i solen, för nu sken solen värmande igen. Vi dukade upp ytterligare en kopp te och tog åter fram våra böcker och läste, till måsarnas skriande och vågornas kluckande. Klockan närmade sig sju på kvällen och vi gick till bryggan med båtkajen. Satte oss på bänken och njöt så mycket av kvälls solens värme, att vi bestämde oss för att ta halv åtta båten hem i stället och så fortsatte vi vår läsning.

Halv åtta båten kom och vi gick ombord. Jag gick på toaletten och båten tuffade iväg. Väl tillbaka vid bordet skulle jag bara ta ett sista kort från utflykten och gjorde den fasansfulla upptäckten att min digitala systemkamera inte var på samma ställe som jag. Den måste ha blivit kvar på ön. Paniken blockerade min förmåga att tänka, till skillnad från min vän (som tur var). Hon fick hela båten att vända mot land igen, kaptenen önskade oss lycka till och vi gick i land. Jag tog tacksamt emot kaptenens lyckönskning, kände att den kommer jag att behöva. Väl tillbaka på ön försökte min vän förmå mig att tänka efter, när hade jag kameran sist och vad gjorde vi sedan. Vi satt ju på vår läsbänk och där fotade jag ätande svanar och murket trä, men visst hade jag kameran med mig därifrån? Jag kunde känna tyngden runt nacken av kameran när vi gick därifrån. Min vän var också säker på att den inte kunde ha blivit kvar där, för hon hade tänkt att nu syns det inget spår av att det har suttit någon där på bänken och läst, när hon vänt sig om precis när vi lämnade platsen. Sedan gick hon på toaletten, men inte jag. Jag fotade fantastiskt vackra blommor under tiden och vattendroppar på daggkåpans sommargröna blad. Då hade jag också kameran med mig. Sedan gick vi raka vägen till bänken vid kajen, det måste ha varit där av alla ställen som jag glömde kameran. Det sämsta tänkbara stället, med tanke på stöldrisken. Min vän gick och letade vid bänken och frågade människor om de hade sett en kamera där. Jag gick in i butiken intill, med förhoppningen att någon hittat kameran och lämnat in den där. Jag kände hur hoppet steg när butiksinnehavaren bad mig beskriva vilken sorts kamera det var jag letade efter och vilket märke det var på kameran. Panikslagen som jag fortfarande var och med ett hjärta som slog på högvarv, försökte jag få fram rätt ord. Jag försökte samla mina tankar, formulera mina ord rätt. Det blev en mycket omständlig beskrivning av detaljer kring min kamera, tiden stod stilla ett ögonblick. Sedan sträckte butiksinnehavaren fram min kamera och sa att två norska turister hade lämnat in den. Vilket bekräftades av min vän, som precis kom in i butiken, med samma glada nyheter. Lättnaden som infann sig inom mig strax efter överlämnandet av kameran var stor och vi tackade Gud för den lyckliga utgången och för det norska ärliga paret som lämnat in kameran till butiken. Vi firade det lyckliga slutet med rökta räkor på restaurangen vid kajen och inväntade båten som släppte iland oss. Vi ville nämligen meddela den hjälpsamma kaptenen det lyckliga slutet.

Vi hann hem till andra halvlek på VM-matchen mellan England-Italien, som även den fick ett lyckat slut. Italien vann på straffar. Vi stängde av TV:n, drog för gardinerna, släckte lamporna och sa god natt. En dag med lyckligt slut, var till ända.

Slöjdklubb

Har slöjdat med 15 barn i dag på Familjeäventyret i min kyrka idag. Det var väldigt roligt och barnen var fulla av kreativitet. Det började med att ett par coola killar gömde sig i ett angränsande rum, vi andra fick vänta ett tag på dem, men sedan kunde vi börja luffarslöjda. Avbitar-, platt- och rundtänger användes flitigt, det var lite svårt men det gick fint med lite hjälp. Sedan var lite svårt att välja färg på ståltråden, men när det var gjort var det bara att snurra på. Alla barn var jätte duktiga och fick ihop en krok i tid, för sedan var det tid för mat. Jag har haft en väldigt bra dag, om jag får konstatera det själv.

Mitt hemliga slöjd projekt

Halsbandshängare

Jag är färdig med mitt hemliga slöjd projekt nu. Jag har täljt en halsbandshängare till en av mina bästa vänner. Jag vet att hon önskade sig en, för under en pysselkväll fick hon lov att låna sin dotters till de halsband hon fixade i ordning. Den är gjord av en gren från min terapeuts bokträd och plattan är från deras nedsågade en träd. Den var verkligen rolig att göra. Borrmaskin fick jag låna av min goda väns man och jag förstår inte hur jag har klarat mig utan borrmaskin. Det var ju jätte roligt att borra, nu står det borrmaskin på min önskelista efter slöjdhästen och bandsågen. Plattan slipade jag med min nya elektriska hörnslipmaskin, den var också rolig att jobba med, sedan fin slipade jag plattan också med vanligt sandpapper. När plattan torkade sprack den och när jag googlade så visade det sig att plattor alltid spricker, men sprickan gick att såga bort så det gjorde inget. Sist av allt målade jag den vit med allmogefärg.

Nytt slöjdprojekt

Jag håller på med ett nytt projekt nu, det är lite hemligt för det är en present till en mycket god vän som inte förväntar sig någon present. Det gör allt så mycket roligare. Jag behöver låna lite verktyg innan jag kan slutföra projektet, men det ser mycket lovande ut. Slöjdämnet som jag täljer på kommer från min terapeuts trädgård, ett bokträd fick nya konturer och jag fick slöjdämnen att tälja på. Mycket roligt och klimat smart.