Ett kraschat öra och glassköpet som räddade dagen!

Livskrisorsaken

Vid lunchtid slog livskrisen till och jag kände hur min värld rasade ihop, det var då min fantastiska lärare fångade upp mig och överförde delar av sin livserfarenhet till mig.Vad var det då som utlöste min livskris? Jo så här var det: Bästa sortens bränn magister hade på förmiddagen kraschat en hel bricka med småpryttlar som var mina. En del saker gick såklart sönder, men det gjorde inte så mycket för det var ju en olycka och sådant förstår jag mig på. En kanin klarade sig dock! Men när jag skulle ta upp min lilla älskade orangefärgade kanin för att putsa av sotet med stålullen, då tappade jag den i backen. Så himla klantigt, sådant förstår jag mig inte alls på och givetvis kraschade ena örat i fallet. Livskrisen var ett faktum. Den akuta situationen räddades dock upp något, av godaste lunchen och av omsorgen skolpersonalen visade mig. Jag fick iallafall i mig maten, men allt eftersom lunchen fortskred blev jag mer och mer inställd på att ge upp. Så efter att jag hade ställt tallriken i diskmaskinen tog jag mitt pick och pack för att dra hem eller nåt. Jag hade nog inte riktigt någon plan, bara en väldigt stark flyktinstinkt som jag följde. Ville bara bort från allt jobbigt, men mitt i flykten blev jag uppfångad av bästa sortens omsorgsfulla lärare, Anne. Och det var i den stunden, där på parkbänken i solen som Anne överförde delar av sin livskunskap till mig: Gå och köp en glass, sa hon, det kommer att förändra hela dagen skall Du se! Och hur rätt hade hon inte?! Efter att jag hade ätit glassen krascha inget och ångesten kunde avklinga en aning. (Det hjälpte förstås också, att jag köpte ett kuvert samtidigt som glassen och att Anne tog hand om diverse saker som jag hade fått igår och som var den egentliga orsaken till min ångest. Kuvertet är nu postat till min terapeut, där kan det ligga ett bra tag och en vacker dag tittar jag kanske i kuvertet tillsammans med henne och begrundar innehållet, sorterar och slänger en del. Det kommer att bli bra)...

Här bränns två av mina älskade kaniner.

Min nyckelserie och en present till bästa sortens kollega.

Jag var modig idag, jag skötte den mesta bränningen själv! Stolthet är ordet!

One Life- Set her free, ett konstprojekt av vikt.

Här kan Du lyssna på Anissas sång: SET HER FREE

På långfredagen hade vi ett event i min kyrka "One Life". Ett musikkonsertevent, med risotto och konstutställningar. Jag var med och illustrerade en av Anissas sånger: "Set her free". Sången handlar om en kvinna från Johannesburg som blev bortrövad som barn och såld till trafficking. För mig blev det viktigt att mitt konstverk följde hela historien, från det att hon var liten och blev bortrövad tills det att hon blev befriad. Skapandeprocessen var ganska utmanande för mig under projektet, på många plan berördes jag djupt. Jag och kvinnan från Johannesburg som sången handlar om delar nämligen stora delar av sångtexten, vi har båda levt ett utsatt liv. Så under arbetet med att skulptera fram Anissas sång "Set her free", blev det tydligt för mig att jag också behövde ge mig själv frihet, som en del av konstverket. Det krävdes ett visst mått av mod för att klara av att sätta oss båda fria. Varje scen som jag gjorde kopplade jag ihop med sångtexten och min egen livsberättelse. Det är bland det modigaste jag har gjort sedan jag bröt mig loss från mina föräldrars traffickingnätverk och bearbetade mina trauman.

Jag var fyra år när mina föräldrar började sälja min kropp till främmande män och kvinnor utanför familjen. Kväll efter kväll utsattes jag för övergrepp som sargade min kropp och själ. Medan jag blev trasigare och trasigare, tommare och ensammare njöt mina föräldrar av pengarna min späda kropp drog in. Att sälja små barns kroppar är nämligen en lönsam affär för förövarna och det är barnen som får betala priset. Efter ett par år hade jag slutat känna och drömma, jag ville just ingenting och önskade att jag fick dö. Men utåt log jag som vilket annat barn som helst, för att ingen skulle se skammen jag bar på, eller se hur smutsig och värdelös jag kände mig.

När jag var tio år gick jag på julskyltningen som alla andra ungar gjorde. Jag växte upp på den tiden när alla affärer skyltade om till jul till första advent. Då var det fest på sta’n. Tomtar sprang runt överallt och sålde julklappar till förmån för fattiga barn. Som barn brukade man alltid satsa på det största paketet efter principen att största paketet var det bästa. Det år jag var tio fastnade jag för ett tunt, vykorts stort paket. Jag betalade med min tiosedel och gick hem för att öppna paketet. Det var en glastavla med bönen: ”Gud som haver barnen kär”. Jag hängde den vid min säng, så att jag kunde se på den när förövarna kom för att våldta mig. Det kändes lite mindre ensamt då och jag kunde dissociera bort smärtan och allt det hemska.

Våld och övergrepp blev min vardag. Så länge jag klarade av att dra in pengar var de nöjda. Var jag någon gång sjuk eller allmänt besvärlig, bestraffades jag med tortyrliknande stryk för att jag inte ställde upp på familjen. Men utåt log jag fortfarande som vanligt och dolde blåmärkena så gott jag kunde, jag höll hårt i min fasad om att allt var lugnt och att jag mådde bra. Jag behövde det för att överleva. I skolan fann jag en fristad för det mesta. Skolrutinerna gav mig där känslan av att vara normal, som alla andra. I skolan fick jag vila upp mig och jag var en duktig skoltjej, med bra betyg i alla praktiska ämnen men hade såklart svårt med alla teoretiska ämnen. Trauman har nämligen den inverkan på människor, att hjärnan har fullt upp med att överleva och går på halvfart när det gäller att lagra kunskaper som kräver mycket processande för att förstå.

Min självkänsla blev mindre och mindre, för varje övergrepp jag utsattes för. Jag kände mig maktlös, jag såg ingen utväg och vågade inte be om hjälp, för vem kunde jag lita på? Jag var sjutton år när jag flyttade hemifrån och mitt liv blev lite bättre, men min familj behöll greppet om mig. Skrämd till lydnad som jag var, kom jag lydigt hem så fort de ringde och på alla lov. Övergreppen pågick år efter år och blev grövre och grövre.

Jag var trettiotre år när jag fann modet inom mig själv att faktiskt söka hjälp. Jag var på gränsen att inte orka mer, på gränsen att ta mitt liv. Jag behövde komma bort från våldet och övergreppen, så jag samlade allt mitt mod och berättade. Jag hade tur, för den jag berättade för trodde mig och valde att var modig och göra allt hon kunde för att hjälpa mig loss från mina föräldrars traffickingnätverk. Hon och hennes familj gömde mig när jag behövde gömma mig, de tröstade mig när jag behövde gråta ut min smärta, de klarade av att hantera min ångest när den härbärgerade i min själ, de stod trygga kvar och lugnade mig när skräcken kom över mig. De hjälpte mig att bygga upp ett nätverk av människor runt omkring mig som kunde hjälpa till att stötta och hjälpa mig i vardagen och de hjälpte mig att få skyddade personuppgifter. Men framför allt fick jag tusentals timmar terapi, för hon som hjälpte mig visade sig vara den bästa sortens terapeut.

Den tro jag fann som barn genom den där glastavlan, den bär mig än. Jag är övertygad om att Gud såg min utsatthet från första övergreppet till det sista och att Gud ville ett annat liv för mig. Varför jag fick vänta så länge på att bli fri vet jag inte, men jag är helt säker på att det var Gud som gav mig modet att förändra mitt liv och att Gud själv handplockade alla mina hjälpare som jag behövde för att bli fri. Det är mer än en slump att jag fann rätt människor i rätt tid.

Idag lever jag ett hyggligt bra liv. Jag har jobbat mig igenom mitt trauma med hjälp av den tuffa EMDR-terapin som jag har fått av min terapeut. Utan terapi hade jag nog inte överlevt, det är tack vare den som jag har kunnat återerövrat mitt liv och läka de flesta såren i min själ. Idag är jag stolt över vem jag är och vad jag har åstadkommit med mitt liv. Jag är den enda i min familj som har en högskoleutbildning att vifta med. Jag bor i en schyst hyreslägenhet i en Stockholmsförort, tja i alla fall om man bortser från att den är sjukt kall och dragig på vinterhalvåret. Jag har mina drömmars drömjobb; förskollärare, på bästa sortens förskola i en förort bortanför min. Och jag mår bra, för det mesta. Jag dippar precis som alla andra såklart, men jag har ett bra liv. Jag har två odlingslotter som jag odlar i och vänner att hänga med. Jag bygger relationer med människor och försöker hjälpa dem som behöver hjälp. Jag berättar min livshistoria med förhoppningen om att den en dag skall göra skillnad, i någon annans liv. Kanske kan min livsberättelse ingjuta mod i någon annan, så de vågar berätta och kan bli fria från övergrepp och förtryck. Kanske kan min berättelse bidra till att just Du vågar vara den som hjälper en annan människa fri...

Utvärdering av strävandemålen jan-15

Ekonomi:

- Sparande och investeringar jag behöver göra under året.

• Jag har inte ökat mitt kapitalsparande till 3000kr/månad, det är något jag bör göra framöver.
• Jag har kommit gång med mitt regelbundba spande igen, skickade iväg 3000 kr till sparkontot som skall gå till sommarens resor.
• Jag köpte ett träningskort för 2015, kostade 2300 kr, behöver träna 22 gånger till under ett år för att det skall löna sig och det kommer jag att klara.
• Jag har inte köpt tyg till drapperi i arbetsrum, vardagsrumsgardiner och sideboard, pga. övriga investeringar som jag gjort. Jag har heller inte köpt verktyg till träslöjden.
• Jobbet:

-Jag behöver sänka min ambition utan att bli en dålig pedagog.

• Feelgoodsamtalen har gått jättebra och jag har lärt mig att känna igen mina stressbeteenden och vilka aktivatortriggers jag har samt förändra konsekvenserna av mitt beteende.
• Samtal med min chef- har haft ett uppföljningsamtal som hjälpte mig att forma en struktur som känns hållbar och genomförbar. Ett nytt uppföljningsamtal är inbokat.
• Jag har blivit duktigare på att sätta mig själv främst, känner mig försiktigt optimistisk. Jag har inte gjort andras uppgifter bara för att saker skall bli gjorda
• Jag har lyckats begränsa min egen planering till 4 timmar per vecka. Men det är bräckligt, fritidslistan hjälper mig att investera tid på icke jobbrelaterade saker. Det är bra för mig!

Kroppen:

- Jag behöver sänka min stressnivå i kroppen och hjälpa kroppen slappna av, jag skulle må bra av att gå ner i vikt.

• Hålla en jämn dygnsrytm hela veckan, hela året. Det har jag inte klarat än, men jobbar med problemet.
• Inte ta med mig jobbet hem eller in i relationer. Det klarar jag ganska bra.
• Minska sockerintaget,inte stor framgång där. Tar tag i problemet igen.
• Yogaträna regelbundet samt göra små yogaövningar dagligen. Jag tränar yoga på torsdagar och har gjort lite yoga hemma.
• Jag går på massage regelbundet.
• Jag slöjdar på någonting varje vecka, har slöjdat med vänner och i min ateljé och på måndag börjar glaskursen igen.
• Promenerar varje vecka, det har jag gjort en del men det kan jag bli bättre på.
• Träna regelbundet...hm...jag har börjat träna, men jag är inte framme på en regelbunden nivå än.

• Själen

- Bearbeta det som behövs och förstärka nya tankebanor.

• Feelgoodsamtalen har fortsatt och stora genombrott har skett och jag har kunnat ta nya steg i livet tack vare det!
• Min biologiska arvsmassa dog och då fick jag kraft att utmana gamla tankemönster och då släppte mycket stress.
• Yogakursen deltar jag regelbundet på.

Fritid:

- Jag behöver avsätta "egentid" i almanackan varje vecka, helig tid för roliga saker som är bra för mig och som jag tycker om. Det har jag verkligen gjort under januari. Känner mig lycklig av all kreativitet jag har lagt ned tid på och umgänge med nya och gamla vänner.

Vänner:

-Vänskapsrelationer är viktiga att vårda och förtjänar en egen punkt.

• Slöjda mer tillsammans med vänner och annat trevligt knytt. Jag har varit både på slöjdträff och spontanslöjd den här månaden, glaskursen har startar snart det ser jag fram emot.
• Mitt mål var att lära känna en person till under året och utveckla den relationen. Det är påbörjat och nu ser jag fram emot att fördjupa den relationen.

Miljö:

-Återvinning och hållbarhet. Här har jag inte gjort så mycket förändring, men jag har rensat garderoben två gånger och skänkt bort kläder.

• Äta mer ekologiskt och bara köpa ekologiskt kött
• Återvinna mer, rensa och skänka bort saker i större utsträckning
• Övergå till miljömärkta rengöringsmedel
• Skaffa diskpropp till sköljvasken/diskbalja

Förändring!

Jag har föreställt mig hur det skulle kännas när de genetiska arvsmassorna som skapade mig var döda. Jag har drömt om hur mitt liv skulle vara då. Det knepiga med drömmar är att det sällan blir som man drömmer och föreställer sig...

Dagen som jag har väntat på kom till sist. Han är äntligen död och borta, han som var min sista genetiska arvsmassa. Han har aldrig varit en pappa för mig och jag har aldrig varit en dotter för honom. Han dog som han levde. Utan samvete och ånger, det visar till och med testamentet. Men mitt liv fortsätter oberoende av hans död, för mig har han varit död länge. När den kvinnliga genetiska arvsmassan dog först, så tänkte jag att han nog skulle se till att jag fick ärva så lite som möjligt, som straff för att jag valde ett annat liv. Jag känner mig lite besviken på att jag fick rätt på den punkten. Någonstans djupt i mitt hjärta önskade jag att han på dödsbädden skulle känna ånger och skuld för all smärta han åsamkat min kropp och själ, men istället gav han bort nästan alla pengar fyra dagar innan han dog som en sista ondsint gärning. Men det säger mer om honom än om mig.

Jag har skapat mig en ny identitet, byggt upp ett nytt liv och jag är så långt ifrån den person han önskade att jag skulle vara. Jag känner mig stolt över vad jag har åstadkommit med mitt liv, med hjälp av hundratals timmar terapi och goda vänners osvikliga stöd. Jag är jag och jag tänker: Fy i helvete vilken jävla tur att jag inte är min ursprungsfamilj!

Strävandemål för mitt liv under 2015

Under det här året behöver jag göra vissa förändringar i mitt liv för att jag skall kunna bli den person jag vill vara och orka utnyttja min fulla potential. Det är inte mål som jag måste uppnå under året för att vara en lyckad människa, utan mer riktlinjer för hur jag vill leva och bli som person. Jag vill sträva efter att må så bra jag kan under 2015, göra det jag kan för mig själv och andra, ta hand om min kropp så bra som möjligt, sänka kraven och pressen på mig själv och vara så kreativ och slöjdig som jag bara orkar och kan vara.

Ekonomi:

- Sparande och investeringar jag behöver göra under året.

• Öka mitt kapitalsparande till 3000kr/månad
• Spara 3000kr/månad till sommarens resor
• Köpa ett träningskort för 2015
• Köpa tyg till drapperi i arbetsrum, vardagsrumsgardiner och sideboard
• Köpa verktyg till träslöjden i ateljén

Jobbet:

-Jag behöver sänka min ambition utan att bli en dålig pedagog.

• Feelgood
• Samtal med min chef
• Bli duktig på att sätta mig själv främst, inte göra andras uppgifter bara för att saker skall bli gjorda
• Säga nej oftare
• Begränsa min egen planering till 4 timmar per vecka
• Träna regelbundet

Kroppen:

- Jag behöver sänka min stressnivå i kroppen och hjälpa kroppen slappna av, jag skulle må bra av att gå ner i vikt.

• Hålla en jämn dygnsrytm hela veckan, hela året
• Inte ta med mig jobbet hem eller in i relationer
• Minska sockerintaget
• Yogaträna regelbundet samt göra små yogaövningar dagligen
• Gå på massage
• Slöjda på någonting varje vecka
• Promenera varje vecka
• Träna regelbundet

Själen:

- Bearbeta det som behövs och förstärka nya tankebanor.

• Feelgood
• Terapi
• Rita och skriva
• Utmana gamla tankemönster
• Yoga
• Focusera på det vackra, ljusa och hoppfulla

Fritid:

- Jag behöver avsätta "egentid" i almanackan varje vecka, helig tid för roliga saker som är bra för mig och som jag tycker om.

• Resor
• Promenader
• Odlingslotten
• Vänner, relationer
• Slöjd och annat kreativt skapande
• Kyrkan
• Fotografera vackra saker
• Laga god mat
• Teater, konserter, bio, DVD film, museer
• Läsa böcker
• Heminredning
• Bada
• Campa, ensam och tillsammans med vänner
• Upptäcka fler öar i skärgården
• Njuta

Vänner:

-Vänskapsrelationer är viktiga att vårda och förtjänar en egen punkt.

• Vårda de relationer som jag har och som är ömsesidiga
• Lägga mindre tid på de "vänner" som bara baseras på att jag tar initiativ till kontakt
• Campa mer med alla vänner som vill hänga med
• Utveckla de nya vänskapsrelationer som jag fick under 2014
• Slöjda mer tillsammans med vänner och annat trevligt knytt
• Lära känna en person till under året och utveckla den relationen 

Miljö:

-Återvinning och hållbarhet.

• Äta mer ekologiskt och bara köpa ekologiskt kött
• Återvinna mer, rensa och skänka bort saker i större utsträckning
• Övergå till miljömärkta rengöringsmedel
• Skaffa diskpropp till sköljvasken/diskbalja

Utvärdering av uppsatta mål 2014

Mål för mitt liv 2014

Kroppen: Lyckades inte så bra med att uppfylla dessa mål, har halvt slutat bita på naglarna, men det är allt.
- Röra på mig systematiskt och regelbundet varje vecka. Lägga tid på det.
- Äta och sova regelbundet, vara snäll mot mig själv.
- Sluta bita på naglarna.

Själen: Här har jag lyckats bättre, jag har ägnat mycket tid åt skapande och kreativitet under 2014, verkstaden är fixad. Jag har sett till att få hjälp när jag har behövt det, terapin har lyft min självkänsla ett snäpp. Sedan har jag kraschat tillfälligt i november, men är på god väg att kravla mig upp. Och jag är inte alls så utmattad 2014 som förra året, men jag kan bli mycket bättre på den punkten.
- Återhämta mig, komma ikapp mig själv.
- Ägna tid åt skapande och kreativitet. Sätta igång min verkstad och ateljé. Fotografera och vara ute i naturen.
- Terapi när jag behöver det.

Vänner: Jag har vårdat de relationer jag har och lärt känna två nya kompisar under 2014. Uppskattar att jag har lärt känna Fia som jag får slöjda ihop med och Wilda som jag har så mycket gemensamt med.
- Ta tid för mina vänner, fördjupa de relationer jag har och försöka fånga upp några vänner som jag inte träffar så ofta.

Rekreation: Min sommar var bra, både tält inköp och Sardinienresa blev av. Tältade inte lika mycket som jag hade velat, på grund av svanskoteskadan. Men några härliga turer blev det, ensam och ihop med bästa sortens vän och hennes familj. Odlingslotten, tja den fick inte den omvårdnad som jag hade önskat att den skulle få, men rabarber blev i alla fall planterade och jag gjorde lotterna vårfina och satte potatisen.
- Rensa upp i odlingslotten, fixa den fin, så frön och plantera.
- Köpa nytt tält för pengar jag fick när jag fyllde år, göra korta campingturer på helger under våren-sommaren-hösten.
- Åka på min drömresa, som i år går till: Sardinien och Korsika. Första veckan tillsammans med bonusfamiljen och vi kommer att hänga på Sardinien. Det skall bli så kul! Efter det skall jag resa runt på egen hand runt på öarna i lagom takt. Det känns spännande och lite pirrigt.

Ekonomin: Jag ökade inte mitt kapitalsparande, utan står kvar på 2000 kr/mån, har lyckats spara 3000 kr/månad fram till Sardinienresan därefter blev det mer sporadiskt...Jag har investerat i takskenor och teflonkastruller fick jag av PJ's när de så lämpligt bytte spis.
- Kapitalförsäkringen står för det långsiktiga sparandet, med 3000kr/mån. Spara 3000 kr/månad på special sparkontot, för att finansiera drömresan bland annat.
- Investeringar jag behöver eller önskar göra: Skena till taket, vardagsrumsmatta, hjul till soffbordet, en låg sideboard/multimediabänk i ek, ny TV, ny teflonkastrull.

Lägenheten: Jag har ställt i ordning arbetsrummet och köpt in en del verktyg. Är på väg att köpa in knivarna, leverans väntas till slutet av januari. Skenan sitter i taket, men inget drapperi är ännu sytt. Jag diskar oftare än förrut, diskar varje vecka, till och med flera gånger per vecka. Ett stort genombrott i mitt liv som bidrar till min självkänsla på ett positivt sätt. Jag städar inte varje vecka, men det blir inte längre så stökigt att jag inte förmår att fixa städningen om jag får oväntat besök med tre timmars förvarning. Jag har bara en påse tvätt som gräns nu för tiden innan jag tvättar, så det funkar bra. Det bökiga är att få in den rena tvätten i garderoben...
-Ställa i ordning arbetsrummet/ateljén, köpa in figursåg och en del verktyg framför allt en bandkniv och skedknivar i olika storlekar och en yxa. Sätta upp en skena i taket och vid sängen, sy ett drapperi.
- Diska varje dag, städa och tvätta varje vecka, dammtorka en gång i månaden.

Jobb: Jag klarade av att avsluta gamla jobbet på ett bra sätt och jag kunde efter ett tag se att det dysfunktionella där inte berodde på mig, vilket jag också efteråt har fått bekräftat av en fd. kollega där. Jag minns de framgångsrika projekten som jag trots allt lyckades genomföra under den korta tid jag arbetade på förskolan. Jag började på mitt nya jobb, ganska sliten, jag hann inte återhämta mig på de tio dagarnas ledighet mellan jobben, men jag var nyfiken och redo att lära mig nya saker. Jag har varit en hyfsat bra förebild och gjort många bra saker på nya jobbet, men har inte lyckats fullt ut med stresspålägget. Sanningen är närmare totalkrasch. En föräldrakonflikt satte igång en lavin av reaktioner. Fördelen med det var att min chef fångade upp mig och skickade mig till Feelgood, nu har jag påbörjat processen att sänka min ambitionsnivå och det är bra för mig.
- Avsluta mitt gamla jobb på ett bra sätt, med huvudet högt och försöka knuffa bort känslan av att ha misslyckats. Det finns många anledningar till att det inte funkade för mig och allt beror inte på mig. Skall hitta vila i det och minnas de goda stunderna.
- Börja mitt nya jobb, utvilad och nyfiken på att lära mig något nytt. Lägga mig på en rimlig ambitionsnivå som jag klarar av att hantera, utan att få stresspåslag. Ha kul och se det goda runtomkring mig. Vara en förebild för barnen och för kollegor.

Kyrkan: Det har jag gjort bra, avsade mig ansvaret för söndagsskolan. Har gjort vissa punktinsatser: slöjdat lite, deltagit på en del gudstjänster och hoppat in på söndagsskolan bara en gång på ett helt år.
- Ta en paus från det regelbundna görandet, för att jag behöver återhämta mig. Satsa på en del punktinsatser istället.

Ett nytt år medför nya möjligheter.

Vissa saker man läser på nätet är för bra för att inte adoptera! Jag har ju haft som tradition ett par år att skriva backspegel på hur året som gått har varit, men en vän till mig skriver om hur hon vill att året som kommer skall bli och det är ju hur mycket smartare som helst. Så jag tänker sno idén rakt av, men målen kommer att vara mina egna, för man kan ju inte leva någon annans liv även om det ibland känns frestande...

Mål för mitt liv 2014

Kroppen:
- Röra på mig systematiskt och regelbundet varje vecka. Lägga tid på det.
- Äta och sova regelbundet, vara snäll mot mig själv.
- Sluta bita på naglarna.

Själen:
- Återhämta mig, komma ikapp mig själv.
- Ägna tid åt skapande och kreativitet. Sätta igång min verkstad och ateljé. Fotografera och vara ute i naturen.
- Terapi när jag behöver det.

Vänner:
- Ta tid för mina vänner, fördjupa de relationer jag har och försöka fånga upp några vänner som jag inte träffar så ofta.

Rekreation:
- Rensa upp i odlingslotten, fixa den fin, så frön och plantera.
- Köpa nytt tält för pengar jag fick när jag fyllde år, göra korta campingturer på helger under våren-sommaren-hösten.
- Åka på min drömresa, som i år går till: Sardinien och Korsika. Första veckan tillsammans med bonusfamiljen och vi kommer att hänga på Sardinien. Det skall bli så kul! Efter det skall jag resa runt på egen hand runt på öarna i lagom takt. Det känns spännande och lite pirrigt.

Ekonomi:
- Kapitalförsäkringen står för det långsiktiga sparandet, med 3000kr/mån. Spara 3000 kr/månad på special sparkontot, för att finansiera drömresan bland annat.
- Investeringar jag behöver eller önskar göra: Skena till taket, vardagsrumsmatta, hjul till soffbordet, en låg sideboard/multimediabänk i ek, ny TV, ny teflonkastrull.

Lägenheten:
- Ställa i ordning arbetsrummet/ateljén, köpa in figursåg och en del verktyg framför allt en bandkniv och skedknivar i olika storlekar och en yxa. Sätta upp en skena i taket och vid sängen, sy ett drapperi.
- Diska varje dag, städa och tvätta varje vecka, dammtorka en gång i månaden.

Jobb:
- Avsluta mitt gamla jobb på ett bra sätt, med huvudet högt och försöka knuffa bort känslan av att ha misslyckats. Det finns många anledningar till att det inte funkade för mig och allt beror inte på mig. Skall hitta vila i det och minnas de goda stunderna.
- Börja mitt nya jobb, utvilad och nyfiken på att lära mig något nytt. Lägga mig på en rimlig ambitionsnivå som jag klarar av att hantera, utan att få stresspåslag. Ha kul och se det goda runtomkring mig. Vara en förebild för barnen och för kollegor.

Kyrkan:
- Ta en paus från det regelbundna görandet, för att jag behöver återhämta mig. Satsa på en del punktinsatser istället.

7 saker man kan göra om man har en värdelös dag

Vaknade med samma värdelösa känsla inom mig som jag hade när jag gick och lade mig igår. Så på morgonkvisten Googlade jag på sökorden: "Vad skall man göra om man har en värdelös dag?" och fick upp en sida som hade svaren:  "7 tips på vad man kan göra om man har en dålig dag".

1. Byt miljö.

"Att jobba i en ny miljö kan damma av hjärnan lite grann och dessutom kan du få nya idéer bara av att titta på nya saker runt omkring dig."
Jag tror att det är nyttigt och bra att byta perspektiv ibland! Som förskollärare kan jag faktiskt byta miljö ganska ofta och dessutom med stöd av Läroplanen, som ett pedagogiskt inslag i verksamheten. Det är bra!

2. Var tacksam över det du har.

"Gör en lista med alla dina framgångar och allt bra som har hänt i ditt liv hittills. Jag lovar dig att du kommer få en adrenalin-kick bara av att tänka på allt. Alla har något positivt som har hänt i deras liv. Det handlar bara om vilken inställning vi har och hur mycket vi väljer att fokusera på det som faktiskt är bra."
Här håller jag också med, i psykologin kallas detta för Kognitiv Beteende Terapi, det man till vardags kallar KBT. Det är mycket modernt och psykiatrin erbjuder alla denna metod för helande och upprättande, oavsett symptom och diagnos. Helt knasigt och ineffektivt, om man inte har de behov/besvär som KBT faktiskt kan hjälpa mot. Men att fokusera på det goda och vackra runt omkring förändrar faktiskt tillslut hur man ser på saker och ting. Det har jag lärt mig göra. Så det är inte ofta jag hamnar i depp-läget (förutom nu då).

3. Ändra ditt sätt att tala.

"Våra ord har större inflytande över våra liv än vad vi faktiskt tror. Undersökningar har visat att människan tror mer på vad hon själv säger, än på vad någon annan säger. Det räcker inte med att bara sluta tala negativt, du måste börja tala positivt! Både du och andra snappar upp vad du säger och det får en positiv -eller negativ effekt på ditt liv beroende på hur du talar om dig själv. Dessutom blir du en så mycket trevligare människa att umgås med, om du är positiv. Så börja säga positiva saker om dig själv och ditt liv!"
Tänkvärt! Det får bli min enda kommentar, eftersom jag just nu inte förmår göra något av det... men det låter ju bra!

4. Ändra ditt sätt att tänka.

"Det är minst lika viktigt att tänka rätt, som att tala rätt. Faktum är att allt vi säger eller gör börjar med en tanke. En människa som konstant talar negativt, har någonstans börjat negativt. Samma sak gäller för positiva människor. Så tänk på, vad du tänker på!"
Det förklarar en hel del! Inte undra på att kollegerna på jobbet är så jobbiga...Nej skojade bara, men det ligger något i det. Jag omges av två negativa pooler på mitt jobb, de påverkar mig så att jag blir modlös (utöver mitt eget dysfunktionella liv, det finns en hel del negativa pooler i det också.) Så det handlar om att leta upp andra positiva källor och hämta kraft från dem, så att jag i min tur får kraft att bryta de negativa pooler som omger mig. Och det börjar med mig!

5. Omge dig med positiva människor.

"Checka din vänskapskrets, kanske har du fler sura citroner runt omkring dig än vad du har insett. Man kan vara vän med alla, men man ska noga se över vilka man släpper in i sin närmaste vänskapskrets. Man blir som man umgås, är ett gammalt uttryck som finns kvar än idag och bär på en djup men enkel sanning; de du umgås med har en stark inverkan på din personlighet."
Check! Redan gjort detta. Det var bra för mig, så det är något jag kan rekommendera.

6. Städa eller byt inredning.

"Själv blir jag glad av att städa och göra fint runt mig, och då pratar jag inte om att dammsuga, sopa eller torka golv. Inte heller tvätta eller gå ut med soporna vilket är sjukt trist. Vad jag syftar på här är att göra det fint och mysigt runt mig. Slänga gammalt skräp, sortera kläderna i färgordning, köp nya saker till kontoret eller sortera alla smycken i små askar. Allt för att sätta igång den där kreativa delen av hjärnan." 
Det är ju trevligt att ha det prydligt och sorterat, stilrent och tomt. Det är mitt ideal, men som jag aldrig når upp till. Så den här punkten kommer inte att få min dag att kännas mindre meningslös. Kanske hjälper den Dig, vad vet jag?

7. Träna.

"Att gå till gymmet eller ta en joggingrunda kan förändra hela din dag. Ingen känner egentligen för att gå till jobbet på morgonen, om man har en dålig dag, men efter lite träning mår man bättre både fysiskt och psykiskt. Detta höjer motivationsnivån drastiskt."
Detta får mig att tro att författaren till dessa 7 tips, inte är förskollärare utan någon med flextid alternativt en extremt morgonpigg typ som först bakar brödkakor på morgonen, joggar en timme, äter frukosten och sedan prick klockan 8.00 befinner sig på kontoret. Jag är inte typen, som kan genomföra ett träningspass innan jobbet på morgonen. Kämpar för att orka iväg på träning efter jobbet, även det är oftast ett omöjligt projekt. Jag måste hitta motivationen någon annanstans. 

Backspegel 2012

• 31 dec, Jag föreställer mig att: Nyårsfesten 2012, den sista i Elimkyrkan på Östermalm, var trevlig och gemytlig. Att det fanns gott om mat och fina vänner. Att det var en rolig kväll, med lovsång och bön i kyrksalen och att fyrverkerierna på Saltsjön var magnifika. (Nyårsfesten har ju inte varit än, så jag kan bara spekulera).
• 30 dec, Min pastor höll en tio minuter för lång predikan utan att det kändes i kroppen och rolig var den också, utöver att den faktiskt lärde mig saker om livet och om Gud. Av det drar jag slutsatsen att han predikar mycket bättre när han sitter ner.
• 29 dec, Köpte en present till min kollega, som bara kommer att älska den (när hon väl får den). Fram till dess kan jag njuta av att reta henne. För hon är nämligen en kollega av det nyfiknare slaget, som måste veta på en gång vad det är i paketet. Mycket roligt att reta henne!
• 23-25 dec, Julen firades i Dalarna, helt enligt planen. Även där fanns det gott om vänner och mat. En aningens för varmt inomhus, men annars en helt okey atmosfär. Nätterna tillbringades i sängfluff, med bästa bonussyrran och DVD filmer som Ocean eleven-thirteen och Sherlock Holmes. Mellan måltiderna fikades det rikligt, så en ständig mättnadskänsla kännetecknade julfirandet. En uppfriskande promenad hanns också med och då hamnade vi mitt i rusningstrafiken i Bjurs, mötte en bil och en gånglist på en timme.
• 22 dec, Glöggevent hos bästa sortens kollega förgyllde julförberedelserna och var fantastiskt rolig. Skrattade som aldrig förr och åt fantastiska saffransskorpor. Fick receptet och bakade egna skorpor redan samma dag.
• 16 dec, Det traditionstyngda pepparkaksbaket gick av stapeln hemma hos bästa sortens vänner. I år tog vi med oss två nya vänner och allt som allt var vi nio tappra bagare, i olika åldrar. Nya pepparkaksformer hade vi också, helt enligt traditionen: G-klav, fiol, bas, kattunge, groda, snöflingor, Mumin mamman och Mumin. Årets pepparkaksdegar var hemmagjorda såklart och helt perfekta i konsistens och smak. Degarna var också lätta att kavla och lätta att lyfta på plåten. Vår duktiga mäster ugnsvakt brände inte en enda kaka, så det blev verkligen ett lyckat pepparkaksbak i år!
• 17 dec, Berättade för mina kollegor att jag hade sagt upp mig från mitt jobb. Det var jobbigt att göra en del kollegor ledsna och besvikna, men som plåster på såren så höll jag ett fint tal till dem som jag hade förberett väl. Det blev en bra stund, trots allt.
• 10 dec, Sa jag upp mig från mitt jobb och fick redan samma vecka ett nytt drömjobb i förorten där jag bor. Har tre minuters cykelväg till nya jobbet. Ser fram emot att börja jobba där i februari. 
• 7 dec, Fick Trancherknivset i present på lilla julafton, det vill säga i god tid innan julafton. Nu behöver jag inte be gästerna ta med egen kniv längre, för att kunna skära upp älgsteken som jag bjuder på. Skönt!
• 1-3 dec, Tant Gerd kom för att hälsa på. Hon stannade till måndag morgon. På söndagen var vi på en fantastisk adventsgudstjänst i Elimkyrkan och avslutade dagen på Fotografiska. Efter frukosten, på måndag morgon, skildes våra vägar åt för den här gången.
• 1 dec, Firade jag min födelsedag och serverade älgstek med klyftpotatis/morötter samt delikat gräddsås. Klockan 16.00 bjöd jag in fler vänner på åkerbärstårta och en god vän till mig hade bakat en kladdkaka som uppskattades av mig och mina yngre gäster. Extra roligt att Tant Gerd var på besök från ursprungslänet, det satte guldkant på dagen. Det blev en fin dag, med god mat och fina vänner. 
• 28 nov, sökte jag tre nya förskollärartjänster och var allmänt missnöjd med min arbetssituation på jobbet.
• 19 nov, Två ungdomsvänner hittade mig via FB. Kul och oväntat.
• 9-12 nov, Helsingforsresan. Modern konst, shopping, Marimekko, gudstjänst i Andreaskyrkan, gemenskap, god mat, Sky fall, lakrits, tjärtabletter, kartläsning och spårvangsåkning. Det var en superkul resa, men en aning kall och blåsig! Turistinformationen besökte jag ofta och de var väldigt servicevänliga!
• 31 okt, Värsta sortens magsjuka drabbade mig och slog ut mig i fem dagar, med efterföljande magkatarr. Den vill jag inte ha tillbaka. Missade Smilelägret, skulle ha varit slöjdklubbs ledare där. Jättetråkigt!
• 22 okt, Föreläste jag om sexuella övergrepp på Johannelunds teologiska högskola tillsammans med min terapeut. En viktig dag, för en viktig målgrupp.
• 20 okt, Bästa vännen hade 40 års kalas med värsta, bästa tårtbuffén på Suptopia, Alby. Roligt att få dela hans dag tillsammans med honom.
• 19 okt, Invigningsfest för Ateljén på jobbet, en mycket lyckad fest för tre avdelningars barn, som med tindrande ögon fick gå in i ateljén för första gången efter ombyggnaden. Juice och popcorn serverades och discot blev lyckat.
• 28 sep, Hade en konflikt med en kollega på jobbet. Det hade legat i luften ganska länge och idag sa jag ifrån. Det uppskattades inte.
• 23 sep, Fick Muminte, super gulligt och väldigt gott. Stort affekt värde.
• 21 sep, Var på konferens om Barns Rättigheter och åkte sedan vidare till min terapeut för terapi. Ett väldigt lyckat veckoslut.
• 8-17 sep, Luleåresa och fotokurs i Hemavan, tillsammans med Tant Gerd. Kulturnatten hann jag också med att besöka. En fantastisk upplevelse av handarbete, mat och musik av alla de slag. Så himla kul. Fotokursen i Hemavan var resans höjdpunkt! Många fina kort togs, fina fjällvandringar gjordes och en del kamerateknik lärdes in. Vädret kunde ha varit bättre, mulet och regn varje dag, ja faktiskt till och med snö. Fast vi hittade goda hjortron på fjället och då kan man stå ut med dåligt väder.
• 3 sep, Köpte en ny Acerdator med lånade pengar från IOY-kontot, min gamla dator kraschade lagom inför fotokursen i Hemavan.
• 6 aug, Furuvik, tillsammans med fina vänner och deras barn. Väldigt givande och roligt att få dela den dagen med dem. Det var soligt och fint! Åkte vidare till Familjelivslägret, direkt efteråt.
• 6-12 aug, Familjelivsläger med Elim och EFK, var slöjdledare där. Så himla kul, mina aktiviteter gjorde succé. Hade slöjd med sexåringarna på fm. och familjeslöjd på em. På familjeslöjden hade jag fyra stationer: Fia med knuff, Mobiler, Ljuslyktor och Luffarslöjdskrokar. Det var himla roligt!
• 5 aug, Fantastisk dag, The Big Bang Theory kom in i mitt liv och sågs av mig för första gången, i sällskap av en mycket god vän.
• 27 jul-5 aug, Cypernresan med bästa kompisen var varm och solig, faktiskt i varmaste laget. Vi betalade mer än gärna extra för luftkonditioneringen. Vi såg på en hel del ruiner, både ovan jord och under jord, besökte ett ingemansområde och fick stämpel i passet, såg huvudstaden och stadsmuren. Shoppade en tunika där som gick i rosa och turkost, annars var det ganska sparsamt med shoppingen på den här resan. Vi besökte också ovanligt många badstränder och min vän beviljade ovanligt långa baddagar, kan hända att han också tyckte att det var för varmt för att göra något annat än att bada. Vi var också på en anglikansk gudstjänst, i en fin stenkyrka, på ett språk vi faktiskt förstod. Men allt jag minns om predikan var att pastorn (under en hel vecka) hade studerat hur en spindel hade vävt sitt nät vid kökskranen. Han måste vara ogift tänkte jag genast när jag hörde det och missade helt den andliga poängen med predikan. Vi åt god mat och såg en del på OS och annan TV i vår tvårumslägenhet, 50 meter från havet så vi hade väldigt fin havsutsikt. (Fast den mesta maten åt vi ute på restauranger förstås). En dag hyrde vi bil och åkte upp i bergen för att se på kloster och Ikoner. Fantastiska vyer, men läskigt smala serpentinvägar trots att vi valde de största vägarna. Vi fick punktering på en av serpentinvägarna, mitt i en kurva men min vän fixade att byta däck och jag stod och viftade i kurvan nedanför för att ingen skulle köra in i honom. Vi överraskades också av ett våldsamt regnoväder som orsakade jordskred från bergväggarna och vassa stenar föll över vägen. Ett äventyr utöver det vi hade räknat med och vi var glada för att vi betalat extra för att få en heltäckande försäkring på hyrbilen.
• 18-22 jul, Ölandsresan med bonusfamiljen. En mycket trevlig och lugn semester, med väldigt varierat program. Vacker natur, fyrar, gemenskap, brädspel, utflykter, loppisfynd (tvättbräda), sol och värme, en och annan regnskur, största kulglassen jag har ätit i mitt liv (5 kulor och en mjukglasstopp, tillsammans med bästa mejl kompisen, vars dotter sommarjobbade på glassbaren), Bengt Johansson konsert och salta bad i havet. 
• 4-9 jul, Gotlandsresan. Vänners 40-åriga bröllopsdag skulle firas med pompa och ståt, middag på värdshus och tårtbuffé. Bodde i tält såklart och väcktes en av nätterna av ett väldigt åskoväder, med blixtar och dunder som gick runt, runt i flera timmar. Väldigt vackert, men det var svårt att somna om.
• 28 juni-2 juli, New Wine konferensen. Förändrade mitt liv, vad mer kan jag säga. Så tacksam för de dagarna. Fruktansvärda tre första dagar, men sedan en ganska fantastisk upplevelse, tillsammans med bästa sortens vänner! Typ.
• 26 jun, Bästa sortens chef meddelade att hon skulle sluta. Min arbetsplats förlorade en varm, engagerad och närvarande chef. För mig personligen, blev det en tung förlust. Jag gillade mig chef! (Gillar henne fortfarande faktiskt!)
• 21-26 jun, Tant Gerd kom till stan. Fantastiskt roligt att få rå om henne på hemmaplan och visa upp min förort, stadskärna och skärgård. Midsommar firade vi med sill och potatis på klipporna vid Mälaren och dans med Elimkyrkan runt midsommarstången. (Ja, dansade och dansade, vi tittade på dans i alla fall). Den 24 jun, åkte vi ut till Fjäderholmarna, läste böcker, åt gott, njöt av naturen, sökte skydd för regnet, glömde kameran, fick båten att vända, fick tillbaka kameran och avslutade vistelsen med rökta räkor och muntra ord till kaptenen som vände båten för min skull.
• 8 juni, Efter tre års väntan blommade Jättevalmon för första gången i min odlingslott, äntligen som jag har väntat! Väldigt kul och vackert!
• 6 jun, Nationaldag och vernissage på Liljevalchs, "Ser du löven för alla träden" för att fira Hemslöjden 100 år. Vilken dag det var! Mitt löv blev så himla bra och fick en perfekt plats, i en av mittgångarna, i ögonhöjd. Var där hela dagen och guidade runt olika vänkonstellationer. Åt gott på Blå porten, i fantastiskt trevligt sällskap. Hela dagen var en riktig höjdarupplevelse! Och utställningen med alla 2000 löven fördelat på 80 stycken träd var fantastisk, mycket färgstark och variationsrik! Kvällen avslutades i bästa bonusfamiljens sällskap på ett trevligt fik vid Grönan, ackompanjerat av jazzmusiken från grannkrogen. 
• 21 maj, Lillkanin flyttar ut på sommarbete. Hon fann sig tillrätta på en gång och njöt av sol och grönt gräs.
• 13 maj, Min kyrka beslutar sig för att säga ja till köpet av ny kyrka. Glad för det! Höll ett anförande för Ja-sidan och fick mycket beröm för det talet!
• 1 maj, Satte potatisen i min odlingslott enligt tradition, grävde och vände jorden i min nya odlingslott. Det kändes i kroppen efteråt. Det var soligt och fint, till skillnad från resen av sommaren (det mesta av skörden regnade bort i år, men det blev mycket jordgubbar!).
• 28 apr, Min favoritaffär Bolagret, gick i konkurs. En stor förlust, men bra för min plånbok förutom under utförsäljningen 70% av orginalpriset. Vilka fynd jag gjorde, både till mig själv och till jobbet.
• 27 apr, Bästa terapeutens man fyllde år. Han är bäst, hjälpsam och generös!
• 21 april, Gjorde plats för nya sängen och flyttade ut loftsängen till arbetsrummet med hjälp av goda vänner. Nya sängen flyttade in 25 apr, den bästa investeringen jag har gjort. Vilken skillnad i komfort! (Hör tydligt hur min terapeut och man säger: Vad var det vi sa...)
• 14 apr, Hade min första slöjdklubb i kyrkan, 15 barn kom. Det var roligt, men några för många för att jag skulle hinna med och hjälpa dem utan att de behövde vänta för länge. Luffarslöjskrokar tillverkades. Det blev uppskattat. Under året följde många fler slöjdtillfällen och även ett läger. Kul.
• 31 mar, En riktigt svår ångestdag! Man skall ha minst en sådan dag per år, så att man uppskattar alla de andra dagarna mer. Nya sängen som snart skall flytta in rör upp tankar och minnen från tiden när övergrepp var vardag. Men efter lite peptalk från bästa terapeuten, släppte ångesten lite.
• 26 mar, Köpte högaffel till odlingslotten.
• 24 mar, Täljde en halsbandshängare till min bästa vän, bara för att jag kunde och ville överraska henne. (Jo, det var sant, hon hade också sagt att hon behövde en, under en trevlig pysselkväll som vi hade ihop.)
• 16 mar, Träffade en 86-årig dam på tunnelbanan, som läste en Robert Jordan roman. En mycket sympatisk gammal dam, helt i min smak. Hon hade fått den av sitt barnbarn, för som hon sa, man vill ju hänga med i vad ungdomarna läser nu för tiden.
• 5 mar, Lövet till utställningen "Ser du löven för alla träden" blev äntligen klart, bara två veckor försent. Mitt tema var en trygg plats, så jag gjorde min terapeuts hus med trädgård. Det blev perfekt, så himla nöjd.
• 25 feb, Slöjdklubbs handledare på Nordiska Museet, tog med mig bästa kompisarnas två söner på slöjdklubbsdag. Det var kul. Vi gjorde drömfångare och fritt skapande.
• 18 feb, En fantastisk trevlig dag med min skolkamrat från lärarhögskolan. Shopping, gemenskap och god mat på Vapiano.
• 9 feb, Fick nya glasögon för tredje gången på fem veckor. Två par gick sönder på exakt samma sätt, så jag bytte modell till ett par som jag tyckte bättre om dessutom. Blev väldigt nöjd med de nya glasögonen.
• 30 jan, Påbörjade projektet "Lövet" till Hemslöjdsrörelsens 100 års jubileum. 
• 25-27 jan, Lillkanin är dålig för första gången sedan hon flyttade in hos mig för 8 år sedan. Inga roliga dagar.
• 25 jan, Min terapeuts födelsedag. Hon är bara bäst, så hjälpsam och godhjärtad!
• 19 jan, En dag då jag var modig och dessutom fick tillgång till Talbok- och punktskriftsbiblioteket.
• 13 jan, Klippte mig i Arboga för första gången detta år. Trivs så bra med min frisör att det är värt resan dit och så kommer det alltid förbi någon gullig tant och bjuder alla på fika. Shoppingen i Arboga är också trevlig, fantastiskt mysiga pryttelbutiker överallt, som alltid har något som lockar mig. Min själ har begär efter gulliga små saker förstår ni.
• 5 jan, Väninna från Uppsala på besök i stan och ett trevligt första besök på Fotografiska. Nick Brandt ställde ut sina fantastiska svartvita foton från Afrikas Savann. 
• 3 jan, Fick reda på att min granne under mig, hade dött under julhelgen. En väldigt tråkig nyhet, som påverkade många i huset. Han tog sig alltid tid att prata en stund, när han mötte någon.
• 2 jan, Skrev ner saker jag ville lova mig själv att fokusera på under 2012. Bra saker för kroppen, själen, anden, arbetet, ekonomin, jobbet, lägenheten, vänner och livet. En del saker har jag faktiskt gjort under året. Jag var på massage flera gånger, köpte min säng, sparade pengar, reste, skapade/slöjdade mycket under året, var på terapi, städade ett par gånger, var på gudstjänster och cellgrupp. Jag gjorde många bra saker, som var bra för mig helt enkelt. Men också en del saker som var dåliga för mig, jag jobbade lite för mycket ibland, höll inte hårt på min "inbokade" fritid, jag orkade/prioriterade inte regelbunden träning och gick inte ner i vikt, fastän jag vet att det hade varit bra för mig.
• 1 jan, Önskade alla ett gott nytt år.

Faan sitter redan på väggen

Jag får ofta höra att jag inte skall "måla Faan på väggen" i betydelsen att inte ta ut det värsta i förväg. Men Faan sitter redan på väggen oberoende av vart jag befinner mig. När jag var liten var jag tvungen att ha ett förhållningssätt som gick ut på att jag skulle förekomma det värsta, parera det och komma levande ur det. Det har jag varit fullt upptagen av, hela mitt liv, det har präglat mig som människa. Och nu sitter Faaan där på väggen och lurar, eller kanske är det rent av på axeln Faan sitter. Min terapeut har utmanat mina tanke- och reaktions mönster i sex år nu. Och på många områden har hennes påverkan hjälpt mig att växa och förändra mitt sätt att tänka och reagera, men inte på punkten att måla upp det värsta. Jag är så himla talangfull på det, så inställd på att det skall gå åt helvete för mig, att mina tankar lever ett eget liv och jag låter mig dras ner i ångest träsket. Det ena kaos scenariot avlöser det andra och jag krymper som människa och blir oförmögen att se möjligheterna. Det är nämligen så ångesten påverkar mig, jag blir blockerad och slutar tänka. Målet med all min terapi är att jag ska erövra nya strategier för min hjärna och sluta ryggradsreagera efter gamla, inövade livsstrategier. Vilket i det här fallet skulle innebära att sluta skissa på det värsta, ta ut "hemskheter" i förväg innan de skett och att ta tag i bekymren när de kommer istället. Jag äger den insikten, men det är svårt att omsätta förändringen i verkligheten. Det kräver att jag kliver utanför min komfortzon, man vänjer sig nämligen med att leva med Faan på väggen och att vända sig emot det invanda mönstret kräver hårt arbete och stort mod. Jag har kommit en bit på vägen. Idag kan jag måla en snabb skiss, krisa lite över det ett tag och sedan släppa (det för ett tag). Så lite har jag snappat upp i terapin trots allt, men en hel del återstår tills jag kan säga att jag lever ett bekymmersfritt liv. Just nu skissar jag på vad hösten kommer att medföra och suckar inombords över min oförmåga att leva i nuet.

Energidepå stopp, innan jag återvänder till verkligheten

Efter en tids vila och energi tankning hos goda vänner tillika terapeut med man, har jag återvänt till min egen verklighet. Jag har en hel del städning i lägenheten att göra (tittar man in i skåp och garderober finns det ännu mer att göra) och en maskin tvätt att tvätta. Men solen skiner ute och det är varmt och skönt, så jag tittade till odlingslotten istället. Det mår jag mycket bättre av. Jag kom hem i rätt tid, odlingen behövde lite vatten. Under vattningen upptäckte jag att min jätte valmo äntligen har fått en knopp, som jag har väntat. Tre år, faktiskt. Men nu skall den blomma snart. Det ser jag fram emot.

Ångest och elände och dessutom snöar det ute!

Ute vräker snön ner, det känns bara hur fel som helst. Men kanske passar det med snö, en dag som denna. Idag sitter jag på en buss bort från staden jag bor i. Jag skall köpa säng idag, tillsammans med min terapeut. För det är nämligen så här, att sängar väcker den mest obehagliga ångesten hos mig. Jag blir livrädd bara jag går igenom en sängavdelning på ett möbelvaruhus. Och idag skall jag alltså inte bara titta på en säng, jag måste ju också provligga den för att kunna köpa den. Vill helst undvika hela grejen och fly undan, det är ju ofta i teorin det enklast sättet att hantera ångest på, men min kropp behöver en bättre säng än den loftsäng jag har nu. Jag försöker intala mig själv att jag kommer att överleva, ett litet försök att KBT-övertala min hjärna att sängar inte är farliga. Min erfarenhet säger ju något annat, i sängar händer det farliga saker. Eller rättare sagt, i sängar gjorde onda människor farliga saker mot mig och min kropp när jag fortfarande var fast i mina föräldrars trafficing nätverk. Nu är ju allt annorlunda, jag är fri och håller ju på att återerövra makten över mitt eget liv. Kanske är en ny säng ytterligare en pusselbit mot ett friare och ett mer helt liv. Det är synd att det väcker så mycket rädsla och ångest bara. Det är inte bara det att sängar känns farliga utan det är också en känsla av att jag inte får vara snäll mot min kropp och köpa saker som är bra för mig. Det triggar liksom ångesten det där att vara snäll mot kroppen. Jag gillar ju inte min kropp. Den är bara äcklig och jobbig, eller det är så jag känner. Inte alltid, men just nu känns det så fast egentligen tror jag det handlar om att jag skall köpa säng idag. Mina förövare och sängar och min kropp är så intimt sammanflätade med varandra och så mycket äckel känslor att det är svårt att ställa sig utanför och bena ut vad som är vad. Om en timme skall jag köpa säng och jag fattar inte hur jag skall klara av det, men på något sätt vet jag att jag kommer att klara av det- för det gör jag alltid. Och jag är ju inte ensam, jag har ju min terapeut med mig och hon sviker mig aldrig. Tillsammans kommer vi att ta oss över alla hinder, det är jag trygg med och hennes man kommer att se till att priset på sängen blir hanterlig för mig också. Jag har ju pengarna på kontot, men det är ju det här med att jag inte får kosta på mig något som är bra för mig och det är han så bra på att prata omkull. Han är den bästa KBT terapin man kan få när det kommer till ekonomi och pengar. Det är så nyttigt för mig att ta in hans perspektiv i de frågorna. Det här kommer att bli bra eller KBT pratar jag bara med min hjärna nu? Det återstår att se.

Du gör världen vacker, Grattis!!

Grattis på födelsedagen!

Idag fyller en väldigt viktig person i mitt liv år. Jag uppskattar henne för hennes absoluta rakhet, att man inte behöver gissa vad hon tänker och tycker i frågor, stora som små. Jag uppskattar att jag får vända mig till henne och ha ett bollplank i henne. Jag beundrar hennes engagemang, hängivenhet och medkänsla för människor. Om fler var som hon skulle världen vara vackrare. Jag tycker om Dig, hela Jag, rakt igenom - alltid! Grattis till Dig, Du vackra och braiga människa! Du vet vem Du är!

Psykiatrins roll i mitt liv

Jag har inte haft så mycket med psykiatrin att göra och ändå känns det som om jag skulle kunna skriva en bok om alla turer kring mig på olika mottagningar. Att bli bra bemött inom psykiatrin är snarare undantag än regel. Och jag är inte ensam om att uppleva det så, tyvärr ser det ut så över hela Sverige. Man kan undra varför det är så. Psyk tar emot de mest sårbara människorna av alla vårdgivare, så det är tragiskt tycker jag att så många patienter känner sig dåligt bemötta av dem. Jag är inget undantag, jag har mött bra människor inom psyk och fruktansvärt dåliga oavsett om det har rört sig om sjuksystrar, psykologer eller psykiatriker. Det de har gemensamt är att ingen av dem har någon hjälp att erbjuda. Inte ens i början av min vandring mot helande då jag egentligen var svårt traumatiserad och hade allvarliga symptom och var farlig för mig själv. Jag hade tur, för jag hittade en privat, icke psykiatri ansluten, terapeut. Annars tror jag att jag hade gått under. Jag hade inte pallat, att bli kränkt och förringad av psykpersonal, gång på gång. Inte i längden.

I mitt fall började det bra, MBT teamet i Huddinge gjorde ett fantastiskt bra jobb med att utreda mina problem och svårigheter. Jag bemöttes med värme och respekt, jag blev förstådd och tagen på allvar. Sen remitterades jag vidare till öppen psyk där jag bodde. Där var man typ precis tvärt om. Jag har med mig journal anteckningar därifrån, som beskriver mig som aggressiv och utåtagerande och oförmögen att visa känslor. På två veckor förvandlades jag från att vara en traumatiserad patient pga mångåringa och svåra övergrepp, till att bli betraktad som en aggressiv gränspsykotisk patient. Den ena diagnosen fastställd av ledande psykiatri experter och den andra ställd av klåpare på öppen psyk. Det finns ju förstås ett visst utrymme för att öppenpsyk har rätt om mig, jag är ju trots allt bara en psykpatient och vi saknar ju ofta självinsikt om vårt sjukdomstillstånd. Det vet ju alla. Men och andra sidan så är det bara inom den där öppen psyk mottagningen, som jag har fått höra att jag skulle vara aggressiv, ha svag förmåga att visa känslor och svårt att relatera till verkligheten. Jag har långa och fina vänskapsrelationer, en del vänner har jag haft i över tjugo år och man kan ju tycka att de skulle ha märkt om jag ständigt var aggressiv och psykotisk. Eller? Och min privata terapeut har aldrig märkt av några symptom, utöver de svårigheter som är naturliga efter en svår traumatisering. Jag väljer att tro på experter och min välutbildade trauma terapeut.

Min erfarenhet är att i och med att man är inskriven på en psyk mottagning, faller ens trovärdighet direkt. Det gäller inte bara inom psykiatrin utan i alla kontakter med myndigheter som man kan tänka sig behöva hjälp ifrån, polis och socialtjänst bland annat. För som psykpatient saknar man ju ofta självinsikt och då är man ju inte helt trovärdig. Eh...Så ser det faktiskt ut, ingen säger så klart det rakt i ansiktet, men man läser det lätt mellan raderna. I ett samtal med socialtjänsten som jag hade i en period då jag trodde att de var till för att hjälpa människor, så ansökte jag om att få ett skyddat boende för att slippa bli trakasserad av förövare. Efter att socialtanterna (7 st) hade utrett mig under 10 månader, lyssnat på min berättelse och sett läkarjournaler, sett att jag hade skyddad identitet, fått se hotbrev och vittnen berättat vad de hade hört och sett frågar en socialtant om hon kunde få tillstånd av mig att kontakta mina föräldrar "för nu har vi ju bara hört en sida av myntet, en berättelse har ju två sidor och nu har vi ju bara hört din version". Eh...nä det fick hon inte, tackade Gud för att jag var myndig och hade rätt att neka henne. Det är för mig det yttersta beviset för att man som psykpatient inte anses trovärdig av myndigheter.

På grund av mina dåliga behandlare inom öppenpsyk, korkade soctanter och feg åklagare (som pga min psykiska ohälsa inte gick vidare med min anmälan) så fick jag ingen som helst hjälp med att stoppa pågående övergrepp. Jag fick förlita mig på mig själv, på mina vänner och på min fantastiska terapeut med man- utan det skydd de kunde ge mig hade jag inte haft en chans. De gav mig det skydd jag behövde och ja, idag är jag fri från mina förövare. Idag äger jag mitt liv och bestämmer över hur jag vill att livet skall vara. Men alla andra då, alla offer som inte har min styrka, mina vänner, min terapeut och hennes man i sina liv, hur går det för dem? De som är tvingade att vara utlämnade till psykiatrins godtycklighet och andra myndigheters ignorans, de måste tacka och buga för varje smula av hjälp de kan få och oftast är det bara ett tjog pillerburkar och en bunt journalanteckningar. När skall socialtjänst, psykiatri och polis ta sitt ansvar och stå upp för de svagaste?

Min nuvarande psykiatriker är trevlig och sitter bra i sin stol (inte ens det är en självklarhet, tro mig). Han har ingen hjälp att erbjuda mig, för jag tillhör patientgruppen som inte får kosta pengar. Men om jag vill ha en eller två nya pillerburkar varje gång vi ses, har han många att erbjuda. För pillerburkar är kostnadseffektivt, till skillnad från kroppsterapeuter och terapi, trots att piller inte botar och knappt lindrar. Jag är för mediciner, för de behövs ibland. Det ser jag när jag surfar runt på olika stödforum på Internet som jag är väldigt engagerad i. Men när jag läser inlägg där och ser folk lista sina olika tablettsorter, blir jag skrämd. En del kan käka 13 olika mediciner för sina psykiska symptom och det är galet mycket. Jag fattar inte varför den här patientgruppen inte får bättre behandlingar, det måste gå att kunna må hyfsat bra med färre tabletter och mer samtalshjälp och stöd. Psykisk sjukdom måste få börja kosta pengar, dessutom är de flesta av de jag träffar på i olika forum, inte ens psykiskt sjuka, bara väldigt svårt traumatiserade av de övergrepp de utsatts för under uppväxten. Man botar inte trauman med tabletter, däremot är EMDR-terapi väldigt effektivt och i längden också väldigt kostnadseffektivt, kanske inte för psykiatrin men för samhället och stadskassan. Hade jag fortsatt behandlas enbart med piller inom öppen psyk, hade jag fortfarande varit heltidssjukskriven. Nu jobbar jag 50%, på väg mot 75% även om vägen dit är hisnande lång och svår.

Skall ut och resa i världen idag

Äntligen skall det ske, jag skall ut i världen och se mig om, fika lite och avsluta dagen med att klippa mig. Jag tar ju tåget bort från förorten där jag bor till orten Arboga, för det är där jag har min frisör. Jag har velat klippa mig sedan två veckor innan jul så jag behöver verkligen min klippning. Sedan väntar en "härlig" terapi stund, intensiv i alla fall, innan jag vänder tillbaka till min kära förort och soffan. Ser fram emot att få skrota runt i Arboga igen, jag vill bo där varje gång jag kommer dit,  men så tänker jag efter lite och kommer på att det bara skulle vara kul i tre dagar. Så jag nöjer mig alltid med att bara klippa mig, fika på kafét och titta runt i kuriosa butikerna, tar en sväng till Second Hand butiken också. Ser mer fram emot Arboga trippen än terapin, för det är så mycket som skall tas omhand i terapin på så kort tid. Men det kommer att bli så himla mycket bättre efteråt, så det är väl investerad tid och kraft.

Om två år får jag fler semesterdagar

Det fysiska skal som kallas kroppen blev äldre för 21 dagar sedan, men jag firar i dag. Förra året gick jag igenom mitt liv och delade in mitt liv i lyckat- och misslyckat liv. (Här). Jag vet inte om jag har varit mer framgångsrik i år, men jag känner mig bättre. Jag är mer nöjd med det mesta. Fast det är klart, det var ju inte länge sedan jag bloggade min lista över saker jag vill förändra. Hm, undra hur nyanserad min känsla av nöjdhet är? Kanske har jag bara i skrivandets stund anammat mitt mantra om att se det goda runt omkring och ta tillvara på kraften i det.

Men för att åtrergå till ämnet, så har jag i dag firat min födelsedag med tårta och presenter i goda vänners sällskap och god mat på TGF. Och firandet fortsätter under de kommande veckorna. Jag är väldigt lyckligt lottad, som har vänner som uppskattar mitt sällskap. Jag tror att det är just det som får mig att känna mig så nöjd, att jag nu har en massa vänner som jag kan relatera till och hänga med. Det har inte alltid varit så, mest för att orken och psykisk ohälsa gjort mig skygg och utmattad. Men efter fem fina, intensiva och asjobbiga år i terapi med fantastisk terapeut och goda vänners stöd så orkar jag fantastiskt mycket och mår triljoner gånger bättre. Så underbart det är.

Men ändå så finns det något där inne i min själ som viskar (tystar i år än tidigare) att jag inte förtjänar att bli firad och få presenter, att jag är ovärdig uppmärksamheten, att jag borde skämmas. Det grumlar min blick en aning och sorgen tar plats där inne i hjärtats innersta rum. Men min erfarenhet är att det bara är falska tankar och känslor, så jag gör vad jag kan för att skaka av mig dem. Jag Googlar på nätet och letar efter stereon jag skall köpa för presentkort jag fick och i öronen dinglar mina nya pärlörhängen, dammsugaren skall snart få jobba för i morgon kommer första gästen på resten av mitt firandet. (Och om två år får jag fler semesterdagar, det måste vara det bästa med att fylla fyrtio.)

Lagom utifrån ett DID perspektiv

Lagom är ett svenskt ord med betydelsen precis rätt, tillräckligt, adekvat, så bra som det borde vara. En flitigt citerad förklaring till ordets ursprung är att ordet lagom härstammar från det gamla bondesamhällets måltider, då alla på gården åt från samma gryta och drack ur samma bägare. Då ville det till att det räckte laget om, alltså "lagom". Detta är dock en myt enligt Wikipedia. Svenska Akademiens ordbok listar etymologin som en åldrad böjningsform av lag där ändelsen -um i fornsvenskan angav dativ i pluralis. Ursprungsbetydelsen av laghum, som var den vanligaste stavningen, var enligt lagen/lagligen. Bla, bla, bla tänker ni, vart vill hon komma?
Jo, jag funderar kring hur jag förhåller mig till ordet lagom? Jag vill ju ta livsförändrade steg mot ett hälsosammare liv? Hur sätter jag upp lagom svåra mål? Tar lagom många steg i rätt riktining? Vad är lagom? Kan man egentligen veta vad som är lagom förrän efteråt, då man antingen lyckades utan ansträngning för att målet var för lågt satt eller efter att man misslyckats ytterligare en gång i ordningen? Jag är trög i huvudet när det gäller att sätta upp mål och ändra riktning på livet. Jag har några fler parametrar än mig själv att ta hänsyn till och som krånglar till min intention. Jag vill så mycket och så gärna och så ställer mitt psykiska tillstånd till det för mig, inte alltid, men ofta och då stöper alla goda planer rakt åt helvete.

När jag ringde för att säga god natt till min terapeut igår, pratade vi om mina planer på den stundade livsförändringen. Då fick hon återigen den otacksamma uppgiften att påminna mig om hur min verklighet ser ut. Jag behövde den påminnelsen. Jag hamnar så ofta snett i mina tankar, när jag tänker i min ensamhet. Det är inte lätt att vara DID och vilja förändra saker, för alla delar måste liksom vilja samtidigt och det är ju inte självklart så enkelt alltid. Motvilligt förstår jag vikten av att inkludera svårigheterna i målsättningen- så att stegen blir realistiska helt enkelt. Processen måste få ta tid. Jag får hålla fast i min erövrade insikt från disken- en tallrik i taget. Ett steg i taget- en förändring i taget. Det borde väl ändå vara genomförbart? Tycker ni inte? Jag klarade ju av att överleva min barndom och i jämförelse med det borde allt vara lätt.

Idag får livet vara härligt.

Jokkmokk har kommit till Sta'n och livet känns bara så där enkelt härligt. Sitter i min soffa med en varm kopp  kryddoftande te och en nybakad glödkaka med rå Jokkmokkskorv. I frysen ligger två härliga rödingar och i väskan ett par hemstickade tunna yllevantar. Känner att livet inte kan bli bättre än så. Ibland får det vara så enkelt. Livet har lärt mig att leta efter det där goda som gömmer sig överallt och runtomkring mig. Idag ser jag det med lätthet. Så har det inte alltid varit. Vet inte hur många terrapitimmar jag har lagt på att älta kring meningslösheten i tillvaron och känt att jag är den ända förnuftiga personen i rummet. Min terapeut hävdade förstås det motsatta. Så här i efterskott är det ju lätt att erkänna att hon hela tiden hade rätt, men nu kan jag ju se det goda runt omkring mig helt på egen hand och då måste jag ju inte erkänna något, så det är lugnt. Det var trevligt att strosa runt bland alla montrar och överallt höra hemlandstoner i stadsmelodierna runtomkring. Lite hemlängtan till hemlänet får jag allt emellanåt, men den känslan är mycket flyktig. Två veckor om året är idealet. Jag hör hemma i sta'n.

Att lägga det förflutna bakom sig

Det är en konst, det där självklara. Att lägga saker bakom sig och med säker blick skåda mot framtiden. Det krävs mod att göra det. Vissa saker och en del människor hör inte hemma i framtiden och det måste man våga se. Min ursprungsfamilj hör inte längre hemma i min framtid och verklighet, men har jag lagt dem bakom mig? I bland tror jag det, men så slår sanningen emot mig med skoningslös kraft. Ett minne, en glimt av det som var, krossar allt i sin väg. Skoningslöst rivs såren upp. Jag blöder. Ångesten hugger tag i det mest sårbara, det som är längst inne. Saknaden, ekar i natten. Av någon anledning är det alltid värst på natten.

Det krävs mod att lyfta blicken och skåda det som nu är, utan att ständigt blicka bakåt på det som en gång var. På egen hand irrar jag runt i spiraler från förr. Slits isär av bojor från mitt förflutna. Tankarna, låser sig. Mina otränade ögon, ser inte möjligheterna runt omkring mig. Mitt i den där hopplösheten har jag tur. Jag vet det. Jag har en trogen guide som gång på gång samlar ihop resterna av mig och höjer min blick. Avslöjar samvetets lögner. För det är där, jag är som mest sårbar. Hon ger mig redskap som gör det möjligt att hålla min blick stadig och forma framtiden som jag själv vill. Vad skulle jag göra utan henne?

"Sometimes we need to forget some people from our past, because of one simple reason, they just don't belong in our future".

Det är viktiga ord. Jag har gjort mitt val, jag väljer att glömma och jag är rätt bra på det nu mer. Ibland korsar det förflutna fortfarande min livsväg, men jag äger färdriktningen nu och den kan ingen rubba. Jag bygger min framtid den hårda vägen. Steg för steg. Minne för minne. Jag erövrar mark, återtar mitt liv och tar kliv bort ifrån mitt förflutna. Det som en gång var, bestämmer inte längre hur det kommer att bli. Jag är fri att drömma stort. Jag vet att jag har vunnit. Jag lever. Det är beviset och jag har min guide att tacka för det. Du vet vem du är. Tack!

Alla borde ha en terapeut i sin soffa.

Jag sitter nedsjunken i min soffa och reflekterar över mitt liv, stora ord och inte helt sanna heller. Jag reflekterar kring den senaste veckan. Det har gått en vecka sedan min terapeut var hemma hos mig och satt i samma soffa, som jag sitter i nu. Hon och jag satt visserligen inte bara i soffan den dagen, utan vi gjorde faktiskt ett riktigt gott terapiarbete också. Effekterna av terapin sitter fortfarande i, jag orkar göra saker och känner mig utvilad. Jag mår bra, vill vara social och pysslig igen. Det fascinerar mig något enormt. Jag har träffat flera kompisar den gångna veckan, varit på bönegrupp, jag har städat, diskat, påskpysslat och gjort kreativa påskkort och skickat iväg dem med snigelposten. Och jag blir inte trött och deppig. Det är hur stort som helst. Jag kan känna glädje på insidan igen och hur bra är inte det på en skal 1-10? Är så tacksam för min terapeut, det jobb hon gör och för att hon satt i min soffa en stund (som Paulina säger). Just nu är mitt liv och vecka väldigt bra helt enkelt.