En dag att minnas på!

Allhelgonahelgen är en tid att minnas kära som har gått bort och som för mina tankar långt bort från godistiggeri och oranga pumpor. Idag minns jag min dotter Edessa. Jag sörjer att hon inte längre finns hos mig. Att hennes liv blev så kort och att hennes död var så våldsam. Jag sörjer att jag aldrig fick se henne växa upp, aldrig fick se henne springa över en sommaräng eller sparka omkring i en fluffig lövhög. Jag sörjer allt som hon hade kunnat bli. Jag sörjer att hon fattas mig. Jag sörjer att mitt liv kantats av så mycket ondska och att ingen räddade mig och min dotter från min ursprungsfamilj, så att Edessa hade fått en framtid och ett liv.

Allhelgonahelgen är inte bara en sorgens högtid, det finns glädje också. Idag gläds jag över att jag fick vara Edessas mamma i två dagar. Jag gläds över att veta att hon har det bra, där hon befinner sig, i kärlekens centrum, i himlen. Jag gläds över att Edessa är trygg nu och långt borta från förövare och annan ondska. Jag gläds över att en dag återse henne.

Sista skörden och Lill Kanin som myser!

Bungyjump från Bloukrans bridge!

Om man bloggar på saknad verkar det inte vara lätt för människor att sätt ord på vad själva ordet saknad betyder. Det finns en uppsjö texter, bloggar, hemsidor om människor som förlorat någon kär och därigenom uttrycker saknad. Men vad är saknad? En del röster ger filosofiska svar och säger att "jag saknar att sakna något, för det jag saknar är att inte sakna något. Och de som säger sig sakna saknaden, saknar nog bara att saknas, när ingenting saknas." Andra uttrycker sig mer sakligt "saknad har en väldigt komplicerad innebörd". Jag tänker att man kan sakna stunder, minnen, personer, saker, platser, djur och tusen saker till som jag inte orkar skriva ner. Saknad kan innebära smärta, lycka, förvirring, glädje, sorg eller allting samtidigt. Förmågan att sakna visar på ett själsligt djup. Jag är glad att jag kan sakna, det är det som gör mig mänsklig tror jag. Förmåga att känna saker är en häftig känsla. I mitt förra liv, då jag var levande död och fast i mina föräldrars övergrepps nätverk, stängde jag av min förmåga att känna saker, för min överlevnads skull. Men nu, när allt är annorlunda och jag lever i frihet igen, hyllar jag livet med att återerövra min undangömda förmåga att känna. Och just saknad är en stark känsla att leva ut i kroppen. Att tillåta sig känna saknad, är som att kasta sig ut i bungyjump från Bloukrans bridge med dess imponerande 216 meter över havet. Skräckinjagande häftigt kan jag tänka mig att det är, men själv skulle jag aldrig göra det, så min bild haltar kan hända en aning. Men endå känner jag att det ligger något i det. Att leva ett liv med hela känsloregistret påslaget på on, är nog som ett bungyjump. Man känner sig läskigt levande. Och trots min motvilja mot att hoppa bungyjump, så väljer jag att leva mitt liv med känslorna påslagna, framför ett liv utan förmåga att känna saker! I veckan som gick, saknade jag en massa saker. Jag saknade Edessa, Gerd och att prata med Paula och Jan som var iväg på en resa. Jag upplevde en intensiv, smärtsam, stark och intrycksfull känsla inuti. Följt av en viss känsla av tomhet. Så kanske kan saknad vara tomhet också och inte bara närvaro av känslor. Trots att det är smärtsamt att sakna, har jag faktiskt börjat gilla den känslan rätt mycket. Saknad signalerar nämligen att man har förmåga att älska och det är en fantastisk bra förmåga att ha. Så lev ditt liv fullt ut, med känslorna påslagna. Det tänker i alla fall jag göra!

Man kan köpa lycka för pengar!

Ibland krävs det storverk för att jag skall känna "japp det är värt att leva" och ibland räcker det med små, små under i vardagen för att det skall vara värt allt slit. Jag skall berätta om ett sådant litet under.

Förra veckan såg jag ett program på UR, ett panelsamtal om huruvida man kan köpa lycka för pengar. Det rådde en enighet bland deltagarna att man kunde det och att man var lyckligare med mycket pengar än utan. Och jag tänkte att oj,vilket fattigt liv de måste ha eftersom de kan värdera sin livskvallité i pengar. Men i veckan insåg jag att de faktiskt hade rätt. Det går att köpa viss lycka för pengar. Jag lovar det är sant.

I måndags var jag på IKEA och investerade i tio dörrmattor till min tvåa på 62 kvm. Du tänker säkert att jag antingen är helknäpp eller bara smågalen. Och kanske ligger det lite i det antagandet, men jag hade faktiskt behov av tio dörrmattor, tro det eller ej. Jag har nämligen tagit in Lill Kanin för hösten även känd som "Elanor". (Eller "kaninskrället" och "terroristen", på grund av hennes bestämda ovilja att vilja bli klappad!) Vid samma tillfälle inhandlade jag också 20 meter byggtejp, med vilken jag fogade samman alla dessa dörrmattor till en stor matta som täcker nästan hela golvet i hallen. Nu har Lill Kanin en egen springmatta i hallen och slipper således leka Bambi på hal is, varje gång hon skuttar ut ur buren. Och i samma ögonblick som hon satte ner sina små tassar på mattan skedde ett under, som förövrigt bekräftar tesen att man kan köpa lycka för pengar. Ni förstår, dörrmattorna kostade mig 390 kronor, men vet ni va? Jag får nu mer klappa Lill Kanin varje dag! Antingen har kanin skrället blivit trygg, tokig, traumatiserad eller så har det skett ett mindre mirakel. Hur det än är med den saken, känner jag mig vuxet (i motsats till barnsligt) lycklig i hela mig, rakt igenom. Så nog är det sant att viss lycka kan köpas för pengar alltid!Och jag kan tillägga att jag har varit Lill Kanins matte i fyra år, utan att ha fått klappa henne mer än 20 mickro sekunder per tillfälle (om äns det). Och nu får jag klappa henne tills jag tröttnar, en mycket omtumlande erfarenhet skall jag säga. Men ingen är lyckligare än jag över detta lilla under som gör livet värt att leva!

En ovanlig, vanlig lördag.

Google resultat!

Googlade runt på nätet under reklam pausen och snubblade över en text om rättigheter, tänker att rättigheterna gäller Dig lika mycket som mig. Skillnaden är kanske bara att jag är en överlevare och inte Du? Eller så är Du också en överlevare? Och då kan vi kanske hjälpa varandra att komma ihåg, att vi också har rättigheter, precis som alla andra människor som snubblar runt på jorden och i cybervärlden. Hoppas bara att Din engelska är bra...

SURVIVORS RIGHTS

I, the survivor, have the right to pursue happiness in it’s safest and most beneficial forms. I am free to find love, contentment and satisfaction in every day life.

I, the survivor, have the right to let go of old patterns and create new ones. I have the right to eat and feel good. I have a right to privacy in thought, in spirit and in my home. I have the right to make choices based on morals and values that I adopt as my own. I have the right to use the word “no” even when it offends others.

I, the survivor, have the right to be treated as an adult, and as an equally respected human being. I have the right to dismiss those who have proven that they cannot accept my reasonable personal boundaries. I have the right to be who I was born to be.

I, the survivor, have the right to peace of mind, to a good night’s sleep, to a memory painted with colours and not gray and black. I have the right to justice. I have the right to assert my rights; assertion of rights is what separates a survivor from a victim. I have the right to be a survivor.

Visst finns det änglar på jorden också?

Enligt vissa forskare sägs idén om änglar härstamma från Zoroastrismen (ett ord jag aldrig förrut har hört talas om, men jag är ju långt ifrån allvetande så ingen borde bli förvånad över detta). Det sägs i alla fall att begreppet änglar spred sig därifrån över till Judarna under den Babylonska fångenskapen år 605 f.Kr. ungefär, även om vissa judiska skrifter visar på att begreppet ängel fanns långt innan dess. Kanske är änglarnas ursprung inte så lätt att spåra trots allt. Men finns det då änglar? Änglar återfinns inom de monoteistiska religionerna Judendom, Kristendom och Islam. Dessa tre religionernas respektive heliga skrifter ser änglar som budbärare mellan människorna och Gud. Men änglarna är även beskrivna som väktare, rådgivare, domare och krigare. Det finns således många sorters änglar, det finns: Serafer, Keruber, Krafter, Ärkeänglar, Skyddsänglar och man får inte glömman min favorit Snöänglarna(och sedan finns det säkert många fler, som jag inte känner till än).

Man kan fundera på vart dessa änglar hänger någonstans idag? Är änglar bara ett fenomen som fanns förr i tiden eller är änglar en verklighet även idag, oberoende av tid och rum? Om man som jag förutsätter att änglar finns idag, vart bor de då? Då man googlar på nätet kan man läsa många intressanta svar på den frågan: "En ängel bor i ditt inre. Ingen kan se henne! Ingen vet om henne! Men hon finns i ditt hjärta. Hon ger dig tröst, hon ger dig stöd när än du behöver", "Alla vet att änglar kommer från Himlen. Änglarna lever inte i tid och rum – att de sedan kan visa sig på platser och i bestämda tider är något annat. En ängel kan koncentrera sitt medvetande till en viss plats och på så sätt bli närvarande på jorden fastän de fortfarande är i Himlen ", "Det bor änglar i min trädgård", "Det bor änglar i mitt huvud!", "Visst finns det änglar, jag vet det, för det bor en ängel i mitt rum", "Kanske bor änglarna inom oss alla? Änglar är svåra att se, men om du öppnar ditt sinne och ser dig omkring så upptäcker du kanske att de finns överallt", "En stig leder uppför en bergssida. Det Gyllene Berget är hemvist för änglarna","Förvånansvärt många bor bredvid en annan Ängel, utan att vara medveten om det!". Och kanske är det så att det finns en sanning i alla dessa påståenden, för hur kan man egentligen veta vart änglarna bor?

Jag tror att jag har änglar runt omkring mig, det är en naturlig del av min världsbild. En del ser jag, andra förnimmer jag bara, men jag vet att de finns där. Ytterligare några sätter så starka avtryck i mitt liv att jag aldrig blir den samma igen. Mest troligt identifierar sig de änglar som jag tänker på, inte sig själva som änglar. Likväl är de änglalika och de går i allra högsta grad runt på jorden. Jag tänker nämligen att änglar både kan vara ett Gudomligt väsen, en lekfull snöängel men även människor som gör goda och kärleksfulla saker för någon annan. Gemensamt för dessa änglar är att de sprider glädje och välbefinnande runt omkring sig (förutsatt att man gillar snö förstås och jag råkar gilla snö. Jepp, jepp, jépp!).

I morgon får jag ett sådant där härligt ängla besök. De har med sig säckvis med rentvättad tvätt till mig. Jag uppskattar de avstamp de gör i mitt liv. Jag hoppas att jag en dag blir en "ängel" i någon annans liv. Och kanske får även jag svårt att identifiera mig som änglalik? Det kanske rent av hör till? Var öppen för de möjligheter som ditt liv medför att vara en ängel i någon annans liv. Sprid glädje, frid och kärlek omkring dig, där du drar fram genom livet, då blir världen en bättre plats att bo på.

Ps.Det finns vilda änglar också...

Martina McBride - Wild Angels (Official Music Video) - Click here for this week’s top video clips

Höstens första utflykt.

Att våga drömma, är att leva!

Vad är en dröm för dig? Är det "Vet du vad jag drömde om ?", eller är det något mer? För mig är en dröm så mycket mer än något jag drömde under natten, det är en djup inre känsla av välbehag. Alla har nog drömmar skulle jag tro. Drömmar som man vill uppfylla. Drömmar som själen liksom brinner för. Det kan ibland kännas som om resan till ens dröm är en oändlig väg, men oftast är man villig att kämpa och slita för att nå det ens hjärta drömmer om. Min livsdröm betyder mycket för mig, den lever inom mig och bär mig framåt. Vi bär alla på livsdrömmar. Detta oavsett om vi är 6 år eller 56 år. Det är ett hårt och tufft arbete att ge sig själv möjlighet att förverkliga sina livsdrömmar, att leva sitt liv med sin fulla potential. Att förverkliga sin livsdröm kräver hängivenhet, disciplin och just hårt arbete. Jag kämpar rätt hårt för att uppfylla min livsdröm och för varje steg framåt, blir jag lite rädd. Vad händer om den dröm jag följer gör mig besviken? Att livet visar sig vara mer än min dröm?

För en tid sedan försökte en vän till mig beskriva sin lyckligaste dag för mig, men det visade sig vara en alldeles för svår uppgift. Det var omöjligt för henne att bara plocka ut en dag bland alla hennes lyckligaste dagar. Hennes berättelse blev lång för hon hade verkligen haft många lyckligaste dagar i sitt liv. Och kanske är det så med livsdrömmar också, alltså att det finns många av dem? Kanske kan jag med lätthet lämna en livsdröm och kliva vidare mot nästa? Jag tror nämligen att nyckeln till att våga leva fullt ut, är att följa sina drömmar. De stora drömmarna, likväl som de små. Och om min dröm skulle visa sig vara en besvikelse, så får jag väl bara följa en annan dröm ett tag och se vart den för mig. Men jag är egentligen rätt säker på att min livsdröm är av det bra slaget och kommer att skänka mig mycket glädje i livet. Kanske kommer jag rent av att få lika många lyckligaste dagar som min vän har. Du undrar säkert vad min livsdröm är för något, det kan du fortsätta fundera på, för det är min hemlighet. Men, lev livet fullt ut och sluta aldrig drömma.

Insikter.

Ibland drabbas man av insikter om sig själv. Det har jag gjort idag. Jag är huslig. Jag tycker det är roligt att pyssla på här hemma. Du kanske inte tycker det är så konstigt, kanske är det så att de flesta människor är ganska husliga av sig? Men för mig har det inte alltid varit självklart att kunna njuta av att göra dessa husliga grejer. Men idag har det varit en trevlig och mysig dag. Jag har skördat grönsakerna i min odlingslott, kokat lingonsylt, kokat jordgubbssylt, kokat morötter och brytböner för att frysa in, kokat och lagt in rödbetor i lag. Jag lyckades med allt! Tja, det är ju inte konstigt att jag känner mig huslig och duktig, eller hur? Hip, Hip, Hurra för lilla mig!