Vitaminer i glas

Frukost juicen

90% PJ frukost

Har bakat och fikat semlor idag.

Andra semlan, 2011

I eftermiddags åt jag min första semla för i år, medan den fortfarande var ljummen från ugnen. Det var helt fantastiskt. Det var min goda vän som hade bakat semlor till mig eller rättare sagt vi bakade semlorna tillsammans i eftermiddags. Det var både gott och väldigt trevligt. Jag tycker mycket om att fika och umgås med min vän. Vänskap betyder förövrigt väldigt mycket för mig, det gör mitt liv rikt och meningsfullt. Och när vännerna dessutom kan baka semlor, är det bara ännu mer positivt. Ni kan säkert förstå vilken höjdar dag jag har haft idag. Semla nummer två intog jag framför Stjärnorna på slottet, en mycket bra ide tyckte jag. De fem andra ligger i tryggt förvar i frysen som tur är.

Silverfisken-teater om övergrepp

Igenkänningsfaktorn är hög, mer säger jag inte just nu.

Vinterpromenad

Sol och blå himel

Mitt kök

Jag har jobbat hårt i köket i helgen, inte med matlagning den här gången utan jag har oljat in min köksbänk. Det låter kanske inte så jobbigt, men min olja ska smörjas in med hjälp av en skumdyna med sandpapper på. Det kräver sina arm muskler, något som jag efter ett tag kände att min kropp saknade. Men jag överlevde träningspasset och min köksbänk är väldigt fin nu och välstädad för första gången på tre månader. Vilket nog är det skönaste av allt.

Budgetmat

Förberedelserna inför USA-resan är i fullgång. Idag har jag lagat mat på potatis, mjöl, salt och stekfläsk. Bättre och godare budgetmat finns inte. Det bästa med vintern (förutom snön) är att all färsk potatis försvunnit från hyllorna i butiken, så att man kan koka palt igen. Palt görs på rå, fast vinterpotatis och smakar himmelskt gott, om man inte frågar min blivande USA-reskamrat vill säga. Han tycker att Palt är det värsta som finns och vill kräkas av bara doften. Min kära vän har sina brister och hans förakt för palt är en av dem. 

Det var min ungdomskamrat Östens mamma Marie, som lärde mig koka palt. Hon gör för övrigt den godaste palten i världen, i alla fall enligt mig och Östen. Egentligen finns det inte något riktigt palt recept. Man liksom bara höftar till lite eller hoftar som man säger i norrbotten och anpassar mjölet i förhållandet till hur saftig potatisen är.

Mitt palt recept:

Valfritt antal stora potatisar som man river

Salt

Lite för lite vetemjöl

Fyller på med Kornmjöl tills smeten känns bra i handen

Stekt sidfläsk eller stekfläsk

+ Koka sedan palten tills de flyter upp.
Ät palten med smält smör, lingonsylt eller sirap.

Längtar till våren...

Slöjdhandledareutbildning, kursdag 5

Korgflätning

Idag vaknade jag med ångest och den präglade hela min dag. Under kursdag 3 gjorde vi pinnarna till korgen som vi skulle arbeta vidare på idag. Jag fick för mig att jag ville göra en rak korg, så jag borrade raka fina hål i min korgbotten. Så här i efterhand när ångesten har lagt sig och jag kan tänka igen, tror jag att jag ville ha korgen rak för att hålla ihop mig och hantera ångesten. Tyvärr lät jag mitt mående gå ut över den stackars korgen och slöjddagen. Fick dock fantastiskt stöd av mina lärare och jag kände mig ganska trygg mitt i ångesten. Men jag är en aning missnöjd med min korg, det måste jag erkänna. När jag gick konstlinjen på Dalarö folkhögskola, väckte min lärare Anne min passion för bruksföremål och det är det jag vill slöjda i första hand. Man kan säga mycket om min korg, men något praktiskt bruksföremål är den inte i sin majestätiskt höga och raka form. Men jag gillar pinnarna på något sätt. Så nästa gång jag skövlar en björkskog skall jag göra en lutande, vid korg som är funktionell och fin. Fast när jag tänker efter har jag ju alltid saknat en korg att ha min Sodastreamer flaska i, det kanske är just en sådan korg jag har gjort? På slöjdkursen var jag ganska feg idag, vågade inte riktigt pröva nya saker som att fläta med kvistarna till exempel. Jag tvinnade snören istället och vävde med dem. Fast en ny sak vågade jag faktiskt, efter visst motstånd och ivrigt peppande av läraren. Jag tvinnade mina snören på en repmaskin. Man fäste garnet på tre krokar och samlade ihop garnet i andra änden till en krok som var snurrbar. Sedan vevade man för hand och det tvinnade garnet och sist tog man en rund skårad träkloss som snodde ihop garnet till ett snöre. Det var jag och min lärare som hjälptes åt för man behöver vara minst två stycken, helst tre, för att sköta redskapet. Det var kul och väldigt mycket enklare än att göra ett tvinnat snöre med bara fingrarna. Det var lättare att göra ett tjockt snöre än ett tunt, det undersökte vi på plats så att säga, men båda blev mycket fina.

När jag väl hade kommit hem igen och ångesten hade lagt sig ytterligare lite, vågade jag pröva att fläta med kvistarna. Då gjorde jag en förunderlig upptäckt, det var jätte roligt och inte alls svårt. Bara lite svårt. Gjorde en korg att ha mina ägg i, som blev ranglig och vind, men charmig som mig. Sydde ett innefoder som jag fäste med orange kläde och dekorerade med min maskintvinnade tråd. Efter korgflätningen kände jag mig mycket mer självsäker och då vågade jag mig på att fläta min pinnkorg också. Och nu är jag mycket mindre missnöjd med korgen. Kanske var jag mest missnöjd med mig själv för att jag lät ångesten påverka mig och mitt skapande. Nu när min korg är färdig, är jag helt övertygad om att min korg är den finaste korgen för Sodastreamer flaskor i hela världen. Det är jag säker på, kanske mest för att utbudet på den typen av korgar är ytterst begränsad.

Sommarsemestern är godkänd

Efter tre arbetsdagar har jag idag frågat min chef om jag kan få semester, sommar semester alltså. Det kändes en aning pinsamt att fråga efter semester så snart in på det nya året. Jag hade hoppats att kunna skjuta på det lite, men så dök billiga biljetter upp och då måste man ju haka på. Min chef gav mig ledigt på studs och hävdade bestämt att hon inte var ett dugg avundsjuk och menade att en sådan resa kan jag ju inte säga nej till. Vilket hon ju har helt rätt i.

Tankar från min soffa.

Jag älskar min trygga ärvda gamla soffa, vi trivs liksom ihop min soffa och jag. Efter ett par timmars jobb välkomnar den mig och skänker mig välbehövd vila och sömn. Att börja jobba igen efter arton dagars julledighet har gjort mig sömnig och trött igen. Jag kan sova på dagen och på natten och det är ju lysande. Plötsligt sover jag härliga elva timmar per dygn och det är ju långt fler än mina sex/sju timmar per dygn som jag brukar sova. Men jag bara tackar och tar emot och samlar energi tills min sömnkurva vänder igen. För statistiskt sett gör den det inom kort.

Utomhus yr snön, jag älskar det. Nästan lika mycket som min soffa. 2/3 av mina adventsstjärnor hänger kvar i mina fönster och sprider sitt trevliga sken. I kvarteret där jag bor, är jag inte ensam om att inte ha tagit ner adventsstjärnorna. Det behövs ljus i mörkret. Sommarsemester är ett sådant ljus. Trots att vintern härskar i världen och sommaren känns avlägsen, kan jag inte låta bli att längta lite. I smyg. Längtar till sommarsemestern och det är ju hemskt att känna så efter två arbetsdagar. Till mitt försvar så beror inte min längtan efter semester på att jobbet är tråkigt och jobbigt, utan på att semestern (om den blir av som vi planerar) kommer att bli en höjdar semester. Särskilt för mig som slipper köra, fast när jag tänker efter är nog mitt ressällskap rätt glad över att slippa ha mig bakom ratten, i alla fall i nuvarande skick (körkortslös som jag är).