Dag 3, Saltgruvan i Wieliczka, Krakow

Idag åkte vi buss till Wieliczka. Ville visa mitt resesällskap saltgruvan. Jag har ju gjort den vandringen förut, när jag var ung och fräch och hade nystukad  fot. Som tur är, så kan man alltid se saltgruvan en gång till. Den är så vacker. Speciellt lamporna i taket.

Lampa med saltkristaller.

Under Andra världskriget, användes saltgruvan av den tyska ockupationsmakten till förvaring och produktion av krigsmateriel. 1978 blev Saltgruvan i Wieliczka ett av de första tolv världsarven på UNESCO:s nyinstiftade världsarvslista. Som turist kan man besöka tre av dessa tio nivåer vilket tar en mer än 130 meter under jorden. För att ta sig ner till första nivån som ligger 64 meter under jorden måste man ta en brant trätrappa som består av 378 trappsteg. Trappan som går moturs rakt neråt känns aldrig att ta slut och man blir snabbt yr. När man äntligen är nere möts man av ett kusligt svagt belyst rum med tjocka träbjälkar på väggarna som verkar ha funktionen att hålla taket och det som finns över vilket är 64 meter med bara sten. Unikt med denna saltgruva är alla underjordiska floder, saltskulpturer, träbroar, kammare, salar, kapell, altare m.m. På ca 130 meters djup finns det till och med en liten stad med restaurang, post, bio, museum, souvenirshops, sanatorium och sport- och teaterhall. Saltgruvan har årligen över en miljon besökare från alla länder. Saltgruvan är därför en av dom kändaste saltgruvor i hela världen och mycket viktigt för Polen.

 

Dag 2, De Judiska kvarteren i Krakow

Dag två började med frukost och följde sedan av 10 timmar intensivt utforskande av de judiska kvarteren. Vi promenerade till Kazimierz. Vi besökte det judiska museet och gick sedan vidare till en judisk synagoga och den judiska kyrkogården. Åt gjorde vi på en restaurang vid torget.

Krakow, en höstsemester!

Krakow, en efterlängtad höstsemester tillsammans med bästa sortens kollega! Äntligen är vi här i vår fina semesterbostad. En tvårummare lite utanför gamlastan. Perfekt läge och en perfekt lägenhet för vår semester. Dagmara, ägarinnan av bostaden var översvallande trevlig och hade ställt i ordning bostaden på ett utmärkt sätt. Det fanns både en välkomstkorg med godissnaks och en korg med schamposnacks! Bättre boende för pengarna hade vi inte kunnat få!

Köket

Godissnackskorgen

 Badrummet med schamposnackset

 Bästa sortens kollegas rum.

Mitt rum.

Ett nytt kapitel i mitt liv.

Okey, ett nytt kapitel i mitt liv ska skrivas! Det började i somras med ett klänningsköp i London och har nu landat i en flytt till Ransta, 1,5 mil från Sala. För tre veckor sedan bejakade jag min längtan att flytta från Stockholm. Jag började helt enkelt med att säga till Gud: Okey om jag inte ska bo i Stockholm, vart kan jag flytta då? En mer komplicerad bön bad jag aldrig. Men jag började Googla upp Sverige och slog över till satellitläge och letade efter vart det fanns skog. Och bland träden fann jag Sala! Och allt kändes plötsligt porlande solklart, fjärilsfladdrande spännande och Guds frid fyllde mig på direkten.

Så jag googlade vidare till arbetsförmedlingen och hittade tre förskollärartjänster lediga som jag sökte efter 20 minuters vånda och ställde mig i Salabostäders bostadskö. Sedan fick jag ett stresspåslag och såg mest svårigheter. Jag skulle aldrig lyckas få någon lägenhet och hur skulle jag kunna få ett nytt jobb på 75%? Alla arbetsgivare söker ju bara arbetare som vill jobba 100%. Och fanns det en församling jag skulle kunna engagera mig i och som jag skulle kunna känna mig hemma i? Det är då det är bra att omge sig med vänner som tror mer på mig än jag själv gör och som har större tro än mig. Så när jag nojjade som mest sökte jag förbön och stöd av vänner som jag vet stöttar mig. Så när jag bröt ihop över att jag fick lägenhet före jobb och var villig att överge alla planer på flytt sa vännerna: signa lägenheten! Skulle Du få lägenhet av Gud men inte jobb?! Och så kunde man ju också se på saken, så jag signade lägenheten efter den andra intervjun i tro på att jobb skulle fixa sig. På Salabostäder har de förövrigt aldrig förmedlat en lägenhet till någon med så kort kötid som mig, 14 dagar i kö = 30.8 kvm i Ransta. De undrade till och med hur jag hade burit mig åt. Och jag fick möjlighet att berätta om alla Er som har bett till Gud tillsammans med mig om att jag skulle få en lägenhet i Sala.

Här i Ransta ska jag bo från januari 2017, i Västmanland. Det är ett pyttelitet krypin mellan skogen och åkrarna, men den är min och hyran är låg. Om jag möblerar lägenheten smart så kanske 30.8 kvm transformeras till ett slott!

Jag har nära till allt i Ransta. Nära till tåget. Nära till mataffären. Nära till naturen. Nära till Pizzerian. Nära till hembygdsgården. Nära till jobbet (9 min med tåg). Ja, det var ju det där med jobb. Jag knep en av tjänsterna fyra dagar efter att jag signade lägenheten. Allt samverkade till det bästa och mitt äventyr kan börja om 12 veckor. Helt galet jag vet! Jag ska jobba på en förskola med 26 barn det är ungefär 118 barn mindre än vad jag är van med. På Myran har jag 23 barn bara på min avdelning. Så mitt nya jobb blir lite som att arbeta på avd. 4, fast uppdelat på två avdelningar med fem pedagoger. Jag kommer att arbeta med 13 stycken 2-3åringar, det blir kul. Jag har inte arbetat med yngre barn sedan 2004 och vet inte riktigt vad jag har gett mig in på. Dessutom tror jag att jag är världens långsammaste pedagog på att byta blöjor. Men jag känner mig redo för nya äventyr och borde ju bli skickligare på blöjbyten med tiden!

Min Dream Board!

Det är flera år sedan jag bestämde mig för att göra en Dream Board för att visualisera mina drömmar och mål. Under september har Monthly Makers tema varit: Bokstäver! Så nu hade jag inga anledningar att skjuta upp projektet längre. Min Dream Board blev inte så snygg som jag hade förställt mig, men mina mål och drömmar blev tydliga för mig. Själva alstret är inget skrytbygge, men tankeverksamheten bakom är det. På min Dream Board står det FLYTTA ganska högt upp.

Det var i somras under min semester jag kom till insikt att Stockholm inte längre är bra för mig. Alltså missförstå mig inte Stockholm är fantastiskt och mitt jobb passar mig perfekt. Jag utvecklas hela tiden. Men fram till i somras trodde jag att samhällsstressen i Stockholm inte hade nått fram till mig, men det har den. Det var i London jag insåg detta, när jag köpte min fina engelska finklänning och kassörskan var tokigt långsam och trevlig. Jag höll på att bli galen och det var då jag insåg hur stressad jag hela tiden i grunden är. Och för att vara schysst mot mig själv behöver jag arbeta mot att flytta bort från Stockholm. Jag vet att jag kan få ett rikare liv om jag klarar av att förändra mitt livspussel. Om jag vågar gå all in! Om jag vågar att släppa kontrollen!

September månad har varit helt galet omvälvande för mig och jag går i väntans tider nu i skrivandets stund. Jag har jobb och bostad på gång i en ny tätort på lagom avstånd till mitt sociala nätverk i Stockholm, knutpunkt till en stad och närhet till viktiga människor. Det är bara sååååååååå nervöst att vänta på att allt skall klaffa samtidigt. Det känns ju lugnare om jobb och bostad liksom kommer samtidigt. Nu har bostaden kommit först av en slump och det rör till allt lite känslomässigt. Men jag har ju klarat av värre prövningar i livet. Jag har många andra drömmar på min Dream Board, men det får bli en annan historia på ett annat bloginlägg.

Finaste växterna planterade

Jag har verkligen inte ägnat min odlingslott särskilt mycket omsorg det här året. Trots detta blommar det lite varstans i odlingslotten. Potatisen blev satt 1 maj men sedan blev jag sjuk stora delar av maj, så det dröjde innan fröna kom ner i jorden; med klen skörd som följd. Nu är hösten här och jag har tagit nya tag och länsat min terapeuts trädgård på växter. Okey, kanske inte länsat precis för hon har jättemånga vackra blommor kvar i sin trädgård efter att jag har plockat med mig ex-antal plantor. 

Efter morgonens poolbad (hm... jag hör nu min terapeut komma med invändningen att poolbadet skedde först på sen fm.)... iallafall har jag plockat jordgubbsrevor, grävt upp plantor av örter och rosa blommor till odlingslotten hemma i stan. Och efter att ha transporterat växterna i bil, genom två tågbyten och slutligen ett tunnelbaneåk, planterade jag ner växterna i odlingslotten när jag kom hem. Känner mig mycket nöjd.

Monthly Makers augustiutmaning

Okey det var dags för en ny utmaning: pärlor. Jag tänkte genast att det var en bra idé att damma av den 10 år gamla pärlväven som jag har i min ateljé. Jag letade på Pinterest efter ett mönster att pärla efter. Jag hittade ett urgulligt korsstygnsmönster på en räv, men jag tänker att det kommer att funka på pärlor också. Min kompis Tina som tycker om mönster och matematik ritade upp mönstret åt mig på rutat papper. Jag är så tacksam för detta, utan hennes hjälp hade den här utmaningen blivit betydligt svårare än vad det blev.  

Jag använde mig av pärltråd och en pärlnål 11 centimeter lång. Man fäster vävtråden genom att väva ett par varv precis som man gör på en vanlig väv. Sedan trär man på pärlorna enligt mönstret med hjälp av pärlnålen. Nästa steg är att pilla ner pärlorna mellan trådarna, sedan fäster man pärlraden genom att ta tråden över och runt sista vävtråden och trä igenom nålen genom hela pärlraden på baksidan av väven.                             

Det var svårt att sätta upp vävtrådarna på vävramen och att få trådarna tillräckligt spända. Om trådarna är för slaka och ojämt spända försvåras arbetet. Sedan var det otroligt pilligt att göra en sådan bred väv som 50 trådar. Det hade troligtvis varit lättare om jag hade valt en aningens smalare väv som mitt första vävprojekt på tio år.

En annan sak jag upptäckte efterhand var att pärlväven hade blivit så mycket snyggare och jämnare om jag hade haft samma sorts små glaspärlor. Jag köpte dyra pärlor till det svarta och blåa på Panduro och sedan köpte jag orange- och vita billiga pärlor på TGR. Nackdelen var att de billiga pärlorna var väldigt olika i storlek vilket gjorde väven lite sladdrig och gles på vissa ställen.

Att pärla på pärlväv är ett långsamt hantverk. Det tar tid att räkna pärlor, trä på pärlorna på nålen och fästa pärlraden. Räknar man fel på något sätt måste man dra upp och börja om. Pärlor flyger åt alla håll och man tycker att man inte kommer någonstans. Men sakta, sakta går det framåt och då börjar det kännas bra.

Här började jag ana slutet, att jag faktiskt skulle få ihop en räv. Hoppet tändes att jag skulle klara deadlinen som var söndag kväll 23.59.

2891 pärlor senare konstaterar jag att: Jepp, jag hann! (I alla fall hann jag lägga upp bilden på Instagram innan tiden gick ut). Länken till Monthly Makers blogginlägg blev jag 8 min sen till, men vad gör det om hundra år när allt kommer till! 

Lärdom som jag gjort under projektet: 

Man måste avsätta mycket tid och köpa kvalitetspärlor (och kanske en lite mindre hal vävtråd än den jag hade). Jag köpte en billigare tråd eftersom det går åt ganska mycket tråd.

Monthly Makers julitema är sagor

Min första tanke när temat släpptes var wow! Jag fick med ens en massa kreativa ideer men sedan kom semestern och jag reste bort till Wales och England och tiden gick. Men jag kom ju hem i tid för en slutspurt. Grabbade tag i min slumrande kreativitet och begav mig till Panduro Hobby dagen innan båten skulle föra mig ut på nästa semesteräventyr till Gotland.

Köpte en glasburk och ett paket glitterlim. Resten av materialet tänkte jag att jag hade hemma i ateljén. Plockade med mig lite ståltråd, tänger, pappersmassa, akvarellfärger, akvarellblock, limpistol och tyger. Min idé var enkel. Jag ville göra en sagoälva i en trollisk sagomiljö. (Vet inte hur trollisk den blev?! Men somrig blev den iallafall).

Jag började med att forma kroppen av ståltråd, tog vanlig tunn ståltråd och tvinnade till en kropp.

Sedan blandade jag till pappersmassa av papperspulver från Panduro, som man ska blanda ut med 2dl vatten. Pappersmassan blev lite för kladdig, då mitt decilitermått var mitt ögonmått. Det gjorde det hela lite svårare. När pappersmassan hade vilat en halvdag (medan jag badade i härligaste havet) formade jag till älvans kropp. Och klippte till vingarna av akvarellpapper. Det var svårt att få till formen som jag ville och jag hade svårt att bestämma mig för vilken storlek de skulle ha. Jag provade mig fram helt enkelt. Vingarna blev inte riktigt som jag ville, men vad gör det om hundra år? Vingarna täckte jag med vitt glitterlim, glitter är aldrig fel.

Sedan målade jag älvan med akvarellfärg och sydde kjolen. Överdelen av klänningen gjorde jag av garn och limpistol.

Jag limmade fast älvan på en bottenplatta för att det skulle vara lättare att sätta fast älvan i burken. Sedan dekorerade jag burken med lav och sommarblommor.

Min Sagoälva!

England and Wales här kommer jag...

Nu börjar snart min semester. På måndag lyfter planet! Det blir tre dagar på egen hand i London, med inplanerat musikalbesök och kungligt växthus.

Sedan åker jag vidare till Wales där jag ska sammanstråla med bästa sortens vänner och där tappar jag helt kollen på planeringen tills vi är tillbaka i London. Då ska jag ha en Girls day med min vän och då ska vi se "The book of Mormons" en satirmusikal och äta gott!

Monthly Makers juniutmaning: Växter

Börjar ifrågasätta min kreativitet. Inte på allvar såklart, jag skulle bli dränkt av mail om jag hävdade något sådant. Men det känns som om det var länge sedan jag skapade något riktigt kreativt. Den här månaden utmanade Monthly Makers oss alla med sitt tema växter. Jag har ju både en balkong och en odlingslott som behöver pysslas om så jag visste ju vad jag behövde göra under denna månadsutmaning.

Började med att vårstäda balkongen. Glömde såklart att ta en före bild, så ni får tänka er en vinterbalkong med sopsäckar, spindelnät, äckliga krukor, diverse skräp och massor av pollen. Sedan började jag plantera växter och piffa till det.

Men så har jag ju också en odlingslott på cirka 10 kvadratmeter. Jag kom igång himla sent med min odling i år, eftersom jag blev sjuk i borrelia i tre veckor och sedan kom jag efter på bästa jobbet vilket resulterade i noll energi över till fritidssysselsättningar. Next year, då ska jag göra bättre ifrån mig lovar.

Grannens odlingslåda går det bättre för, den är grön och lummig. Min gapar mest tom, men det går bra för min potatis. Om man har ett förstoringsglas kan man se att gulbetor, rödbetor, morötter, palsternacka och solros är på G. Mitt hyresbolag ska också ersätta en del växter som de förstörde förra året när de byggde de nya odlingslotterna, men än har jag inte sett röken av dem. Jag ska i alla fall få rabarber, kryddväxter, jordgubbsplantor och en ros av dem någon gång.

Som gårdsvärd för mitt hyresbolag har jag även varit delaktig planteringen ute på gården. Det får bli ett bonusbidrag, för vi var ju flera stycken som designade och genomförde planteringen under junimånad.