fredag, augusti 21, 2009

Jag bröt ett tabu idag.

Jag bröt mot det Stockholmska tabut idag och pratade med en gammal dam på Tunnelbanan. Egentligen bröt jag mot tabut redan i rulltrappan upp. Vi delade faktiskt bara rulltrappan och en station ihop, när allt kommer omkring. Det var allt, ett kort möte, två människor emellan. Men jag vet att hon har tre barn, fyra barnbarn och sju barnbarnsbarn. Att yngsta barnbarnet fick tvillingar för tre år sedan och att den mamman vet vad hon gör. Ett annat barnbarnsbarn, en pigg liten flicka, vill redan sitta upp fast hon bara är sju månader gammal. Och då skall det var med en bok i handen och någon skall helst läsa den för henne.

Den gamla damen riktigt strålade när hon pratade om sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn. I morgon skall hon förresten vara barnvakt, åt näst yngsta barnbarnsbarnet. Den gamla damen vet inte hur hon skall hinna med i svängarna, det är ju mycket spring i de små bena och hon är ju inte så ung längre. Det är roligt med de här slumpartade mötena, människoöden som flätas samman och berör varandra. Ensamhet som bryts. Jag tror faktiskt människor mår bra av att bli sedda av varandra och lyssnade på. Ta chansen och våga säga hej till någon som du möter, så får du kanske en glimt av en annan människas liv och historia på köpet. Det är en spännande uppleelse, jag lovar.