tisdag, september 28, 2010

Chef mötet

Hade laddat gärnet på att diskutera och argumentera med min chef om Slöjdhandledarutbildningen, men vaknade trött och lite förkyld. Morgonen på förskolan kändes rörig och stressig. Tiden tickade iväg. När jag äntligen kunde gå ifrån barngruppen, hade jag bara ett par minuter på mig innan vi skulle gå iväg till skogen. Så jag drog igenom mina argument i ultrarapid inför min chef som nickade och sa: "Vilken bra kurs för dig, den passar dig perfekt. Och klart att du får gå den på arbetstid". Slutet gott allting gott. Nu gäller det bara att hitta dit, för kursen börjar redan på måndag. Läskigt och pirrigt känns det, för jag gillar ju egentligen inte nya saker. Fast sedan, när dom är gamla, då gillar jag dom! Har köpt på mig grapefrukt för att kurera min förkylning som tydligen har bestämt sig för att ta min kropp i besittning.

måndag, september 27, 2010

Slöjdhandledarutbildning

Jag har anmält mig till en slöjhandledarutbildning. Hur gick det till undrar du säkert och lite gör jag det med. Men så här gick det till. Den 20 september, då min sk. mamma fyllde år och jag kände mig som världens elakaste och värdelösaste människa, Googlade jag runt på nätet för att fördriva ångesten. Då korsade mina sökvägar Länshemslöjdskonsulenternas hemsida . Hittade slöjdkursen där och sista anmälningsdag var just den 20 september och klockan var ungefär 23.00 när jag besökte sidan. Eftersom jag klickade med kursbeskrivningen på en gång, anmälde jag mig på stört. Utan att tänka efter.

Jag har ju alltid hävdat att psykiatrin missat när de placerade in mig i Borderline facket för ett par år sedan, men enligt kriterierna är ju impulsivitet ett av kriterierna så kan hända har jag trots allt en sväng Borderline i blodådrorna. För på morgonen därpå kom jag på att jag var sjukskriven och får inte gå kursen, om jag inte övertygar min chef om att få gå den inom ramarna för min arbetstid, som fortbildning. (Vilket jag har för avsikt att göra i morgon klockan 9.00). Slipar på argumenten och känner mig självsäker. Till mitt försvar är kursen helt i linje med vad vi arbetar med på jobbet och mitt i prick på vad jag är intresserad av. Jag får vara kreativ, jag får prova på och lära mig mer om den hårda slöjden, jag får redskap för att kunna skapa och slöjda tillsammans med barnen och kursen är dessutom förlagd på min lediga dag. Alla kriterier finns liksom och jag måste bara få gå kursen. Så jag håller tummarna och väntar spänt på morgondagens möte med chefen.

fredag, september 24, 2010

Att bära varandra

I kyrkan talar vi ofta om att dela varandras bördor. Men hur gör man? Hur går man från ord-babbleri till handling? Jag funderar mycket på det just nu, eftersom en av mina kolleger blivit måltavla för en förälder som inte mår bra och agerar ut. Det påverkar inte bara min kollega, utan hela arbetslaget far illa av dessa falska och fula anklagelser. På ett sätt kan man säga att vi delar hennes börda genom att bära en del av obehaget inom oss. Men, det hjälper ju inte på riktigt. Hur kan man visa att man står upp för sin kollega, att man finns där, på riktigt liksom? Hur fördriver man orättvisor och krossar lögner? Jag känner mig arg och uppskakad å´ min kollegas vägnar, för jag vet att anklagelserna är falska. Jag är arg för att lögnens makt är så stark, så övertygande. Jag är arg för att en oskyldig har drabbats av orättvisa. Mitt i hela den här situationen känner jag ändå att jag äger en slags tillit, att sanningen är starkare i slutstriden. Jag hoppas i alla fall det. Under tiden skall jag försöka vara ett bra stöd för min kollega, mitt arbetslag och barnen på min avdelning. Jag tänker börja med att utnyttja en av mina starkaste talanger, bildskapande och kreativ kommunikation. Jag vill göra ett uppmuntran kort till min kollega. I det kortet kommer sanningen att härska och då måste lögnen fly, om än för ett ögonblick. Jag tänker vila i det.

måndag, september 13, 2010

Måndag.

Upp och hoppa det är måndag! Så pigg kände jag mig inte i morse, när väckarklockan hm. mobilen ringde kl.06.45. Väl framme på mitt underbara jobb, blev gruppen som jag åkte dit särskilt för att vara med på, inställd. Så jag jobbade inne i ateljén istället, jag tror det är tredje gången jag tömmer det rummet på grejer, ställer allt snyggt och sedan går det tre veckor (max), så är det ett lagerutrymme igen. Men skam den som ger sig. Fast det var nära att jag gav upp idag, när skruvdragaren slant och gjorde ett djupt hack i min vänstra tumme. Det är väldigt synd om den tummen, den blir ofta skadad. Har också påbörjat ett mailprojekt i veckan, till konstnärer runt om i Sverige/Stockholm/Botkyrka. Jag ber om att få konstbilder till ett bildarkiv till ateljén och jag har redan fått massa svar.

onsdag, september 01, 2010

Jag blev så glad idag.

Jag har i flera veckor tänkt rätt mycket på hur livet har varit och hur min framtid skall bli. Och under tiden har jag jobbat rätt mycket med småsaker här på bloggen, som krävde att jag läste gamla inlägg. Då slog det mig plötsligt hur långt jag har kommit i mitt helande och på väldigt kort tid! Och så kom jag att tänka på Per, min fd. psykolog på MBT-teamet, som gjorde utredningen och alla tester. Tänkte att jag borde skriva och berätta för honom hur bra det faktiskt går för mig, trots allt jobbigt som pluppar upp emellanåt. När jag precis hade skrivit ett handskrivet brev till honom och lagt ner energi och tid på att beskriva hur bra mitt liv är, hur ljust på framtiden jag ser (oftast), så har han slutat på MBT-teamet. Jag började googla runt på nätet och det tog mig ett par timmar, men till sist hittade jag honom faktiskt. Han skall undervisa en kurs i psykologi om Mentaliseringsterapi på KI. Men det fanns en mail-adress och med en mail-adress kan man komma långt. Jag skickade iväg ett mycket välskrivet och kreativt mail, bad om en adress för mitt snigelbrev och avslutade med mitt namn. Idag när jag kom hem från mitt jobb, hade han redan svarat. När jag slog på datorn, så fanns det ett mail från honom där. Och kan ni tänka er, han minns mig! Jag och mitt liv lämnar spår hos andra och det är en härlig känsla! I morgonbitti skall jag posta mitt snigelbrev, för han ville väldigt gärna få ett hedligt snigelbrev, med en roliga serieruta och glada tillrop i. Han är så bra! Jag med och säkert Du med.

Det är roligt att skicka snigelbrev, de tar lite längre att skriva, de kostar 6,00 kr och man måste posta dem i en brevlåda. Dessutom tar ett snigelbrev en till två dagar innan de når mottagaren. Men det är roligt att komma hem och finna ett riktigt brev bland alla räkningarna. Så ta penna, papper och skriv ett snigelbrev till någon du med.