lördag, september 29, 2012

Till sist exploderade jag

Det har visat sig vara så att jag tolererar saker till en viss gräns, sedan exploderar jag. Kanske har jag en släng av Borderline trots allt. Jag har idag haft min första stora konflikt på jobbet med resultatet att jag exploderade av ilska. Skadade dock inte mig själv eller någon annan, vilket jag hade gjort om jag hade haft Borderline på riktigt så jag känner mig inte orolig. Personen som jag hade konflikten med har byggt upp irritation inom mig sedan jag började min nya tjänst, men detta eskalerade under de två planeringsdagarna som vi har haft i veckan. Kanske berodde det på att vi var tvungna att jobba nära varandra under så pass lång tid. Eller så hade explosionen kommit i alla fall så småningom. Som i alla konflikter hävdar vi båda två att vi har rätt och den andre har fel, med resultatet att jag blev rasande och den andre personen känner sig kränkt. Personen har dock rätt i en sak och det är att jag inte behandlar personen på samma sätt som de andra i arbetslaget, men det beror på att de andra i arbetslaget slutför det de påbörjar, har ett mjukt och fint förhållningssätt till barnen och tar hand om materialet på ett bra och ansvarsfullt sätt. Och om personen i konflikten hade lyssnat på mig när jag försökte tala om hur trä reagerar på vatten och fukt och följt instruktionen, hade jag inte behövt explodera på eftermiddagen. Men istället upprepar personen sitt misstag från dagen innan och gör lika dant och tänkte lämna det så till på måndag. Då blev jag arg. Det hävdar jag var bra. Sedan blev det dåligt eftersom personen jag blev osams med inte stannade kvar och redde ut situationen utan stormade ut med orden jag tänker inte lyssna på ett ord till från dig. Min chef vill förstås lösa konflikten, så klart, så det blir konfliktslösning på onsdag kl.8.00. Yeah! Kul, jag tänker inte ge mig. Känner mig som en obstinat tonåring! Men faktum är att alla är så rädda för att ha en konflikt med denna människa att de alltid viker sig och mesar med, för att det är enklare om personen får göra som hon vill. Men jag är inte sådan, förhållningssättet till material och barn är områden jag inte tänker kompromissa med! Sedan hade jag kanske inte behövt explodera, med det är mänskligt att explodera ibland och vuxna människor skall stanna kvar och reda ut situationer som uppstår- det är små ungar som springer i väg.

måndag, september 24, 2012

Hur det känns att vara jag!

På Facebook idag var det en vän till mig som skrev den välkända raden: "Du vet väl om att Du är värdefull"! Och någonstans i bakhuvudet klingar det välbekant, det finns stunder i mitt liv som jag faktiskt klarar av att känna mig värdefull på. Just nu känner jag mig dock mest uppgiven. Eller totalt misslyckad som människa. Det jag inbillar mig att vanliga normala 40 åringar klarar av, är jag inte i närheten av. Det är svårt att känna sig värdefull, när ens hjärna tolkar det begreppet i kontexten klara av att göra saker, att lyckas. Egentligen har ju ordet värdefull inget med vad man klarar av att göra. Och när det gäller andra så ser jag dem som värdefulla, bara av att de finns till, de behöver inte prestera något för att vara värdefulla. Men jag kan själv inte identifiera mig som värdefull om jag inte motpresterar något. Och det är där skon klämmer för tillfället. Jag har en lägenhet som jag bor i, som är bra på alla sätt och vis, förutom att jag inte kan hålla ordning i den. Det gör mig så uppgiven och ledsen. Jag är en vuxen människa på 39 år och jag klarar inte det enkla. Jag klarar inte av att städa den och hålla den fin. Jag vill, men jag har inte förmågan. Det finns orsaker till att jag inte orkar, det kallas psykisk ohälsa. I mitt fall dissociativt syndrom och PTSD, orsakade av min uppväxt och år av grova övergrepp och tortyrliknande misshandel. Men jag vill vara en av alla de där normala 40 åringarna, som jag inbillar mig klarar av alla vuxensaker hur lätt som helst. Det suger att vara jag. Jävla skit liv! Fast så får man kanske inte känna, när man är kristen och har fått livet som en gåva av Gud? Men nu är i alla fall köket någolunda i ordning eftersom städhjälpen jag hade idag hann med det innan han hade andra uppdrag och på onsdag kväll kommer min cellgrupp och hjälper mig städa lite till. Det är tur, mitt i allt, att jag har kärleksfulla människor runt omkring mig som kan hjälpa mig när jag har gett upp och bara går runt och är arg på mig själv och allmänt uppgiven.

fredag, september 21, 2012

Barns rättigheter-Vuxenvärldens skyldigheter!

Jag har varit på en föreläsningsdag om barnsrättigheter. För mig blev det en riktig tankeställare. Jag tycker jag har hyfsat okey förhållningssätt, men om jag skall vara ärlig så är det rätt många artiklar jag inte förmår uppfylla. Det har jag gemensamt med Svenska staten, som nyligen kritiserats av FN för en rad brister i hur de följer barnkonventionen och barns rättigheter. Något som Unicef bland annat skriver om i en artikel på nätet, gällande avvisningshotet av en övergiven tvåårig flicka Haddile. Hon har vuxit upp hos en fosterfamilj i Sverige sedan hon övergivits av sin mamma och misshandlas av en pappa figur. Haddile känner inte till något annat, än att hon är en del av fosterfamiljen nu, så svensk som en tvååring kan vara, men nu skall hon utvisas, till frankrike, till ett språk och en kultur som hon inte förstår för så ser reglerna ut. Men är det för barnets bästa? Knappast! Strider det mot barnkonventionen, självklart! Kan det vara tramuatiserande för flickan? Ja, naturligtvis är det ett trauma att tas från sin familj och sättas på ett barnhem i Frankrike, där alla talar ett språk du inte känner till, som serverar mat du aldrig har ätit. Hur kan det vara flickans bästa?! Läs gärna mer på länken: Unicef om barnkonventionen. Unicef vill att Barnkonventionen blir lag i Sverige, så att barnsrättigheter prövas över de andra lagarna i Sveriges Lag. Hejja Unicef säger jag! Anmärkningsvärt att Sverige, som av många länder hyllas som förgångare och förebild, inte gjort barnkonventionen till lag för länge sedan samt skriver under tredje tillägget som ger barn rätt att klaga om deras rättigheter kränks.

Vidare på föreläsningensdagen var jag på ett föredrag av BRIS som berättade om barn i Sverige som ringer eller mailar om att de far illa i skolan, hemma, bland kompisar, på fritidsaktiviter etc. Barn vars rättigheter kränks, i en vuxenvärld som väljer att blunda. Som slår ifrån sig barnens signaler, som tar deras berättelser med en nypa salt, som blundar och gör sig döva. Ser det ut så? Jag tror att det gör det i ganska stor utsträckning, beroende på många faktorer så klart. Okunskap, eget bagage, illvilja, att det är jobbigt, att det blir konsekvenser etc. Ett färskt exempel på detta fick jag i matkön, på väg ut från föreläsningen: "Jag överhörde i matkön ett samtal mellan två damer 45+, på konferensen om barns rättigheter i förskola och skola, efter seminariet av BRIS som pratade om att lyssna på barn som berättar om övergrepp, att de tyckte att rapporten om att barn far illa i Sverige är överdriven. Alla barn har det ju bra här! Och det där med att barn berättar om övergrepp skall man ju ta med en nypa salt". Detta fick mig att fundera på om de verkligen hade suttit med på samma föreläsning som jag. Den BRIS rapport som jag hörde gjorde mig oroad, det är så många barn som far illa idag som omges av en vuxenvärld som blundar. Jag vill vara en vuxen som ser! Som ställer mig på barnets sida! Som vågar agera när jag ser och hör att ett barn far illa. Ta ställning Du med! Och tanterna undrar Du, sa jag inget? Klart jag gjorde! Jag har ju en hel barndom att ösa exempel ur och tanterna ja de tystnade och sa inte ett ord till under matköandet som tog 30 minuter. Kanske fick de en tankeställare, men jag undrar om de har förmågan inom sig att förändras? Jag hoppas det.

torsdag, september 20, 2012

Dagens bedrift

Jag har släpat hem en ny skrivare på min dramatenvagn idag. Prutat ner priset ytterligare 160 kr, vilket jag i och för sig förlorade snabbt eftersom jag köpte en betydligt dyrare skrivare. Men att klara av att pruta känns bra!  Den sammanlagda prutnings summan stannade på 559 kr. Så jag är nöjd med affären. 6 stycken färgpatroner i stället för en, uppdraget slutfört. Jag skall ha kollibrin på färgpatronerna sa försäljaren, du behöver inte lära dig siffrorna. Känns skönt, för det är ett fullständigt hopplöst projekt.

måndag, september 17, 2012

Fotoutställning på Kallax flygplats, Luleå.

Så har man haft sin första fotoutställning, på Kallax flygplats, Luleå. Blev rutinmässigt visiterad på flygplatsen, vid bagage incheckningen. De hittade dock inget misstänkt på mig, förrän de insåg att tvättbrädan med kartongen fasttejpad på också var min. Då fick jag glatt packa upp innehållet, som var fotografierna från fotokursen. Visade upp alla bilderna eftersom hon så gärna ville se dem. De andra resenärerna stannade också upp och tittade på bilderna och jag fick statusen mästerfotograf, vilket är ganska långt från sanningen. Men lite småkul trots allt. Men nu skall jag snart borda mitt plan och sedan är jag snart hemma igen. Resan till norr har varit bra, men nu längtar jag hem. Och om ett mirakel har hänt medan jag varit borta är lägenheten städad och fin. Troligtvis blir jag besviken.

lördag, september 15, 2012

Fotokursens sista fotodag.

 
Vi var i Norge och fotade idag. Vädret var växlande liksom mitt humör, dimma, regn, snö och uppehåll erbjöd fotoutflykten innan vi till sist åkte tillbaka till Hemavan. Plurrade i första bästa kärr och var i stort sett blöt hela dagen. I ett försök att undvika sankmarken gick jag och Gerd stora omvägar och hittade mogna hjortron i ett buskage och då var ju omvägen värd sin möda. Det var trots väderleken, en härlig dag med mycket fjällvandring. Känner att fotograferandet går bättre och bättre, men emellanåt tar Auto-läget bättre bilder. Nu är jag helt slut efter en lång kväll vid Photoshop, fortfarande osäker på om resultatet verkligen blir bättre än innan.

fredag, september 14, 2012

Photoshop

Jag har spenderat många minuter och flera timmar på att försöka följa ett körschema på Photoshop och konstaterar mest att jag tycker att bilderna blir fulare. Förstår inte varför det skall vara så svårt? Jag är ju läskunnig och kan i vanliga fall följa instruktioner hyfsat bra, men ju mer jag försöker ju fulare blir bilderna. Men jag har lyckats klona bort en hinkkant som var ful, det är alltid något. Men nu har jag återgått till Picasa. Känns mer på min nivå. Blåbärsriset är således redigerat i Picasa, mycket beroende på att photoshop görs i  ett filformat, som inte min blogg klarar av att visa.

torsdag, september 13, 2012

Fotodag 2, Hemavan 2012

Trots att fotokursen i Hemavan undervisas på Grekiska, verkar en del saker ha fastnat. Kan mer om brännviss, skärpeljus och bländare idag än vad jag kunde igår. Alltid något. Och en del bilder blir faktiskt inte så tokiga. Ja, det tänker jag faktiskt säga. I vanliga fall har jag dåligt självförtroende och så, men nu har jag bestämt mig för att ta kampen mot rädslorna och komplexen.

Jag har också lärt mig att fotografera vatten, mjukt och harmoniskt. Det har jag alltid velat lära mig. Så det är en sak jag kan boka av från checklistan. Det är så kul att kunna det, det är ytterligare ett skäl för att åka till Prag i vår.

Jag har också besegrat skärpedjupet, som har gäckat mig hela dagen. Genom att träna på ett stilleben (och med fotolärarens peptalk) lyckades jag bemästra konsten att själv bestämma vart skärpan skulle vara också hur stort skärpedjupet skulle vara. Inte illa, eller så är det ren flax som fotoläraren säger allt som oftast.

tisdag, september 11, 2012

Lingonkok

Bestämde mig för att det bästa sättet att ta hem mina lingon på var att koka sylt, så det har jag ägnat dagen åt. Fast jag har varit på stan (eller byn, beror lite på genom vems ögon man tittar), tittat på film, vilat foten, bloggat, vaktat huset, lagat mat, fikat, satt upp en hylla (jag har i alla fall hållit i den en kort stund medan ett blyertssträck ritades), märkt ut ett annat hål, packat samt installerat en test version av ett fotoprogram jag aldrig kommer att ha råd att köpa (13.375 kronor, det är ju tre veckor på Sardinien. Jag kommer aldrig att köpa ett dataprogram för sådana summor, speciellt inte när Picasa är gratis och täcker mina behov). I morgon börjar fotokursen i Hemavan, hoppas kunna lära mig något om fotografering och njuta av naturen i  fjällen.

måndag, september 10, 2012

Befinner mig i ett gränsland.

Semestrar i ursprungslänet igen, som ni vet. Det slog mig här om dagen att jag inte längre känner att jag kommer hem, när jag kommer hit. Det är hemtrevligt på sätt och vis och jag trivs mycket bra. Min själ fröjdar sig över skogen, tystnaden, älven, lugnet, ljuset, luften, rytmen, tunnbrödet, surströmmingen och dialekterna. Fast hemma, är nu mer i Stockholm och förorten som jag bor i. Utöver ett visst mått av hemtrevnad och trivsel, väcker det också en hel del minnen av att vara i Norrbotten igen, goda och onda.

Smaken av åkerbär, skogen, vitmossan som prasslar under fötterna när man går, lugnet, ljuset, tystnaden, grenar som knäcks, älvens dån, sikhåvning, flugfiske, halstrad sik, mandelpotatis, flytvirket vid älvkanten, hembakat tunnbröd, hjortronsylt, lingonplock, träsken omgärdade av doftande tallskog och kottar som man får ont i fötterna av, norrsken, isvägarna på vintern, pimpelfiske, snö, skidåkning, doften av apelsin en kall vinterdag, Jokkmokks vintermarknad, joik och korvgrillning över öppen eld- är minnen av det goda slaget. Förövarna och ondskan de utsatte mig för, de övergrepp och kränkningar jag fick ta emot under min uppväxt, såren de tillfogade mig och den smärta det medförde, som fortfarande påverkar mitt liv- är minnen av det onda slaget. Det är smärtsamma minnen. Såren sitter djupt i själens dunkla djup. Där inne, i djupet av min själ, bor också minnet av min dotter, Edessa. Nära hjärtat är hennes plats.

Edessa 28-30/8-88
Minnet av henne lever i gränslandet mellan gott och ont. I en gråzon. Genom ondskefulla handlingar mot mig skapades hon och genom samma onda krafter togs hon ifrån mig. Genom godhet blev jag mor till det vackraste barn mina ögon någonsin hade sett och av godhet togs hon ifrån mig, då förövarna tilläts döda henne mot ett träd. Ibland kan godhet ha många ansikten. Det är hemskt och ondskefullt att jag våldtogs och att min dotter dödades mot ett träd. Men det finns också godhet i det. Min dotter behövde aldrig bli våldtagen och skändad av sin morfar och mormor och andra ondskefulla förövare och jag behövde aldrig vara maktlös och oförmögen att beskydda henne mot förövare och övergrepp. Inom mig bär jag både ilska, sorg och smärta, men också hoppet- att vi en dag skall återse varandra, Edessa och jag- som mor och dotter. Därför lever alltjämt minnet av Edessa i en gråzon, i gränslandet mellan gott och ont. 

söndag, september 09, 2012

Gud, lingon, tystnad och korvgrillning.

Gudstjänst på morgonkvisten, inte en helt lyckad kombination efter gårdagskvällens kulturnattsfestande. Lite trött var jag och gäspade flera gånger under den annars väldigt uppbyggliga predikan. Enhet i Kristus var temat för söndagen. Predikan handlade om att kristna slocknar om de inte lever i gemenskap med Kristus- likt vedpinnen som slocknar om den tas bort från elden. Efter gudstjänsten var det mingelfika och sedan gick vi hem och åt gröt med rivet äpple, innan vi åkte till lingonskogen.
 Vi fick i hop en hel del lingon i lingonskogen, även om det inte var så rött i tuvorna. En av oss var flitigare än den andra. Jag spenderade en hel del tid liggandes på rygg, med blicken riktad på den ljusblå, soliga himlen och lyssnade på tystnaden. Det kanske är därför Gerd fick ihop 6 liter lingon medan jag bara fick ihop 1,5 liter. Men till mitt försvar var jag fullt upptagen med att bland annat lyssna på tystnaden som jag redan har nämnt, sedan tog jag 143 kort på lingontuvor, njöt av solen och fikade. Drack te, åt piroger och delikat hembakad chokladkaka. (Gerd vill dock att jag tillägger att även hon fikade och njöt av solen, vet inte om hon vill säga mig något? ) Förövrigt är det tystnaden och ljuset som jag saknar allra mest, nu när jag bor i södra Sverige. Att vara där i den där tysta lingonskogen och bara höra naturen tala, var så mäktigt, lugnt och stillsamt. En vardagslyx som man kanske tar för given här uppe i norr, men som verkligen inte går att hitta på så många platser i dag.
Efter lingon plockningen var det tänkt att vi skulle bege oss till Bälinge naturreservat för att grilla korv på berget, som bär spår av inlandsisens framfart. Men så blev det inte. För efter 400 meter ramlade jag på den fina, platta skogsstigen och stukade foten. Dumt och smärtsamt. Fick linka tillbaka till bilen där min vän förband min fot med min tröja. Korven fick vi grilla hemma på hennes tomt istället. Foten fick ett riktigt bandage, så fort vi kom hem och jag haltade sedan upp till grillplatsen. Jag fick bli eldvakt, medan min vän fixade tilltugget till korven på spisen inomhus. Elden brann ner jättefort och grillglöden var inte av bästa kvalité, men med lite tålamod blev korvarna i alla fall varma om än inte så brända. Grillad Falukorv är aldrig fel och särskilt inte i goda vänners sällskap.

lördag, september 08, 2012

Kulturnatten 2012

Frukost med smaker från Norrbotten, en bra start på dagen. Rökt renkött, hembakat tunnbröd, fil från Norrmejeriet med åkerbärssylt. Åkerbäret är Guds gåva till mänskligheten, bara Jesus offer på korset till vår räddning är större. Frukosten intogs till tonerna av melodikrysset. Nu skall jag strax dra ut på stan, det heter så här (byn är mer korrekt, bloggförfattarens anmärkning), kulturnatten började kl.10.00.
Jag började kulturnatten med ett besök på Norrbottens museum. Där hade de en hemslöjdsutstöllning för att fira hemslöjdsrörelsens 130 års jubileum, där ligger rixorganisationen i lä ty de firade bara 100 år i år. Fantastisk fin utställning och rolig workshop med Sashiko en broderiteknik från Japan. Kluturellt roligt, då det kom bybor och pratade med ledaren och sa: Jag ser att det är utsocknes här också (som om jag inte satt vid bordet) Jo, svarade en annan tant, hon är då int här ifrån (fortfarande pratade de om mig som om jag inte var i rummet) Ledaren: Det har ju varit en del långväga gäster idag, från Kalix och Jokkmokk, så det kan hända att hon int är här ifrån (fortfarande som om jag inte fanns i rummet) Så jag sa att jag var från Stockholm, på tillfälligt besök så att de inte skulle bli oroliga för att jag hade kommit för att stanna.
Sedan fortsatte jag Kulturnatten på Kulturens Hus, med löpande band konserter av de mest skilda slag. Otroligt cool blandning på stilar och toner. Allt från blues, till soul, rock, pop, samisk etnisk folkmusik, metal, folkmusik till tre coola gubbar i gruppen JA! De var bäst tillsammans med Anja Storelv band!

fredag, september 07, 2012

Känner mig trött.

Jag har i veckan arbetat med vikarier, tre av tre kollegor har varit borta i veckan av olika anledningar. Det är ju bra att jag fick två vikarier, det är jag tacksam för, men det är otroligt slitigt att inte arbeta med ordinarie personal. Det blir svårt med rutiner, gränser, verksamhet- det var tufft helt enkelt. Men det gick! Nu har jag semester i tio dagar, jag känner att jag behöver det!

Tog flyget upp till Norrbotten, Luleå för att spendera ett par dagar med Tant Gerd innan vi båda åker till Hemavan för att vara med på en fotokurs och fjällvandra lite samtidigt. Det ser jag fram emot. Men först är jag med på matlag, tre tanter som träffas för att laga mat till varandra (som ett kollektivboende, fast de bor på olika platser) rödbetssoppa stod på menyn idag med ungsbakade chevréostbaugetter med ringlad honung på. Gott, till efterätt var det smördegspaj med äpplen och grädde, ljuvligt gott! Sedan var det Doobidoo och Skavlan på schemat, blev rejält trött på slutet och kände av att jag hade stigit upp kl.05.55.Det var med mycket trötthet jag stegade ut ur lägenheten, ut i kylan +7 grader ute bara och höstjackan kändes plötsligt kall (borde ha tagit på mig vinterjackan, som jag trots allt har med mig). Väl hemma, bäddade jag sängen och somnade så klart på stört (efter lite FB tittande, man måste ju hålla kvar civilisationskänslan lite, det känns viktigt när man är så långt ifrån den, men säg inget till Gerd hon tror nämligen att även Luleå räknas till civilisationen). I morgon är det kultur som står i fokus, Luleå liksom övriga Sverige firar Kulturnatt imorgon. Jag skall bland annat njuta av Nyckelharpor och lära mig sy på Japanska. Leta upp Kulturnattsprogrammet för Din ort och ta del av det rika utbud som finns på många håll och kanter.