onsdag, juni 24, 2009

Jag har haft tur i livet...

Jag har haft en härlig dag idag, solen skiner och det är varmt ute. Jag gillar verkligen värme. Jag mins en tid då värme var en av mina värsta ångest triggers, nu kan jag njuta av värmen. Det har verkligen hänt mycket i mitt liv, de senaste tre åren.

För de flesta människor är värme en bagatell i livet, lite plågsamt en vindstilla dag, men annars inget som besvärar. För mig var värme något som satte igång en inre biografvisning av det värsta slag. Inre barnförbjudna filmer som rullade oavbrutet i samma takt som värmen steg och jag blev varm. Ångesten bultade hårt i kroppen. Idag är det annorlunda, tack vare min terapeut som har jobbat stenhårt för att jag skall må bättre. Förr orkade jag inte se längre bort än mitten av mardrömsmörkrets inre filmvisningar, men nu ser jag också hur tur jag har haft det i livet som fått en så'n super duper terapeut som hjälpare. Jag kan aldrig återge det hon har gjort i mitt liv med bokstäver, språket är för fattigt. Orden och bokstäverna räcker inte till, även om jag anser mig vara oerhört kreativ rent språkligt sett. Hade jag alla pengar i världen, skulle det inte räcka till för att betala av skulden till henne. Varenda sekund av lycka som jag upplever nu har jag henne att tacka för och jag hoppas hon vet hur tacksam jag verkligen är. Jag tänker att den bästa lönen jag kan ge henne för hennes arbete är att vara just så lycklig som jag bara kan vara. Det är ju inte så att resan är helt avslutad än. Mardrömsfilmerna pluppar upp ibland och rullar på med obarmhärtig intensitet, men idag vet jag att jag inte behöver titta på filmena ensam. Min super duper terapeut finns nämligen där tillsammans med mig och skräckfilmer är inte alls lika läskiga när man har någon att hålla i handen.

tisdag, juni 23, 2009

Måste bli som ett barn för att blogga...

Har insett att det är mycket svårare att blogga som vuxen, eftersom jag hela tiden tror att man måste ha något särskilt att blogga om för att skriva ett nytt inlägg. En liten vän, Paulina som bara är tio år har nyligen startat en egen blogg och hon har redan skrivit 50 inlägg typ, medan jag har fått ihop 20 inlägg på två år. Bloggande handlar nog mycket om att hitta barnet inom sig och skriva om vardagen så som den kommer...

fredag, juni 19, 2009

Det är midsommar

Det är midsommar och året är 2009. Mina tankar är hos Dig, min dotter. Har bundit en krans av fina sommarblommor till Dig och lagt den på din minneslund. Jag hoppas att Du kan se den från Din himmel och känna att jag minns Dig och hur mycket jag älskar Dig. Idag finns Du i mina tankar, som så många andra dagar. Glad midsommar på Dig, älskade Edessa.

lördag, juni 13, 2009

Tänka sig, ibland lönar det sig att fråga!

Det var många som sa till mig att det går inte, att det inte är någon idé, men ibland lönar det sig att fråga. Jag har en årligt återkommande odling på min balkong, men eftersom jag bara har morgonsol odlar jag bara i liten skala. Fast begreppet "liten" är förståss relativt. I år har jag 250 liter jord på min balkong, en del skulle tycka att det är mycket, men jag vill ha mer. Så när våren närmade sig slängde jag ut ett mail (med massa härliga argument) till vår nya hyresvärd och frågade om vi hyresgäster kunde få odlingslotter/odlingslådor på vår innergård. Redan samma dag fick jag ett telefonsamtal från "Larsa". "Det skulle inte vara omöjligt, hör av dig längre fram i vår". Och ni vet ju hur det brukar vara med svar som: hör av dig se'n. De löftena brukar rinna ut i sanden. Det var då många sa åt mig att inte hoppas! Att det inte var någon idé! När sen-våren hotade att övergå till sommar, slängde jag på nytt ut ett mail till min hyresvärd och ytterligare ett för att vara på den säkra sidan. Och sedan en dag kom en traktor på besök och tog bort en stor gräsyta. Och efter ett par veckor stod odlingslotterna färdiga att börja användas. Fantastiskt roligt! Och allt det kostade mig var 3 mail och att jag vågade fråga. Jag har lärt mig att om man bara frågar, kan man vinna mycket. Men ofta hejdar man sig själv och börjar tänka som alla andra, att det går nog inte men ibland lönar det sig att fråga. Och nu ser jag fram emot att starta min odling, fast jag har redan tjuvstartat lite och sått rödbetor, morötter och spenat samt planterat ut Paprika, oregano, gräslök, timjan och persilja. Nu längtar jag efter solsken och enligt ordspråket skall det ju komma solsken efter regn. Så jag ser hoppfullt på framtiden, med tanke på allt regnande på sista tiden.

måndag, juni 01, 2009

På senaste tiden...

På senaste tiden har jag märkt att jag faktiskt mår bra. Efter att ha mått riktigt dåligt under så lång tid, är det det fascinerande att faktiskt kunna känna att jag mår bra. Det känns härligt att leva. Jag trivs med mig själv. Jag känner mig duktig. Jag klarar av att slutföra projekt jag påbörjar. Jobbet går bra och till hösten skall jag gå upp i tid. Livet flyter liksom på och svackorna som omedelbart brukade följa efter en bra dag kommer mer och mer sällan. Det är så stort. Och mitt i allt det här "braiga" som händer i mitt liv, så har jag skurit mig igen. Kan inte äns komma ihåg när jag hade skärsår senast. Jag förstår ärren på kroppen när det är jobbigt och ångesten slår hårt i kroppen, då är det begripligt. Men nu, när allt är bra och jag mår bra nästan varje dag? Då är det inte begripligt längre, liksom att min tillfälliga ångest så totalt styr mina tankar och vilja. Jag var inte beredd på skära mig, det ligger liksom i det förflutna på något sätt. Det hör inte hemma i mitt liv längre. Jag är nämligen bra, hela jag, rakt igenom. Och plötsligt ser jag hur långt i mitt helande jag har kommit. Det är stort. Skärsåren kan inte sudda ut det, men nu får det vara slut på skärande, för jag vet ju att det hjälper inget alls. Det gör bara ont och ångesten blir större. Det som verkligen hjälper är att prata med någon, att relatera till någon som tycker om en väldigt mycket. Jag har min terapeut Paula i mitt liv, hon är verklig hjälp och alla mina vänner som omger mig kan också hjälpa på ett helt annat sätt än ett sår på benet.