torsdag, december 29, 2011

Jag erövrar livserfarenhet varje dag

Snart är det nyårsafton och jag kan lägga till ytterligare ett år av livserfarenhet på min meritlista. Har jag vuxit under det här året, har jag lärt mig något? Ibland tror jag det, andra dagar gnager tvivlet inom mig. Nyårsblogginlägget inför 2011, lämnade en fråga efter sig: skulle jag klara av att skriva fler än 111 inlägg under det nya året? Ja, åtminstone det uppnådde jag, 141 inlägg stannade det på!

Höjdpunkter 2011:

  • Att några av mina äldsta vänner bor i en förort nära mig numera! Så glad för det, de betyder så mycket för mig och berikar mitt liv enormt. Det har varit roligt att dela deras liv på nära håll.
  • Det var en helt underbar vinter, med rimfrost och glittrande snötäckta vidder.
  • Jag utbildade mig till slöjdcirkus pedagog och lärde mig fantastiskt mycket om traditionellt hantverk och min inneboende kreativitet väcktes igen och fick nytt liv. 
  • Jag sparade ihop pengar till en ny dator och en symaskin. Är så glad för det. 
  • Jag hade en fin fest med goda vänner i min hall, det var en ny festsal som jag inte visste att jag hade förrän jag testade idén.
  • Jag gjorde om ordningen i min odlingslott, det blev mycket bra och skörden god.
  • Lill kanin fick en ny utebur.
  • Jag hade ett samtal med en människa som blev oerhört värdefullt för mig. Så tacksam för det.
  • Min resa upp till Norrbotten, ljuset, naturen och Tant Gerd, fantastiskt roligt och värdefullt minne för mig.
  • Samlade ihop pengarna som behövdes till den fantastiska USA resan! Vilken enorm bedrift det var! Vilken resa det var! Vad glad jag är för att jag fick möjlighet att uppleva den resan tillsammans med min gode vän!
  • Fick ny barngrupp, nytt arbetslag och ny chef, som alla har bidragit och berikat mitt liv.
  • Fick förlängt skydd kring mina personuppgifter! Så skönt och tryggt!
  • Fick reda på att jag ska få ställa ut ett löv på utställningen "Ser du löven för alla träden" på Liljevalcs. Kul och inspirerande, kommer att sätta min kreativitet på prov.
  • Fick insikt om att ensamhet och övergivenhet inte är samma sak.
  • Transformation- en kväll med Gud, en helt fantastisk upplevelse som jag fortfarande njuter frukterna av.
  • Att jag inte fick min vanliga julångest i år.
  • Christopher Paolini skrev äntligen sista delen till Eragon serien, Arvtagaren. Vilken lycka det är!
  • Att jag fick en stereo i födelsedagspresent/julklapp. Den gläder jag mig mycket åt.
Nu undrar du kanske om mitt år bara har varit fyllt med höjdpunkter och så har det naturligtvis inte varit, ångestsvackor har kantrat livstråden, trauma minnen i terapi bearbetats, sömnlösa nätter har förekommit- men jag ser ingen anledning att stanna upp vid det svåra och tunga. Ty det är i det goda runt omkring som kraften finns att hämta. Jag undrar just vad nästa år kommer att medföra och berika mitt liv med? År 2012, vad spännande det skall bli! Jag är redo att möta ett nytt år.

onsdag, december 28, 2011

I can only imagine

måndag, december 26, 2011

Mina djupa tankar julen 2011

Julen i år har varit annorlunda, minst sagt. Inte så mycket till innehåll, som till tidpunkt. Eller ja, julen infann sig precis som vanligt den 24 december, det var snarare mina jultraditioner som var försenade i år. Jag tycker om det där julpysslet innan jul och att jag inte orkade med det på grund av depp och trötthet fick mig att känna mig väldigt missnöjd och näst intill misslyckad som människa. Men när jag deppade som värst fick jag ett väldigt uppmuntrande mail från en virtuell vän (personen finns även i riktiga livet, vi har aldrig träffats men känner liksom varandra lite ändå), och jag fick hjälp av henne att bara släppa allt tills jag orkade och ville igen. Det årliga pepparkaksbaket hanns med, men inföll senare än vanligt i år. Mina andra jultraditioner som julkorts tillverkning, knäck, lussebullsbak, julgran, julgodis och köttbullsrullning med efterföljande stekning blev helt enkelt uppskjuten tills julledigheten infann sig, dagen innan julafton och på självaste julafton med andra ord. Och då var det strikt rangordning som gällde. Julgran till mig själv först för det måste jag ha, annars försmäktar jag och det vore dumt. Köttbullar se'n, man skall hålla vad man lovar och skagenröran till äggen gjordes på plats dagen innan julafton. Lussebullar, julgodis och knäcken fick vänta till julafton. Julkorten får vänta tills efter jul och tills arbetsrummet är städat, ty julen sägs ju vara åtminstone till fastan, det ger mig gott om tid.

Jag är glad för mitt julfirande i år, jag hann ju med allt jag ville, fast tidpunkten blev förskjuten och allt hade kunnat vara mer optimalt. Men en del av julens budskap är Nåd och Frid och det har jag gett mig själv i julklapp. Jag är bra och duger precis som jag är och så fick jag ett par neonrosa långbyxor med en randig tröja till i vitt, svart, neonrosa och rött av mig själv, ni anar inte hur förvånad jag blev när jag rev upp pappret. I övrigt så fick jag många andra klappar också av nära och kära, en trevlig bok och framför allt mer pengar till den efterlängtade stereon jag skall köpa (och förhoppningsvis räcker pengarna till en hårfön också), rofyllda CD skivor att lyssna på den nya stereon, flera härliga DVD filmer fick jag också och biokort. Aaa, jag har precis allt jag behöver, mitt liv är fullkomligt. Okey jag överdriver lite, det finns vissa luckor kvar att fylla innan mitt liv är perfekt och jag har allt jag vill ha. Men just i skrivandets stund kan jag känna mig nöjd över livet och grejerna jag har. Den bästa julklappen i år är trots allt att jag får fira jul tillsammans med vänner och att det är snö ute och solen skiner.

En annan cool grej som hände på Julafton var att jag inte fick min vanliga julångest över hur värdelös och otacksam dotter jag är som inte firar jul tillsammans med ursprungsfamiljen och låter dem skända min kropp och själ. Den brukar infinna sig strax innan läggdax, när allt stoj har lagt sig lite, men inte i år. Kan det verkligen vara så att jag trots allt har lagt dem lite bakom mig? Jag tror jag bestämt att jag har släppt taget om min utopi dröm. Jag har nog formaterat om min hjärnas hårddisk till att vara nöjd med den jag är och att bara omge mig med människor som stöder mitt helande och växande som människa. Helt enkelt människor som vill mig väl och då passar inte längre ursprungsfamiljens pusselbit in i mitt livspussel och framtid längre. Jag äger riktningen på mitt liv och det är så himla stort.

måndag, december 19, 2011

Julfint i lägenheten


Jag har lyckats trotsa lättjan som bor i mig alternativt har jag trotsat min psykiska ohälsa, oavsett vilket så är lägenheten städad till 2/3 delar. Ett enormt steg framåt. Det är arbetsrummet som är i ständigt kaos, men en verkstad måste inte vara i perfekt ordning har jag kommit på. Det skall synas att det förekommer kreativa verksamheter där, men å andra sidan bör man komma in i rummet, vilket i nuläget är tämligen svårt. Så det finns ett visst utrymme för förbättringar i det åsidosatta arbetsrummet. Men jag har hela livet på mig, eller i alla fall till slutet av Januari då en god vän till mig kanske kommer på besök och behöver få bo där. Just nu känner jag mig i alla fall redo för att möta julfirandet med goda vänner i Dalarna, det är bara julkrubban som jag inte har orkat ta fram än och blomster julgruppen jag brukar göra varje år.

söndag, december 18, 2011

Årets julkort från mig och lillkanin, till er alla

God Jul och Gott Nytt år!

lördag, december 17, 2011

Årets pepparkaksbak 2011

Idag har jag varit med mina goda vänner i en förort bortanför min. Det var dags för det årliga- och traditions tyngda pepparkaksbaket. Vi har bakat pepparkakor i hop i 16 år i år, ja inte varje dag förstås, utan mer så där en gång per år som det skall vara.

I går kväll, klockan 21.50, kom jag plötsligt på att jag bara hade gjort en sats pepparkaksdeg av två och att jag tog den sista sirapen till jobbet. Ica är ju stängt den tiden på kvällen, så mitt hopp stod till invandrarbutikerna. Som tur hade den sista butiken sirap, de två första hade mycket annat i sina butiker, men ingen sirap. På vägen hem tappade jag hela sirapsflaskan i marken så den sprack. Fick hälla upp sirapen i en annan flaska när jag väl kom hem. Mycket ansträngande och framför allt onödigt.

Det blev en mycket trevlig eftermiddag och kväll och bara ett par pepparkakor blev lite för bruna i kanterna.  Själva pepparkaksbaket gick väldigt bra i åt och degen funkade bättre i år än i fjol och de jäste inte för mycket i ugnen. Original receptet är två teskedar bikarbonat, men jag har minskat ner det till en tesked och då blir de inte lika tjocka när man bakar med barn som inte orkar kavla degen så tunn som man skall.

Skansens Pepparkaksrecept:

1 dl sirap
1 dl socker
1 dl grädde
2 tes kryddnejlika
2 tes kanel
1 tes ingefära
50 gr smör
1 ägg
1 tes bikarbonat
6-7 dl mjöl

Blanda sirap, socker, grädde, smör och alla kryddor i en kastrull. Skall kokas i ca en till två minuter och ställs sedan åt sidan för att svalna. Häll upp hälften av mjölet i en bunke och tillsätt bikarbonat, rör om. Rör i ägget i den kalla pepparkakssmeten i kastrullen. Häll smeten i mjölblandningen och rör om, tillsätt resten av mjölet. Plasta in pepparkaksdegen i plast och låt vila över natten. Degen blir bara godare ju längre den får vila, inom vissa gränser förstås. Grädda i mitten av ugnen som ska vara 225 grader.

fredag, december 16, 2011

Jul, jul strålande glädje...not!

Nu är det snart jul igen. Glädje. Gemenskap. Gran. Julklappar. Pepparkakor. Brädspel. Pussel. Ja, jag gillar julen. Men, i år är den bara jobbig, det känns så nedstämt i magen. Vill på ett plan pynta, städa, fixa disken så att det blir så där mysigt som jag vet att jag kan. Men jag vill bara ligga i soffan, under täcket. Känner att jag inte orkar. Brukar alltid ha levande gran, i år kände jag fan inte orkar jag ha det, alla barr efteråt. Nää orkar inte. Köpte plastgran, för jag ville ha gran bestämde jag. Men nu känner jag mig som en dålig människa och att jag svikit julen. Inget jag gör verkar bli bra just nu, känner mig bara nedstämd och ledsen. Och jag fattar inte varför? På ett plan är det begripligt, jobbat för mycket och nya jobbigheter har ploppat upp som vanligt. Men det känns som om det är djupare än så, därför att det inre barnet i mig, är eld och lågor över att snart få klä granen och skaka på julklappar. Det är liksom jag som vuxen som lackar ur och inte orkar och vill. Gråten sitter fast i halsen nästan hela tiden. Det är verkligen svårbegripligt, var är julglädjen jag brukar känna? Eller är det så enkelt att jag deppar över snön som aldrig kommer? Får titta på filmen nedan och tänka på att jag är bra och duger som jag är...

söndag, december 11, 2011

Om inte snön kommer till mig, får jag ta in snön till mig.

lördag, december 10, 2011

Albins julkonsert

Idag var jag på årets tredje julkonsert och den bästa hittills. Men så är jag partisk också, mina bästa kompisars son Albin, var med och sjöng med sin klass tillsammans med andra barn- och ungdomskörer. Körerna var väldigt duktiga och de sjöng väldigt vackert. Konfransiererna var suveräna, de gjorde hela musikupplevelsen levande, rolig och lättsam. En väldigt trevlig kväll i goda vänners sällskap. Jag har välsignats med många sådana kvällar på senaste tiden.

fredag, december 09, 2011

Mitt kalas

Firade min födelsedag med ett par vänner i kväll, det blev en riktigt fin kväll. Jag trivdes och maten var god. Kvällen avslutades med åkerbärstårta och fotoalbum. Och jag är en snöboll, en akvarellbok och ett skruvstäd rikare, utöver fördjupad vänskap. 

torsdag, december 01, 2011

Om två år får jag fler semesterdagar

Det fysiska skal som kallas kroppen blev äldre för 21 dagar sedan, men jag firar i dag. Förra året gick jag igenom mitt liv och delade in mitt liv i lyckat- och misslyckat liv. (Här). Jag vet inte om jag har varit mer framgångsrik i år, men jag känner mig bättre. Jag är mer nöjd med det mesta. Fast det är klart, det var ju inte länge sedan jag bloggade min lista över saker jag vill förändra. Hm, undra hur nyanserad min känsla av nöjdhet är? Kanske har jag bara i skrivandets stund anammat mitt mantra om att se det goda runt omkring och ta tillvara på kraften i det.

Men för att åtrergå till ämnet, så har jag i dag firat min födelsedag med tårta och presenter i goda vänners sällskap och god mat på TGF. Och firandet fortsätter under de kommande veckorna. Jag är väldigt lyckligt lottad, som har vänner som uppskattar mitt sällskap. Jag tror att det är just det som får mig att känna mig så nöjd, att jag nu har en massa vänner som jag kan relatera till och hänga med. Det har inte alltid varit så, mest för att orken och psykisk ohälsa gjort mig skygg och utmattad. Men efter fem fina, intensiva och asjobbiga år i terapi med fantastisk terapeut och goda vänners stöd så orkar jag fantastiskt mycket och mår triljoner gånger bättre. Så underbart det är.

Men ändå så finns det något där inne i min själ som viskar (tystar i år än tidigare) att jag inte förtjänar att bli firad och få presenter, att jag är ovärdig uppmärksamheten, att jag borde skämmas. Det grumlar min blick en aning och sorgen tar plats där inne i hjärtats innersta rum. Men min erfarenhet är att det bara är falska tankar och känslor, så jag gör vad jag kan för att skaka av mig dem. Jag Googlar på nätet och letar efter stereon jag skall köpa för presentkort jag fick och i öronen dinglar mina nya pärlörhängen, dammsugaren skall snart få jobba för i morgon kommer första gästen på resten av mitt firandet. (Och om två år får jag fler semesterdagar, det måste vara det bästa med att fylla fyrtio.)