tisdag, november 12, 2013

Emmys Fantastiska Fest


Så har jag fyllt 40 år och firat detta i goda vänners sällskap. Det blev väldigt stressigt och arbetsamt innan själva festen, helt makalöst utmattande efter festen, men väldigt trivsamt på själva festdagen. Jag skapade en god meny till min festdag: Varmrökt ren och rostbiff av älg från Lulles fågel och vilt, Hjortronsås, Emmys potatissallad, Västerbottenspaj, Glödkakor, Tunnbröd, Flädersaft, Kaffe och Te, Elisabets goda kakor samt tårtbuffé.
Det jag gillade bäst med min fest var att det blev en lyckad fest för alla åldrar och att alla som ville fick komma! Det blev en dag med bordsgemenskap, samtal, relationsbyggande, kreativitet, lovsång, andakt, presenter, tipspromenad, godispåsar och filmvisning. Allt jag önskade för min dag! (Förutom att jag aldrig hann spela Sagan om ringen spelet som jag hade velat, men det drar inte ner helhetsintrycket av dagen). Dessutom fick jag fantastiska presenter (utan inbördes rangordning): Täljhäst med tillhörande städning av ateljén, Hobbithåla, Bandgrind, Tovat sittunderlag, Handsydd väska, Hemstickad katt, Pengar till Barnhjälpen och till tältinköp, Bandsåg (Presentkort på Hornbarch), Biokort, Lyckisar, Pärlplattehjärta, Te servis från Gotland, Orkidér, Rosévin, Två böcker, En låda med: (Skrattfötter, Ljus, Skrivböcker, Penna, Doftande tvål), Handkräm och Tvål, Vackra blommor, Bibelord, Lovsång, Slöjdade saker: (uggla, ljus, dödskalle och ett hittills okänt djur). 
Jag är så tacksam för alla mina vänner som gjorde den här festen möjlig, ni är hjältarna i mitt liv. Jag njöt verkligen av att få fira livet och av att bli firad, omgärdad av de finaste vännerna man kan ha. Tack för att ni kom och gjorde min dag minnesvärd.

söndag, oktober 20, 2013

Varför man inte bör åka till Maldiverna.


Bojkotta Maldiverna!

Det finns många skäl till att vilja åka till sol och värme när man bor i ett årstidsdrabbat land som Sverige. Hela hösten och hela vintern längtar man efter solens värmande strålar och då kan det vara lätt hänt att man vill åka till ett solparadis. Om det är så ni känner (och har pengarna som krävs och en chef som beviljar ledighet) kanske ni tänker att Maldiverna, dit skall jag åka och tanka D-vitamin-vilket paradis. Men just till Maldiverna tycker jag inte att ni skall åka och då menar jag inte för att stränderna är dåliga, utan pga. att deras lagsystem och människosyn är smutsigt och odemokratiskt. Den 28 februari 2013 dömdes en 15-årig flicka till 100 piskrapp efter att ha blivit dömd för otukt efter att hennes styvfar våldtagit henne. Om det kan du läsa här: Amnesty fördömer Maldivernas anklagelser mot 15-årig flicka. Efter världsvida protester och namnunderskrifter så hävdes dock straffet, men organisationer som arbetar med att stärka kvinnors rättigheter på Maldiverna menar att straffupphävningen var en gångs situation. Enligt Independants news, så fälls kvinnorna på Maldiverna för otukt i 9 fall av 10 efter att ha blivit våldtagna,  medan ingen har fällts för våldtäkt de senaste tre år: Independents news om åtalet mot 15-åringen. Det finns också andra demokratiska brister på Maldiverna, religionsfrihet är ett exempel: UD informerar om MaldivernaOpen Doors bild av Maldiverna. Den politiska situationen på Maldiverna är bräcklig, fram tills år 2005 var partier förbjudna på Maldiverna och det första demokratiska valet genomfördes först år 2008. Den demokratiska utvecklingen på Maldiverna går långsamt,  mer om det kan du lyssna på här: SR om den politiska situationen på Maldiverna Så nästa gång Du bladar i resekataloger och drömmer om att åka till ett solparadis, så blada förbi Maldiverna...Det tänker i alla fall jag göra! (Ps, Sardinien är solparadiset jag drömmer om...Ds)

tisdag, oktober 15, 2013

Kan lättja vara en sjukdom?

Jag börjar fundera på om det inte är så att jag har någon slags diagnos, utöver de som psykiatrin har satt på mig? Jag tänker mig någon slags kronisk lättja? Om alkoholmissbruk är en sjukdom, så måste väl lättja också kunna vara det? För det skulle kännas mycket bättre om det var en sjukdom jag har drabbats av, jämfört med att bara lat i största allmänhet?! Har nämligen väldigt svårt med att ta tag i allt praktiskt som behöver göras i min bostad, så att det utåt sett, inte ser ut som att det bor en väldigt städ lat person i lägenheten. Funderar också på om det inte skulle vara värt att anlita städhjälp, för då skulle jag känna att det måste vara "städat" när denne för mig okända städhjälpare kommer för att städa. Men då skulle det ju vara ekonomiskt kontraproduktivt, eftersom det då inte skulle behövas någon städhjälp...Alltså måste jag finna kraften och motivationen inom mig, men så är det ju det där med att det finns så många roligare saker att göra än att städa och att soffan är så skön och att det alltid finns nya DVD filmer att se..

måndag, oktober 14, 2013

Döden är en del av livet.

Fick beskedet med posten, en biologisk arvsmassa är död. Jag känner: Yes, one to go! Man kan ju undra hur jag kan uttrycka mig så här rått och kallt, jag hör själv hur det låter, men det finns anledningar till detta för er som inte vet något om min bakgrund. Det mesta arvsmassorna i fråga har gett mig i livet är smärta, mardrömmar, svek och ärr i själen. Arvsmassorna skändade min kropp och lät också min kropp skändas av andra från det jag var liten, tills jag blev stor. Övergreppen upphörde inte förrän jag själv bröt mig fri av egen vilja. Banden kapades och jag kunde trevande börja leva mitt liv. Jag var fri att bygga relationer med människor som älskade mig trots ärren, rädslan och ångesten. Människor som har tagit mig hela vägen fram dit jag är idag. Det var värt allt att kapa banden till ursprungsfamiljen, till arvsmassorna, till parenteserna i mitt liv.

Jag brukar ju allt som oftast hävda att Google har svaren på alla mina frågor, så jag Googlade och fann det jag sökte: dödsannonsen. Begravningen hade varit, vilket var skönt för då slapp jag ta ställning mot att gå. För gå, det hade jag aldrig tänkt göra. Det som är spännande med min ursprungsfamilj är att de aldrig slutar förvåna mig, tvärt emot familjetraditionen skall kroppen kremeras och hällas ut på en anonym minneslund. Kan inte låta bli att fundera över anledningen, är det av snålhet eller önskade arvsmassan detta själv?

I den kommun som jag jobbar i, har man rätt att vara hemma med lön ett par dagar när nära anhöriga har avlidit, för att sörja. I mitt fall känns "sorgen" komplex, mest för att jag inte känner någon direkt sorg, bara trötthet i kroppen och lite stress över praktiska saker. Emellanåt har jag funderat på om jag borde känna mer. Men nej, jag kapade medberoende-bandet för många år sedan och något annat band har jag och arvsmassan aldrig haft. Nu väntar jag hoppfullt på att resten av arvsmassan också skall dö ut. Då blir mitt liv ännu mer fritt, men redan idag har jag ett liv! Jag har uppnått det jag behöver för att känna mig lyckad och lycklig. Klart man alltid kan sträva efter mer pengar, framgångsrikare arbetsplatser, giftemål etc, men man kan också luta sig tillbaka och känna sig nöjd. Jag väljer det senare och lutar mig tillbaka i min nya sköna soffa och låter nöjdheten ta plats i mitt inre. Med utandningen viskar jag till min själ: One to go! 

fredag, september 06, 2013

Glömde två viktiga dagar

Så kom dagen då jag insåg att livet gått vidare, att sår har läkt. Jag glömde två viktiga dagar i år, det var plötsligt redan september och träden hade blivit lite gula på sina håll. 28 augusti och 30 augusti är speciella dagar för mig, de brukar vara mörka, smärtsamma och fulla av ensamhet. Men i år glömde jag bort sorgen, smärtan och mörkret. Det var två helt vanliga dagar, säkert hyggligt bra dagar också. Det känns som en milstolpe, som att jag har passerat gränsen för att ha återerövrat ett normalt liv. Mitt liv är inte lyckligare än någon annans eller framgångsrikare än någon annans- men jag lever mitt eget liv, bestämmer själv riktningen. Det är ett mirakel, en välsignelse, något riktigt, riktigt stort och jag känner stolthet över mig själv. Känner tacksamhet för all hjälp jag har fått längs vägen av så många. Genom hela livet har stöttande vänner kommit och gått, de har burit mig igenom allt det mörka och svåra. Burit hoppet, när jag inte sett någon utväg. Idag kan jag vara den som bär andra, det är en välsignelse.

tisdag, augusti 13, 2013

Nu har Lillkanin fått lämna frysen.

Begravningsdag av Lillkanin, 2013-08-12

lördag, augusti 10, 2013

Nu är tiden inne.


På väg att bli med soffa, känns nervöst och pirrigt på samma gång. Min första soffa tiggde jag till mig som 6 åring av en tant som skulle flytta till ett vårdhem. Det var en antik soffa med vackra träsniderier och rosa tyg, en dröm för ett litet barn som jag. Jag sa helt enkelt till tanten, att hon inte kommer att ha användning för soffan dit hon skulle och så fick jag den. I mitt första boende gick den inte in genom dörren, så den fick stå ett par år hos en vän innan soffan slutligen kom hem till mig i förorten där jag nu bor. Efter en tid hamnade dock soffan i soprummet, den förde med sig för mycket negativ energi och påminde mig om mina barndomstrauman. Så när jag rensade ut all skit i mitt liv fick soffan också åka, men den var verkligen vacker! (Gläder mig dock åt att soffan fick ett nytt hem redan efter tio minuter i soprummet, då en ny ägare tog med sig den hem till sig). Min andra soffa kostade 200 kronor på Myrorna och den klädde jag om två gånger. Det var en liten och behändig soffa, lätt att skruva isär, flytta runt på och att klä om (den bor nu i mitt källarförråd och väntar på att någon skall behöva en vacker liten soffa i brunt). Min tredje soffa ärvde jag gratis, den har stort trygghetsvärde för mig och jag somnar gott i den allt som oftast. Men nu är den gammal och sliten, den går sönder allt mer som gamlingar har en tendens att göra med tiden. Men jag älskar den och allt vad den står för! Den kommer att saknas mig! Min tilltänkta soffa på Mio möbler (den fjärde soffan i mitt liv) kostar lite mer än de andra, men jag hoppas jag blir lika nöjd med den. Men så är det ju det där med att jag inte gillar förändringar, det är ju mitt svåraste symptom efter min traumatiska uppväxt, näst stresskänsligheten, så det känns blandat nu när jag skall bege mig till Mio! Jag vill ha en ny soffa, men jag vill samtidigt inte skiljas från den jag har! För den jag har, är en symbol för trygghet för mig och gör jag mig av med den, försvinner då min känsla av trygghet? Jag vet att det är mitt "gamla tänk" som spökar och att jag idag bär trygghetskänslan inom mig, men som vanligt hänger inte känslorna och hjärnverksamheten ihop riktigt som det skall. Min terapeut suckar nog lite inombords och jag hör henne säga: men tänk på sängen, som du höll på innan och hur blev det? Nu vill du ju aldrig byta tillbaka till gamla loftsängen?! Förändringar dör man inte av, du vet ju det vid det här laget! Och jag vet ju allt det där, så det är tid för mig att resa mig upp ur soffan och bege mig till Mio möbler och beställa min soffa Focus! Det kommer att bli bra, jag vet ju det...Mio möbler here I come!

söndag, juli 28, 2013

Lillkanins sista dag.

Jag köpte Lillkanin för att själv få kraft att leva. Hon hjälpte mig med det. Hon blev aldrig den tama typen av kanin, men det var inte hennes fel. Jag var för rädd och mådde för dåligt för att orka hålla på med henne, som man ska göra när kaniner är små. Jag mindes mina egna trauman för mycket helt enkelt. När Lillkanin inte ville bli hållen och sprattlade, blev jag skräckslagen och släppte henne fri. Jag kunde inte skilja på hennes och min egen panik, över att vara fasthållen mot min vilja. Så hon blev den söta sortens kanin, som var nöjdast om hon fick sköta sig själv, fast mat ville hon ha förstås. Hon föredrog sin zooaffärs fröblandning och var missnöjd om hon fick mindre än en deciliter, så en matsked om dagen var inte att tänka på trots zooaffärens råd där om. Hon älskade kryddväxter, morötter, äpplen och broccoli, när hon fick det att mumsa på fick jag alltid klappa min Lillkanin. En gång kröp hon till och med in i matkassen, som jag lite slarvigt glömt bort att jag ställt i min hall och åt upp nästan ett helt broccolihuvud.

Hon tog hela min hall i besittning och var mycket irriterad om jag dristade mig till att gå in där, för att hämta något eller för att gå på toaletten. Fast på senare år var det just vid dessa toalettbesök, som hon visade att hon ville bli klappad. När hon skuttade fram till högra hörnet av mattan, då visste jag att jag skulle få klappa och gosa med min kanin. Tapeten i hallen älskade hon att bita i och dra sönder, hon missade inte ett enda tillfälle att äta sig mätt på tapetpapper. En gång käkade hon nästan upp alla pusselbitarna från mitt julklapps pussel (som jag hade glömt i hallen), hon älskade uppenbarligen smaken av pappersmassa. Att gnaga var liksom hennes grej, som till exempel hallmattan, den åt hon med eltejp och allt. Under sin livstid käkade hon faktiskt upp fyra hela dörrmattor från Ikea.

Sommarvistelsen i uteburen brukade vara från maj till oktober, ibland flyttade hon inte in i lägenheten förrän snön kom. Lillkanin älskade sin sommarvistelse så mycket att hon brukade skutta till av glädje, som kalvarna gör på våren när de får komma ut på grönbetet. Hon åt upp en hel bur, gnagde sönder den totalt. De sista två somrarna spenderade hon i en rejäl bur, som var näst intill obitbar (men hon var ju inte den sortens kanin som gav sig i första taget, så hon gjorde sina tappra försök). Hon var inte särskilt rymningsbenägen min kanin, men ett år lärde hon sig att skutta högt och plötsligt provade hon att ta språnget över buren ut i friheten. Det var på tiden då hon var ung och pigg och sprang fort som ett jehu. Vi fångade in henne till sist med hjälp av en fjärilshåv. En annan gång rymde hon till en äng 500 meter från buren, vi fick jaga henne genom radhusområdets trädgårdar och klockan var långt efter midnatt. Till slut tröttade vi ut henne och hon fångades in av min pastors stora, trygga händer. När hon hade blivit rätt så många år kom hon på att tassarna var till för att gräva hål i gräsmattan, till radhusägarinnans förtret. En dag tog vi henne på bar gärning och då stack bara svanstippen ut ur hålet och jorden flög åt alla håll. Hon var inte helt nöjd med åtgärden att bli utdragen ur hålet och satt i buren. Och så hon såg ut! Min vita kanin var helt brun och täckt av jord och gräs. Hon såg för rolig ut. Hon fick smak för det där med att gräva på en gång, gräsmattan har idag sina ojämnheter lite varstans efter hennes framfart.

Jag anade, redan när jag släppte ut henne i sommarburen i år, att det här skulle bli hennes sista sommar. Hon var aldrig så där sprättande lycklig som hon brukade vara. Hon tog det mycket lugnare, skuttade runt mindre, vilade mer, satt i buren mer och hängde i skuggan mer. Men jag såg att hon trivdes, det gjorde jag, för hon låg så där på sidan och kisade med ögonen som hon brukade göra, när hon myste som bäst. Och till sist kom dagen, då det var min tur att hjälpa Lillkanin. Hon låg och vilade hjälplöst matt i gräset och jag såg att det var dags. Hon orkade inte ens blinka och vifta bort flugorna som satt i hennes ögon. Då vet man. Jag tror hon ville det själv också, det syntes i hennes ögon på något sätt. Jag är glad för att jag hann hem i tid. Jag tror att hon väntade med att dö, tills jag kom hem igen från semestern. Hon skötte sig exemplariskt den dagen och lät mig ta hand om henne. Hon var aldrig rädd eller arg, utan lät sig lyftas upp och läggas i sin resebur. Hon fick ligga på en handduk och såg ut att ha det bekvämt. Hon blev lugn nästan på en gång, andningen blev mindre snabb och det var säkert skönt för henne att slippa flugorna. Bästa sortens vän gjorde ändringar i sina planer och hjälpte mig ta henne till djursjukhuset. Hon fick en sådan lugn och fin död. Veterinärerna var så försiktiga och fina mot henne och mot mig. Lillkanin fick somna in till mina lugna smekningar över öronen och hon gnisslade tänder, som kaniner gör när de njuter. Sedan somnade hon av medicinen och märkte aldrig när hennes hjärta slutade att slå, tio i ett den 27 juli, 2013.

Jag är så glad för de år som vi fick ihop och så ledsen på samma gång, för att hon inte längre finns hos mig och skuttar omkring på gröna gräset, som hon älskade så mycket. Elanor, som min kanin hette, fick nio och ett halvt lyckliga år i livet. Det är ett långt liv för en liten kanin, så jag är rätt säker på att jag var en good enough matte till min älskade lillkanin.

onsdag, juli 17, 2013

En ljuvlig dag i livet

Cykelutflykt till Gömmarens naturreservat.
Badankor som de skall se ut.

torsdag, juli 11, 2013

Gotska Sandön, dag 7

Packdag och hemresedag! Jag var först med att lägga på packningen på packvagnen, Yes! Det är ju en vacker ö, Sandön, men efter sju dagar längtar jag faktiskt hem till min betongförort. Okey, kanske inte till betongen, men till min varma dusch, sköna säng, mitt kylskåp, hem till bekvämligheterna helt enkelt.
Även vandringen till båten var njutbar och full av vackra vyer, trots att det egentligen bara var en transportsträcka som vi skulle avverka. När vi väl var framme i bukten som båten skulle avgå ifrån fick vi veta att båten var försenad en timme på grund av det hårda vädret. Det bådade inte gott inför hemresan. Min vän och jag konspirerade ihop en plan för att få de bästa platserna på båten, en av oss skulle armbåga oss fram till första turen ut med gummibåten och helt enkelt sno platsen.


På bilden ser det ju inte så värst stormigt ut, men bara en liten bit ut på havet gungade det rejält. Det var två meter dyningar och man lyfte från sätet, när båten åkte upp och ner i de där dyningarna. Det var en mardrömsresa, de flesta på båten kräktes och mådde illa. Jag klarade mig dock, tack vare att jag kunde ligga ner och blunda hela resan tills jag skulle på toa vill säga. Då kräktes jag så jag aldrig trodde att jag skulle sluta kräkas, men det gjorde jag till sist och kunde kura ihop mig på sätet igen. Har aldrig varit gladare att en resa tagit slut som jag var idag.

onsdag, juli 10, 2013

Gotska Sandön, dag 6

Idag skulle vi ha åkt hem, men vi fick en bonusdag på grund av oväder på kvällskvisten, annars var dagen solig och fin så det blev ytterligare en sol och bad dag. Läste äntligen ut min dåliga roman jag hade släpat med mig och började läsa en fantasyroman istället. Mycket bättre med en hederlig Tad Williams roman om kökspojkar och kungar, intriger och mord. På kvällen blåste det upp till oväder, så då kröp jag in i matsalen och såg en Batman film på min portabla DVD-spelare som jag har köpt en gång i tiden. Ett utmärkt sätt att fördriva en stormig kväll. Lagomt till kvällsandakten så slutade filmen och jag skyndade iväg till kyrkan, var lite sen men slank in i alla fall. En trevlig sångkväll, till stearinljusens sken och några väl valda ord blev det.

tisdag, juli 09, 2013

Gotska Sandön, dag 5

Idag promenerade vi från lägerplatsen till Gamla gården. De fläktade skönt medan vi promenerade längs stigen, som var omgärdad av vindpinade tallar. Det doftade som i Bjumisträsk, en doft jag minns med glädje från min barndom. Inger berättade om gården för mig, det var intressant. Sedan åt vi lunch på ängen, vilade och jag hann också läsa lite i min bok. Fakta: Gamla gården, började byggas upp och blev öns centrum. 1784 restes det första huset, vilket följdes av flera, boningshus, ladugård, stall och förrådsbyggnader. Man bröt mark, odlade upp åkrar och hägnade in ängar kring gården. Åkerlappar och beteshagar växte fram. Man höll kor, hästar, oxar, svin, getter och höns. En alltför intensiv fårskötsel bedrevs och tidvis uppgick antalet får till flera hundra vilket tärde hårt på öns natur. Efter Benedictius konkurs såldes ön till Stenberij och olika privata ägare avlöste varandra. Ingen privatägare som försökt nyttja öns naturtillgångar, framför allt skogen har klarat sig undan konkurs. Staten köpte ön i två omgångar, 1859 och 1861. Fyrarna och fyrbyn byggdes och därmed övergavs Gamla gården av alla, utom ”Madame Söderlund” och hennes barn, som fast boplats. Gården användes sporadiskt under vissa perioder. Staten fortsatte att avverka skog i stor omfattning och under denna tid användes byggnaderna som boplatser åt skogshuggarna. Kring sekelskiftet var det arbetarna som hjälpte till vid den omfattande skogs- och gräsplanteringen, runt Fyrplatsen, som bebodde gården.

måndag, juli 08, 2013

Gotska Sandön, dag 4

Dagen spenderade jag på stranden och simmandes i havet. Jag älskar sådana dagar. Det är så viktigt att ha sådana där stunder, då man gör just ingenting annat än njuter av att finnas till och leva livet med stort L. På kvällen promenerade vi ner till havet och kvällsfikade tre sorters ost och kex, medan solen gick ner i havet. En mysig kväll att minnas för livet.

söndag, juli 07, 2013

Gotska Sandön, dag 3

Dagarna på Gotska Sandön är ganska lika från dag till dag. Vädret skiftade lite emellanåt, men naturen är lika storslagen i alla fall. Det var svårt att hänga med min väns tempo, i sanden drog hon ifrån och fick vänta på mig en hel del. Efter promenaden värkte hela kroppen, detta till trots så var dag tre en bra dag!

lördag, juli 06, 2013

Gotska Sandön, dag 2

Dag två, var en ljuvlig dag som jag och Inger spenderade på samma strand, men vi gick åt var sitt håll. Jag utnyttjade min frihet till att gå så lite som möjligt, njuta av sol och bad, en god bok och mina egna tankar på en folktom strand. På kvällen lagade vi en god tonfisksås och kokade pasta till. Det blev en väldigt god måltid.
Recept:
1 burk tonfisk i olja
3 tomater, hackas i fina små bitar
1 rödlök, finhackas
Kapris efter smak och tycke, (fast det skall vara ganska mycket...)
Salt
Peppar
Citronsaft

fredag, juli 05, 2013

Gotska Sandön, dag 1

Resan till Gotska Sandön gick hur fint som helst, det var nästan inga vågor alls. Vi kunde prata med varandra Inger och jag, skratta och äta en god toast innan vi var framme på Sandön som de säger i de där trakterna. Väl framme fick vi promenera från Las Palmas, ner till Lägerplatsen. Vi gick längs strandkanten, det var fantastiskt vackert. Det är rofyllt att vandra till vågors brus, men vad jobbigt det är att gå i sand! Puh! På lägerplatsen satt vi upp våra tält och sedan visade Inger runt mig på lägerplatsen, innan vi lagade maten.
Det fanns också ett kökshus, där man lagade maten och förvarade torrvaror i. På uteplatsen fanns det gott om bord att sitta vid, när man skulle äta sin mat. På gården bodde också Glupska Truten, som alltid gjorde svep över lägerplatsen vid mattiderna, för att se om han kunde få sig en godbit eller två. Det fick han ju alltid, så charmig som han var. Bofinkarna kom också flitigt på besök, speciellt vid kvällsfikat då kaksmulorna låg spridda över matbordet. Det finns också sittplatser under ett soltak för större sällskap, eller när det är för varmt/när regnet passar på att ösa ner när man skall äta. När det stormar och är för kallt ute kan man också äta i en matsal. Toaletthus är också bra att ha och det fanns längst ner på lägerplatsen, tillika längst bort från stället där vårt tält stod. Vilket var jobbigast på natten, då jag precis hade lagt mig i sovsäcken och så kände jag att jag var kissnödig. Typiskt...På lägerplatsen fanns det et hus för matlagning, och många bord att sitta vid ute på en öppen gräsplats. Det fanns även ett långbord under soltak, för större sällskap eller att sitta vid när det regnar. När det är sämre väder finns det också en matsal man kan äta sin mat i, eller se film i  som jag gjorde. En liten vandringssväng hann vi ju också med, efter att vi hade lagat till en delikat lunch som vi tog med oss på vår första upptäcktsfärd tillsammans. Vi gick till "sälnästet", men såg inga sälar den gången och sedan vidare till havet och solen.
På kvällen gick vi på kvällsandakt i kapellet, temat var pilgrimsvandring vilket kan passa bra på en vandrings ö som Sandön.

onsdag, juli 03, 2013

Förbereder mig för sista arbetsdagen före semestern...

Bara en sista arbetsdag kvar innan semestern börjar. Jag låter inte semestern gå till spillo det minsta, inleder starkt med att åka till Gotska Sandön redan dagen efter sista arbetsdagen. Blir upphämtad av min fd. kollega klockan 07.15 på fredag morgon. Det skall bli kul att spendera tid med min vän, för henne är Gotska Sandön hennes paradis på jorden. Jag ser fram emot att bli visad runt på ön, se allt det vackra, känna värmen från solen, vandra, sova i tält, laga mat, skratta, spela spel, bada i det iskalla havet, läsa alla de där böckerna jag aldrig har hunnit med, se film, se solnedgångar och höra havet brusa och fiskmåsar skria. Längtar...

lördag, juni 29, 2013

Min Helena

När jag vaknat upp från sorgen efter min goda vän, kan jag se hur mycket hon har betytt för mig genom åren vi känt varandra. Vilken tomhet hon lämnade efter sig. Hennes och min livstråd korsade varandras, för att hon skulle rädda mitt liv. Det är så det känns för mig. Det är sorg och glädje bakom de orden. Helena älskade mig mycket, alltid och rakt igenom, vi var bästa sortens vänner! Det sägs att ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för en vän. Hon gav inte "sitt liv" bokstavligt för att rädda mig, men hon räddade mig. Hennes mod gjorde att jag idag kan ha ett rikt liv, fritt från övergrepp. Vi gjorde det tillsammans, Helena och jag. Nu är hon borta, jag får aldrig höra hennes röst igen annat än som en viskning i mitt hjärta. Det är där hon bor nu. Det var rätt att lämna det verkliga livet nu, sa hon. Vi grät båda två! Det gör ont att ta farväl av vänner man tycker om, även då det är rätt på alla sätt och vis!

Jag kommer alltid (om jag inte blir alltför dement) att minnas min Helena, den bästa vän jag haft! Jag har kvar alla minnen, skrivna uppmuntrande ord, hennes och mina favorit filmer och saker som påminner om allt som var Helena. En dag så gör det inte ont längre, jag vet det för jag har varit med förut. Det kommer bli bra det här. "Det jag vet" som Helena skulle ha sagt! Men just nu är det mest gråt jag känner, sorg efter en vän som gått vidare och lever kvar i mitt inre. Tack Helena för åren vi fick ihop, för all hjälp Du gav mig och för Ditt mod som gav mig styrkan att leva!

söndag, juni 23, 2013

Fjärdlång, dag 3

Eftersom min fot gjorde väldigt ont redan på morgonen när jag vaknade, bestämde jag mig för att ta den tidiga båten hem. Packade ihop när solen hade torkat tältet från nattens regn, solade lite och haltade iväg till båtkajen. Lite för ivrig att komma hem, skulle det visa sig. Av bara farten bordade jag en betydligt tidigare båt än vad jag hade tänkt och slutdestinationen var också helt fel, under rådande buss strejk. Men Waxholmsbolaget var schyssta nog att släppa av mig på Örnö, där min rätta båt skulle passera 1,5 timme senare. Fick alltså två öar till priset av 1, inte illa av ett misstag. Men utan stukad fot och slaget ben hade vistelsen på Örnö varit mer njutbar förstås. Klockan 18.00 var jag hemma i betongförorten igen. Borta bäst, men hemma good enough!

lördag, juni 22, 2013

Fjärdlång, dag 2


Dag två började bra med sol och blå himmel. Efter att ha kört ut myrorna och flyttat tältet, packade jag min ryggsäck och begav mig ut på vandring. Jag valde den blå naturstigen, som ledde till badklipporna. Inte så mycket för att jag hade tänkt bada i det iskalla havet, utan för att jag gillar hav och vågor.
Mitt i skogen, mitt emellan tältet och havet, ramlade jag och stukade foten och slog i det andra benet i klipp-stenarna. (Dessutom bet myror mig, medan jag försökte sköta om mina oplanerade skador). Haltade mig fram mot det svalkande havet för att kyla ned svullnaden av ledbandet som jag stukade i fallet. Det verkade framgångsrikt och svullnade blev inte så farlig. Tyvärr dödade kylan i havet inte riktigt smärtan i foten. Men efter en stunds picknick och bokläsning på klippan, i takt med att det blev hotfullt mulet på himlen bestämde jag mig för att bege mig tillbaka, ifall att det skulle bli regn. Det var en smärtsam vandring, men jag tog mig ner till tältet igen. Lagade lunch av nyplockade kantareller och pasta carbonara.

Till kvällen slog vädret om och det blev en fin solnedgång som jag kunde njuta av utan att behöva gå så långt på foten.

fredag, juni 21, 2013

Fjärdlång, dag 1

Det var lite motigt att stiga upp klockan 07.00 på en ledig dag, men går båten mot Fjärdlång klockan 08.45 från Strömkajen måste jag ta tunnelbanan 07.51. Men det är det värt för att ta sig ut i skärgården! Vem kan motstå en skärgårdstripp när himlen är blå och solen skiner?

Väl framme på Fjärdlång efter en närmare tre timmars lång och lika fantastisk båttur, gällde det att hitta en tältplats. Det var så glest med tältare att det var riktigt svårt att hitta vart campingplatsen låg, när jag väl hade hittat den kunde jag välja och vraka.. Men som en god vän skrev på tidslinjen på Facebook, så var det en campingplats som "inger ett visst mått av rekreation i avskildhet" och kan man egentligen ha det bättre: jag, mitt tält, fågelskri och havet nästan helt för mig själv? (Fast på morgonen när jag vaknade hade jag fått ovälkommet besök i mitt tält, en koloni svartmyror hade vaknat till liv och invaderat golvmattan i absiden. De kördes omedelbart ut och tältet flyttades hundra meter bort, ihop om att dessa kryp inte skulle hitta tillbaka).
Och så var det ju midsommar också, med traditionellt firande runt stången och tillsammns med små grodor och enerisnår.

söndag, juni 09, 2013

Sista Gudstjänsten i Elim

Pampig lovsång, kyrkan full med folk precis som det skall vara. Nu är sista gudstjänsten i Elimkyrkan firad, sorgligt och roligt på samma gång. Tråkigt att lämna byggnaden där så mycker roligt har skett , men roligt att snart få flytta in i Folkkungakyrkan där nya äventyr skall komma till.

lördag, juni 08, 2013

Lillkanin på sommarbete.

Efter mycket om och men, har Lillkanin fått flytta ut på sommarbete en månad senare än vanligt. Hon brukar få flytta ut i början av maj, men våren har ju varit så kall i år så hon fick vänta lite på det goda. Sedan skulle ju klona klippas också och det kan man bara göra mellan 10-15.30 måndag till lördag. Eftersom jag jobbar till fyra varje dag så har det blivit svårt att få till detta med kloklippning och på helgerna har jag varit bortrest. Men skam den som ger sig, den 8 juni fick jag en lucka i mitt gedigna schema. Bokade in en tid klockan 10.00, men när jag kom med mitt vilddjur till kanin, så klippte de inte klor förrän klockan 13.00. Suck, de kunde ju ha kläckt ur sig det när jag ringde och gjorde upp tiden. Men efter några timmar i reseburen återvände jag med kaninen till zoo och fick klorna klippta. Lillkanin skuttade motvilligt ut ur reseburen och skuttade rakt in i buren och där stannade hon kvar. Kortet på Lillkanin togs en vecka senare.

lördag, juni 01, 2013

Odlingslotten blommar sommarfint


söndag, maj 26, 2013

Prag dag 4

Sista dagen i Prag var mulen och regnig. Vi skulle besöka Prags Internationella baptistkyrka för att vara med på deras gudstjänst innan vi skulle ta flyget tillbaka till Sverige. Det var en väldigt trevlig upplevelse, med fantastisk lovsång och trevlig gemenskap. Kul. Resan hem gick bra, fast flyget blev en timme försenat vid starten, lite av tiden flögs in under resan och vi blev inte så sena. Anders hämtade oss och det var skönt att åka bil hem. 

lördag, maj 25, 2013

Prag dag 3

Kulturfestival på torget var dagens höjdpunkt. Köpte luffarslöjds arbeten (två halsband) och chips på pinne. Det var roligt. Fin dans och härlig musik. Ett besök på Karlsbron och klocktitt hör till när man är i Prag och det pressade även vi in på vår resa. Eftermiddagen spenderades med att åka tillbaka till förorten där jag köpte keramikfatet, för jag hade upptäckt att det var flisor borta från fatet och jag hatar trasiga saker. Så ett byte var tvunget att få till, köpte ett orage fat i stället och så plockade jag på mig en mugg med fat också. Man kan ju aldrig få för många udda koppar med fat?! Mer shopping hanns med också, på Prags hemslöjdsbutik. Traditionsenligt målade påskägg, pärlor och en tvål som doftade apelsin köpte jag. 

fredag, maj 24, 2013

Prag dag 2

Efter frukostbuffén på hotellet begav jag mig tillsammans med Tant Elisabet till en berömd leksaksaffär på andra sidan floden. Den stod omnämnd i guideboken som en sevärdhet och skulle ha ett stort utbud av lokala leksaker. I mitt huvud, såg jag en mycket stor butik framför mig, vet inte varför eftersom det i guideboken faktiskt stod att det skulle vara en liten butik. Vi höll på att missa den helt, för den var verkligen liten och obetydlig från utsidan. Insidan på butiken hade leksaker från golv till tak och det var en ganska imponerande syn. Köpte en speldosa, Elisabet shoppade desto mer. Efter leksaksbutiken hittade jag en trevlig hantverksbutik, med emaljkost. Den var trevlig, köpte ett roligt emalj halsband (en katt i tre delar). Sedan åkte vi spårvagn, bara för att se mer av Prag. Klev av när vi såg en butik med barnkläder. I samma stadsdel fanns en trevlig keramikbutik. Köpte ett trevligt rött fat där. Sedan åkte vi tillbaka till hotellet. Lämnade av dagens shoppingskörd och åt lunch på en restaurang i närheten av hotellet. Soppa till förrätt och lasagne till varmrätt. Hyfsat gott det med, inte det godaste jag har ätit i livet men mättande. Efter lunchen begav vi oss till en marknad och strosade runt där tills vi blev trötta och regnet drog in över oss, då tog vi fika paus. På väg tillbaka till hotellet tog vi fel spårvagn, klev av på fel ställe och irrade runt på inte den närmsta vägen till hotellet, så när vi väl var hemma igen var det skönt att krypa ner i sängen och se film på datorn, "En oväntad vänskap". Till middag åt vi romchoklad (och lite till)...

torsdag, maj 23, 2013

Prag dag 1

 
Flygresan gick bra liksom transporten till Hotellet, åkte hotellets egen minibuss direkt från flygplatsen till hotellingången. Väldigt bekvämt om jag får säga det själv. Efter att jag installerat mig på hotellet, begav jag mig till första bästa restaurang för att intaga lunch. Det blev Kycklingspett med inlindat bacon med broccoli. Verkligen väldigt gott. Efter lunchen begav jag mig mot Gamla stan för att påbörja shoppingen. Nej, skämt å sido, begav mig mest till Gamla stan för att insupa kultur och arkitektur, avnjöt en klassisk konsert också som varade i en timme. Den var en halvtimme för lång, så i efterhand var jag glad att jag inte hamnade på konserten som var en och en halv timme i katedralen. På stadens bibliotek hade de en häftig skulptur, gjord av böcker och spegelglas. Hur cool som helst. Eftermiddagsfikat intogs på TGF, Jordgubbs cheescake mums! Sängarna på hotellrummet var väldigt vackra men hårda, fast enligt mig är det bättre än när de är för mjuka. Det var i alla fall skönt att krypa ner i sängen efter första dagen i Prag.

onsdag, maj 22, 2013

Idag jobb, imorgon Prag!

Borde ägna dagen åt att förbereda min resa till Prag, istället går jag till jobbet! Men sedan har jag en lucka mellan 16.00 och 18.00 för att leta upp pass och guideböcker och packa. Eventuellt blir det tid för sådant mellan 22.00 och 23.00 när jag har kommit hem igen och innan jag måste sova. Hur skall detta gå?! Varför måste man jobba?

tisdag, maj 21, 2013

En vanlig dag på jobbet

En vanlig dag på jobbet innebär en hel del roliga saker. Det är inte alla som känner så inför sitt jobb, så jag har kanske tur. Alla dagar är inte briljanta förstås, det finns inslag som solkar ner arbetsdagarna. Men mitt motto är ju att "se det goda runt omkring mig" och om man fokuserar på det ser man guldklimparna mer än sotflagorna. Hur ser då en vanlig dag ut? Jo, jag börjar klockan åtta varje morgon, precis när frukosten är över. Ibland kommer barn instormande och vill skapa en ny planet, en raket eller bygga en cirkusmanege andra gånger drar jag ut på gården och rensar ogräs med barnen eller planterar ett frö eller sätter plantor i jorden. Vid nio tiden kan jag ibland bygga på SL-bussen med de yngre barnen, eller tillverka egenhändigt komponerad cement av: sand, tapetklister, lim och gipspulver. Vid elva tiden serveras lunch av varierad kvalité, diarré soppan tillhör inte favoritmaten men fisken brukar vara god. Efter lunchen läser jag en bok eller två och sedan leker jag lite grann (och rasten får inte glömmas bort, den är dagens viktigaste komponent har jag fått lära mig). Efter rasten väntar ett eftermiddagspass i ateljén, då får jag lära mig allt om det nya solsystemet som växer fram och så tillverkas cirkus-sjöjungfrufenor för fullt. Vid halv tre tiden serveras mellanmål och sedan får jag jaga barn om jag skall hitta några som vill gå in i ateljén. En dag i veckan hittar småttingarna in i min ateljé, då får jag ligga i om jag skall hinna med i svängarna. De utforskar miljön med hela kroppen och springer runt, runt, runt. De har så kul. Men oftast kan jag använda eftermiddagstiden till att beställa saker, reflektera, dokumentera och städa ateljén. Ibland får jag tid över och kan gå ut på gården och leka pirat och lära mig fäktas av piratkaptenen på Blåklockan.Vid halv fyra tiden slutar jag vissa dagar och andra dagar är jag kvar till klockan fyra, allt som oftast stannar jag ett bra tag efter att jag borde ha gått. Anledningen är antagligen att jag är långsam eller ambitiös. Så här ser en helt vanlig arbetsdag ut i mitt liv, visst blir ni avundsjuka? Det borde ni bli! Fast det var ju sant, jag struntade i att ta med sotflagorna, så det låter ju bättre än vad det är. Jag hoppas att höstterminen blir mindre sotig...

onsdag, maj 08, 2013

7 saker man kan göra om man har en värdelös dag

Vaknade med samma värdelösa känsla inom mig som jag hade när jag gick och lade mig igår. Så på morgonkvisten Googlade jag på sökorden: "Vad skall man göra om man har en värdelös dag?" och fick upp en sida som hade svaren:  "7 tips på vad man kan göra om man har en dålig dag".

1. Byt miljö.

"Att jobba i en ny miljö kan damma av hjärnan lite grann och dessutom kan du få nya idéer bara av att titta på nya saker runt omkring dig."
Jag tror att det är nyttigt och bra att byta perspektiv ibland! Som förskollärare kan jag faktiskt byta miljö ganska ofta och dessutom med stöd av Läroplanen, som ett pedagogiskt inslag i verksamheten. Det är bra!

2. Var tacksam över det du har.

"Gör en lista med alla dina framgångar och allt bra som har hänt i ditt liv hittills. Jag lovar dig att du kommer få en adrenalin-kick bara av att tänka på allt. Alla har något positivt som har hänt i deras liv. Det handlar bara om vilken inställning vi har och hur mycket vi väljer att fokusera på det som faktiskt är bra."
Här håller jag också med, i psykologin kallas detta för Kognitiv Beteende Terapi, det man till vardags kallar KBT. Det är mycket modernt och psykiatrin erbjuder alla denna metod för helande och upprättande, oavsett symptom och diagnos. Helt knasigt och ineffektivt, om man inte har de behov/besvär som KBT faktiskt kan hjälpa mot. Men att fokusera på det goda och vackra runt omkring förändrar faktiskt tillslut hur man ser på saker och ting. Det har jag lärt mig göra. Så det är inte ofta jag hamnar i depp-läget (förutom nu då).

3. Ändra ditt sätt att tala.

"Våra ord har större inflytande över våra liv än vad vi faktiskt tror. Undersökningar har visat att människan tror mer på vad hon själv säger, än på vad någon annan säger. Det räcker inte med att bara sluta tala negativt, du måste börja tala positivt! Både du och andra snappar upp vad du säger och det får en positiv -eller negativ effekt på ditt liv beroende på hur du talar om dig själv. Dessutom blir du en så mycket trevligare människa att umgås med, om du är positiv. Så börja säga positiva saker om dig själv och ditt liv!"
Tänkvärt! Det får bli min enda kommentar, eftersom jag just nu inte förmår göra något av det... men det låter ju bra!

4. Ändra ditt sätt att tänka.

"Det är minst lika viktigt att tänka rätt, som att tala rätt. Faktum är att allt vi säger eller gör börjar med en tanke. En människa som konstant talar negativt, har någonstans börjat negativt. Samma sak gäller för positiva människor. Så tänk på, vad du tänker på!"
Det förklarar en hel del! Inte undra på att kollegerna på jobbet är så jobbiga...Nej skojade bara, men det ligger något i det. Jag omges av två negativa pooler på mitt jobb, de påverkar mig så att jag blir modlös (utöver mitt eget dysfunktionella liv, det finns en hel del negativa pooler i det också.) Så det handlar om att leta upp andra positiva källor och hämta kraft från dem, så att jag i min tur får kraft att bryta de negativa pooler som omger mig. Och det börjar med mig!

5. Omge dig med positiva människor.

"Checka din vänskapskrets, kanske har du fler sura citroner runt omkring dig än vad du har insett. Man kan vara vän med alla, men man ska noga se över vilka man släpper in i sin närmaste vänskapskrets. Man blir som man umgås, är ett gammalt uttryck som finns kvar än idag och bär på en djup men enkel sanning; de du umgås med har en stark inverkan på din personlighet."
Check! Redan gjort detta. Det var bra för mig, så det är något jag kan rekommendera.

6. Städa eller byt inredning.

"Själv blir jag glad av att städa och göra fint runt mig, och då pratar jag inte om att dammsuga, sopa eller torka golv. Inte heller tvätta eller gå ut med soporna vilket är sjukt trist. Vad jag syftar på här är att göra det fint och mysigt runt mig. Slänga gammalt skräp, sortera kläderna i färgordning, köp nya saker till kontoret eller sortera alla smycken i små askar. Allt för att sätta igång den där kreativa delen av hjärnan." 
Det är ju trevligt att ha det prydligt och sorterat, stilrent och tomt. Det är mitt ideal, men som jag aldrig når upp till. Så den här punkten kommer inte att få min dag att kännas mindre meningslös. Kanske hjälper den Dig, vad vet jag?

7. Träna.

"Att gå till gymmet eller ta en joggingrunda kan förändra hela din dag. Ingen känner egentligen för att gå till jobbet på morgonen, om man har en dålig dag, men efter lite träning mår man bättre både fysiskt och psykiskt. Detta höjer motivationsnivån drastiskt."
Detta får mig att tro att författaren till dessa 7 tips, inte är förskollärare utan någon med flextid alternativt en extremt morgonpigg typ som först bakar brödkakor på morgonen, joggar en timme, äter frukosten och sedan prick klockan 8.00 befinner sig på kontoret. Jag är inte typen, som kan genomföra ett träningspass innan jobbet på morgonen. Kämpar för att orka iväg på träning efter jobbet, även det är oftast ett omöjligt projekt. Jag måste hitta motivationen någon annanstans. 

tisdag, maj 07, 2013

Nu skall jag leva livet.

Men hur gör man? Lever livet alltså? Funderar över vad som är viktigt. Vad jag skall uppnå innan jag faller död ner. Livet har valt en livsväg åt mig, att vara singel och veta att min släkt inte kommer leva vidare genom mig. Vet inte om mitt liv hade sett annorlunda ut om jag inte hade utsatts för övergrepp, från det att jag var liten tills jag blev stor. Nu är min själ alltför trött och sliten för att ha en relation av det slaget med någon. Jag orkar knappt vårda mina vänskapsrelationer, jag har tur de frodas fastän de får väldigt lite näring.

Det är bara ibland som mina tankar jagar mig. Fastän jag vet att det inte är någon idé att grubbla över det förflutna och saker jag inte kan påverka, så sker det emellanåt. Jag kan inte göra något åt det förflutna det som har varit, har varit. Det är framtiden som jag kan påverka.Vad skall jag göra av tiden som ligger framför mig? När vardagen slår mot mig, så känner jag mig inte alltid så himla framgångsrik. Som till exempel när jag förra året valde att lämna en arbetssituation som inte var bra för mig, men tillslut hamnade på ett sämre ställe. Eller att jag, trots att jag mår bättre, har mer ångest och fortfarande dissocierar i tid och otid. Eller att kroppen värker, från topp till tå. Otur eller karma? Ja, ibland undrar jag. Som kristen skall jag förstås inte tro så mycket på karma, det hör ju andra religioner till. Fast det är kämpigt det där, att känna att man ligger efter liksom hela tiden. Att man aldrig når det där framgångsrika, det där som man borde uppnå innan man faller död ner. 

tisdag, april 30, 2013

Valborgsmässoafton

Så var våren hit kallad, valborgs elden betittad för i år i glada vänners sällskap. Traditioner är trevliga inslag i vardagen, speciellt om de följs av en ledig dag dagen efter. I morgon skall jag återigen njuta av livet i soffan och senare på dagen i goda vänners sällskap och filmen Avatar i 3D.

måndag, april 29, 2013

Fick veta att min chef sagt upp sig idag.

Ja, vad säger man? Min chef har sagt upp sig. Det känns som om jag har skrivit det förut, för inte så länge sedan. Men då var det en annan chef på en annan arbetsplats. Men känslan är liknande. Jag valde ju arbetsplats efter chef, så det är ju tråkigt att hon skall sluta. Jag stod henne inte så nära och vi sågs inte så ofta, men vi litade på varandra och tänkte ganska lika om pedagogisk riktning och utvecklingsmål. Nu är det ett glapp, ingen är chef. Vi väntar på besked och i morgon kommer chef-chefen på besök, det kan ju hända att hon har svar på några av våra frågor. Men jag längtar till sommaren, till semestern med bästa sortens kollega från min förra förskola. Det skall bli kul och vilsamt på samma gång. Vem har tid att oroa sig över chefer som säger upp sig, när man har semester att se fram emot...

måndag, april 22, 2013

Våren är här

Krokusen blommar i odlingslotten, blåsipporna är betittade för i år, balkongen röjd och odlingslotten grävd! Ångesten har tagit plats i min själ i vanlig ordning! Det är vår!

söndag, april 14, 2013

Ångest och elände, fast mest handlar det om att städa.

Har haft ganska mycket ångest på senaste tiden och mycket av den har varit kopplad till städning och prylarna i mitt hem som inte har någon bestämd plats (men som naturligtvis kan vara bra att ha någon gång i framtiden). Jag blev inte det minsta tröstad av att min psykiatriker talade om för mig att det är vanligt att städning är ett problem för människor med psykisk funktionsnedsättning och att jag borde överväga att ta emot stöd av soc. och boendestödet. Men jag har redan testat det för länge sedan och bestämde mig då för att aldrig någonsin ta emot hjälp av soc. igen. En känsla som jag tyvärr delar med många människor. Så jag tackade nej så klart och min psykiatriker fick åter igen uppleva sig oförmögen att hjälpa mig. Men han har det gemensamt med min terapeut, att de båda två , hävdar att städning är svårt att klara av när man är traumatiserad och lider av psykisk funktionsnedsättning. Med hjälp av min terapeut har jag hittat en metod för städning som faktiskt hjälpte mig över ångest tröskeln:
  • Flytta alla saker till rätt rum.
  • Sortera sedan sakerna till rätt plats.
På internet snubblade jag i förmiddags över en annan städmetod: De fem S:en.
  • SORTERA
  • STRUKTURERA
  • STÄDA 
  • STANDARDISERA 
  • SKAPA VANA
Metoderna har likheter med varandra och det känns lite som om de fem S:en är en fördjupning av min terapeuts metod. Jag känner att de här olika städmetoderna hjälper mig i min vardag och strävan efter att få till ett hem, som det inte ser ut som om det bor en psykiskt sjuk människa i. Allt för ofta ser det eländigt ut och jag får kliva över saker. Intalar mig själv att alla har det så och rör till det lite till. Det är så mitt "stöka ner" ekorrhjul börjar snurra, fortare och fortare tills jag får så mycket ångest, att jag inte kan städa över huvud taget. Men, det är aldrig försent att lära sig nya saker, så nu skall jag börja städa efter ovan nämnda metoder- för hjälp av Soc. tänker jag minsann inte ta! (Boendestöd är en jättebra hjälp som man kan få, missförstå mig rätt, men jag blev så illa behandlad av Soc. så jag tänker aldrig mer utsätta mig för det igen). Förhoppningsvis sköter de andra fall bättre...

fredag, april 05, 2013

Glädjen av att hjälpa andra

Att vara hjälpsam är så himla kul och jag är så glad att jag orkar vara det just nu. Att jag har krafter kvar, utöver jobbet, är inte en självklarhet när det gäller mig. Oftast har jag inte det, vilket märks på dammtussar och bråte som sakta intar yta efter yta i mitt hem. Men ibland glimtar kraften till med sin närvaro och jag får möjligheten att hjälpa någon annan, det är de stunderna som är så himla roliga. I onsdags fick jag bjuda bonus syrran på bio och dessert, det var roligt och trevligt för oss båda. Här om dagen fick jag hjälpa en man som  försökte ta sig fram i en rullstol som bara fastnade i snön hela tiden, min hjälp var välkommen.  I går fick jag hjälpa min kollega att skriva hennes skoluppgift, jag fick lära mig nya saker (spännande) och äta god syriansk mat (gott och trevligt). Min kollega blev nästan klar med sin skoluppgift och kan ta det lugnt i helgen och umgås med familjen, för att jag skriver så snabbt på datorn, jag är glad för att jag kunde bidra till det. När jag klev på tåget idag  fick jag skänka ett pannband till en frusen dam som väntade på ett försenat tåg, som jag fick som bonus när jag köpte en kamera till jobbet. Ofta finns det människor i vår närhet som kan behöva en hjälpande hand om vi bara sänker tempot lite och lyfter blicken.

Om Du vill börja hjälpa andra kan GivingHands vara ett sätt för Dig att förverkliga Din dröm. GivingHands är ett kristet initiativ, som har som syfte att stödja utsatta grupper på Södermalm.  De grupper som de stödjer för tillfället är:
  • Ensamstående föräldrar 
  • Arbetslösa 
  • Långtids sjukskrivna  
GivingHands hjälper dessa grupper med praktiska saker i vardagen och Du kan var med i det projektet/livsgärningen! Besök hemsidan: GivingHands och läs mer om hur Du kan engagera Dig...

måndag, april 01, 2013

Perpektiv

Perspektiv på livet. Hela tiden erbjuds jag möjligheter att välja perspektiv. Hur jag väljer att se på mitt liv, påverkar hur lyckad jag känner mig. Den uppväxt jag har haft, av våld och övergrepp påverkar verkligen den syn jag har av mig själv. Kanske inte längre på en intellektuell nivå, men på den emotionella nivån påverkas jag allt som oftast. Det är inte alltid så att jag upptäcker det, men när jag gör det kan jag välja att se på mig själv utifrån ett annat perspektiv. Jag kan välja att se mina förmågor, istället för mina brister. Jag kan välja att se det jag klarar av att genomföra, istället för allt som jag inte orkar göra. Som idag, till exempel då jag äntligen kastade ut garderoben från vardagsrummet! Men det är lätt hänt att jag bara ser allt som jag inte gjorde idag, städade klart, rensade, möblerade om etc. Ibland kan det vara good enought att ha kastat ur en garderob på en dag. Ibland kommer det nya perspektivet från en vän, som visar mig nya möjligheter och erbjuder mig att göra ett nytt val. Så tacksam för att jag har ett nätverk av goda vänner som stöder mitt helande och växande som människa.

måndag, mars 25, 2013

Att känna sitt huvud hela tiden.

Jag vet inte hur det är för någon annan, men jag känner min "hjärnas konturer" inuti mitt huvud hela tiden. Jag vet inte om alla gör det, eller om det har att göra med att jag är dissociativ. Oavsett vilket, tycker jag det är jobbigt. Just nu är det mycket för min hjärna att processa, nya projekt, nya barn och kollegor, hem och husdjur att sköta om, kyrkan och så de sociala relationerna,  planering av en resa till Prag (kul) och så var det det där med sommarsemestern (också kul), intervjuer, handledning och lönesamtal. Inte konstigt att min hjärna blir "tung" i huvudet. Jag vet inte hur jag skall göra riktigt för att få balans i allt det där "görandet". Det går för fort och jag tar på mig för mycket saker, lägger mig på för hög nivå, försöker prestera på hösta nivå hela tiden...Jag tror inte att jag kommer att orka...alltså borde jag göra något åt det nu, innan kraschen kommer...Andas...Andas...Andas...Andas...

lördag, mars 09, 2013

Då kan jag lägga till korgmakare på mitt CV

Idag har jag varit på en kurs i pilkorgsflätning. Det var spännande, svårt, pillrigt och ganska roligt. Min vänstra tumme är fortfarande öm efter dagens arbete. Min lärare var mycket tålmodig, men ansåg att jag var mycket långsam. Men hallå, det var många pinnar att hålla reda på och min hjärna är ju lite långsam på grund av PTSD. Jag högpresterade för att vara jag och korgen, ja den blev good enough. Det är ju trots allt min första korg som jag flätat av pil och planterar jag någon hängväxt i den märks det inte ens att den är ganska så skev.

tisdag, mars 05, 2013

söndag, februari 24, 2013

Sportlovsläger

Planerar för fullt för nytt slöjdäventyr, med sportlovsfirande barn. Vad kan gå fel, ett läger fullt av goda vänner, barn, Gud, slöjd och isvaksbad?! Nä, det är ett säkert kort, det kommer att bli så kul med Vintersmajl! Vilken förmån det är att få vara med om det här, prata om Gud och slöjda med händerna tillsammans med massa kreativa barn. Jag är lyckligt lottad i livet!

Men jag känner mig som vanligt väldigt stressad så klart. Och ser med viss oro på att materialhögen växer sig större och större för varje dag i mitt vardagsrum. Hur skall jag få med mig allt (+ min egen packning för fem dagar i vinter Sverige)? Men det mesta brukar lösa sig! Fick tipset: Taxi idag av min rationella vän... Har haft svårt att planera ihop ett bra program för slöjd verksamheten på lägret, men nu tror jag att jag har ringat in vad vi kommer att göra. Fast säker kan man aldrig vara, mitt material är flexibelt så barnen kommer säkert att hitta på andra saker att göra med det, än vad jag har tänkt mig! Det finns potential i luften för att det kommer att sprudla av kreativitet och fantasi på lägret. Jag gillar att ha massa planerat och vara trygg i det och sedan låta barnen göra vad de vill i alla fall (kaos och kreativitet på samma gång typ). Men eftersom jag har planerat allt så himla väl, tror jag hela tiden att det är lugnt och så blir det till sist himla bra).

lördag, februari 23, 2013

Vad har jag lärt mig på nya jobbet

Hittills har jag lärt mig allt om glasögon planeten, där alla hus är gjorda av glas så att man ser vad alla gör och om Vatten planeten där allt är gjort av vatten och man kan bada när man vill och så om den hemska Ap planeten där dom bara krigar och aldrig är sams. Sedan har jag lärt mig allt om Diamantspindlar också, de är en art spindlar som trivs där det är varmt och bara äter blixtmat när det är fest. Det börjar arta sig på nya jobbet...

torsdag, februari 07, 2013

Varför jag är pedagog i förskolan

När jag var liten växte jag upp i en dysfunktionell familj, där jag for väldigt illa. En del av Er vet om det. Våld och övergrepp präglade min vardag. Jag växte upp i tron att mina föräldrar hade hittat mig i en papperskorg och tagit in mig för att de tyckte synd om mig, för det var vad de sa varje gång jag frågade varifrån jag kom. Min uppväxt lärde mig att jag var värdelös och inte kunde något. Jag trodde att jag var äcklig och ful, för så kände jag mig. Jag lärde mig att vara tystlåten, att nästan inte finnas. Jag lärde mig vara foglig, att vara någon som alla fick göra vad de ville med, för det spelade ingen roll. Min uppväxt skadade mig svårt, jag fick djupa sår i min själ, redan som väldigt liten. I det skicket kom jag till min förskola eller dagis som det hette på min tid. Jag hade långa dagar på mitt dagis, det blev min räddning.

Jag växte upp på 70-talet, i en tid då man inte pratade om våld och övergrepp, jag klandrar inte dem för att de inte såg, för att de inte agerade. Det var inget tvivel om att jag hade problem, jag var ett udda barn. Ett sådant där ”problembarn” som vi på förskolan, ofta skulle prata om på våra planeringar och reflektionstillfällen, samtidigt som vi skulle himla lite med ögonen och sucka. Jag var ett tystlåtet, avskärmat barn som inte ville leka med någon. Under mina tre första år på dagis, pratade jag överhuvudtaget inte alls. Inte ens ett ja eller ett nej fick pedagogerna ur mig. De vuxna runt omkring mig tyckte att jag var ett jobbigt och svårt barn. När jag var tre år och skulle fylla fyra, fick jag byta avdelning. Där jobbade två pedagoger. De är mina hjältar, för de räddade mitt liv.

De såg mig inte som ett problembarn. De såg mig, bakom allt det där avskärmade och tysta. De gav av sitt engagemang, sin kärlek, sin tid och de läste folksagor för mig. Jag älskar folksagor än idag, för det goda är alltigenom gott, det onda är alltigenom ont och det goda vinner alltid över det onda. När de läste de där sagorna, tändes det ett hopp inuti mig, om att jag kunde ta mig igenom allt det svåra som jag växte upp i. De gav mig det jag inte fick hemma, jag blev respekterad och älskad, de blev glada när jag ritade teckningar till dem och de uppmuntrade mig när jag utvecklades och lärde mig nya saker. De fick mig att börja våga lita på vuxna och jag blev så pass trygg att jag började prata och till och med leka med de andra barnen.

Jag hade tur och fick ha kvar dem i mitt liv tills jag var tolv år, eftersom de började jobba på min fritidsavdelning. Inte ens på min tid fick man egentligen gå på fritids längre än till åk.3, men det var aldrig någon som sa något. Jag tror att de förstod att jag behövde få komma och såg mellan fingrarna. Jag brukar säga, som vuxen, att den enda goda gärningen som mina föräldrar gjorde mot mig som barn, var att ge mig den där platsen på dagis det räddade mitt liv.

När jag var liten brukade jag ofta förundras och fascineras av stjärnornas förmåga att lysa upp den annars djupmörka natthimlen. På samma sätt som en stjärna kan lysa upp det mörkaste mörker, kan en människas kärlek lysa upp och förändra en annan människas liv och situation. Var det ljuset, för de barn som Ni möter. Och varje gång Ni tänker att ett barn är ”jobbigt”- tänk på mig då och tänk på vilken skillnad mina pedagoger gjorde i mitt liv och agera efter den insikten.

Det är det där perspektivet som driver mig i mitt arbete som pedagog, jag vill ge vidare det där som mina pedagoger gav mig, när jag som mest behövde det. Vi kan göra skillnad i ett barns liv, förstå vad viktiga vi kan vara! Se potentialen i varje barn, se bortom det synbara!

onsdag, februari 06, 2013

Nu är det gjort!

Nu är det gjort, sista dagen på gamla jobbet är över. Det blev en sådan fin dag. Barnen och jag redovisade vårt projekt om regnbågen på förmiddagen. De var så duktiga och stolta över sitt projekt. Det är stort när barnen själva kan sätta ord på sitt eget lärande, det är en oerhörd förmån att få vara med om en sådan sak. Det blev ett ögonblick som jag bär jag med mig... På eftermiddagen fikade jag mest och samtalade med den bästa sortens kollegor en sista gång. Eller sista och sista, jag räknar med att våra vägar korsar varandras igen, i olika sammanhang. Tog mig friheten att ta tre timmar rast idag, så jag fick fika med alla kollegor och äta minst tre bitar tårta! Åkerbärstårtan var grymt god! Och så fick jag present och fint brev och en present till av bästa kollegorna (en fotobok från Gotska sandön, ett paradis på jorden. Bestämde med finaste kollegan att vi åker dit tillsammans i sommar- det ser jag fram emot!) Sist lämnade jag efter mig ett kort med fina texter i, till var och en av pedagogerna. Det blev ett sådant fint och bra avslut idag, över min tid på Aspen. I morgon väntar nya jobbet på mig, jag känner vingslagen av förväntan i mitt inre. Ett nytt äventyr kan börja!

tisdag, februari 05, 2013

I morgon är sista dagen på bästa jobbet!

I morgon är sista dagen på bästa jobbet! Vad konstigt det känns. Idag hade vi en fantastiskt lyckad fest för mig tillsammans med barnen. Jag läste en saga för barnen, vi åt glass med strössel på enligt barnens önskemål, vi lekte dansstop som de gillar och vi såg ett avsnitt av Dr. Snuggles (som var min favoritfilm när jag var lika stor som barnen är nu). Till filmen fick barnen popcorn för det ska man ha när det är film, sa barnen och då fick det bli så. På lunch samlingen fick barnen en avskedspresent, det är alltid kul med presenter så det uppskattades mycket. Gröna sidan fick byggklossar att göra mönster med och en bricka att jobba på och röda sidan fick en doktorsväska som de kommer att älska att leka med. Vi brukar ibland låna gröna sidans doktorsväska, så det var ett säkert kort!

måndag, februari 04, 2013

Dagen då jag såg en KARCHER WV50+ för första gången

Det var fyra år sedan jag putsade mina fönster och jag minns hur jobbigt det var. Därför undviker jag att putsa mina fönster. Men idag anlitade jag bästa städhjälpen, den som är hjälpsammast, helt gratis och väldigt snabb! Han lärde mig en ny sak om fönsterputsning idag, jag lärde mig att det finns en fönsterputs dammsugare. Jag är inte helt säker på att det heter så, men den fungerar på samma sätt. Jag tror inte att det finns en endaste teknisk sak som han inte har i sitt garage. Alla som putsar fönster borde ha en sådan (även om man bara gör det var fjärde år, som lata jag.) En Karcher Wv50+ står helt klart på önskelistan i december när jag fyller 40 år!

söndag, februari 03, 2013

Hemma, är där jag trivs bäst!


lördag, februari 02, 2013

En heldag med vänner och filmer av olika slag

Igår hade jag en heldag med vänner och filmer av olika slag. Mycket trevligt. Jag kom vid lunchtid till dukat bort bord och fick mycket god mat kalkonkasslergryta med strips. Sedan såg vi Avengers, en film där superhjältar räddar världen från onda monster från en annan dimension ledd av skurken Loki från Asgard. Till kladdkakan såg vi en familjefilm: Poppers pingviner. Den var väldigt trevlig och gullig på alla sätt och vis. Hade kanske varit ett snäpp bättre på originalspråket. Sedan åt vi kvällsmat och efter maten såg vi kvällens sista film: In Time. En film där tid är hårdvaluta och bygger på att de rika kan leva hur länge som helst och de fattiga får kämpa från dag till dag, antalet timmar man tjänar ihop avgör hur länge man lever. Allt betalas i tid lön, mat, hyra, transportmedel etc. När tiden räknar ned till noll dör man. Men två hjältar vill göra samhället mer jämställt och börjar stjäla tid och delar ut det i gettot. Tre mycket bra filmer och i trevligt sällskap. En väldigt bra dag helt enkelt.

lördag, januari 26, 2013

Makalös kväll, med bästa sortens vänner

Idag ska jag ha en sådan där trevlig dag. Tvättar mellan klockan 07.00 till klockan 10.00. Sedan skall jag göra älgstek i lergrytan och däremellan diska mitt berg av disk. Sedan skall jag torka in disken. Ni ser vilken höjdar dag jag har framför mig? Sedan skall jag städa resten av lägenheten och helst ta bort sista julsakerna. Sedan skall jag ta ut älgsteken ur ugnen och börja skära rotgrönsaker som skall förkokas och sedan stekas i ugnen. Sedan skall bord dukas, förrätt göras, färsk apelsin/mango/blodapelsin juice pressas. och vid lämplig tidpunkt bör också en tidig lunch intagas, samt frukost. Allt bör vara klart till klockan 16.30, då eminenta gäster kommer på visit. De har under nästan ett år byggt upp höga förväntningar på middagen de är inbjudna till, så det gäller att jag levererar. Känner ingen press...Jag ser otroligt mycket fram emot kvällen den kommer att bli mycket trevlig!

Det blev en mycket trevlig kväll. Kvällens meny blev: Välkomst juice och nötter, räkfylld avokad med en vingrett av citronolivolja, balsamvinäger och örtpeppar, älgstek med rotgrönsaker och goda såsen var min varmrätt, blåbärs- och hallonsorbé med hallon och blåbär avslutade måltiden. Att jag fick dela denna festmåltid med bästa sortens vänner gjorde kvällen till en höjdpunkt. 

måndag, januari 21, 2013

Första intrycket

Idag var jag och hälsade på nya jobbet. Det var spännande och lite roligt också. Barnen var öppna, lekfulla och väldigt verbala (mot vad jag är van med från mitt gamla jobb). Det förvånade mig. Personalen är svårare att kategorisera. Jag klickar bäst med dem som inte är mina kollegor i arbetslaget och ingen av dem är som kompisarna på gamla jobbet. På gott och ont.  Jag kommer att sakna många när jag slutar den 7 feb. Vad har jag gett mig in på?

tisdag, januari 08, 2013

Tro på Dig själv!


måndag, januari 07, 2013

Träning 2013, skall det bli av?

Måndag: Vattengympa
Tisdag: Dynamisk Yoga
Onsdag: Gymmet
Torsdag: Vattengympa
Fredag: Spinning
Lördag: Vattengympa
Söndag: Vilodag
Det finns ju möjligheter, det ser jag ju!

söndag, januari 06, 2013

Heldag med bästa sortens vän och Sheldon Cooper

Har haft en heldag med bästa sortens vän och The Big Bang Theory säsong 5. Så himla rolig dag, önskar att alla kunde ha en sådan här dag per år (minst). Vi åt kyckling i lergryta med rotgrönsaker till lunch och sedan en massa snacks av olika slag och såg nästan 10 timmar film. Det var väldigt trevlig och hysteriskt roligt. (Fast DVD:n borde ha varningstext på baksidan, kan vid långvarigt tittade ge bestående magmuskler...) Man skulle vilja vara med som bisittare vid brainstormingen bakom manuskriptet till serien, hur kommer de på alla galenheterna? Fantastiskt kreativa och roliga människor måste de vara i alla fall, undrar om inte de har drömjobbet ändå? De måste ju tokskratta hela tiden!

"Explaining the rules to his expanded version of Rock-Paper-Scissors: Scissors cuts paper, paper covers rock, rock crushes lizard, lizard poisons Spock, Spock smashes scissors, scissors decapitates lizard, lizard eats paper, paper disproves Spock, Spock vaporizes rock, and as it always has, rock crushes scissors."

"Insisting he knows what he’s talking about: “Howard, you know me to be a very smart man. Don’t you think that if I were wrong, I’d know it?"

"After Leonard asks him why a letter is in the trash: Well, there’s always the possibility that a trash can spontaneously formed around the letter, but Occam’s Razor would suggest that someone threw it out."

"Sheldon: I can't seem to get in touch with Amy. I tried e-mail, video chat, tweeting her, posting on her Facebook wall, texting her, nothing.
Leonard: Did you try calling her on the telephone?
Sheldon: The telephone. You know, Leonard, in your own simple way, you may be the wisest of us all."