Idag promenerade vi från lägerplatsen till Gamla gården. De fläktade skönt medan vi promenerade längs stigen, som var omgärdad av vindpinade tallar. Det doftade som i Bjumisträsk, en doft jag minns med glädje från min barndom. Inger berättade om gården för mig, det var intressant. Sedan åt vi lunch på ängen, vilade och jag hann också läsa lite i min bok.
Fakta:
Gamla gården, började byggas upp och blev öns centrum. 1784 restes det första huset, vilket följdes av flera, boningshus, ladugård, stall och förrådsbyggnader. Man bröt mark, odlade upp åkrar och hägnade in ängar kring gården. Åkerlappar och beteshagar växte fram. Man höll kor, hästar, oxar, svin, getter och höns. En alltför intensiv fårskötsel bedrevs och tidvis uppgick antalet får till flera hundra vilket tärde hårt på öns natur. Efter Benedictius konkurs såldes ön till Stenberij och olika privata ägare avlöste varandra. Ingen privatägare som försökt nyttja öns naturtillgångar, framför allt skogen har klarat sig undan konkurs. Staten köpte ön i två omgångar, 1859 och 1861. Fyrarna och fyrbyn byggdes och därmed övergavs Gamla gården av alla, utom ”Madame Söderlund” och hennes barn, som fast boplats. Gården användes sporadiskt under vissa perioder. Staten fortsatte att avverka skog i stor omfattning och under denna tid användes byggnaderna som boplatser åt skogshuggarna. Kring sekelskiftet var det arbetarna som hjälpte till vid den omfattande skogs- och gräsplanteringen, runt Fyrplatsen, som bebodde gården.
