lördag, april 26, 2008

Att se det goda

Det är inte alltid så lätt att se allt det goda runt omkring, när tidningar och media matar oss med våld och destruktivitet varje dag. Nästan varje talat ord och skriven rad vittnar om våldets framfart. Men mitt i allt det onda, finns det goda. För att se det, måste man ibland träna sina ögon att fokusera rätt. För mig var det så. Jag föddes in i en disfunktionell familj som var oförmögen att älska. Det satte djupa spår i min själ. Min familj tvingade in mig i en existens, som var lika mörk som helvetet självt. Jag ser så lätt bara allt det där hemska som var då och glömmer allt det goda, allt det vackra som finns idag. De där stunderna av glädje som faktiskt omger mig flera gånger varje dag, utan att jag tänker på det. För att se det goda, måste jag fokusera min blick.

En suverän och stundtals jobbig terapeut som jag känner, har lärt mig att använda mina ögon på rätt sätt. Idag kan jag välja att fokusera, att anstränga mina ögon för att se på min verklighet precis så som den är. Det finns mörker, visst, men också ljus, värme och kärlek. Jag insåg inte det förrän helt nyligen. Jag var förblindad och så van vid våld och mörker att jag missade det. Utan att tänka på det, lät jag mörkret från mitt förflutna prägla mitt liv. Och tro mig, det skulle ha varit mycket enklare för mig att välja att leva kvar i det, att vältra mig i allt det där hemska välkända. Men jag vet att om jag hade valt att göra det, skulle jag ha blivit lika tom och plågad som när jag var liten. Så jag väljer istället att börja se ljuset mitt i allt det mörka. Och i samma ögonblick jag gör det sker undret och jag kan se förändringen, glädjen och godheten runt omkring mig. Ty, ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det!

söndag, april 20, 2008

Bloggflopp och direktbussar

När jag startade min trodde jag på fullt allvar att jag skulle bli en värsting bloggare. Att inläggen bara skulle spruta ut ur mig, kreativ som jag är. Men med tiden i ryggen kan jag krast konstatera att jag hade lika lite koll på min egen bloggförmåga, som på Swebuss direktbussar. Det är egentligen en gammal historia, men jag drar den i alla fall. Jag skulle nämligen åka ner till Skåne över jul och eftersom jag ibland (hm. rätt ofta) är disträ och okoncentrerad, så beställde jag biljetter till en direktbuss mellan Stockholm och Skåne. Jag betalade till och med extra för detta, för bekvämligheten att slippa kånka runt på julklappar och väskor mellan olika bussar. Tillitsfull som jag är trodde jag ju att detta skulle garantera mig en lugn och skön resa utan byten. På något sätt inbillade jag mig att det var det direktbuss betydde. Men det är tydligt att Swebuss definierar detta begrepp helt annorlunda än mig. Ty på vägen mot Skåne förkunnade chauffören plötsligt att bussen skulle vända i Jönköping och köra tillbaka till Stockholm. Samtliga resenärer måste byta till en ny buss. Som givetvis låg längst bort på bussterminalen, vilken naturligtvis var fullpackad med julstressade resenärer. Och när jag väl lyckades tråckla mig fram till min buss, med min resväska, datorväska och två kassar julklappar, var den totalt knökad med folk.

På hemvägen efter ett intensivt julfirande satte jag mig åter ner på min direktbuss i godanro och blev mäkta förvånad då jag var tvungen att göra två bussbyten innan jag hamnade på en buss som tillslut förde mig till Stockholm. Med facit i hand var det väl tur att jag inte valde den billigare biljetten, med ett i förväg bestämt bussbyte, vem vet hur många gånger jag hade fått byta buss då?