tisdag, april 26, 2011

Vårfint i odlingslotten

Kryddgården
Rosen, blommor och jordgubbar

måndag, april 25, 2011

Vänner

Jag skulle kunna vara väldigt ensam, om det inte vore för min vänner. Det är många år sedan jag gjorde valet att bryta helt med min ursprungsfamilj. Ibland känns det ensamt och tomt. Inte i betydelsen att jag ångrar mitt val och vill ha tillbaka dem i mitt liv. Så är det inte. Det är mer som en sorg över att jag inte fick den uppväxt och barndom jag hade rätt till. Som jag var värd. Idag är min ursprungsfamilj oviktig för mig, jag har byggt upp en ny tillhörighet. För i grunden handlar inte sorgen om ursprung utan om tillhörighet. Stor helger och högtider, sätter tillhörigheten på prov. Det ligger där och skaver i mitt inre, vill gärna trigga fram ångestkänslor och hopplöshetskänslor. Men jag behöver inte falla in i gamla känslor och gamla tankemönster längre. Jag har skapat en ny verklighet åt mig själv, jag behöver inte längre förhålla mig till mitt ursprung. Snart ligger påsken bakom mig, en högtid som brukar locka fram de mest fasansfulla minnen och mina sämsta sidor. I år är det inte så. Jag har omgett mig med vänner, som fyllt alla tomrum i mitt inre. Efter att ha surfat runt på forum som jag är med i och engagerad i, har jag insett hur bra jag har det. Så många får vara ensamma i vardagen, under högtider och födelsedagar. Det är orättvist. Jag har tur, en sådan ensamhet behöver jag aldrig uppleva. Jag har gott om vänner, nära och lagom ytliga, familjära och kära. Jag behöver aldrig fira ensam. Det är jag så tacksam för. Det liv jag har idag och de sammanhang jag tillhör, är så mycket bättre än någonting jag någonsin upplevde, när jag var fast i min ursprungsfamiljs klor. Att jag fick hjälp att ta mig därifrån har räddat mitt liv och nu känner jag verkligen att livet är helt okey. Jag dippar förstås fortfarande ibland, klagar och gnäller högljutt, men då brukar min terapeut och mina vänner, ta ner mig på jorden igen rätt snabbt. Och jag ser att det var förut jag var ensam, ensam med allt hemskt som de gjorde mot mig. Nu är jag aldrig mera ensam. Jag har det bra.

söndag, april 24, 2011

Första skörden

Första skörden från odlingslotten.

lördag, april 23, 2011

En släng av sorg

Edessa, min älskade. Jag saknar dig. Det gör ont i mitt inre ibland, så mycket saknar jag dig. Idag firade jag påsk med goda vänner, du hade säkert gillat dem. Jag saknade dig vid bordet och önskade att ödet hade varit annorlunda, att du fortfarande var en del av mitt liv. Men jag gläds genom tårarna, för jag vet att du har det bra. Du saknar inte mig, för där du är finns ingen sorg och ingen smärta. Jag är stolt över att jag fick vara din mamma. Och en dag, ses vi igen, du och jag. Det är mitt hopp. Älskar dig, hela dig, rakt igenom- alltid!

fredag, april 22, 2011

Påsk 2011


Jag vill önska er alla en riktigt Glad påsk!

torsdag, april 21, 2011

Påskmåltid och socialprövning

Idag har jag varit på min första påskmåltid. Ja, eller det beror på hur man räknar. Det är ju inte så att jag aldrig har ätit påskmat förut, för det har jag ju. Mina vänner i min kyrka, har som tradition att fira påskmåltid som Jesus gjorde på sin tid och som judar i allmänhet håller påskmåltid än idag. Bittra örter, vinbägare, osyrat bröd, tilltugg, varvades med Bibelläsning och lammgryta, middagen avslutades med ytterligare en vinbägare och mer Bibelläsning. Det var speciellt och jag är glad att jag klarade av att vara med. När jag kom hem efter påskmåltiden, kände jag mig vanlig och normal för första gången på länge, jag hade klarat två ute kvällar i rad. För igår var jag på samma ställe och såg den tecknade storfilmen om Mose. Nu är jag visserligen helt slut, dels av alla intryck och människor men också för att kvällarna blev så sena.  Imorgon får jag sova ut och det är ju skönt. Filmtittande och Påskmåltid, i vänners sällskap, är en bra start på påskfirandet.

tisdag, april 19, 2011

Alla borde ha en terapeut i sin soffa.

Jag sitter nedsjunken i min soffa och reflekterar över mitt liv, stora ord och inte helt sanna heller. Jag reflekterar kring den senaste veckan. Det har gått en vecka sedan min terapeut var hemma hos mig och satt i samma soffa, som jag sitter i nu. Hon och jag satt visserligen inte bara i soffan den dagen, utan vi gjorde faktiskt ett riktigt gott terapiarbete också. Effekterna av terapin sitter fortfarande i, jag orkar göra saker och känner mig utvilad. Jag mår bra, vill vara social och pysslig igen. Det fascinerar mig något enormt. Jag har träffat flera kompisar den gångna veckan, varit på bönegrupp, jag har städat, diskat, påskpysslat och gjort kreativa påskkort och skickat iväg dem med snigelposten. Och jag blir inte trött och deppig. Det är hur stort som helst. Jag kan känna glädje på insidan igen och hur bra är inte det på en skal 1-10? Är så tacksam för min terapeut, det jobb hon gör och för att hon satt i min soffa en stund (som Paulina säger). Just nu är mitt liv och vecka väldigt bra helt enkelt.

fredag, april 15, 2011

Dagen efter och jag är inte trött

Igår var det soligt och fint i Stockholm. Jag hade stämt träff med en gammal vän som jag inte hade sett på flera år. Jag gillar vänner och med riktigt bra vänner kan man ta vid där man slutade sist och så var det igår med min vän. Det var väl fyra-fem år sedan vi sågs, men det kändes inte så. Det var naturligt att bara prata på med varandra, som om vi sågs varje dag. Det är roligt med sådan vänskap. Vi var på Junibacken med hennes son som verkligen gillade stället och vi stora gillade sagotåget väldigt mycket. Så mycket att vi fick ett gratis åk av personalen i kassan. Underbart. Vi avrundade dagen med en solig och härlig promenad på Skansen. Det var bara en del vårpigga djur som hade vaknat, sälen låg och solade, räven åt något med lurvig svans, björnarna lunkade på och älgen låg och idisslade. Jag njöt av vänskap, atmosfär, kulturhus, utsikt, sol och vårblommor. En riktigt bra dag helt enkelt. Och idag, dagen efter, är jag inte sjukt trött som jag brukar vara när jag dagen innan har gjort en "heldag" ute i världen. Det är så otroligt häftigt. Om ni inte brukar bli trött av att umgås och göra roliga saker, kan ni säkert inte sätta in er i den känslan, utan tycker nog att jag är en besynnerlig människa. Och kanske är jag det, men jag förstår precis hur häftigt det är att orka göra saker två dagar i rad. Det är ett framsteg i mitt helande. Idag gör jag vårfint ute på min balkong. Längtar efter att plantera nya blommor där, men först skall det skuras och fejas. Och jag orkar faktiskt göra det! I min verklighet och värld är det stort.

torsdag, april 14, 2011

Uppmuntrans kraft är stark

För en tid sedan delade jag en del av min livshistoria, för en grupp blivande präster och pastorer, igår fick jag ett mail i min e-postlåda. Det var från en av dem som jag fick ett mail, mycket uppmuntrade. Jag hade berört en annan människa, jag och mitt liv, känns otroligt stort. Oavsett hur våra liv ser ut kan de beröra någon annan. Det finns en mening med att dela livshistorier med andra, vi behöver bli berörda av varandra.

Jag kommer ihåg en gammal man som jag träffade på Saltsjöbanan en gång när jag just hade flyttat till Stockholm. Han hoppade på vagnen och satte sig bredvid mig. Det var bara vi två i vagnen och han berättade för mig om sitt liv och hur besvärlig hans fruga var. Det var roligt, genuint och trevligt. När tåget vände igen klev hans fru ombord också. Hon var utom sig av oro, för han skulle ju ha väntat vid stationen. Han svarade att det var helt enkelt var för tråkigt och att han hade pratat med en mycket trevlig flicka istället. (Ja, det var på den tiden då jag fortfarande var ganska ung). Sedan fick jag sällskap av dem båda, in till stan och hon berättade sin livshistoria och om hur besvärlig hennes make var. Det var ett möte som sitter kvar i mitt minne. De berörde mig. Dels för att i Stockholm pratar man inte med folk man inte redan känner, märkligt men sant, men också för att de berättade om sig själva om en tid, innan min egen. Det var spännande helt enkelt.

Ett annat möte som jag redan har bloggat om här för länge sedan, var ett möte med en gammal tant som var på väg till sina barnbarn. Vi träffades på tunnelbanan och jag sa hej för hon såg ensam ut. Hon sken upp och berättade för mig om sitt liv, sina barn och att hon var på väg hem till yngsta barnbarnet för att vara barnvakt. Hon visste inte hur hon skulle klara av det, för den lille hade så mycket spring i benen och hon var ju inte ung längre. Det lyste verkligen om henne då hon fick möjlighet att berätta för någon om sina fina barn och barnbarn. Det var trevligt, spännande och jag blev berörd. Dessutom var det nog till stor glädje för henne, att jag fanns där och lyssnade på hennes livsberättelse. Ibland måste man dela med sig av sin egen livsberättelse för att beröra människor och ibland behöver man bara lyssna, för att beröra någon annan. Vi behöver människor som berör oss, vi behöver beröra andra. Vår historia kan förändra verkligheten för andra. 

onsdag, april 13, 2011

KBT-TÄNK

KBT – kognitiv beteendeterapi

Växa med KBTKBT står för kognitiv beteendeterapi och är en psykoterapeutisk behandlingsmetod som har sina rötter i både kognitiv terapi och beteendeterapi.
KBT bygger på modern forskning och är idag den terapiinriktning som har bäst vetenskapligt stöd vad gäller effektiva metoder för rad olika problemområden och diagnoser.
KBT utvecklades ursprungligen som en effektiv behandling av depression och ångest men har idag expanderat till att vara en effektivt verktyg vid förändrings- och utvecklingsarbete i de flesta sammanhang.

Jag har fått i uppdrag (egentligen från två håll) att KBT-tänka lite i vardagen för att förändra mitt liv. Igår hade jag terapi hemma i min egen trygga soffa och jag vet inte om det var terapin enbart som hjälpte mig att må bättre eller om KBT-tänk och jag klickar något alldeles förskräckligt bra. För idag är jag glad och inte alls deppig, igår såg det inte ut så och inte i förrgår heller eller för två veckor sedan. Jag fick i uppdrag att skriva fem lappar med positiva budskap om mig själv, om vad jag har och vad jag förmår. Jag fuskade lite och skrev tolv lappar. Jag är helt enkelt väldigt bra och duktig, jag har en massa grejer och jag förmår massa olika saker. Min terapeut tycker att jag skall tapetsera mitt hem med dessa lappar, men ger inte det ett lite egotrippat intryck? Hon hävdar att det knappt kommer att märkas och hon brukar ha rätt, det är ingen idé att argumentera mot det. Så jag har inget annat val än att testa och se. Jag har ju trots allt 62 kvm att sprida ut lapparna på och några skall vara på hemliga osynliga platser. Hittills har det bara varit roligt, det är ju uppmuntrande att skriva massa lappar om hur duktig man är och hur mycket man förmår och hur framgångsrikt man kan spara pengar. Nää, det har varit väldigt ångestladdat att utmana gamla tankemönster och att se bortom min ursprungsfamiljs syn på mig och deras felaktiga värderingar. Mådde rätt dåligt igår när jag pressade fram ord till lapparna, men idag känner jag faktiskt kraften i lapparna. Sanningen om vem jag är, vad jag har och vad jag kan, gör mig starkare, gladare och betydligt mindre deppig och rädd. Så jag rekommenderar att tapetsera lägenheten med  KBT lappar till alla som lever omgiven av kompakt mörker och dålig självkänsla. Tankarna om hur vi ser på oss själva och vad vi kan, påverkar insidan. Motvilligt erkänner jag det och hör i samma sekund min terapeuts välkända och lite retfulla röst i mitt huvud: " Vad var det jag sa?"

måndag, april 11, 2011

Det börjar spira i odlingslotten

Det är roligt med våren. Växterna i min odlingslott börjar så smått att spira. Har hållit årets första odlingsundervisning för barnen på gården. Har berättat om kompost och växternas kretslopp, att man inte kan plantera de gamla morötterna igen utan att man måste så morötter med frön. (Vet dock inte om jag lyckades förklara varför man inte kan plantera morötter när man kan det med potatis på ett begripligt sätt). Barnen tyckte i alla fall att jag verkligen måste börja sköta om min odlingslott nu för det är ju visset dära. Och håller det fina vädret i sig kan jag faktiskt tänka mig lite trädgårdsarbete i helgen.  

söndag, april 10, 2011

Det är vår i luften

Idag har jag varit på promenad i förorten där jag bor för att leta efter våren. Solen och värmen fanns där, men det var spännande att se om blåsipporna hade slagit ut i blom. Och det hade de. Jag gillar den tidiga våren, då allt grönt spirar och växer men innan allt blir så där olidligt varmt. Det blev en härlig vårpromenad i den värmande solen och jag gladde mig åt blåsipporna som i vår backen stod.

söndag, april 03, 2011

Gör din egen blomsteräng

http://www.procreo.jp/labo/flower_garden.swf
Varje år brukar jag få ett vår mail, från min terapeut. Och just idag, när hela dagen har varit rätt jobbig och deprimerande, damp vår mailet ner. Jag älskar det mailet, det får mig alltid på bra humör. Klicka på länken du med, jag gör det ofta. Klicka dig sedan fram med musen över sidan, du kan också hålla nere musknappen och röra den över den svarta sidan. Låt dig överraskas och njut.