torsdag, december 27, 2012

Mellandagsrea

Det var fler än jag som tänkte tanken att besöka mellandagsrean idag. Triumph hade utförsäljning, 70% på ordinarie pris. Köpte såklart en massa billiga underkläder och sport BH (eftersom jag misslyckades med den där träningen jag skulle göra regelbundet under 2012, tänkte jag satsa på nästa års träning i stället). Sedan inhandlade jag massa strumpor och fyllde på garderobens skrala utbud. En trevlig klänning och ett par jeans har också inhandlats. Och nästan allt betalades av en annan än mig. Det är den bästa sortens shopping tycker jag!

lördag, december 22, 2012

Glögg event i Hudding

Idag har jag varit på Glögg event i Huddinge och det var precis så fantastiskt som det låter. Tog en paus i julstressandet och åkte iväg in i skogen, till min kollegas fina hem. Hon städade för fullt, inte för att jag tyckte att det behövdes, men så är jag ju van med mitt eget hem och har det som referenspunkt förstås. Det var fantastiskt roligt att få spendera privat tid med min fina kollega och avnjuta nyvärmd glögg med saffransskorpor till.
Mina nygräddade saffransskorpor
Det godaste jag har ätit på väldigt länge, såg till att få recept såklart och planerar att snarast baka några till mig själv. Det bjöds också på pepparkaks- och apelsincheescake, den var också en smakupplevelse av det bättre slaget. Efter ett tag kom två vänner till min kollega och ja, vad kan jag säga? Jag har nästan aldrig skrattat så mycket i mitt liv. Fantastiskt trevligt och otroligt roligt. Vilken dag! I morgon fyller min kollega år, så jag hade med mig en present som jag har gjort speciellt för henne. Jag tror den kommer att passa henne fint.

fredag, december 21, 2012

Jag tjänade 350 kr idag

Jag tjänade 350 kr idag på att min psykiatriker var mer än 30 minuter sen. Hade marginalen på min sida, ty han var 33 minuter sen. Efter viss diskussion med receptionisten fick jag mina pengar tillbaka, hon kände inte till sjukvårdens egna regler och ville stryka stämpeln i stämpelkortet. Men det gick jag inte på, för jag kan reglerna och efter att ha citerat informationsplanschen i väntrummet fick jag mina pengar och mitt stämpelkort förblev ifyllt. Innan jag åkte till psyk bakade jag min terapeuts goda saffransbullar och gav en påse till min psykiatriker också. Tänkte att han behövde lite uppmuntran efter en lång arbetsdag, jag är ju trots allt hans sista patient innan julledigheten. I övrigt hade vi som vanligt en trevlig stund, fick beröm för att jag sagt upp mig och för att jag värderat mig högt! Det var kul.

Pengarna som jag tjänade idag har jag inte kvar, jag köpte ett par turkosa jeans, ett par Ecco skor och en lila tunika för pengarna (och några kronor till, om jag skall vara helt ärlig). Sedan fikade jag lite kvällsmat i Gallerian, det var mycket trevligt och  köpte julklapp till lillsyrran förstås. Är ganska nöjd med dagen faktiskt, nu skall köttbullarna rullas och stekas, sedan är jag faktiskt nästan ikapp julen. Bara knäck och julgodis kvar nu...

torsdag, december 20, 2012

Julstress även i år.

Känner julstress i år igen, inte för att jag vanligtvis stressar så hysteriskt mycket, utan snarare för att jag väntar för länge med saker och ting. Som i år, då jag har köttbullar som skall rullas och stekas kvar att göra, knäck och julgodis som skall kokas, julgardiner som skall upp och julklappar som skall köpas och slås in. Nu tänker du säkert att jag har gott om tid på mig att hinna allt det där, för det är ju fyra dagar kvar till julafton. Och så är det ju, det är bara det att jag är sjuk. För tredje året i rad. Lagom till jul. Suck! Jag får sätta mitt hopp till timmarna som lördagen erbjuder, då får jag börja pricka av listan, jag borde ha piggnat till lite vid det laget...

söndag, december 16, 2012

Pepparkaksbak i goda vänners sällskap!

Pepparkakor 2012

lördag, december 15, 2012

Ett nytt steg i livet

Den 10 december, sa jag upp mig från mitt jobb. Det har jag aldrig gjort förut, det känns omtumlande och väldigt bra på samma gång. Det är ett beslut som har mognat fram sedan en tid tillbaka och jag är glad för att jag har tagit det här steget, för jag tror att det är det bästa för mig. Och i förlängningen också det som är bäst för min arbetsplats.

När jag började på mitt jobb var jag en ganska skör människa. Jag kom dit efter en långtidssjukskrivning och med mig hade jag en ryggsäck med massa negativa erfarenheter, misslyckanden och trauman från min uppväxt, men min nya arbetsplats välkomnade mig som en av dem och jag växte som människa och som pedagog.

Jag har haft förmånen att arbeta i fantastiska arbetslag under min tid på förskolan, det har format mig till den pedagog jag är idag. Några har jag jobbat närmare med och andra har jag bara flyktigt pratat med i korridorer, fikarum och i reflektionsgrupper. Mina kollegor har berört mitt liv, var och en, på olika sätt. Jag har fantastiskt många pedagoger på min förskola, som jag ser upp till och beundrar, som jag har lärt mig nya saker av, varje dag, i varje möte och i varje reflektion. Jag har erövrat med deras hjälp en barnsyn, ett förhållningssätt till material och miljö på ett sätt som jag aldrig ens kunde drömma om att jag skulle erövra och bli skicklig i. Jag har börjat närma mig en förståelse för pedagogisk dokumentation och hur det redskapet kan berika och fördjupa verksamheten, tack vare att jag har fått vara med och driva spännande projekt tillsammans med några av mina kollegor. Och jag hoppas att jag också har bidragit till att berika och utveckla dem och verksamheten på min förskola, att jag inte bara har varit en parasit som har tagit emot och utvecklats på andras bekostnad.

När jag lämnar min förskola, så är jag inte längre samma person som jag var när jag kom. Min ryggsäck är inte bara fylld med negativa erfarenheter, misslyckanden och trauman längre. Den är fylld av skatter och juveler, relationer, möten och erfarenheter från min tid på förskolan. Min förskola är en arbetsplats som jag är stolt över. Jag är glad över den utveckling vi är mitt uppe i och den utveckling vi redan har lagt bakom oss. Det kommer att ske många spännande saker på min förskola framöver, det är jag helt övertygad om. För vi har en engagerad och drivande chef, en pedagogisk utvecklande resurs i vår pedagogista, resursstarka och entusiastiska pedagoger och helt fantastiska barn, framtiden för min förskola är ljus.

Jag kommer att sakna många, både barn och kollegor, samtidigt som jag ser fram emot de nya utmaningarna som min nya arbetsplats kommer att erbjuda mig. Det är både sorgligt och roligt på samma gång, en mycket märklig känsla. Jag kommer ofta att tänka tillbaka på min tid här på förskolan och så kommer jag säga på mitt nya jobb: ”att på min förra förskola, så gjorde vi så här, där tänkte vi så här…” För vi gör så otroligt bra saker här och vi tänker så himla rätt i pedagogiska frågor och utvecklingsmål.

Min tid på min gamla förskola har format mig som pedagog, jag kommer alltid att vara tacksam för det och förvalta den gåvan i mina framtida jobb. Jag önskar min gamla förskola allt gott och lycka till i framtiden och jag hoppas att tiden på min nya förskola skall vara lika lyckosam.

torsdag, november 29, 2012

När kaninen dör ska jag köpa en frysbox till hallen

Kände idag, när jag försökte proppa in festmaten till på lördag i min lilla frys, att det skulle vara rätt praktiskt med en frysbox i hallen som min vän Tant Gerd har. Avundas henne lite. Jag har mer att göra inför festen än vad som faktiskt kommer att kunna vara möjligt att få till. Så jag måste prioritera och strunta i vissa saker helt enkelt och vara vaken länge på nätterna. Det är planen, så nu är det slut bloggat tills på lördag.

onsdag, november 28, 2012

Jag tisslar och tassar i mörkret

Jag tisslar och tasslar och har hemligheter för mig. Det är det bästa med jultiden, att man får tissla och tassa och ha hemligheter. 

söndag, november 25, 2012

Dagen idag

Det verkar som om jag har svårt att planera mina dagar, ingen dag blir riktigt som jag vill. Det är inte så att jag är alltigenom missnöjd, det är bara det att jag inte hinner med allt jag vill. Istället för att ligga steget före, ligger jag konstant två steg efter. Vet inte alltid om det är dåligt, kanske vill jag en massa onödiga saker? Fast i det stora hela, känns det som om jag jagar efter ett liv som jag vill ha, men aldrig hinner ikapp. Varför blir det så hela tiden? Antar att det har med min uppväxt att göra, man kan nämligen skylla det mesta på saker som hände i barndomen. Min källa är ganska djup att ösa ursäkter från, det var mycket som var fel med min uppväxt och som format mig till den jag är idag, med mina styrkor, svagheter och brister. Kanske kommer min känsla av att jaga livet ur att jag ständigt var tvungen och ligga steget före min ursprungsfamilj och försöka parera deras ondska innan det drabbade mig? Kanske kommer det ur ångesten över att jag aldrig lyckades fullt ut läsa av och undkomma nästa onda gärning? Jag vet inte, kan bara spekulera som i många andra frågor som rör mig som person och mitt eget värde som människa. Dagens "vilja-hinna-med-lista" innan det blir mörkt, hinner jag inte ens påbörja. Det få bli en annan gång och mitt jagande efter att få tiden att räcka till för allt jag vill hinna med, fortsätter i samma hjulspår.

torsdag, november 22, 2012

Jag måste lära mig hitta hem

Har lett min chef på villovägar igen, undrar om det påverkar min lön?

måndag, november 19, 2012

Jag har fått en gåva utöver det vanliga.

Jag har fått en dyrbar gåva, inte av guld eller silver, utan av det ädlare slaget. En gammal vän, eller kanske skall jag uttrycka mig annorlunda, en vän från förr har hört av sig. Vi är jämngamla +/- 1 år skiljer det bara, så när jag skrev gammal vän, stämde det inte med verkligheten. Han är en länk i mitt växande som människa. Han stöttade mig när jag var som värst dysfunktionell som tonåring, jag vet inte hur många timmar vi har spenderat i telefon, åtskilliga och jag mins att mina parenteser ständigt diskuterade telefonräkningarna med mig under dessa år. Han är en vän från Kyrkans Ungdomstiden, en intensiv period av mitt liv. Han hörde av sig här om dagen via Linkedln, det var väldigt roligt. Jag har aldrig riktigt gillat Linkedln innan. Råkade bara klicka ja på en förfrågan för länge sedan, men jag har inte riktigt förstått vitsen med det. Fast nu nu gillar jag det mycket mer och känner mig tacksam för att jag i ett svagt ögonblick tackade ja till den där inbjudan för länge sedan! För min vän är nämligen en vän av det godare slaget och jag har funderat mycket på hur det har gått för honom sedan vi tappade kontakten med varandra. Och genom honom fick jag också tillbaka ytterligare en vän från förr. Två gåvor på kort tid. Känner mig privilegierad. Vi kommer troligtvis aldrig mer att ses i riktiga livet, men det är roligt att ha återförenats i syberrymden i alla fall. 

lördag, november 17, 2012

Slöjdklubb på Familjeäventyret

Idag hade jag slöjdklubb i kyrkan, fantastiskt roligt att få slöjda med barn igen. Kreativiteten flödade. På dagens program hade jag förberett: återvinningsslöjd, en ljusstake av läskburkar och sedan en station för att måla ljus med vaxfärg. Barnen fick måla julgransljus och ett lite tjockare ljus. Det gick väldigt bra, jag och barnen hade roligt tillsammans. 

måndag, november 12, 2012

Sista dagen=Shoppingdagen

Innan jag började min shoppingdag fanns det faktiskt två saker jag ville hinna med. Två besök, i två olika kyrkor, Tempelplatsens kyrka och Fridens kapell. Tempelplatsens kyrka är insprängdi berget och är en av de populäraste sevärdheterna i Helsingfors. Kyrkan invigdes 1969 är ritad av arkitekterna Timo och Tuomo Suomalainen. Fridens kapell är också intressant att besöka och ligger på Narinkens torg i Kampen, mitt i stadens jäkt, finns ett kapell som fungerar som en plats både för stilla stunder och samtal. I kapellet i Kampen ordnas det inte gudstjänster eller församlingsförrättningar, utan enkla tillställningar som kan sporra människorna att stilla sig. Kapellet blev färdigt på våren 2012 och det har ritats av arkitektbyrån K2S Oy. Huvudplanerare är arkitekt Mikko Summanen.
Sen shoppade jag resten av dagen, åt god mat på Fazer cafe (räksmörgås) och fikade efterrätten på anrika Engla (chokladkaka och te). Fönstershoppade dock mest i övrigt, det var faktiskt bara på Muminshoppen (Muminpepparkaksformar)och mataffären(te och finskt godis)som jag handlade något. Nej, jag köpte en julgranskula på Stockmann också och Finrexin på Apoteket, det höll jag på att glömma. Sedan tog jag dyra Finnairs flygbuss till flygplatsen, för tidtabellen för lokaltrafiken var väldigt svår att läsa. Var på flygplatsen i väldigt god tid och kunde se en film innan det var dags att borda planet och åka hem. Men lite kaos hann jag med också, som att jag glömde min väska i securita området (jag kom dock ganska snabbt på att jag inte hade väskan med mig) Sedan kom jag på alldeles försen,t att jag borde köpa något att äta. Men allt gick trots allt bra, väskan låg kvar och väntade på mig, jag fick med mig mat att äta på planet, jag kom med planet och resan hem gick bra.

söndag, november 11, 2012

Andreas kyrkan i Helsingfors

På väg till kyrkan försökte jag ta lite kort på vyer i Helsingfors, för jag hade ganska gott om tid. Men kameran bara gnällde och vägrade ta några kort alls. Men om jag tog ett kort rakt ner i backen och sedan på vyn, så gick det att ta ett kort. Och efter ett tag, då jag kom på att jag kunde bära kameran innanför jackan, så gick fotograferandet mycket bättre. Men så fort kameran blev kall strejkade den. Kom fram till Andreas kyrkan en halvtimme innan gudstjänsten började, det var typ jag och lovsångsteamet där. Lite pinsamt att vara så tidig, men det var alltför kallt och blåsigt ute för att spatsera runt och fördriva tiden utomhus. Så jag satte mig ner, lagom långt fram och i mitten (för där hade bänken en pinne i ryggen och mycket bekvämare än platserna utan). Det var en trevlig gudstjänst och jag uppskattade mingelfikat innan gudstjänsten började (var även mingelfika efter gudstjänsten). Det är aldrig fel med en gratis sekond breakfast och en gratis brunch, som jag brukar säga. Det var fantastisk lovsång i gudstjänsten och en helt okey predikan. Efteråt blev jag medbjuden på kyrklunch med några från församlingen. Det kändes väldigt fint att de tog emot mig så självklart in i deras gemenskap och inkluderade mig fast jag bara var en tillfällig gäst. Vi gick till en Italiensk restaurang (igen) med en bra lekhörna för barnen, det var egentligen det styrande kriteriet som man bestämde restaurang utifrån. Åt oxytterfilé med potatis och ortens grönsaker och en varm chokladkaka till efterrätt med grädde. Fantastiskt gott var det! Men har jag någon bild på detta? Nix, pix, kameran hade blivit så kall att batteriet hade laddat ur. Det var så trevligt på restaurangen, tillsammans med dessa människor, att jag blev sittandes där till klockan 17.00 och missade därmed Design museet och National museet som jag hade tänkt titta på efter kyrkan. Men vad kan man göra när man träffar på så trevliga människor (som dessutom pratar som Mumintroll allihopa). Tog farväl av mina nya vänner och gick på biblioteket en stund, gratis Internet liksom. Vilket fint bibliotek de har, skulle kunna tänka mig att flytta till Helsingfors bara för att kunna hänga där. Klockan 20.40 gick jag på bio igen, såg filmen Loopers. Inte min typ av film, den var liksom lite för slafsig. 2 timmar av ihjälskjutande av människor med avsågade hagelgevär på nära håll, där självmordet på slutet var filmens höjdpunkt. Nä, se den inte...Irrade väldigt mycket omkring på vägen hem, det gick sämre än kvällen innan märkligt nog. Men till sist kom jag i alla fall hem och kunde krypa ner i sängen och somna gott.

lördag, november 10, 2012

Lördag 10 november

Födelsedag för min fysiska kropp. Gick ganska obemärkt förbi, fast jag blev glad av grattis hälsning på Facebook från min trogna vän. Firade dagen med att köpa mig en Marimekko klänning. Det känner jag mig stolt över, drar in mycket vuxenpoäng med det köpet känner jag. Det fanns mycket jag ville ha i den butiken, men jag fastnade för den svarta ärmlösa klänningen, med grått mönster och färgglada fickor i lodrät rad. Så den fick slinka ner i shoppingbagen. I övrigt spenderades dagen med att titta på kyrkor, gå på museum, äta gott och se Skyfall på bio.

Kiasma- Moderna museet i Helsingfors är värt att besöka. Jag gillar modern kost, just för att den återspeglar och gör extrema avtryck i samtiden/nutiden. Och själva byggnaden i sig är otroligt estetiskt tilltalande. Älskar arkitekturen, vinklarna, ljuset och perspektiven, miljön på museet är så vacker! Efter museet begav jag mig till Turistinformationen för att ta reda på vart Andreas kyrkan låg någonstans. Min kära pastor tyckte ju att jag skulle fira gudstjänst med dem på söndagen. Det slutade med att jag fick instruera Turistinformationen om att det fanns en kyrka som hette Andreas kyrkan och verkligen stå på mig med att jag inte ville till stenkyrkan. De svarade att Andreas kyrkan inte var en av deras sevärdheter, varpå jag kontrade med att det var en av deras besöksvärda församlingar. Till sist hittade de dock kyrkan via Internet och den låg bara tre tvärgator bort. Men någon tid för firandet av gudstjänsten hittade de inte, så jag tog en promenad till kyrkans anslagstavla och titta efter själv. Efter det var det dags för att äta, hittade en mysig Italiensk restaurang igen! Vad kan man säga jag gillar italiensk mat. Sedan gick jag på marknaden i hamnen och köpte ett par yllesockor av en tant som precis stickade färdigt sockorna. Avslutade kvällen med att gå på bio, Skyfall, en bondfilm är ju aldrig fel att se. Fick ringa till Paula för att förstå mig på biobiljetten som var helt obegriplig, allt stod på finska. I bland är det praktiskt med en tvåspråkig terapeut!Efter filmen gick jag tillbaka till vandrarhemmet, tog en längre väg hem eftersom jag virrade lite innan jag hittade rätt och sedan somnade jag  gott i min säng på vandrarhemmet!

fredag, november 09, 2012

Helsingfors, dag 1 av 4

Det blev stressigt på Arlanda och jag höll på att missa mitt flyg. Jag var där i god tid 1,5 timmar innan avgång och allt gick bra i incheckningen, men efter en stund upptäckte jag att jag hade glömt mobilen i securitas området. Så jag sprang tillbaka dit och de hade hittat min mobil men hunnit låsa in den på kontoret och det tog 20 minuter innan han kom tillbaka med mobilen. Och så kom jag på att det vore bra om jag köpte något att äta och jag hade god tid på mig, trodde jag, men jag måste ha kollat fel på klockan för plötsligt hör jag att min gate stänger. Så lite panikartat sprang jag mot gaten och hann precis innan de släckte ner inchekningen. Vad läskigt det var, men väl ombord på planet så fick jag god tid på mig för att varva ner eftersom tankningen av planet blev försenat med 30 minuter. Själva flygresan gick fort och väl framme på flygplatsen i Helsingfors så hittade jag turistinformationen snabbt och kunde köpa dagbiljett till lokaltrafiken. Buss 615 tog mig hela vägen in till Helsingfors, där jag bytte färdmedel till trevliga spårvagn nr 4 som tog mig till mitt vandrarhem (jag chansade rätt på riktningen).Gick av på stationen Vyökatu och promenerade ner till Euorhostel. Mitt rum låg på våning 2, rum 209, säng 1 A. Där skulle jag bo i tre nätter. Jag delade rum med en kinesiska som tillbringade sin vecka i Helsingfors med att surfa på Internet, hon lämnade aldrig rummet i stort sett. När jag frågade henne vad hon hade sett av Helsingfors så sa hon att hon hade åkt hit direkt från flygplatsen och bara sett det som flygbussen och spårvagnen körde förbi. Så kan man också turista i en ny stad, men jag var där för att se och uppleva Helsingfors.
Första dagen åkte jag mycket spårvagn, eftersom jag hade dagbiljett och såg därför mycket av Helsingfors. Men efter en stunds sightseeing, åkte jag ut till Sea Life och tittade på akvariefiskar i stor skala. Det var lite trevligt och fram för allt var det inomhus, det var nämligen en väldigt kall och blåsig första dag. Efter akvariet åkte jag tillbaka till vandrarhemmet och åt kvällsmat, såg en film och somnade gott.

torsdag, november 08, 2012

Jag skall ut i världen och se mig om

Jag jagar tiden och försöker få den att räcka till, jag ligger efter som vanligt. Jag har massor att göra ikväll om jag skall vara redo för min resa i morgon. Min mini-semester i november rusket går inte till en söderhavs ö som min själ suktar efter, utan till Helsingfors. En stad jag länge velat besöka, mest för dess Moderna museum och en rad olika kyrkor jag har spanat på. Design museet vill jag inte missa liksom deras National museum och sedan vill jag titta på finsk design i butiker och shoppa loss på finska apoteket (har den bästa förkylnings medicinen på marknaden, fast i Frankrike innehåller näs sprayet morfin...) Ser fram emot resan, men nu måste jag skynda min in i köket och diska så jag inte missar flyget i morgonbitti. Har en viss tendens att fastna här vid datorn hela kvällen om jag inte bestämt sätter punkt och det gör jag nu.

onsdag, oktober 31, 2012

Jag kapitulerade idag

Efter ytterligare en natts magsmärtor, så kapitulerade jag i min tapperhet och begav mig till vårdcentralen. Fick efter en stunds undersökning en äckel-päckel medicin av doktorn (som sköterskan sa var svår att behålla i magen och att det var vanligt att man kräktes upp den) mycket uppmuntrande. Och den var verkligen svår att behålla i magen, men man blev coolt bedövad i hela munnen. Och när jag kom hem åt jag en hel barnmatsburk med extra ris (och salt, de stackars bebisarna får ju äta jätteäcklig och smaklös mat) plus en mandarin. Helt utan magvärk. Känner att jag är på väg att bli botad! I morgon planerar jag att återvända till jobbet! Hurra, men jag missar Halloweenfirandet idag och det är ju synd, fast jag får väl läsa om spöket Laban på egen hand. Funderar på om barnen inte skall få måla av stilleben i morgon, kanske pumpor passar bra?

måndag, oktober 29, 2012

Det blev inte som jag hade tänkt

HöstSmajl, ett barnläger i Stockholm, gick av stapeln i helgen som var. Jag var med som ledare och såg fram emot det jättemycket. Cirka 60 barn skulle det vara och ganska okey med ledare. Jag blev tillfrågad att vara med och hålla slöjdklubb med barnen som valde det som intressegrupp. Jag hade för berett två olika sorters ljuslyktor, en som man broderade pärlor på och en som man gjorde i ståltråd och pärlor. Stressade mycket för att hinna med allt och kom cirka en timme sent, missade bara ledarsamlingen så det gjorde inte så mycket. Jag kom samtidigt som barnen helt enkelt.  Mådde lite illa men trodde det berodde på panikångesten jag fick av allt folk vid T-centralen och antog att det skulle bli bättre när jag åt lite kvällsmat som var nästa punkt på programmet. Det blev i alla fall inte värre. Kvällssamlingen började och kvällen avslutades med kvällsfika och snacks. Sedan handlade kvällen om att få alla barn att somna vilket tog sin lilla tid. 22.30 var det ledarsamling som också gick bra. Packade upp lite grejer i lokalen men kände mig för trött liksom, så jag gick och la mig. Klockan 02.00 fick jag ge upp lägret och ringa min pastor och be honom hämta upp mig och skjutsa mig hem, jag hade kräkts. Magsjukans första timme hade påbörjats. Innan han hann fram till kyrkan hade jag redan kräkts fyra gånger. Så jag fick vackert väcka en annan ledare 02.30 och tala om att jag var tvungen att åka hem och att jag skulle maila instruktioner på mina slöjdövningar så att de kunde köra slöjd i alla fall på förmiddagen. Det blev alltså inte som jag hade tänkt. Jag fick vara hemma och vara jättesjuk och andra fick ha roligt och slöjda med barnen. Med det viktigaste var ju att barnen fick ha roligt, fast jag hade velat dela det roliga tillsammans med dem. Men det var klokt av mig att åka hem eftersom jag kräktes hela lördagen och flera gånger på söndagen, dessutom hade jag feber och väldigt ont i magen. Jag hoppas att jag inte smittade ner någon på lägret, för den här varianten av magsjuka var inte kul på något sätt. Nu är det måndag morgon och jag kan fortfarande inte äta normalt, blir illamående av en rostad smörgås och en halv kopp te. Misströstar lite och funderar uppgivet vad jag skall göra för att bli frisk?! Men som mina kloka vänner säger så är det sällan unga människor, som i övrigt är helt friska, dör av magsjuka. Så jag lär komma levande ur detta tillstånd. Det är tur att jag har ett stort DVD utbud i min bokhylla som kan roa mig.

tisdag, oktober 23, 2012

Ny dag, nya möjligheter

Jag har ju bästa jobbet i världen. Varje dag erbjuder mig nya utmaningar, nya möten, nya samtal. Just nu har jag en drömtjänst, jag undrar när bubblan spricker och jag inte längre får ha kvar tjänsten. Det finns de som knorrar, deras röster har inte tagit form än, men de är på gång. De finns i luften.

Men idag har jag skapat med tolv stycken barn, i olika aktiviteter och kombinationer av barn. En mycket kreativ dag och jag har fått lyssna till fantastiska sagor kring lerberget och vid staffliet har barnen målat racerbåtar och Blixten McQuen som åker supersnabbt på gräset. Det blir så fina stunder, jag önskar att alla barn fick sådana stunder, i alla vrår på min förskola. Lyxigt? Ja, det är det!

måndag, oktober 22, 2012

Det krävs inte mycket för att bli en hjälte på Facebook

Sexuella övergrepp är ofta en stor Hemlighet som man bär själv, inuti i själen. Idag har jag talat om Hemligheten, om de sexuella övergrepp jag har utsatts för, den här gången till en grupp blivande präster och pastorer. När jag reflekterar kring dagen tänker jag på vilken makt ord har i kampen för överlevnad och helande. Så länge man håller Hemligheten inom sig själv, är man oförmögen att helas. Det är först när man vågar sätta ord på upplevelserna som man kan ta sig vidare.

På Facebook idag har vänner skrivit att jag är en hjälte för att jag idag har satt ord på min historia. Det är lätt att bli hjälte på Facebook. Själv känner jag att de sanna hjältarna är alla de som vågat lyssna till min berättelse och ta den till sig, alla personer som stått kvar och varit mina vänner när jag mådde som sämst, som pallat med att finnas vid min sida när jag befunnit mig i dödsskuggans dal och i dödsångestens mörka träsk. De är hjältarna! Jag behövde många sådana hjältar för att överleva min barndom och uppväxt med två förövare till föräldrar, som sålde min kropp till vidriga människor under stora delar av mitt liv.

Mina hjältar har sett olika ut genom åren, de har varit olika, tjejer och killar, till och med en speciell katt, ja faktiskt en vildsint kanin också. Det de har gemensamt är att de har varit med mig på min resa mot helande och växande som människa. Att de har vågat stå kvar, vågat lyssna, vågat beröra mig, vågat vara hjältar i mitt liv. Känner på mig att en del blir uppröra, för att jag lägger hjältestatusen på andra än på mig själv. Det provocerar säkert till viss del! Det är bara det att jag känner mig inte som en hjälte, kanske beror det på att jag inte gör något märkvärdigt. Jag har bara hittat orden som drar fram Hemligheten i ljuset och sedan gått vidare med mitt liv. Visst kan det vara hjälteaktigt att dela sin livshistoria, samtidigt känner jag att sanna hjältar är osjälviska i sitt hjälteskapsutövande och det är inte jag. Jag berättar min livshistoria för att jag vill påverka andra människor med mina ord. Jag vill att de kliver fram och blir hjältar i någons liv, att de gör skillnad för någon som behöver hjälp, att de vågar stanna kvar och lyssna, att de lär sig bemöta människor med respekt och värme. Därför talar jag ut orden som släpper min livshistoria fri! Men det är klart man kan definiera hjältemod utifrån andra vinklar också. Självklart krävs det mod för att konfrontera sitt förflutna, att hitta orden som drar fram Hemligheten i ljuset så alla kan se den. Alla som vågar göra det är naturligtvis hjältar. Det kräver stort mod att lämna tillbaka skammen och skulden till förövarna, det krävs stort mod att återerövra sitt liv, att gå vidare och helas som människa, alla som gör det är naturligtvis hjältar. Jag med.

Slog föreläsningen hål på några myter om sexuella övergrepp? Jag hoppas det! Fick sexuella övergrepp ett ansikte? Jag hoppas det! Bidrog min berättelse till att nya hjältar började formas? Jag hoppas det! Lyckades jag beröra människor med mina ord? Det vet jag att jag gjorde, för det sa de till mig!

På väg till Uppsala

Sitter i soffan och förbereder mig inför en ny dag. Idag skall jag till Johannelunds Teolgiska Högskola och berätta om mitt liv och lyssna till min fantastiska terapeut, tillsammans hoppas jag att vi skall slå hål på några myter om sexuella övergrepp. 

fredag, oktober 19, 2012

Äntligen är Verkstaden invigd med pompa och ståt!

Efter månader av slit, har jag äntligen lyckats få ordning i Verkstaden. I alla fall så pass ordning att jag kan ta in barn i lokalen och påbörja min tjänst på riktigt. Det känns spännande. Samtidigt kommer det inte att vara helt lätt att forma den här nya verksamheten, det finns väldigt mycket som lockar barnen och pockar på deras uppmärksamhet. Introduktionsperioden är viktig att få till bra och det är inte helt enkelt.

Verkstaden invigdes under högtidliga former med inbjudna gäster. Fina gåvor delades ut, band klipptes, ögon tindrade, popcorn snacks delades ut, bubbeldricka dracks och discodans fyllde samlingsrummet. Det var inga barn (eller pedagoger) som slogs och det var heller inga som grät, det andas ju succé. En väldigt lyckad invigningsfest om jag får säga det själv!

tisdag, oktober 16, 2012

Försöker hinna ikapp

Jag gör mitt bästa för att komma ikapp mitt liv och mina åtaganden. Men de flesta klagar på mig i alla fall, trots att jag gör mitt bästa. Känner hur tröttheten gräver sig ner i kropp, sinne och själ. Livsgnistan är inte på topp precis, men snart är det helg. Det är hoppfullt! Fast först skall föräldramöte avklaras, liksom invigningsfest av Verkstaden på jobbet. Det borde kännas roligt, men nej det gör det inte. Mest jobbigt, det hänger så mycket på mig att fixa allt och jag känner att jag inte räcker till. Jag hinner inte med allt som alla förväntar sig. Och frågan är om det är något som jag behöver bry mig om? Kanske borde jag också sänka min arbetsmoral och ha lägre mål för min arbetsinsats? Kanske blir jag lyckligare då?

tisdag, oktober 09, 2012

Sökte bekräftelse idag

Som sagt, jag sökte bekräftelse idag på något jag redan visste och fick det väntade svaret. Det gjorde mig hoppfull och glad.

söndag, oktober 07, 2012

Jag har sett mig om i världen med hjälp av Google

Idag har det varit en helt vanlig dag i mitt liv, ganska händelselös med andra ord. Mycket som jag borde ha gjort har fått stå tillbaka för saker jag inte nödvändigtvis borde ha ägnat min tid åt. Men gjort är gjort och dagen närmar sig sitt slut. Jag har i alla fall sett mig om i världen med hjälp av Google.
Jag vill åka till Cook Island, men det kostar just nu för mycket pengar. Så jag beställde en resa till Helsingfors istället, billig resa och boende, mycket stort kulturutbud, tjärtabletter, Muminte, Marimekko, fantastiska konstmuseer och vackra kyrkor. Om man får allt det för 660 kr, vem vill då till en tropisk ö en grå november helg? Okey, mitt hjärta suktar efter det där korallgröna havet, de vita stränderna och palmerna. Det hade suttit fint med ett fett bankkonto, men verkligheten ser lite annorlunda ut och jag drömmer ju om Sardinien när jag fyller 40. Så i det perspektivet så duger Helsingfors bra som resmål den här gången. Jag ser faktiskt fram emot min fredag till måndag resa till Helsingfors. Jag har velat åka dit ända sedan Rysslandsresan 2005, då Friidrotts-VM stoppade resplanerna. Den gången var allt boende fullbokat och vi tvingades resa hem via Åbo. Fast nu skall jag alltså få åka dit, spännande! Jag kommer att bo på vandrarhem i hamnen, därifrån kan man åka spårvagn eller promenera 15 minuter in till centrum (det tar nog en halvtimme för mig för jag brukar alltid gå vilse lite innan jag kommer fram. Och det går alltid bättre från stället in till centrum än tvärt om).

Misstänker dock att väderleken inte är tropisk som på Cook Island, det är nog troligtvis lite kallare än i staden där jag bor. Men det skall nog gå bra, ty jag köpte både täckbyxor och vinterjacka förra året, så jag är väldigt bra utrustad för att tackla nordiskt väder. Men det vore ju trevligt om det inte regnar varje dag, som november månad har en tendens att göra hemma i Sverige. 

torsdag, oktober 04, 2012

Världen är full av orättvisor

Världen är full av orättvisor. Unicef jobbar med att bekämpa några av dem. Rädda Barnen bekämpar andra. ECPAT försöker bekämpa barnsexhandel och trafficing i världen. Min kyrka gör en liten del. Enskilda individer bekämpar de orättvisor som korsar deras vardag och världen blir lite vackrare.

Unicef skriver på sin hemsida att: "Många familjer tycker inte att det är värt att investera i sina flickor eftersom de ska gifta in sig i en annan familj. Efter att de gift sig kommer de inte att kunna bidra med något till sin “barndomsfamilj”, vilket gör att det anses onödigt att spendera pengar, tid och kraft på döttrarna. I många utvecklingsländer vaccineras pojkar i större utsträckning än flickor. Eftersom pojkar anses mer värda än flickor får döttrarna inte heller samma tillgång till mat, sjukvård och omvårdnad, som sönerna. Risken att dö är alltså större för flickorna än för pojkarna." I veckan har jag kämpat med en orättvisa, som riktades mot mig som person. Jag utsattes för skitsnack och direkta lögner från en person, som fick konsekvenser i mitt liv. Jag trodde aldrig jag skulle behöva vara med om en sådan situation, det var orättvist! Men i jämförelse till den regelmässiga diskriminering som drabbar flickor runt om i världen, på grund av kulturella värderingar och traditioner, är orättvisan som drabbade mig ingenting.

Rädda Barnen arbetar med Barnkonventionen som grund och inriktar sig på att förändra situationen för de barn som har svårast att få sina rättigheter tillgodosedda. Deras huvudarbetsområden handlar om att barn ska skyddas från våld och sexuella övergrepp och att de ska få gå i skola. Rädda Barnen vill vända världen rätt. Hur ser världen ut om man tittar med Rädda Barnens ögon? "Sverige är ett bra land att växa upp i för många barn, men inte för alla. Trots att Sverige som första land i världen fick ett förbud mot aga 1979, är det fortfarande många barn som utsätts för våld och övergrepp. Och trots att Sverige har undertecknat Barnkonventionen så får inte alla barn sina rättigheter tillgodosedda." Vidare belyser de bland annat flyktingbarnens situation i Sverige: "att vara på flykt gör både barn och vuxna sårbara. De barn som kommer till Sverige har oftast varit med om en mödosam och farlig resa. Skola, lek och fritid kan ge trygghet och skapa framtidstro för ett barn som flytt. Vi arbetar också för att barn utan uppehållstillstånd ska få gå i skolan och ha samma tillgång till sjukvård som andra barn. Barn har också rätt till en prövning av sina egna skäl för uppehållstillstånd. Barnen ses som en del av familjen snarare än som egna individer. Många barn som söker asyl får inte berätta om varför de lämnat sitt hemland för dem som fattar beslut om uppehållstillstånd. I stället är det ofta föräldrarnas skäl som avgör om familjen får stanna eller inte. Rädda Barnen arbetar för att barn ska få sina egna skäl prövade i asylprocessen." Och i jämförelse med alla dem som Rädda Barnen arbetar med och för, är min orättvisa här om dagen plötsligt väldigt obetydlig. Vad gör det att en person snackade skit om mig? Jag vet ju vem jag är och vad jag står för och vad jag har gjort och inte gjort. Jag har det bra när jag tänker efter, jag har haft tur (i alla fall på senare tid, kanske inte i barndomen precis, men nu).

 ECPAT är en barnrättsorganisation vars vision är: Barnets rätt till en värld utan sexhandel med barn. Organisationens ändamål är att genom informations-, opinions- och påverkansarbete samt samverkan med andra parter, bidra till att förebygga och stoppa alla former av barnsexhandel, dvs barnsexturism, barnpornografi och människohandel med minderåriga för sexuella syften. På sin hemsida skriver ECPAT att: "Barnsexhandel är ett omfattande globalt och nationellt problem som finns i praktiskt taget alla länder inkl Sverige, och som utgör ett hinder för individers, familjers och samhälles utveckling. ECPAT fokuserar på efterfrågan som den viktigaste drivkraften: utan barnsexköpare inga offer - även om det finns barn i fattigdom eller annan utsatthet." Jag har varit i den branschen som ECPAT så tappert försöker stoppa, under hela min uppväxt och nästan hela mitt vuxenliv, den världen är smutsig och ond. Och i jämförelse med de övergrepp jag utsatts för under mitt liv och barnens situation som lever i sexhandels spår, är den här veckans förorättelse mot mig som en droppe i havet. När jag får perspektiv på orättvisorna i världen, så blir perspektivet annorlunda än när jag lever i min egen bubbla, styrd av känslan att vara kränkt och orättvist behandlad.

Var mot andra, som du själv vill bli behandlad. Vilken vishet de orden rymmer, vilken vacker värld det skulle kunna vara om alla levde efter de ordens innebörd.

tisdag, oktober 02, 2012

Hur man vänder det jobbiga

När jag har obalans i livet är min strategi att göra massa roliga saker, för då brukar det vända och jag slipper bli deprimerad. Det funkar faktiskt, men kräver otroligt mycket. Det är motigt att göra saker som brukar vara roliga, men nu bara känns jobbiga. Minsta hinder gör det jobbigt att försöka ha roligt. Men om jag kliver över den känslan, struntar i hur jobbigt det känns innan och bara gör det, då upptäcker jag att det faktiskt går att ha kul och göra saker jag tycker om. Som att åka in på hårdslöjdskväll på Slöjdhuset i går, trots att det tog en timme att åka och trots att det var sent på kvällen 18.00-21.00 så genomförde jag det. För innerst inne tycker jag träslöjd är bland det roligaste jag vet och det blev kul också. En ro för själen, precis vad jag behövde mitt i allt jobbigt som är just nu. Själva täljandet av kroken var sekundärt men med lite linoljefärg kommer den bli fin i sin enkelhet. Jag längtar tills jag investerar i en egen täljhäst, det önskar jag mig verkligen.

lördag, september 29, 2012

Till sist exploderade jag

Det har visat sig vara så att jag tolererar saker till en viss gräns, sedan exploderar jag. Kanske har jag en släng av Borderline trots allt. Jag har idag haft min första stora konflikt på jobbet med resultatet att jag exploderade av ilska. Skadade dock inte mig själv eller någon annan, vilket jag hade gjort om jag hade haft Borderline på riktigt så jag känner mig inte orolig. Personen som jag hade konflikten med har byggt upp irritation inom mig sedan jag började min nya tjänst, men detta eskalerade under de två planeringsdagarna som vi har haft i veckan. Kanske berodde det på att vi var tvungna att jobba nära varandra under så pass lång tid. Eller så hade explosionen kommit i alla fall så småningom. Som i alla konflikter hävdar vi båda två att vi har rätt och den andre har fel, med resultatet att jag blev rasande och den andre personen känner sig kränkt. Personen har dock rätt i en sak och det är att jag inte behandlar personen på samma sätt som de andra i arbetslaget, men det beror på att de andra i arbetslaget slutför det de påbörjar, har ett mjukt och fint förhållningssätt till barnen och tar hand om materialet på ett bra och ansvarsfullt sätt. Och om personen i konflikten hade lyssnat på mig när jag försökte tala om hur trä reagerar på vatten och fukt och följt instruktionen, hade jag inte behövt explodera på eftermiddagen. Men istället upprepar personen sitt misstag från dagen innan och gör lika dant och tänkte lämna det så till på måndag. Då blev jag arg. Det hävdar jag var bra. Sedan blev det dåligt eftersom personen jag blev osams med inte stannade kvar och redde ut situationen utan stormade ut med orden jag tänker inte lyssna på ett ord till från dig. Min chef vill förstås lösa konflikten, så klart, så det blir konfliktslösning på onsdag kl.8.00. Yeah! Kul, jag tänker inte ge mig. Känner mig som en obstinat tonåring! Men faktum är att alla är så rädda för att ha en konflikt med denna människa att de alltid viker sig och mesar med, för att det är enklare om personen får göra som hon vill. Men jag är inte sådan, förhållningssättet till material och barn är områden jag inte tänker kompromissa med! Sedan hade jag kanske inte behövt explodera, med det är mänskligt att explodera ibland och vuxna människor skall stanna kvar och reda ut situationer som uppstår- det är små ungar som springer i väg.

måndag, september 24, 2012

Hur det känns att vara jag!

På Facebook idag var det en vän till mig som skrev den välkända raden: "Du vet väl om att Du är värdefull"! Och någonstans i bakhuvudet klingar det välbekant, det finns stunder i mitt liv som jag faktiskt klarar av att känna mig värdefull på. Just nu känner jag mig dock mest uppgiven. Eller totalt misslyckad som människa. Det jag inbillar mig att vanliga normala 40 åringar klarar av, är jag inte i närheten av. Det är svårt att känna sig värdefull, när ens hjärna tolkar det begreppet i kontexten klara av att göra saker, att lyckas. Egentligen har ju ordet värdefull inget med vad man klarar av att göra. Och när det gäller andra så ser jag dem som värdefulla, bara av att de finns till, de behöver inte prestera något för att vara värdefulla. Men jag kan själv inte identifiera mig som värdefull om jag inte motpresterar något. Och det är där skon klämmer för tillfället. Jag har en lägenhet som jag bor i, som är bra på alla sätt och vis, förutom att jag inte kan hålla ordning i den. Det gör mig så uppgiven och ledsen. Jag är en vuxen människa på 39 år och jag klarar inte det enkla. Jag klarar inte av att städa den och hålla den fin. Jag vill, men jag har inte förmågan. Det finns orsaker till att jag inte orkar, det kallas psykisk ohälsa. I mitt fall dissociativt syndrom och PTSD, orsakade av min uppväxt och år av grova övergrepp och tortyrliknande misshandel. Men jag vill vara en av alla de där normala 40 åringarna, som jag inbillar mig klarar av alla vuxensaker hur lätt som helst. Det suger att vara jag. Jävla skit liv! Fast så får man kanske inte känna, när man är kristen och har fått livet som en gåva av Gud? Men nu är i alla fall köket någolunda i ordning eftersom städhjälpen jag hade idag hann med det innan han hade andra uppdrag och på onsdag kväll kommer min cellgrupp och hjälper mig städa lite till. Det är tur, mitt i allt, att jag har kärleksfulla människor runt omkring mig som kan hjälpa mig när jag har gett upp och bara går runt och är arg på mig själv och allmänt uppgiven.

fredag, september 21, 2012

Barns rättigheter-Vuxenvärldens skyldigheter!

Jag har varit på en föreläsningsdag om barnsrättigheter. För mig blev det en riktig tankeställare. Jag tycker jag har hyfsat okey förhållningssätt, men om jag skall vara ärlig så är det rätt många artiklar jag inte förmår uppfylla. Det har jag gemensamt med Svenska staten, som nyligen kritiserats av FN för en rad brister i hur de följer barnkonventionen och barns rättigheter. Något som Unicef bland annat skriver om i en artikel på nätet, gällande avvisningshotet av en övergiven tvåårig flicka Haddile. Hon har vuxit upp hos en fosterfamilj i Sverige sedan hon övergivits av sin mamma och misshandlas av en pappa figur. Haddile känner inte till något annat, än att hon är en del av fosterfamiljen nu, så svensk som en tvååring kan vara, men nu skall hon utvisas, till frankrike, till ett språk och en kultur som hon inte förstår för så ser reglerna ut. Men är det för barnets bästa? Knappast! Strider det mot barnkonventionen, självklart! Kan det vara tramuatiserande för flickan? Ja, naturligtvis är det ett trauma att tas från sin familj och sättas på ett barnhem i Frankrike, där alla talar ett språk du inte känner till, som serverar mat du aldrig har ätit. Hur kan det vara flickans bästa?! Läs gärna mer på länken: Unicef om barnkonventionen. Unicef vill att Barnkonventionen blir lag i Sverige, så att barnsrättigheter prövas över de andra lagarna i Sveriges Lag. Hejja Unicef säger jag! Anmärkningsvärt att Sverige, som av många länder hyllas som förgångare och förebild, inte gjort barnkonventionen till lag för länge sedan samt skriver under tredje tillägget som ger barn rätt att klaga om deras rättigheter kränks.

Vidare på föreläsningensdagen var jag på ett föredrag av BRIS som berättade om barn i Sverige som ringer eller mailar om att de far illa i skolan, hemma, bland kompisar, på fritidsaktiviter etc. Barn vars rättigheter kränks, i en vuxenvärld som väljer att blunda. Som slår ifrån sig barnens signaler, som tar deras berättelser med en nypa salt, som blundar och gör sig döva. Ser det ut så? Jag tror att det gör det i ganska stor utsträckning, beroende på många faktorer så klart. Okunskap, eget bagage, illvilja, att det är jobbigt, att det blir konsekvenser etc. Ett färskt exempel på detta fick jag i matkön, på väg ut från föreläsningen: "Jag överhörde i matkön ett samtal mellan två damer 45+, på konferensen om barns rättigheter i förskola och skola, efter seminariet av BRIS som pratade om att lyssna på barn som berättar om övergrepp, att de tyckte att rapporten om att barn far illa i Sverige är överdriven. Alla barn har det ju bra här! Och det där med att barn berättar om övergrepp skall man ju ta med en nypa salt". Detta fick mig att fundera på om de verkligen hade suttit med på samma föreläsning som jag. Den BRIS rapport som jag hörde gjorde mig oroad, det är så många barn som far illa idag som omges av en vuxenvärld som blundar. Jag vill vara en vuxen som ser! Som ställer mig på barnets sida! Som vågar agera när jag ser och hör att ett barn far illa. Ta ställning Du med! Och tanterna undrar Du, sa jag inget? Klart jag gjorde! Jag har ju en hel barndom att ösa exempel ur och tanterna ja de tystnade och sa inte ett ord till under matköandet som tog 30 minuter. Kanske fick de en tankeställare, men jag undrar om de har förmågan inom sig att förändras? Jag hoppas det.

torsdag, september 20, 2012

Dagens bedrift

Jag har släpat hem en ny skrivare på min dramatenvagn idag. Prutat ner priset ytterligare 160 kr, vilket jag i och för sig förlorade snabbt eftersom jag köpte en betydligt dyrare skrivare. Men att klara av att pruta känns bra!  Den sammanlagda prutnings summan stannade på 559 kr. Så jag är nöjd med affären. 6 stycken färgpatroner i stället för en, uppdraget slutfört. Jag skall ha kollibrin på färgpatronerna sa försäljaren, du behöver inte lära dig siffrorna. Känns skönt, för det är ett fullständigt hopplöst projekt.

måndag, september 17, 2012

Fotoutställning på Kallax flygplats, Luleå.

Så har man haft sin första fotoutställning, på Kallax flygplats, Luleå. Blev rutinmässigt visiterad på flygplatsen, vid bagage incheckningen. De hittade dock inget misstänkt på mig, förrän de insåg att tvättbrädan med kartongen fasttejpad på också var min. Då fick jag glatt packa upp innehållet, som var fotografierna från fotokursen. Visade upp alla bilderna eftersom hon så gärna ville se dem. De andra resenärerna stannade också upp och tittade på bilderna och jag fick statusen mästerfotograf, vilket är ganska långt från sanningen. Men lite småkul trots allt. Men nu skall jag snart borda mitt plan och sedan är jag snart hemma igen. Resan till norr har varit bra, men nu längtar jag hem. Och om ett mirakel har hänt medan jag varit borta är lägenheten städad och fin. Troligtvis blir jag besviken.

lördag, september 15, 2012

Fotokursens sista fotodag.

 
Vi var i Norge och fotade idag. Vädret var växlande liksom mitt humör, dimma, regn, snö och uppehåll erbjöd fotoutflykten innan vi till sist åkte tillbaka till Hemavan. Plurrade i första bästa kärr och var i stort sett blöt hela dagen. I ett försök att undvika sankmarken gick jag och Gerd stora omvägar och hittade mogna hjortron i ett buskage och då var ju omvägen värd sin möda. Det var trots väderleken, en härlig dag med mycket fjällvandring. Känner att fotograferandet går bättre och bättre, men emellanåt tar Auto-läget bättre bilder. Nu är jag helt slut efter en lång kväll vid Photoshop, fortfarande osäker på om resultatet verkligen blir bättre än innan.

fredag, september 14, 2012

Photoshop

Jag har spenderat många minuter och flera timmar på att försöka följa ett körschema på Photoshop och konstaterar mest att jag tycker att bilderna blir fulare. Förstår inte varför det skall vara så svårt? Jag är ju läskunnig och kan i vanliga fall följa instruktioner hyfsat bra, men ju mer jag försöker ju fulare blir bilderna. Men jag har lyckats klona bort en hinkkant som var ful, det är alltid något. Men nu har jag återgått till Picasa. Känns mer på min nivå. Blåbärsriset är således redigerat i Picasa, mycket beroende på att photoshop görs i  ett filformat, som inte min blogg klarar av att visa.

torsdag, september 13, 2012

Fotodag 2, Hemavan 2012

Trots att fotokursen i Hemavan undervisas på Grekiska, verkar en del saker ha fastnat. Kan mer om brännviss, skärpeljus och bländare idag än vad jag kunde igår. Alltid något. Och en del bilder blir faktiskt inte så tokiga. Ja, det tänker jag faktiskt säga. I vanliga fall har jag dåligt självförtroende och så, men nu har jag bestämt mig för att ta kampen mot rädslorna och komplexen.

Jag har också lärt mig att fotografera vatten, mjukt och harmoniskt. Det har jag alltid velat lära mig. Så det är en sak jag kan boka av från checklistan. Det är så kul att kunna det, det är ytterligare ett skäl för att åka till Prag i vår.

Jag har också besegrat skärpedjupet, som har gäckat mig hela dagen. Genom att träna på ett stilleben (och med fotolärarens peptalk) lyckades jag bemästra konsten att själv bestämma vart skärpan skulle vara också hur stort skärpedjupet skulle vara. Inte illa, eller så är det ren flax som fotoläraren säger allt som oftast.

tisdag, september 11, 2012

Lingonkok

Bestämde mig för att det bästa sättet att ta hem mina lingon på var att koka sylt, så det har jag ägnat dagen åt. Fast jag har varit på stan (eller byn, beror lite på genom vems ögon man tittar), tittat på film, vilat foten, bloggat, vaktat huset, lagat mat, fikat, satt upp en hylla (jag har i alla fall hållit i den en kort stund medan ett blyertssträck ritades), märkt ut ett annat hål, packat samt installerat en test version av ett fotoprogram jag aldrig kommer att ha råd att köpa (13.375 kronor, det är ju tre veckor på Sardinien. Jag kommer aldrig att köpa ett dataprogram för sådana summor, speciellt inte när Picasa är gratis och täcker mina behov). I morgon börjar fotokursen i Hemavan, hoppas kunna lära mig något om fotografering och njuta av naturen i  fjällen.

måndag, september 10, 2012

Befinner mig i ett gränsland.

Semestrar i ursprungslänet igen, som ni vet. Det slog mig här om dagen att jag inte längre känner att jag kommer hem, när jag kommer hit. Det är hemtrevligt på sätt och vis och jag trivs mycket bra. Min själ fröjdar sig över skogen, tystnaden, älven, lugnet, ljuset, luften, rytmen, tunnbrödet, surströmmingen och dialekterna. Fast hemma, är nu mer i Stockholm och förorten som jag bor i. Utöver ett visst mått av hemtrevnad och trivsel, väcker det också en hel del minnen av att vara i Norrbotten igen, goda och onda.

Smaken av åkerbär, skogen, vitmossan som prasslar under fötterna när man går, lugnet, ljuset, tystnaden, grenar som knäcks, älvens dån, sikhåvning, flugfiske, halstrad sik, mandelpotatis, flytvirket vid älvkanten, hembakat tunnbröd, hjortronsylt, lingonplock, träsken omgärdade av doftande tallskog och kottar som man får ont i fötterna av, norrsken, isvägarna på vintern, pimpelfiske, snö, skidåkning, doften av apelsin en kall vinterdag, Jokkmokks vintermarknad, joik och korvgrillning över öppen eld- är minnen av det goda slaget. Förövarna och ondskan de utsatte mig för, de övergrepp och kränkningar jag fick ta emot under min uppväxt, såren de tillfogade mig och den smärta det medförde, som fortfarande påverkar mitt liv- är minnen av det onda slaget. Det är smärtsamma minnen. Såren sitter djupt i själens dunkla djup. Där inne, i djupet av min själ, bor också minnet av min dotter, Edessa. Nära hjärtat är hennes plats.

Edessa 28-30/8-88
Minnet av henne lever i gränslandet mellan gott och ont. I en gråzon. Genom ondskefulla handlingar mot mig skapades hon och genom samma onda krafter togs hon ifrån mig. Genom godhet blev jag mor till det vackraste barn mina ögon någonsin hade sett och av godhet togs hon ifrån mig, då förövarna tilläts döda henne mot ett träd. Ibland kan godhet ha många ansikten. Det är hemskt och ondskefullt att jag våldtogs och att min dotter dödades mot ett träd. Men det finns också godhet i det. Min dotter behövde aldrig bli våldtagen och skändad av sin morfar och mormor och andra ondskefulla förövare och jag behövde aldrig vara maktlös och oförmögen att beskydda henne mot förövare och övergrepp. Inom mig bär jag både ilska, sorg och smärta, men också hoppet- att vi en dag skall återse varandra, Edessa och jag- som mor och dotter. Därför lever alltjämt minnet av Edessa i en gråzon, i gränslandet mellan gott och ont. 

söndag, september 09, 2012

Gud, lingon, tystnad och korvgrillning.

Gudstjänst på morgonkvisten, inte en helt lyckad kombination efter gårdagskvällens kulturnattsfestande. Lite trött var jag och gäspade flera gånger under den annars väldigt uppbyggliga predikan. Enhet i Kristus var temat för söndagen. Predikan handlade om att kristna slocknar om de inte lever i gemenskap med Kristus- likt vedpinnen som slocknar om den tas bort från elden. Efter gudstjänsten var det mingelfika och sedan gick vi hem och åt gröt med rivet äpple, innan vi åkte till lingonskogen.
 Vi fick i hop en hel del lingon i lingonskogen, även om det inte var så rött i tuvorna. En av oss var flitigare än den andra. Jag spenderade en hel del tid liggandes på rygg, med blicken riktad på den ljusblå, soliga himlen och lyssnade på tystnaden. Det kanske är därför Gerd fick ihop 6 liter lingon medan jag bara fick ihop 1,5 liter. Men till mitt försvar var jag fullt upptagen med att bland annat lyssna på tystnaden som jag redan har nämnt, sedan tog jag 143 kort på lingontuvor, njöt av solen och fikade. Drack te, åt piroger och delikat hembakad chokladkaka. (Gerd vill dock att jag tillägger att även hon fikade och njöt av solen, vet inte om hon vill säga mig något? ) Förövrigt är det tystnaden och ljuset som jag saknar allra mest, nu när jag bor i södra Sverige. Att vara där i den där tysta lingonskogen och bara höra naturen tala, var så mäktigt, lugnt och stillsamt. En vardagslyx som man kanske tar för given här uppe i norr, men som verkligen inte går att hitta på så många platser i dag.
Efter lingon plockningen var det tänkt att vi skulle bege oss till Bälinge naturreservat för att grilla korv på berget, som bär spår av inlandsisens framfart. Men så blev det inte. För efter 400 meter ramlade jag på den fina, platta skogsstigen och stukade foten. Dumt och smärtsamt. Fick linka tillbaka till bilen där min vän förband min fot med min tröja. Korven fick vi grilla hemma på hennes tomt istället. Foten fick ett riktigt bandage, så fort vi kom hem och jag haltade sedan upp till grillplatsen. Jag fick bli eldvakt, medan min vän fixade tilltugget till korven på spisen inomhus. Elden brann ner jättefort och grillglöden var inte av bästa kvalité, men med lite tålamod blev korvarna i alla fall varma om än inte så brända. Grillad Falukorv är aldrig fel och särskilt inte i goda vänners sällskap.

lördag, september 08, 2012

Kulturnatten 2012

Frukost med smaker från Norrbotten, en bra start på dagen. Rökt renkött, hembakat tunnbröd, fil från Norrmejeriet med åkerbärssylt. Åkerbäret är Guds gåva till mänskligheten, bara Jesus offer på korset till vår räddning är större. Frukosten intogs till tonerna av melodikrysset. Nu skall jag strax dra ut på stan, det heter så här (byn är mer korrekt, bloggförfattarens anmärkning), kulturnatten började kl.10.00.
Jag började kulturnatten med ett besök på Norrbottens museum. Där hade de en hemslöjdsutstöllning för att fira hemslöjdsrörelsens 130 års jubileum, där ligger rixorganisationen i lä ty de firade bara 100 år i år. Fantastisk fin utställning och rolig workshop med Sashiko en broderiteknik från Japan. Kluturellt roligt, då det kom bybor och pratade med ledaren och sa: Jag ser att det är utsocknes här också (som om jag inte satt vid bordet) Jo, svarade en annan tant, hon är då int här ifrån (fortfarande pratade de om mig som om jag inte var i rummet) Ledaren: Det har ju varit en del långväga gäster idag, från Kalix och Jokkmokk, så det kan hända att hon int är här ifrån (fortfarande som om jag inte fanns i rummet) Så jag sa att jag var från Stockholm, på tillfälligt besök så att de inte skulle bli oroliga för att jag hade kommit för att stanna.
Sedan fortsatte jag Kulturnatten på Kulturens Hus, med löpande band konserter av de mest skilda slag. Otroligt cool blandning på stilar och toner. Allt från blues, till soul, rock, pop, samisk etnisk folkmusik, metal, folkmusik till tre coola gubbar i gruppen JA! De var bäst tillsammans med Anja Storelv band!

fredag, september 07, 2012

Känner mig trött.

Jag har i veckan arbetat med vikarier, tre av tre kollegor har varit borta i veckan av olika anledningar. Det är ju bra att jag fick två vikarier, det är jag tacksam för, men det är otroligt slitigt att inte arbeta med ordinarie personal. Det blir svårt med rutiner, gränser, verksamhet- det var tufft helt enkelt. Men det gick! Nu har jag semester i tio dagar, jag känner att jag behöver det!

Tog flyget upp till Norrbotten, Luleå för att spendera ett par dagar med Tant Gerd innan vi båda åker till Hemavan för att vara med på en fotokurs och fjällvandra lite samtidigt. Det ser jag fram emot. Men först är jag med på matlag, tre tanter som träffas för att laga mat till varandra (som ett kollektivboende, fast de bor på olika platser) rödbetssoppa stod på menyn idag med ungsbakade chevréostbaugetter med ringlad honung på. Gott, till efterätt var det smördegspaj med äpplen och grädde, ljuvligt gott! Sedan var det Doobidoo och Skavlan på schemat, blev rejält trött på slutet och kände av att jag hade stigit upp kl.05.55.Det var med mycket trötthet jag stegade ut ur lägenheten, ut i kylan +7 grader ute bara och höstjackan kändes plötsligt kall (borde ha tagit på mig vinterjackan, som jag trots allt har med mig). Väl hemma, bäddade jag sängen och somnade så klart på stört (efter lite FB tittande, man måste ju hålla kvar civilisationskänslan lite, det känns viktigt när man är så långt ifrån den, men säg inget till Gerd hon tror nämligen att även Luleå räknas till civilisationen). I morgon är det kultur som står i fokus, Luleå liksom övriga Sverige firar Kulturnatt imorgon. Jag skall bland annat njuta av Nyckelharpor och lära mig sy på Japanska. Leta upp Kulturnattsprogrammet för Din ort och ta del av det rika utbud som finns på många håll och kanter.

måndag, augusti 27, 2012

Jag har varit lite lat.

Jag har ju varit lite slö med bloggandet, på senaste tiden. Nu har jag skärpt till mig och uppdaterat bloggen i efterhand. Här kan ni ta del av detta: Gotland och tårtbufféMera ÖlandDen oplanerade Cypern resan. Det har varit en upplevelsetät sommar och jag är glad för den, men blev lite trött också. Såklart, det blir jag ju alltid när jag flänger runt och inte vilar! Det har jag ju lärt mig. Men jag får vara förståndig ett annat år, nu försöker jag komma ikapp. Det är oftast ordningen i lägenheten som får ta smällen. Jag orkar liksom inte hålla efter. Och Sheldon Cooper har en dålig inverkan på mitt liv. Fast det är förståeligt, vem skulle inte vilja se The big bang theory istället för att städa?!

söndag, augusti 12, 2012

Familjelivsläger

Har varit slöjdledare på Familjelivslägret 2012, vilken energikick det var och vad roligt jag hade. Jag tror, nä jag vet att barnen hade roligt. En del barn tyckte det var lite svårt men de tyckte att det var roligt i alla fall. Ah, det var så himla kul, ni skulle ha varit med!
På eftermiddagarna fick hela familjen komma och slöjda och då flödade det verkligen av kreativitet. Det var otroligt roligt att få möjligheten att vara en del av det, kände att Gud verkligen använde mina gåvor väl. Jag hade förberett tre olika aktiviteter: Fia med knuff (morots och potatistryck), oroar/mobiler och ljuslyktor. Mitt tema var återbruk, att göra något nytt av något gammalt och det blev väldigt bra. Första slöjd dagen var ganska lugn, men sedan var det fullt de andra två dagarna. Det var mysigt och roligt med få familjer och det var intensivt, roligt med många familjer. Ja, vad skall jag säga- det var en enorm förmån att få vara Familjelivslägrets slöjdledare på Hjälmaregården, den där veckan i augusti.

söndag, augusti 05, 2012

Den oplanerade Cypern resan

Det var varmt, det var vackert, det var roligt, det var god mat, det var härligt badvatten, det var fina stränder, det var många ruiner och fina mosaiker. Men fram för allt var det väldigt avkopplande och skönt med sol och värme. Men det hade kunnat få vara lite mindre varmt för att matcha min smak, +35 till +38 grader är lite i det varmaste laget. Men det gick att uthärda, om man var inne mycket på eftermiddagen och inte gick ut förrän på kvällen när man skulle äta. Som tur var fanns det två arabiska TV kanaler som inte dubbade sina filmer, utan bara textade dem- så vi såg många klassiker och andra trevliga filmer. Det var en trevlig semester helt enkelt som jag är tacksam för att ha kunnat vara med på. Det är en otrolig förmån att ha en vän som min, som tar mig med ut i världen så att jag får uppleva nya saker och nya kulturer (även om just denna lilla resa var mer turistcharteraktig i sin karaktär).

söndag, juli 22, 2012

Mera Öland

Under resan på Öland besökte vi fyrarna Långe Jan på södra udden och Långe Erik på norra udden. Långe Jan byggdes 1745 och är 41,6 meter hög. Långe Erik byggdes 100 år senare, 1845 och är 32,1 meter hög. Det var fina utflykter i fantastiska miljöer och solen sken. Det var alltid mulet och lite regnigt när vi startade våra bilfärder, men när vi kom fram sken solen härligt. Fast lite blåsigt var det allt vid kusten. 
Jag träffade också min kära mail kompis en eftermiddag. Vi hade glassfest inne i Borgholm, fem kulor och en topp av mjukglass. Den var maffig. Min väns dotter sommarjobbade på glassbaren, så det var riktigt lyxigt att bli bjuden på denna läckerhet. Hallon/lakritsglassen var grym, liksom de andra sorterna när jag tänker efter! Det var helt enkelt en grym glass, men väldigt mättande! Utöver glassätandet, hann vi med att samtala om livet skratta, klappa katt och drika te i min väns kök. Vi hade en väldigt trevlig eftermiddag ihop. Det var kul att äntligen få möjlighet att träffas IRL efter alla våra mailkonversationer. Ja, det var himla kul helt enkelt. Längtar tills vi kan ses igen...
På kvällen var vi på Bengt Johansson konsert, den var så himla skön och Bengt levererar alltid. En bra avslutning på kvällen. 

torsdag, juli 19, 2012

Idag var en dag med sol, hav och många skratt

Öland erbjuder mycket vila för min själ, det är en lugn och avslappnad atmosfär och vi tar dagen som den kommer. Idag åkte vi till Långe Jan, en fyr med 197 trappsteg upp till en fantastisk utsikt över södra udden. Vi vaknade upp till ett grådaskigt och regntätt Köpingsvik och färdades genom regnby efter regnby, men väl framme vid fyren sken solen över oss. Så himla härligt, jag älskar sol. Det är ett väldigt vackert ställe som har ett rikt djurliv. Vi såg massor av fåglar, kor, får och sälar samt ännu fler fåglar. En del människor såg vi också och glass köpte vi. Jag köpte saltlakritsglass, de andra bara skakade på huvudet och suckade djupt.
På kvällen spelade vi brädspel, Scabble. Pastorn hade flyt i anden och vann. Vi misstänker att han hade nybörjartur och tänker klå honom en annan dag.

måndag, juli 16, 2012

Mitt i livet rusar jag runt

Mitt liv känns lite stressigt nu. Är orolig att inte hinna allt jag behöver, att inte ha full koll på vad som behöver göras och när. orolig över om jag är en tidsoptimist eller om jag har full koll. Packar inför en tripp till Öland med härliga bonusfamiljen. Sol, regn och hav precis vad jag längtar efter. Skall träffa en vän i Borgholm, som hittills bara varit ord och bilder på min datorskärm, det skall bli spännande och roligt. Sedan skall jag slappa, sola, bada och spela spel (under den där regndagen som skall komma på fredagen). Känner att jag behöver den där semestern, innan min semester börjar på allvar och jag åker till en varmare ö- Cypern. Är lite på högvarv, behöver varva ner, yoga-andas och hinna med att leva mitt liv som jag på senare tid bara rusat igenom.

lördag, juli 07, 2012

Gotland och tårtbuffé

Det blev bara en kort sväng till Gotland i år, det var många öar som skulle hinnas med under sommarsemestern. Gotland var fört ut. Vänners 40-åriga bröllopsdag skulle firas. Det gjorde vi med god middag på värdshus och fantastisk hemmagjord tårtbuffé som var större än sällskapet som skulle äta den. På själva festdagen sken solen, men övriga dagar gömde den sig bakom molnen. Det blev en fin och rolig fest.

söndag, juli 01, 2012

Så himla kul

Vilar utslagen i min säng efter att ha lekt "Titt ut" hela kvällen, känner mig fortfarande fnittrigt lycklig av detta.

onsdag, juni 27, 2012

Dagens känsla

Känslan som infinner sig inuti, när man har gjort något snällt mot sig själv och som blev så himla bra.

tisdag, juni 26, 2012

En deppig dag

Hur det känns när man får reda på något, som man inte vill veta, men som påverkar framtiden en liten bit framöver. Ordlöst. Känslosamt. Tomt, i betydelsen saknad. Jag vill kunna stanna tiden och styra universum och förändra verkligheten. Istället hör jag mig säga, vad roligt för Dig att Du har hittat en plats där Du kommer till Din rätt. Och jag tycker allt det där, jag önskar bara att platsen för min chefs självförverkligande även i framtiden var på min arbetsplats. Men nu blir det kollegor och barn i en annan förort, som får en närvarande, varm och engagerad pedagogisk ledare. Lyckliga dem! Nu återstår det bara att hantera nuet och möta framtiden med öppen blick och med hela min själ. Det kommer att bli bra, det brukar det bli.

söndag, juni 24, 2012

Äventyr på Fjäderholmarna


Idag var jag tillsammans med min kära vän, på Fjäderholmarna. Vi skulle ta båten vid Slussen men hittade ingen båt att gå ombord på. Vi sprang vidare i regnet till Nybrokajen i stället. Sommarjackan blev genomvåt och det plaskade av vatten mellan tårna i sommarsandalerna. Vädertjänsterna på nätet spådde sol till klockan två, klockan var bara tolv och regnet vräkte ner. Båtresan tog oss genom det värsta regnandet och väl på ön möttes vi av hotfullt mörka moln, men uppehåll. Vi gick till solklipporna, i hopp om att det var där solen gömde sig. Men icke. Vi satte oss på en klippa, såg ut över havet och åt vår medhavda nygräddade rabarberpaj med vaniljsås och drack rykande hett te till. Jag hade glömt att packa ner mjölken, något som vi båda saknade. Vi letade upp en bergsskreva, där bredde vi ut vår picknickfilt och satte oss ner för att läsa var sin god bok. Själv läste jag "Skynda dig att älska", en bok för alla som gillar relationer och familjesystem. Och då tänker jag särskilt på vissa av mina vänner. Min vän läste del två av en bok som hennes bokklubb följer och som snart skall diskuteras. Tystnaden oss två emellan avbröts emellanåt av att vi båda två, vid olika tillfällen, fnissade högt av en strof ur vår bok. Måsarnas skriande, gässens kacklande, motorljud och människors hojtanden: "här är vi", trängde också igenom vår annars mycket koncentrerade läsning.

Plötsligt, en och en halv timme in i läsningen tilltog vinden, molnen mörknade och samlade ihop sig till regn. Vi packade ihop våra grejer i tid och tog sats mot hantverksbodarna. Vi tog skydd mot ovädret inne i trähantverksboden. Slog oss ner på var sin pall som var placerad runt en urgröpt stubbe, fylld med slipade trä "stenar". Det var harmoniskt och fridfullt att röra runt i de där vackra, mjuka, handslipade, små träbitarna. Färgerna var mångfasetterade och formerna lika så. Vi satt där och tittade, kände och samtalade med hantverkaren om de olika träslagens ursprung och regnet upphörde sakta under tiden. Vi gick vidare, utan att köpa något. Avverkade hantverksbod efter hantverksbod. Jag köpte myspys te, för det kan man alltid behöva. Min vän köpte smidda krokar och ett Iphone fodral med en extra ficka på. Vi åt på Röda villan, sittandes på deras glasveranda med utsikt över havet. Rostbiff i tunna skivor med grillade potatisar, svenska primörer och paprika creamsås. Gott och mättande. Vi betalade och gick för att äta glass på ett annat ställe. Jordgubbssorbé valde min vän, själv kunde jag inte motstå lakritsglassen. Jag kan sällan det. Vi hittade en bänk i solen, för nu sken solen värmande igen. Vi dukade upp ytterligare en kopp te och tog åter fram våra böcker och läste, till måsarnas skriande och vågornas kluckande. Klockan närmade sig sju på kvällen och vi gick till bryggan med båtkajen. Satte oss på bänken och njöt så mycket av kvälls solens värme, att vi bestämde oss för att ta halv åtta båten hem i stället och så fortsatte vi vår läsning.

Halv åtta båten kom och vi gick ombord. Jag gick på toaletten och båten tuffade iväg. Väl tillbaka vid bordet skulle jag bara ta ett sista kort från utflykten och gjorde den fasansfulla upptäckten att min digitala systemkamera inte var på samma ställe som jag. Den måste ha blivit kvar på ön. Paniken blockerade min förmåga att tänka, till skillnad från min vän (som tur var). Hon fick hela båten att vända mot land igen, kaptenen önskade oss lycka till och vi gick i land. Jag tog tacksamt emot kaptenens lyckönskning, kände att den kommer jag att behöva. Väl tillbaka på ön försökte min vän förmå mig att tänka efter, när hade jag kameran sist och vad gjorde vi sedan. Vi satt ju på vår läsbänk och där fotade jag ätande svanar och murket trä, men visst hade jag kameran med mig därifrån? Jag kunde känna tyngden runt nacken av kameran när vi gick därifrån. Min vän var också säker på att den inte kunde ha blivit kvar där, för hon hade tänkt att nu syns det inget spår av att det har suttit någon där på bänken och läst, när hon vänt sig om precis när vi lämnade platsen. Sedan gick hon på toaletten, men inte jag. Jag fotade fantastiskt vackra blommor under tiden och vattendroppar på daggkåpans sommargröna blad. Då hade jag också kameran med mig. Sedan gick vi raka vägen till bänken vid kajen, det måste ha varit där av alla ställen som jag glömde kameran. Det sämsta tänkbara stället, med tanke på stöldrisken. Min vän gick och letade vid bänken och frågade människor om de hade sett en kamera där. Jag gick in i butiken intill, med förhoppningen att någon hittat kameran och lämnat in den där. Jag kände hur hoppet steg när butiksinnehavaren bad mig beskriva vilken sorts kamera det var jag letade efter och vilket märke det var på kameran. Panikslagen som jag fortfarande var och med ett hjärta som slog på högvarv, försökte jag få fram rätt ord. Jag försökte samla mina tankar, formulera mina ord rätt. Det blev en mycket omständlig beskrivning av detaljer kring min kamera, tiden stod stilla ett ögonblick. Sedan sträckte butiksinnehavaren fram min kamera och sa att två norska turister hade lämnat in den. Vilket bekräftades av min vän, som precis kom in i butiken, med samma glada nyheter. Lättnaden som infann sig inom mig strax efter överlämnandet av kameran var stor och vi tackade Gud för den lyckliga utgången och för det norska ärliga paret som lämnat in kameran till butiken. Vi firade det lyckliga slutet med rökta räkor på restaurangen vid kajen och inväntade båten som släppte iland oss. Vi ville nämligen meddela den hjälpsamma kaptenen det lyckliga slutet.

Vi hann hem till andra halvlek på VM-matchen mellan England-Italien, som även den fick ett lyckat slut. Italien vann på straffar. Vi stängde av TV:n, drog för gardinerna, släckte lamporna och sa god natt. En dag med lyckligt slut, var till ända.

fredag, juni 22, 2012

Midsummer is here


Glad Midsommar!

måndag, juni 18, 2012

Lämnade mottagningen i affekt idag

Det är spännande med min psykiatrimottagning. Vad som än händer, är det alltid patientens fel, de gör aldrig något fel. Idag hade jag tid klockan två, jag skyndade mig dit, stressade järnet. Jag var där i tid, jag hann, allt var väl. Tog nummerlapp satte mig snällt och väntade på en stol. Väntade på att personalen skulle avsluta sitt samtal med varandra. Fem minuter gick och sedan var det min tur. Personalen i kassan sa att min psykiatriker var sjuk och att de tyvärr inte kunde ha meddelat mig detta innan, eftersom de inte kunde veta att det var just jag som skulle träffa Per pga. min skyddade identitet. Men att jag nu skulle få träffa deras inhyrda jourpsykiatriker. Detta avböjde jag bestämt, jag har inget som helst intresse av att träffa en okänd tillfällig psykiatriker som jag aldrig kommer att träffa igen. Var på personalen sa, att om jag bara gick min väg, så skulle det minsann skrivas in i journalen att jag lämnade mottagningen i affekt! Och?! sa jag, vad bryr jag mig om det? Det är ju i alla fall ingen annan än ni som läser de där journalerna och knappt ni heller. Så vad spelar det mig för roll vad du skriver där. Skriv vad du vill, men jag tänker gå nu. Hej då. Och så gick jag i affekt enligt henne, lugnt och beskedligt om ni frågar mig. Min psykiatrimottagning slutar aldrig förvåna mig.