Jag gör mitt bästa för att komma ikapp mitt liv och mina åtaganden. Men de flesta klagar på mig i alla fall, trots att jag gör mitt bästa. Känner hur tröttheten gräver sig ner i kropp, sinne och själ. Livsgnistan är inte på topp precis, men snart är det helg. Det är hoppfullt! Fast först skall föräldramöte avklaras, liksom invigningsfest av Verkstaden på jobbet. Det borde kännas roligt, men nej det gör det inte. Mest jobbigt, det hänger så mycket på mig att fixa allt och jag känner att jag inte räcker till. Jag hinner inte med allt som alla förväntar sig. Och frågan är om det är något som jag behöver bry mig om? Kanske borde jag också sänka min arbetsmoral och ha lägre mål för min arbetsinsats? Kanske blir jag lyckligare då?