onsdag, mars 30, 2011

Förtroligt samtal


När jag är hos min psykiatriker har han och jag vad man kallar ett förtroligt samtal med varandra. Vårt samtal har många likheter med samtalet som tvillingarna har med varandra. Jag pratar på och min psykiatriker upprepar det jag säger, som att han försöker se om han har uppfattat vad jag har försökt förmedla. I bästa fall lägger han till några väl valda ord, som i och för sig oftast går ut på att försöka få mig att antingen prova en ny medicin eller pracka på mig hans KBT-tänk. Oftast är det jag som pricksäkert och fyllt med ironi svarar mig själv (i hans ställe) och så skrattar vi ihop åt eländet. Tro inte för allt i världen att jag inte uppskattar psykiatrins hjälpande hand i mitt liv, jag tycker faktiskt helt ärligt att mina 45 minuter med min psykiatriker är en höjdpunkt i mitt annars mediokra liv. Vi har väldigt roligt ihop, min psykiatriker och jag. Han kommer att bli saknad, när psykiatrin sätter sin omorganisation i rullning och han byts ut. Men våra samtal är ungefär lika meningsfulla som tvillingarnas tjatter, det är roligt för stunden men förändrar inte verkligheten på något sätt.

måndag, mars 28, 2011

Dagens tanke...

Jag undrar om min lillkanin gillar att skutta runt i det rosa skenet i hallen?

lördag, mars 26, 2011

Hall festen blev lyckad.


Idag hade jag fest för goda vänner. Det var så kul och  trevligt. Jag  kunde verkligen njuta av kvällen. Menyn var det inget fel på heller. Serverade vegetarisk trattkantarellpastasås med Italiensk lyx pasta, till vegetarianens ära, så himla gott. Trattkantarellerna hade jag plockat själv tillsammans med min terapeut, det är nog det bästa med min terapi (förutom att jag blir helare och mår bättre).  Efter maten tittade vi på riktiga foton i ett riktigt fotoalbum. Sen öppnades det presenter en lång stund, men efter det fick vi äntligen äta av muffins buffén. Chokladmuffins, blåbärs-/vitchoklad muffins och bananmuffins samt chokladbollar stod för efterrätten. Det var en sådan lyckad fest och blåbärsmuffinsarna, baka dem säger jag bara. Avslutningsvis vill jag bara tacka mina vänner: A, P&J, E& A, för att ni älskar mig precis som jag är, rakt igenom, alltid. Tack för att ni gav mig en sådan höjdardag.

fredag, mars 25, 2011

Så väldigt goda!

Muffins med vit choklad & blåbär
15 portioner
Stora formar, 6 st/plåt
Recept:
225 g rumsvarmt margarin
2 dl socker
3 st ägg
4 1/2 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
1 dl mjölk
150 g frysta blåbär
50 g grovhackad vit choklad


Garnering:
150 g smält vi choklad
Strössel


Vispa margarin och socker pösigt. Tillsätt äggen ett i taget och vispa mellan. Blanda ihop vetemjöl, bakpulver och vaniljsocker. Sikta detta i smeten. Blanda. Häll i mjölken, frysta blåbär och grovhackad choklad. Blanda till en jämn smet. Dela smeten till 15 stora muffinsformar. Grädda i 200°C i 20-25 min. Låt svalna och smält chokladen i micro eller i vattenbad på spisen. Häll en klick på varje muffins och strö lite strössel över.

söndag, mars 20, 2011

När matte inte är hemma

Har alltid undrat vad lillkanin gör när jag inte är hemma, nu behöver jag inte fundera längre. Vi är ganska lika lillkanin och jag, jag tycker nämligen också mycket om pussel (med det undantaget att jag inte brukar gnaga på bitarna fullt lika mycket).

fredag, mars 18, 2011

Att finna mening i det hemska

Det mest meningsfulla jag kan göra med min erfarenhet av övergrepp och dis funktionella familj, är att få dela min historia med andra i sammanhang som är konstruktiva. Det kan vara här på bloggen, på överlevar-hemsidor, i tidningar, i min vardag eller på föreläsningar. Det gör inte det hemska bra igen, men mitt i allt det mörka så glimtar ljuset fram varje gång jag vågar berätta, varje gång jag bryter tabut. Det finns verkligen kraft i att berätta. Som liten fick jag lära mig att jag skulle bli dödad om jag någonsin berättade vad mina föräldrar gjorde mot mig och att bryta mot de reglerna nu som vuxen är en sådan härlig känsla. Jag sprättar dem på näsan varje gång jag berättar om mitt liv för någon, ha ha ni knäckte mig minsann inte och rädslans förlamade kraft bryts. Jag är stolt över mitt liv och den person jag idag är. Det kan jag skriva, för idag är en dag då jag verkligen vågar sträcka på mig, morgondagen kanske är mörkare, men just idag är jag stolt över mig själv och det jag åstadkommer i mitt liv. Men så var det ju en särskilt meningsfull dag idag. Jag fick nämligen möjlighet att följa med min terapeut till Johannelunds teologiska högskola för att medverka på hennes föreläsning och berätta om mitt liv. Det var ett meningsfullt och konstruktivt sammanhang att dela min livshistoria i. Jag tror nämligen att det är så att kyrkan har en viktig roll, eftersom människor som arbetar där möter så otroligt många människor som mår dåligt. Och i takt med att de sociala skyddsnäten och sjukvården rustas ner, desto viktigare kommer kyrkans roll att bli. För när samhället sviker söker sig många till kyrkan, eftersom kyrkan fortfarande är en stark symbol för att vara en plats dit man kan vända sig för att få hjälp. Och förhoppningsvis lämnade min livsberättelse spår hos dessa blivande pastorer och präster, som kan hjälpa dem i sin kommande tjänst och på så sätt har jag fått vara med och bidra med något, tackvare mina erfarenheter. Det ger mening, mitt i allt det hemska som jag har varit med om.

Jag saknar också ofta ett överlevarperspektiv i kyrkan, att man vågar prata om övergrepp och disfunktionella familjer. Den bild som predikas i våra församlingar är så ofta den perfekt familjen, det perfekta livet, en bild som kan vara svår att känna igen sig i om man inte delar den verkligheten. Jag  blir så glad varje gång jag blir inkluderad i en predikan, då jag känner igen mig, då det är min verklighet man predikar om. Enkla ord och  ställningstaganden från kyrkans håll, men som bekräftar för mig att allas farsor inte är bra och att Gud är en "Stor pappa" som står över våra mänskliga bilder och erfarenheter av farsor. De där enkla orden som kompletterar bilden av "Gud som en far" och inkluderar sådana människor som mig, istället för att exkludera. Jag vet att mina ord blir lite överdrivna, för det är säkert inte predikanternas vilja och mening att exkludera, de tycker säkert inte ens att de gör det. Men själva igen kännande faktorn är så viktig för mig, jag vill vara med i en kyrka som öppet pratar om övergrepp, missförhållanden, psykisk sjukdom, drogmissbruk, där alla liksom får vara med utan att skämmas för dem man är. Så ser det inte ut i våra församlingar idag, vi är bärare av samma tabun som samhället i övrigt. Så jag tror att min berättelse är viktig, kanske kan jag bidra till förändring genom att jag berättar om mitt liv och står för att jag har varit utsatt för övergrepp. Om jag bryter tystnaden, kanske någon annan också vågar och i förlängningen blir vi allt mer lik den församling som Gud vill se och ha. Den insikten ger också mening, mitt i allt det hemska jag har varit med om.

måndag, mars 14, 2011

Slöjdhandledareutbildning, kursdag 7

I dag stod återbruksslöjd av metall och annat material med en historia på schemat. Att göra om något till något annat är väldigt roligt och det triggar igång min inneboende kreativitet och skaparlust. Nu förstår du säkert att jag hade en höjdardag på slöjdkursen. Det var verkligen genomroligt och jag önskade att tiden kunde ha fått stå stilla för en stund, men det gjorde den verkligen inte. Tiden flög iväg och när man hade kommit på en massa saker man ville prova på var det dags att städa ihop och äta lunch. Fördelen med att arbeta med återbruks material av de här slagen är att det naturligt finns tillgängligt i vardagen, så har man bara en plåtsax, en vanlig sax, ståltråd, avbitartång och en platt tång så kan man slöjda hemma i vardagsrummet. Och jag har ju allt det där, lyckliga mig.
Efter lunch arbetade vi i våra smågrupper kring det gemensamma projektet "slöjdklubbs programmet" inför gruppredovisningen som snart kommer på schemat. Lika kul och inspirerande som förra gången. När vi hade som roligast var det dags för en annan gruppaktivitet med förgängligt slöjdmaterial. Vi fick dra pinnar som delade in oss i grupper och sedan fick vi tillsammans bygga något som man kunde bära saker på. Vi valde att bygga på höjden också och inte bara platt, vi ville ha volym på vår bricka. Efteråt serverades fikat på våra brickalster. Mycket trevligt och roligt. Det var spännande att se att brickorna blev så olika fast vi hade samma material att utgå ifrån och använda oss av.

söndag, mars 13, 2011

Kamerastativet- en av livets byggstenar. En viktig upptäckt som jag gjorde idag och som tål att fundera vidare på.

fredag, mars 11, 2011

Jag gillar att sy på min symaskin

Alva är väldigt glad för sina nya dockkläder.