Monthly Makers januari tema: Avtryck

Jag hade tänkt att jobba med grafik den här månaden, men jag hittade inte mina linoliumknivar. Mycket irriterande och efter den nedslående insikten tappade jag all inspiration tills...en kollega på jobbet gav mig en helt annan bild av ordet avtryck: att lämna ett spår efter sig.

Det fick mig att obesökt tänka på min bonuslillasyster Anna och de spår hon har lämnat i mitt liv. Mitt bidrag denna månad blev tillsist ett textiltryck. Min bonuslillasyster fyllde 20 år den 15 januari och till hennes stora dag gjorde jag en tavla. Bilden på nallen ritade hon när hon var 5 år gammal. Jag använde mig av ett naturblekt lintyg och svart textilfärg. Mönstret la jag i en tryckram och så stöpplade jag ut färgen över mallen. Ett enkelt hantverk, men det blev en kul present. (Dessutom är min bonussyter verkligen en person som har gjort ett stort avtryck i mitt liv. Att få se henne växa från 3,5 år hela vägen upp till 20 år sätter sina spår och jag är världens lyckligaste som får ha finaste Anna i mitt liv. )

Emmys Fantastiska Fest

Så har jag fyllt 40 år och firat detta i goda vänners sällskap. Det blev väldigt stressigt och arbetsamt innan själva festen, helt makalöst utmattande efter festen, men väldigt trivsamt på själva festdagen. Jag skapade en god meny till min festdag: Varmrökt ren och rostbiff av älg från Lulles fågel och vilt, Hjortronsås, Emmys potatissallad, Västerbottenspaj, Glödkakor, Tunnbröd, Flädersaft, Kaffe och Te, Elisabets goda kakor samt tårtbuffé.

Det jag gillade bäst med min fest var att det blev en lyckad fest för alla åldrar och att alla som ville fick komma! Det blev en dag med bordsgemenskap, samtal, relationsbyggande, kreativitet, lovsång, andakt, presenter, tipspromenad, godispåsar och filmvisning. Allt jag önskade för min dag! (Förutom att jag aldrig hann spela Sagan om ringen spelet som jag hade velat, men det drar inte ner helhetsintrycket av dagen). Dessutom fick jag fantastiska presenter (utan inbördes rangordning): Täljhäst med tillhörande städning av ateljén, Hobbithåla, Bandgrind, Tovat sittunderlag, Handsydd väska, Hemstickad katt, Pengar till Barnhjälpen och till tältinköp, Bandsåg (Presentkort på Hornbarch), Biokort, Lyckisar, Pärlplattehjärta, Te servis från Gotland, Orkidér, Rosévin, Två böcker, En låda med: (Skrattfötter, Ljus, Skrivböcker, Penna, Doftande tvål), Handkräm och Tvål, Vackra blommor, Bibelord, Lovsång, Slöjdade saker: (uggla, ljus, dödskalle och ett hittills okänt djur). 
Jag är så tacksam för alla mina vänner som gjorde den här festen möjlig, ni är hjältarna i mitt liv. Jag njöt verkligen av att få fira livet och av att bli firad, omgärdad av de finaste vännerna man kan ha. Tack för att ni kom och gjorde min dag minnesvärd.

Glögg event i Hudding

Idag har jag varit på Glögg event i Huddinge och det var precis så fantastiskt som det låter. Tog en paus i julstressandet och åkte iväg in i skogen, till min kollegas fina hem. Hon städade för fullt, inte för att jag tyckte att det behövdes, men så är jag ju van med mitt eget hem och har det som referenspunkt förstås. Det var fantastiskt roligt att få spendera privat tid med min fina kollega och avnjuta nyvärmd glögg med saffransskorpor till.

Mina nygräddade saffransskorpor

Det godaste jag har ätit på väldigt länge, såg till att få recept såklart och planerar att snarast baka några till mig själv. Det bjöds också på pepparkaks- och apelsincheescake, den var också en smakupplevelse av det bättre slaget. Efter ett tag kom två vänner till min kollega och ja, vad kan jag säga? Jag har nästan aldrig skrattat så mycket i mitt liv. Fantastiskt trevligt och otroligt roligt. Vilken dag! I morgon fyller min kollega år, så jag hade med mig en present som jag har gjort speciellt för henne. Jag tror den kommer att passa henne fint.

Hall festen blev lyckad.

Idag hade jag fest för goda vänner. Det var så kul och  trevligt. Jag  kunde verkligen njuta av kvällen. Menyn var det inget fel på heller. Serverade vegetarisk trattkantarellpastasås med Italiensk lyx pasta, till vegetarianens ära, så himla gott. Trattkantarellerna hade jag plockat själv tillsammans med min terapeut, det är nog det bästa med min terapi (förutom att jag blir helare och mår bättre).  Efter maten tittade vi på riktiga foton i ett riktigt fotoalbum. Sen öppnades det presenter en lång stund, men efter det fick vi äntligen äta av muffins buffén. Chokladmuffins, blåbärs-/vitchoklad muffins och bananmuffins samt chokladbollar stod för efterrätten. Det var en sådan lyckad fest och blåbärsmuffinsarna, baka dem säger jag bara. Avslutningsvis vill jag bara tacka mina vänner: A, P&J, E& A, för att ni älskar mig precis som jag är, rakt igenom, alltid. Tack för att ni gav mig en sådan höjdardag.

1 December- min födelsedag.

En skuggbild av den jag är.

Idag firar jag min födelsedag. Egentligen har jag redan varit ett år äldre i 21 dagar, om man sneglar på pass och ID-kort. Jag vill fira mig själv på en neutral dag, en dag utan trauma minnen. Så när skattemyndigheten beviljade mig mitt nya namn, passade jag på att byta dag för att fira min födelsedag på. Och så länge jag håller mig till att bara ha födelsedag en gång per år, så reagerar inte omgivningen nämnvärt då dagen skiftar en aning. (Jag har bestämt mig för att hålla mig inom den gränsen). Jag är nu 37 år ung (för jag känner mig inte gammal), singel, barnlös och sjukskriven på 50%. Beroende på hur man har vuxit  upp och vilken kultur man tillhör, kan man utifrån ovan nämnda uppgifter, känna sig både lyckad och misslyckad som människa. Vilken kategori av människa tillhör jag? 

Jag tror alla människor vill vara lyckade. Det vill jag också. Utifrån min ursprungsfamiljs perspektiv på mig är jag dock tämligen misslyckad som person och människa. Jag bröt mig loss från deras destruktivitet och förtyck, jag blev inte en förövare och jag involverade mig inte i deras människohandel- och trafficingnätverk. Jag blev en vanlig, normal människa som helt har brutit med hela släkten och som inte finner mig i att bli utnyttjad längre. Det liv som jag har idag har jag kämpat för att få, det var inget som min ursprungsfamilj ville eller gav mig gratis. Så det är egentligen en enorm bedrift att jag idag lever och fyller 37 år, trots att jag är singel, barnlös och sjukskriven på 50%.

Utifrån min kulturella tillhörighet som frikyrkomedlem så ligger jag nog i en gråzoon. Att vara 37 år, singel, barnlös och sjukskriven pga. psykiatriskproblematik hör inte till det normala och anses nog inte som det mest optimala livsmönstret. Men och andra sidan, vem säger att man måste gifta sig vid 25 och få tre barn innan man har fyllt 40 och dessutom le och stråla av himmelskglädje? Det är faktiskt ingen som har sagt det till mig, men då man vistas i en miljö där det normala är att man gifter sig, får barn och ser allmänt lycklig ut är det svårt att inte känna sig lite misslyckad då ens eget liv är så långt ifrån det livet. Men man kan också se det som att jag är en stark, lyckad person som vågar stå för den jag är. Jag står verkligen för att jag vill vara singel och för att jag inte har några barn (förutom Edessa som de flesta inte vet om och som dog två dagar ung). Jag skäms heller inte för att jag är sjukskriven längre, men jag skryter inte om orsaken till det i kyrkan. Upplever trots allt att psykisk problematik/sjukdom är tabu i kyrkan, precis som i samhället i övrigt. Och det är nog det som drar ner mig i gråzoonen.

Vem är jag då i mina egna ögon? Egentligen är det bara mitt perspektiv, som i längden ska betyda något. Hur ser jag på mig själv? Vem är det som bestämmer hur jag ska se på mig själv? Jag bär med mig en massa olika känslor och tankar i min ryggsäck, som påverkar min syn på mig själv. Min terapeut och hennes familj har hjälpt mig att se det. Så hur förhåller jag mig till det? Allt går inte att skaka av sig så enkelt, en del grejer liksom hänger kvar i känslorna. Det är då man behöver hålla fast i "vetheten", det man vet är sant oavsett hur det känns. För är det något som jag har lärt mig i terapin, så är det att känslor oftast ljuger. Känslor är ofta alltför djupt involverade i trauma minnen och förövarna, för att kunna återspegla den sanna bilden.  Så vad är det jag vet om mig själv som jag kan hålla fast i? I det stora hela vet jag att jag är en otroligt stark person, en överlevare, en streetsmart kvinna. Jag är kreativ och lycklig alla dagar, utom då jag är deppig. Jag är normal med andra ord. Det faktum att jag inte nöjde mig med att vara ett offer och bli en förövare själv, gör mig till en otroligt lyckad person. Det är precis så jag tänker välja att se på mig själv.