fredag, oktober 29, 2010

En undran

Jag undrar varför det alltid är sol och blå himmel ute när man är sjuk? Och grått/blåsigt/regnigt/kallt när man är frisk och kan vara ute? Idag är det soligt, varmt och fint ute och jag ligger hemma, utan röst och med feber. Livet är hårt brukar en 6-årig vän till mig säga och idag känns det hårt och orättvist. Fast jag har ju varit med om större orättvisor i mitt liv, så denna förkylning är ju en bagatell när jag tänker efter. Dessutom har ju ICA börjat med DVD uthyrning till halva priset jämfört med videobutiken, som nu för tiden är mer en snacksbutik än videobutik. Idag skall jag se den nya Robin Hood filmen, som liksom slutar där alla de andra brukar börja. Så den är inte en Robin Hood film i mängden av Robin Hood filmer, men känslan är den samma. Lite mysigt hemtamt liksom. Jag skall nog överleva denna dag också, trots att solen skiner och höstfåglarna tappert kvittrar och jag inte orkar vara ute.

torsdag, oktober 28, 2010

Lillkanin

Jag kan lugnande meddela att Lillkanin inte tog permanent skada av det andliga angreppet hon utsattes för här om dagen. Idag fick jag klappa henne igen. Jag hoppas att jag förvaltar tiden väl och att jag hinner visa henne att det är mysigt att bli klappad, innan päls ömsningstiden är över. Ja, jag misstänker henne fortfarande för att utnyttja mig som pälsborste...

tisdag, oktober 26, 2010

Trenden har vänt

Idag vände trenden. Lillkanin krafsade mig blodig. Men hon stod under andlig påverkan, så det var inte helt och hållet hennes fel. Jehovas vittnen ringde helt idiotiskt länge på dörren och knackade dessutom, eftersom de hörde att jag var hemma. Men jag var bara klädd i morgonrock och så tänker jag inte visa upp mig ens för att köra iväg kvackare. Resultatet blev att min lilla ulliga kanin sprätte till och började riva mig och efter det ville hon inte alls bli klappad. Dumma Jehovas vittnen, säger jag bara. Vi som hade det så trevligt, jag och min lillkanin!

måndag, oktober 25, 2010

En trevlig dag

Idag har det varit en trevlig och mysig dag, bortsett från att min bank har flyttat utan att säga till. Fick mitt nya bankomatkort idag till Skandia banken och kände mig självsäker när jag gav mig iväg, för Skandia banken är en av få adresser jag hittar till utan problem. Men väl framme så var allt tillbommat och gömt bakom byggställningar och träplank. Och då fick jag plötsligt en vag minnesbild från samtalet med kundtjänst, det var någonting med Sveavägen 44. Tog tunnelbanan och retade mig över förlorad tid och att det skulle komma att krävas en ny stämpel på remsan. Men denna tillfälliga förbittring, byttes snabbt till ett lugn när jag väl fick hålla mitt nya kort i min hand. Jag kände att livet återvände till mig. Insåg hur beroende jag har blivit av en plastbit och kanske borde det ha bekymrat mig, men jag bara njöt av min återfunna frihet.

Träffade PJ idag och det är ju alltid trevligt, även om det idag var en blixtvisit av det snabbare slaget. På eftermiddagen bakade jag rågbullar, för jag har tröttnat på ICAs torftiga brödutbud. Nu doftar hela lägenheten härligt nybakt, skall äta broccoli- och champinjonsoppa till middag och äta mina nybakade rågbullar till. Ja, inte alla 21 förstås, men en eller två lär slinka ner. Hinner dock inte till träningen idag, men det är ingen katastrof. Jag är bra i alla fall.

lördag, oktober 23, 2010

Lillkanin njuter av sin frihet

Varför gå in i buren för att äta och riskera att bli instängd, det går ju lika bra att äta utanför buren. Min kanin är verkligen egensinnig. Och nu är vår relation mycket spännande. Ni förstår, sedan i slutet av maj har min kanin varit på sommarvistelse på en grön fin gräs- och mossmatta, hon har njutit av livets goda dagar, men i måndags tog jag hem henne till lägenheten igen. Vädret skulle slå om till snö och då är det ju dags att flytta in igen, om man är en liten kanin. Tänkte att hon skulle bli deppig när hon tvingades byta gräsmattan mot Ikea- dörrmattorna, men hon trivs. Slänger sig på rygg och dåsar, skuttar och äter massor av mat och så gör hon en oväntad sak. Hon skuttar fram till mig och vill bli klappad. Det har aldrig hänt förut, men jag säger inte nej. Det är urmysigt. Jag får klappa henne tills jag tröttnar, pälsen yr och jag blir alldeles nerhårad, men det är det värt. Hon myser och gnisslar tänderna och enligt en kaninbok från 1976 så är det kaninens sätt att tala om att den trivs och njuter och som tack står det att kaninen skall slicka mig. Detta gör dock inte min kanin, vilket får mig att misstänka att hon bara utnyttjar mig i sin process att byta päls och ser mig som en gigantisk pälsborste.

lördag, oktober 16, 2010

En liten unge

 
Var och hälsade på en ny liten människa igår, min kompis dotter, 
1 vecka ung.

fredag, oktober 15, 2010

Vilken dag "sejer" jag bara, som Paulina brukar säga!

Hatar Sverige. Inte så att jag vill fly landet eller emigrera till Norge eller så. Men det är så fyrkantigt och byråkratiskt i detta land. Sådana här psykiskt störda människor som mig, blir alldeles matta av allt krångel. Och de där förnekade Borderline symptomen påckar på och vill utagera mot diverse fyrkantiga byråkrater och bankfolk. Varför denna upprördhet undrar säkert de flesta (om de återstår några ovetande individer fortfarande, jag har ju varit rätt bra på att muntligt sprida min upprördhet omkring mig). Jo, jag tappade bort min plånbok och var super duktig och gjorde polisanmälan och ringde bank för att spärra bank kort efter konstens alla regler. Och spärrservice frågade om jag ville ha ett ersättningskort och jag sa ja såklart! Och sedan frågade jag vart de kommer att skicka kortet eftersom jag har skyddade personuppgifter. Och då sa tjejen att jamen då kan hon inte utfärda ett nytt kort och tog bort beställningen och så kopplade hon mig till banken. Väl framme på banken och efter mycket om och men sa bank killen att jag kan ju inte få ett internationellt bank kort eftersom de inte kan göra en kreditupplysning på mig eftersom jag har skyddade personuppgifter. Men ett bankomat kort kunde jag få. Men ärligt, vem över 18 år vill ha ett sådant? Jag blev jätte arg och försökte behärskat tala om för honom att min kredit trovärdighet knappast hunnit förändrats på fem minuter och att jag minsann har haft ett internationellt Visa kort hos dem i 8 år. Men det hjälpte inte så jag sa hej då och nej tack till bankkortet. Sedan ringde jag min privata ekonom ansvariga hjälpare, Jan, för han är så bra på att vara arg på inkompetenta människor och system och det brukar sluta med att han får som han vill. Vilket i detta fallet skulle vara gynnsamt för min sak. Under tiden som Jan försöker komma fram till banken, ringer jag skatteverket för att fråga dem hur man gör när man har skyddade personuppgifter och behöver få ett bankkort. Han jag fick prata med hänvisade bara helt oförstående mig tillbaka till banken, de måste veta sa han. Och jag visste ju att det vet dem ju inte alls. Men sedan ringde jag kundtjänst igen och lossades vara en ny kund och då gick det lite bättre, de var mycket vänliga men tog stopp vid kreditkollen igen. Så då frågade jag om han kunde ta reda på vilket kreditföretag de anlitar så att jag kunde ringa dem och fråga hur man kan få ut de rätta papperna som krävdes. För jag tycker ju att det måste gå att få ut sin egen kredit upplysningsuppgift på något sätt. Och medan han kopplar och håller på så tappar han bort mig och efter en lång stunds tystnad i telefonen så blir jag tillbaka kopplad till kundtjänst och en ny handläggare. Hon är väldigt hjälpsam och frågar runt och jag sitter åter med en mycket tyst telefonlur i flera minuter. Sedan hör jag hennes röst igen och hon ber mig vänta hon ska bra kolla en sak till, ny väntan, ursäkta att det dröjer jag ska bara ringa några samtal så återkommer jag, ny väntan som den här gången varar i 10 minuter. Hinner under tiden smsa en kompis, starta det här blogg inlägget, skicka två till sms och sedan var min väntan över. Hon hade ringt någon som i sin tur hade beviljat mig ett internationellt Visa kort. Allt var som det skulle igen. Men det kostade massa dyrbar tid, 3,5 timme allt som allt tog det. Sedan skulle det visa sig att allt var helt i onödan, för min vän hade hittat min plånbok på precis det ställe där jag sa att hon skulle leta. Men då var ju all skada redan gjord och kaoset återställt till det normala igen. Slutet gott allting gott som man brukar säga. Men nästa gång jag tappar plånboken tänker jag bara spärra kortet som obrukbart på bankens egen hemsida. Det är en lärdom jag har fått av den här situationen. Paula och Jan tycker förstås att jag borde ha lärt mig att vara försiktigare med mina saker och mer ordningsam. Men det är nog överkurs...

torsdag, oktober 14, 2010

Nostalgi

Jag ber inte om förståelse, men det här är nostalgi för mig. Om man inte delade min samtid med mig när jag var si så där 15 år, kan man inte begripa det här inlägget. Och de människor som delade min samtid då läser inte bloggen, så jag gör det här inlägget och vet att ingen kommer att förstå. Men det gör ingenting, det är det fina med bloggandet. Det är min plats i cyber rymden, jag bestämmer, ni läsare är maktlösa. Texten i sången (om man nu kan kalla något som KSMB har gjort för sång) är inte ens rumsren och passar inte in i mitt fromma liv som jag lossas leva. Så jag varnar känsliga läsare och alla fromma med för den delen, tryck inte på play knappen. För er som väljer att inte ta del av min meningslösa nostalgi tripp, kan jag lugnt och sanningsenligt trösta er med att ni inte missar något.

måndag, oktober 11, 2010

Slöjdhandledarutbildning, kursdag 2

Nu kan jag allt om livräddning! Kanske var jag lite väl modig i mitt uttalande nu, men jag har i alla fall tränat på att livrädda barn och vuxna idag. Allt från sår skador till kvävning och livlöshet. Det var svårt att prata och livrädda samtidigt, så jag hoppas att jag har en arbetskamrat som kan larma SOS medan jag livräddar. Men en färdig ifylld adress lapp är en väldigt bra idé tycker jag, för det var väldigt svårt att komma på adress och telefon nummer medan man räknade till trettio på hjärträddningen.

Sedan hade vi luffarslöjd och gjorde en fin ljuslykta. Och tränar man lite på det, så blir den inte sned och vind. Men snett är charmigt inbillar jag mig. Roligt var det i alla fall och fort gick det. Den var klar på en timme. Och luffarslöjd tror jag mina små förskolebarn klarar av och ståltråd är billigt att köpa in.

måndag, oktober 04, 2010

Slöjdhandledarutbildning, kursdag 1

Idag har jag börjat på min slöjdhandledarutbildning. Det var roligt nästan hela tiden. Jag hatar namnlekar i alla former, men den värsta är att rabbla upp varandras namn när man sitter i ringa och skall minnas allas namn. Ångesten kryper innan för skinnet på mig bara jag hör talas om sådana lekar. Så det första jag lärde mig idag var att jag aldrig skall utsätta några barn för det. När jag väl överlevt namnlekarna gick ledarna igenom kursplanen och idéerna bakom slöjdcirkus och slöjdklubben. Mycket prat blev det. Hemslöjdskonsulenterna är duktiga på fika och det fanns både bullar och svenska frukter: plommon, äpplen och päron. Mums. Lunchen hade jag med mig, jag bjöd mig själv på pizza och en mandarin till efterrätt. Efter lunch fick vi äntligen slöjda. Vi slöjdade i näver och textil. En ordskatt kista skulle det bli, fast i formen av en näverask. Det var jätteroligt och inte alls svårt. Det var bara mysigt.