tisdag, augusti 13, 2013

Nu har Lillkanin fått lämna frysen.

Begravningsdag av Lillkanin, 2013-08-12

lördag, augusti 10, 2013

Nu är tiden inne.


På väg att bli med soffa, känns nervöst och pirrigt på samma gång. Min första soffa tiggde jag till mig som 6 åring av en tant som skulle flytta till ett vårdhem. Det var en antik soffa med vackra träsniderier och rosa tyg, en dröm för ett litet barn som jag. Jag sa helt enkelt till tanten, att hon inte kommer att ha användning för soffan dit hon skulle och så fick jag den. I mitt första boende gick den inte in genom dörren, så den fick stå ett par år hos en vän innan soffan slutligen kom hem till mig i förorten där jag nu bor. Efter en tid hamnade dock soffan i soprummet, den förde med sig för mycket negativ energi och påminde mig om mina barndomstrauman. Så när jag rensade ut all skit i mitt liv fick soffan också åka, men den var verkligen vacker! (Gläder mig dock åt att soffan fick ett nytt hem redan efter tio minuter i soprummet, då en ny ägare tog med sig den hem till sig). Min andra soffa kostade 200 kronor på Myrorna och den klädde jag om två gånger. Det var en liten och behändig soffa, lätt att skruva isär, flytta runt på och att klä om (den bor nu i mitt källarförråd och väntar på att någon skall behöva en vacker liten soffa i brunt). Min tredje soffa ärvde jag gratis, den har stort trygghetsvärde för mig och jag somnar gott i den allt som oftast. Men nu är den gammal och sliten, den går sönder allt mer som gamlingar har en tendens att göra med tiden. Men jag älskar den och allt vad den står för! Den kommer att saknas mig! Min tilltänkta soffa på Mio möbler (den fjärde soffan i mitt liv) kostar lite mer än de andra, men jag hoppas jag blir lika nöjd med den. Men så är det ju det där med att jag inte gillar förändringar, det är ju mitt svåraste symptom efter min traumatiska uppväxt, näst stresskänsligheten, så det känns blandat nu när jag skall bege mig till Mio! Jag vill ha en ny soffa, men jag vill samtidigt inte skiljas från den jag har! För den jag har, är en symbol för trygghet för mig och gör jag mig av med den, försvinner då min känsla av trygghet? Jag vet att det är mitt "gamla tänk" som spökar och att jag idag bär trygghetskänslan inom mig, men som vanligt hänger inte känslorna och hjärnverksamheten ihop riktigt som det skall. Min terapeut suckar nog lite inombords och jag hör henne säga: men tänk på sängen, som du höll på innan och hur blev det? Nu vill du ju aldrig byta tillbaka till gamla loftsängen?! Förändringar dör man inte av, du vet ju det vid det här laget! Och jag vet ju allt det där, så det är tid för mig att resa mig upp ur soffan och bege mig till Mio möbler och beställa min soffa Focus! Det kommer att bli bra, jag vet ju det...Mio möbler here I come!