onsdag, juni 27, 2012

Dagens känsla

Känslan som infinner sig inuti, när man har gjort något snällt mot sig själv och som blev så himla bra.

tisdag, juni 26, 2012

En deppig dag

Hur det känns när man får reda på något, som man inte vill veta, men som påverkar framtiden en liten bit framöver. Ordlöst. Känslosamt. Tomt, i betydelsen saknad. Jag vill kunna stanna tiden och styra universum och förändra verkligheten. Istället hör jag mig säga, vad roligt för Dig att Du har hittat en plats där Du kommer till Din rätt. Och jag tycker allt det där, jag önskar bara att platsen för min chefs självförverkligande även i framtiden var på min arbetsplats. Men nu blir det kollegor och barn i en annan förort, som får en närvarande, varm och engagerad pedagogisk ledare. Lyckliga dem! Nu återstår det bara att hantera nuet och möta framtiden med öppen blick och med hela min själ. Det kommer att bli bra, det brukar det bli.

söndag, juni 24, 2012

Äventyr på Fjäderholmarna


Idag var jag tillsammans med min kära vän, på Fjäderholmarna. Vi skulle ta båten vid Slussen men hittade ingen båt att gå ombord på. Vi sprang vidare i regnet till Nybrokajen i stället. Sommarjackan blev genomvåt och det plaskade av vatten mellan tårna i sommarsandalerna. Vädertjänsterna på nätet spådde sol till klockan två, klockan var bara tolv och regnet vräkte ner. Båtresan tog oss genom det värsta regnandet och väl på ön möttes vi av hotfullt mörka moln, men uppehåll. Vi gick till solklipporna, i hopp om att det var där solen gömde sig. Men icke. Vi satte oss på en klippa, såg ut över havet och åt vår medhavda nygräddade rabarberpaj med vaniljsås och drack rykande hett te till. Jag hade glömt att packa ner mjölken, något som vi båda saknade. Vi letade upp en bergsskreva, där bredde vi ut vår picknickfilt och satte oss ner för att läsa var sin god bok. Själv läste jag "Skynda dig att älska", en bok för alla som gillar relationer och familjesystem. Och då tänker jag särskilt på vissa av mina vänner. Min vän läste del två av en bok som hennes bokklubb följer och som snart skall diskuteras. Tystnaden oss två emellan avbröts emellanåt av att vi båda två, vid olika tillfällen, fnissade högt av en strof ur vår bok. Måsarnas skriande, gässens kacklande, motorljud och människors hojtanden: "här är vi", trängde också igenom vår annars mycket koncentrerade läsning.

Plötsligt, en och en halv timme in i läsningen tilltog vinden, molnen mörknade och samlade ihop sig till regn. Vi packade ihop våra grejer i tid och tog sats mot hantverksbodarna. Vi tog skydd mot ovädret inne i trähantverksboden. Slog oss ner på var sin pall som var placerad runt en urgröpt stubbe, fylld med slipade trä "stenar". Det var harmoniskt och fridfullt att röra runt i de där vackra, mjuka, handslipade, små träbitarna. Färgerna var mångfasetterade och formerna lika så. Vi satt där och tittade, kände och samtalade med hantverkaren om de olika träslagens ursprung och regnet upphörde sakta under tiden. Vi gick vidare, utan att köpa något. Avverkade hantverksbod efter hantverksbod. Jag köpte myspys te, för det kan man alltid behöva. Min vän köpte smidda krokar och ett Iphone fodral med en extra ficka på. Vi åt på Röda villan, sittandes på deras glasveranda med utsikt över havet. Rostbiff i tunna skivor med grillade potatisar, svenska primörer och paprika creamsås. Gott och mättande. Vi betalade och gick för att äta glass på ett annat ställe. Jordgubbssorbé valde min vän, själv kunde jag inte motstå lakritsglassen. Jag kan sällan det. Vi hittade en bänk i solen, för nu sken solen värmande igen. Vi dukade upp ytterligare en kopp te och tog åter fram våra böcker och läste, till måsarnas skriande och vågornas kluckande. Klockan närmade sig sju på kvällen och vi gick till bryggan med båtkajen. Satte oss på bänken och njöt så mycket av kvälls solens värme, att vi bestämde oss för att ta halv åtta båten hem i stället och så fortsatte vi vår läsning.

Halv åtta båten kom och vi gick ombord. Jag gick på toaletten och båten tuffade iväg. Väl tillbaka vid bordet skulle jag bara ta ett sista kort från utflykten och gjorde den fasansfulla upptäckten att min digitala systemkamera inte var på samma ställe som jag. Den måste ha blivit kvar på ön. Paniken blockerade min förmåga att tänka, till skillnad från min vän (som tur var). Hon fick hela båten att vända mot land igen, kaptenen önskade oss lycka till och vi gick i land. Jag tog tacksamt emot kaptenens lyckönskning, kände att den kommer jag att behöva. Väl tillbaka på ön försökte min vän förmå mig att tänka efter, när hade jag kameran sist och vad gjorde vi sedan. Vi satt ju på vår läsbänk och där fotade jag ätande svanar och murket trä, men visst hade jag kameran med mig därifrån? Jag kunde känna tyngden runt nacken av kameran när vi gick därifrån. Min vän var också säker på att den inte kunde ha blivit kvar där, för hon hade tänkt att nu syns det inget spår av att det har suttit någon där på bänken och läst, när hon vänt sig om precis när vi lämnade platsen. Sedan gick hon på toaletten, men inte jag. Jag fotade fantastiskt vackra blommor under tiden och vattendroppar på daggkåpans sommargröna blad. Då hade jag också kameran med mig. Sedan gick vi raka vägen till bänken vid kajen, det måste ha varit där av alla ställen som jag glömde kameran. Det sämsta tänkbara stället, med tanke på stöldrisken. Min vän gick och letade vid bänken och frågade människor om de hade sett en kamera där. Jag gick in i butiken intill, med förhoppningen att någon hittat kameran och lämnat in den där. Jag kände hur hoppet steg när butiksinnehavaren bad mig beskriva vilken sorts kamera det var jag letade efter och vilket märke det var på kameran. Panikslagen som jag fortfarande var och med ett hjärta som slog på högvarv, försökte jag få fram rätt ord. Jag försökte samla mina tankar, formulera mina ord rätt. Det blev en mycket omständlig beskrivning av detaljer kring min kamera, tiden stod stilla ett ögonblick. Sedan sträckte butiksinnehavaren fram min kamera och sa att två norska turister hade lämnat in den. Vilket bekräftades av min vän, som precis kom in i butiken, med samma glada nyheter. Lättnaden som infann sig inom mig strax efter överlämnandet av kameran var stor och vi tackade Gud för den lyckliga utgången och för det norska ärliga paret som lämnat in kameran till butiken. Vi firade det lyckliga slutet med rökta räkor på restaurangen vid kajen och inväntade båten som släppte iland oss. Vi ville nämligen meddela den hjälpsamma kaptenen det lyckliga slutet.

Vi hann hem till andra halvlek på VM-matchen mellan England-Italien, som även den fick ett lyckat slut. Italien vann på straffar. Vi stängde av TV:n, drog för gardinerna, släckte lamporna och sa god natt. En dag med lyckligt slut, var till ända.

fredag, juni 22, 2012

Midsummer is here


Glad Midsommar!

måndag, juni 18, 2012

Lämnade mottagningen i affekt idag

Det är spännande med min psykiatrimottagning. Vad som än händer, är det alltid patientens fel, de gör aldrig något fel. Idag hade jag tid klockan två, jag skyndade mig dit, stressade järnet. Jag var där i tid, jag hann, allt var väl. Tog nummerlapp satte mig snällt och väntade på en stol. Väntade på att personalen skulle avsluta sitt samtal med varandra. Fem minuter gick och sedan var det min tur. Personalen i kassan sa att min psykiatriker var sjuk och att de tyvärr inte kunde ha meddelat mig detta innan, eftersom de inte kunde veta att det var just jag som skulle träffa Per pga. min skyddade identitet. Men att jag nu skulle få träffa deras inhyrda jourpsykiatriker. Detta avböjde jag bestämt, jag har inget som helst intresse av att träffa en okänd tillfällig psykiatriker som jag aldrig kommer att träffa igen. Var på personalen sa, att om jag bara gick min väg, så skulle det minsann skrivas in i journalen att jag lämnade mottagningen i affekt! Och?! sa jag, vad bryr jag mig om det? Det är ju i alla fall ingen annan än ni som läser de där journalerna och knappt ni heller. Så vad spelar det mig för roll vad du skriver där. Skriv vad du vill, men jag tänker gå nu. Hej då. Och så gick jag i affekt enligt henne, lugnt och beskedligt om ni frågar mig. Min psykiatrimottagning slutar aldrig förvåna mig.

fredag, juni 15, 2012

Det var tätt med kändisar på Arboga tåget

Det var tätt med kändisar på Arboga tåget idag. Har varit i Arboga och skaffat mig ny hårfärg inför sommaren. Sandfärgade slingor blev det den här gången. På hemvägen var det tätt med kändisar på tåget. Satt mitt emot Robert Wells med sällskap. Fick äran att ge honom min plastsked till hans yoghurt, jag hade ett bestick set till min sallad och behövde inte skeden, men det gjorde han. Tänk vad bra det blev! Sedan klev det på ytterligare en kändis i samma vagn, det var rätt kul...

onsdag, juni 06, 2012

Glad Nationaldag på er alla

I dag är det Sveriges Nationaldag! Grattis till en ledig dag och fira nu stort denna dag. Jag är glad för att jag bor i Sverige, för det är så lätt att prata svenska, som en av mina femåringar på jobbet sa, när vi pratade om Nationaldagen här om dagen. Nationaldagen firas till minne av dagen då Gustav Vasa valdes till Sveriges kung år 1523, för er som inte vet och gärna vill förstå varför ni är lediga i dag. I dag är det också vernissage på Ljljevalchs och själv skall jag hänga där större delen av dagen och kommer säkert inte att sjunga Nationalsången på hela dagen. Jag skall betitta mitt och 1999 andras löv, på utställningen "Ser du löven för alla löven?" Det skall bli kul och lite spännande. Själva Nationaldags firandet startade jag dock redan klockan sju i morse, tvätt tid 7-10 på självaste Nationaldagen. Det har en naturlig förklaring, jag har inte blivit knäpp, det var enda lediga tiden på två veckor! Jag hade gärna sovit i morse när mobilen ringde...


En mycket lyckad dag. Jag njöt av upp uppmärksamheten eller rättare sagt av sällskapet. Det var många av mina vänner som kom och tittade på mitt löv och som uppskattade arbetet bakom.

lördag, juni 02, 2012

En framgångsrik dag

I dag har jag haft en framgångsrik dag. Vaknade klockan 05.23 och somnade om till 10.45. Dagen började bra med andra ord. Sedan lyssnade jag på Harry Potter som talbok i ett par timmar medan jag åt frukost och vilade mig fram till klockan 14.30, då jag åt lunch. Efter lunchen började jag städa köket och diskade. Och när jag var klar med det, så bakade jag rabarber- och kardemumma muffins och kokade nästan rabarber- och jordgubbssaft. (När slutfinishen skulle ske, upptäckte jag att jag inte hade något socker hemma, så jag får göra saften i morgon i stället). Är mycket glad för dagen och för att jag orkade göra så mycket. Vad då mycket tänker Du, hon vilade ju största delen av dagen. Utifrån mitt  perspektiv är det just vilan som gör dagen framgångsrik och dessutom blev köket skinande rent.