50 YEARS OF BEING AWESOME

Så var det äntligen dags för den stora festdagen. Emmys Fantastiska Fest För  Alla Som Vill. Den inleddes med en förfest av bästa slag. En lovsångsstund med bön och tacksägelse över allt som Gud har gjort i mitt och andras liv. Lovsången leddes av fantastiska lovsångsledare och vänner till mig. Vi sjöng lovsånger som har burit mig i tider av mörker och smärta, tillika genom tider av ljus och förnöjsamhet. Livet ser ofta ut så nämligen, en blandning av gott och ont. Men ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det. Det var en mycket fin stund. 

Och efter förfestandet var det dags att sätta gästerna i arbete, ty jag tröt i ork och tid under fredagskvällen, så festsalen var inte riktigt  iordningsställd. Men det löste sig riktigt bra, jag hade fina vänner som med glädje hjälpte mig. När det var dags att kicka igång själva huvudfesten var allt på plats.

Som sagt hann vi med gemensamma krafter ställa iordning festsalen precis så som jag hade tänkt tills alla VIP-gäster anlände strax efter 12.44 som var festens officiella starttid. Det blev en fantastisk festdag, fina gäster kom, festen var lagom välplanerad (nästan ingen planering alls, men det mesta löste sig och allt flöt på utan större fadäser), fina tal hölls om min förträfflighet och goda egenskaper, rimlek och quiz fanns också som programpunkter under festen. Men man kan inte skriva om festen utan att nämna maten och tårtorna. Eftersom jag tidigt insåg att jag kommer vara galet trött efter mina intensiva cancerbehandlingar lagom till den stora festdagen, så beslöt jag tidigt att köpa min festmat från lokala förmågor. Malins Catering gjorde de fantastiska pajerna och Sala Ångbageri stod för tårtorna. Allt var så himla gott, det var ett mycket bra beslut att inte vara huslig på egen hand utan låta andra stå för den delen på festen.

Jag uppskattade verkligen att så många vänner ville komma till min by och fira min dag tillsammans med mig. Familj, vänner och kollegor kom och tillsammans gjorde de min fest fantastisk. Det gulligast inslaget på min fest var Ellas iver att vara med på precis nästan alla gruppfoton som Julia hjälpte mig att ta. Det var gosigt och väldigt gulligt. 

Mina Ranstavänner skötte raljansen i köket perfekt, tillsammans med några andra vänner och såg till att alla gäster fick mat och tårta på utsatt tid. Så tacksam för all hjälp jag fick av dem, de gjorde mitt jobb som hedersgäst mycket lättsamt. Att de sedan stod för städningen av lokalen efter festen, en finare gåva får man leta efter. Så tacksam för det!

50 YEARS OF BEING AWESOME

Okey, det är mycket som har hänt i mitt liv mellan 2017 och 2023, jag borde antagligen ha uppdaterat bloggen lite tätare inser jag nu. Men bättre sent än aldrig brukar man säga. Idag känns det som en bra dag att nystarta mitt bloggande. Idag har nämligen jag nått en milstolpe, jag har erövrat 50 av livserfarenhet. 

 

Har jag vaknat klokare idag undrar du säkert? Om jag skall vara helt ärlig, så känns det precis som vanligt, ingen större skillnad mellan att vara 49 år och att vakna upp som en färsk 50åring! Men jämfört med 10 november 1973, känner jag mig idag trots allt lite klokare. Mycket har hänt under mina 18262 dagar i livet, oaktat omständigheter och mörka dagar, föddes jag awesome och om jag får säga det själv har jag utvecklas och behållit min awesome:het. 

Några timmar in på högtidsdagen, hade jag tid hos mitt onkologiteam på Västmanlands sjukhus. Idag skulle jag få veta resultatet på min senaste cancerscanning. Ja, jag fick ju cancer för tre år sedan, ögonmelanom, som sedan oturligt nog spred sig till lungan. Det har varit tre år av behandlingar på alla möjliga sätt kuratorsamtal, tabletter, strålning, cellgifter, immunterapi, en hel del komplikationer och massa biverkningar. I morgon är det tänkt att jag skall vara huvudpersonen på: "Emmys fantastiska fest för alla som vill", så lite risky att få besked på självaste födelsedagen. Men jag tänkte att det vore så coolt att få öppna festen med: "Jag ser ut att bli frisk trots allt". Ja, ni fattar, jag kunde inte motstå frestelsen att få veta. Vid tolvtiden fick jag som tur var ett storartat besked av mitt läkarteam, alla tumörer går tillbaka, även stadie fyra tumören. Över förväntan till och med, den elakingen hade krympt 2 cm på en månad. Jag längtar att få berätta om detta besked på festen i morgon. (Fast några VIP-människor får nog veta redan idag, det är en för stor nyhet att bära själv. ) 

Väl hemma efter sjukhusbesöket så fanns det lite festfixande att ordna med, ganska mycket faktiskt. Man fyller ju bara 50 år en gång i livet och tyllgardiner med ljusslingor på alla väggar, är verkligen ett måste tänkte jag som 49åring (tro mig, hur snyggt det än är, don't do it! Jag är nog lite klokare som 50+are trots allt...)