söndag, februari 27, 2011

Broderat ett kort för att fördriva TV-kvällen

Första broderiet

lördag, februari 26, 2011

Jag har besegrat yllegarnet

Flätade band
Jag har lyckats besegra min egen hjärna och yllegarnet. Jag kan nu fläta band och skulle nog klara av skosnöre längden också, om utifall att jag utsatte mig för det. Tyvärr har det visat sig att de lärare jag så varmt talade om i ett tidigare inlägg, inte är så fullt "kunniga" som jag först trodde. Det har visat sig så här i efterhand att jag kom att behärska flättekniken, långt innan jag hade flätat 5 km band som dessa hemslöjdskonsulenter antydde att det kunde tänkas ta. Jag kan till min egen stora glädje konstatera, att jag behärskade flättekniken redan efter dryga 75 cm. Detta faktum är antingen ett bevis på min suveränitet eller så överdrev mina lärare kraftigt, då de med glimten i ögat hävdade att det skulle krävas 5 km band för att flätningen skulle sitta i handen. Det lutar nog mot det senare, dessvärre.

fredag, februari 25, 2011

Semla med stil

Semla nr. 4

måndag, februari 21, 2011

Jag har blivit rik över natten

Jag har blivit kapital ägare, för någonstans i Sverige finns det ett papper som säger att jag teoretiskt äger över hundra tusen kronor. Det är ju lysande, inte sant? Jag skulle kunna göra massa saker för de pengarna, om de bara inte var så att "kapitalet" är en rutten kåk som min ursprungsfamilj äger till största del. Ett faktum som grusar tillvaron en hel del, för dem kan jag ju inte ha kontakt med så länge någon av dem är i livet. Detta motvilliga arv, skapade naturligtvis problem för mig i kontakten med FK och bostadstilläggsansökan som jag slängde på posten här om dagen. I min värld är kapital på papper och verkliga ekonomiska tillgångar inte riktigt samma sak, men FK ser naturligtvis annorlunda på saken. Jag hade ingen aning om att jag i teorin var så rik och jag tänker hävda med bestämdhet till FK att jag inte hade någon aning om detta, vilket är sant rakt igenom. Men om jag verkligen hade över hundra tusen kronor, vad skulle jag göra då?

Jag har inga stora drömmar som kräver ekonomiska investeringar av det större slaget, men om jag nu hade över hundra tusen kronor på banken skulle jag köpa en ny säng och en kajak. Jag skulle köpa lintråd och ylletyg. Jag skulle gå många härliga hemslöjdskurser på slöjdhuset. Jag skulle resa en del såklart. En långresa till Nya Zeeland skulle bli mitt första resmål och sedan skulle jag äta oxfilé oftare. Resten skulle jag spara till framtida investeringar, om det nu blev något kvar efter efter långresan till Nya Zeeland vill säga. Men detta är just nu bara utotopiska drömmar, eftersom pengarna består av en flagnade husvägg någonstans i Sverige, på en plats jag aldrig mer vill besöka.

Är såhär i efterhand tacksam för matresan (från 1940) på kultur kanalen, som jag såg på här om dagen. Där jag fick lära mig att man kan leva av kornmjölsgröt, bara man inte glömmer att tillföra hjortronsylten. Så med eller utan bostadstillägg, skall jag nog överleva på ett eller annat sätt (och även ta mig till USA i sommar). Idag är det för övrigt bara 131 dagar kvar tills planet lyfter mot New York.

måndag, februari 14, 2011

Slöjdhandledareutbildning, kursdag 6

Det är orimligt kallt i Stockholm idag, men jag trotsade kylan och begav mig till slöjdhandledarutbildningen inne i stan. Vi slöjdade i textil idag, på temat fåglar. Fiolen styrde oss igenom dagen och signalerade städning och fika med jämna mellanrum. Det var en mycket mysig slöjddag och snön föll stämningsfullt utanför fönstret, det var bara lägerelden som saknades. Medan vi sydde våra fåglar läste vår lärare en saga om hur djuren hittade sina olika livsmiljöer och platser i skogen. Det skapade en mysig stämning och jag tyckte om sagan, mycket tack vare de färgstarka bilderna som texten målade upp. Efter lunchen satt vi i våra smågrupper och påbörjade grupparbetet och fin planeringen av en termin med "Slöjdklubben". Det var överraskande roligt. Jag är ju som välbekant väldigt duktig på att måla upp hur obehagligt och svårt saker och ting kan bli och min terapeut tycker att jag jämt och ständigt håller på att "måla faan på väggen". Och just det här momentet i utbildningen var ett sådant område som jag liksom inte såg fram emot. Men jag hade väldigt fel. Stämningen i vår grupp var hög och trots att fiolen kom och spelade ville vi inte bryta upp. Så roligt hade vi. Men fiolen gav sig inte, så vi fick tillslut erkänna oss besegrade och packa ihop våra grejer och snällt följa efter fiolen in i slöjdsalen igen.
Eftermiddagen ägnades åt att fläta snören i olika tekniker. Min talang för detta är inte fullt så utvecklad som jag skulle önska. Kontakten mellan hjärnan och händerna är helt klart kraftigt begränsad, troligtvis beroende på min traumatiska uppväxt. Jag är väldigt tacksam över hantverkartraditionens pedagogiska metod att förmedla kunskap, för tack vare den handfasta och ordknappa visa-tekniken, förstod jag till sist hur jag skulle göra. Mina lärare var som vanligt oerhört entusiastiska och försäkrade mig muntert, att när jag väl har vävt sju kilometer snöre, kommer tekniken att sitta i händerna så att vävningen flyter på av bara farten. Och hittills har de ju visat sig vara mycket kompetenta och trovärdiga människor, så jag finner det mycket troligt att jag efter sju kilometer snöre har lärt mig vävtekniken. Nu hoppas jag bara på att jag slipper utsättas för dylikt arbete, inom den närmaste framtiden. Men jag erkänner att mellan garntrasslet och de lyckade vävningarna, var det kul. Jag nöjde mig dock med att göra ett armband. Skosnörelängden är överkurs och får gott vänta till en dålig TV kväll eller något och jag erkänner villigt att jag är lättad över att jag kan köpa mina skosnören i skoaffären. 

tisdag, februari 08, 2011

Påverkan

Jag känner en massa olika saker hela tiden. En del känslor kommer från mitt förflutna, andra orsakar jag själv, men en hel del känslor överförs till mig från mina delidentiteter. Det är det som gör mitt liv lite bökigt emellanåt. Det är märkligt att gå omkring och känna saker och samtidigt vara medveten om att de inte är mina känslor. Hjärnan förstår hur det hänger ihop, men jag styrs av känslorna. Det borde inte vara känslorna som styr, så här efter fem år i terapi. Jag kan se att jag borde ha kommit längre. Känslomässigt glider jag lätt in i mina delidentiteters intensiva känslosvängningar, hinner oftast inte värja mig. Det påverkar mig. Även de gångerna som jag lyckas förstå vad som händer och skilja på vem som känner vad. Särskilt de små identiteternas känslor påverkar mig. Kanske beror det på att vi står närmare varandra nu och att väggarna mellan oss är svagare. Det är svårt att känna tillsammans med de små. De drabbas så hårt av sina känslor och då vill jag ju hjälpa till. Men jag lyckas inte alltid hjälpa dem och då blir det tungt. Det gör mig ledsen. Jag är ledsen just nu. Vill be om förlåtelse och göra allt bra, jag vet bara inte hur? Vet att det bara är känslorna som spökar, men det känns svårt i alla fall. That's it!

söndag, februari 06, 2011

I förkylningens spår

I förkylningens spår känner jag mig både kreativ och utmattad på samma gång. Längtar efter semlor också, men söndagsmyset får vänta tills efter blogg inlägget. Trots förkylning och feber är kreativiteten på topp. Igår gjorde jag äntligen min pilkorg färdig, som jag har tänkt ha i mitt kök som äggkorg. Sydde dit innerfoder och kantband, dekorerade kantbandet med mitt tvinnade garnsnöre. Min terapeut har en äggkorg i sitt kök och det är så mysigt. Det är från henne jag har fått idén, ifall att ni undrar hur jag har kommit på att ha mina ägg i en korg och inte i kylskåpet som alla andra.

När jag letade efter stuvbitar i min tyglåda till ett annat syprojekt, hittade jag ett tyg som jag uppenbarligen hade tänkt att sy en gardinkappa av, så det gjorde jag idag. (Mellan nysningarna och febertopparna, vill säga). Är fortfarande inte säker på om det är en julgardin eller en sommargardin? Nu känner jag mig dock redo för att övergå till den där semlan, som jag pratade om att jag var sugen på. Har en god vän att tacka för att jag kan äta semla idag. Stort tack till Dig!

Tredje semlan, 2011












lördag, februari 05, 2011

Om att sätta barnen i fokus


En läsvärd artikel, som vill stärka barnens skydd vid övergrepp, oavsett om brott går att bevisa eller ej. Klicka på länken och läs.

SvD artikel, Rättsprocess hjälper sällan barnen