fredag, augusti 05, 2011

Shopping dag

Idag var sista shoppingdagen. Jag behövde först och främst ett nytt handbagage. Ett på hjul. Så det var viktigt att vårt sista shopping mall hade en Samsonite butik. (Jag har nämligen insett att det behövs ett mirakel för att jag inte ska åka dit för övervikt på hem vägen). Så jag kom på den lysande planen att fuska och ska därför köpa ett handbagage som rymmer mer och sedan får jag hoppas att ingen på flyget kommer på idén att väga handbagaget. Vi hittade vårt shopping mall och sedan kunde jag börja investera mina pengar på diverse bra kläder. Är bland annat mycket nöjd med en dunväst, vinterskor och den röda stickade tröjan. Till sist hittade jag också min väska, en underbar vinröd/cerisefärgad Samsonite väska med fyra hjul. En fantastisk liten sak. På kvällen var det packning som gällde, för i morgon börjar resan hem igen. Skönt på sitt sätt, för jag längtar verkligen hem. Men samtidigt är det ju underbart att resa runt i världen och se nya saker. Jag kommer att sakna mina bekymmerslösa dagar i Jeepen och de ändlösa vidderna, en del musikupplevelser skall det dock bli skönt att vila ifrån. Vilken härlig semester vi har haft.

torsdag, augusti 04, 2011

Mayflower

Idag åkte vi runt i pilgrimernas tecken. Vi åkte till Plymouth kusten och tittade bland annat på ett vackert skepp.


Mayflower var det skepp med vilket engelska puritaner färdades till Nya världen, närmare bestämt till nuvarande USA. Färden företogs den 16 september till 21 november 1620 enligt den gregorianska kalendern (6 september till 11 november enligt den julianska), från Plymouth i England till Cape Cod i nuvarande Massachusetts. Dessa puritaner går i dag under namnet Pilgrimsfäderna i USA.


År 1620 landsatte Mayflower 185 emigranter, som kallade sig själva pilgrimer, på New Englands kalla, vilda stränder. De var inte de första engelsmännen i vad som i dag är USA - en första kolonisation skedde 1607 i Jamestown, Virginia. Det som gav puritanerna en speciell ställning i historien var deras åsikter. Deras bosättning i Nya världen var ett kolonialt vågspel, kontrollerat och administrerat av trosfränder i England, för att grunda ett nytt samhälle efter deras egna, religiöst baserade principer. De var dock de första engelsmännen i Nya England, New England. Mayflowers första anlöp i det nuvarande USA var den 21 november 1620 i nuvarande Provincetown på Cape Cod.


Pilgrimerna grundade en stad som de kallade Playmouth. Pilgrimernas första vinter var mycket svår på grund av den extrema kylan som rådde detta år. Under sin tid i det 'nya, landet hade pilgrimerna ännu inte sett en enda indian. När vintern led mot sitt slut fanns endast hälften av pilgrimerna vid liv. En vårdag kom en indian vandrandes till pilgrimernas by och hälsade dem välkomna till det 'nya' landet på engelska. Detta ledde till att wampanoagernas hövding Massasowit bestämde sig för att bege sig till Playmouth. En förtrupp bestående av Samusut –den som hälsat pilgrimerna välkomna- och Tiskvanto som talade bra engelska. Senare samma dag anlände Massasowit till Playmouth och ett avtal för fred och ömsesidigt beskydd förhandlades fram. Anledningen till att indianerna var så angelägna att komma överrens med pilgrimerna var att de ville få tillgång till de vitas mediciner. Ett förbund med de vita skulle också minska hotet från fientliga stammar. 
    
Tiskvanto stannade hos pilgrimerna, han lärde dem att odla och ta vara på vad naturen bjöd. Han lärde dem att tacka för maten genom en fest, tacksägelsedagen. 1621 firade pilgrimerna sin första tacksägelsefest tillsammans med wampanoagerna. Masasoit dog 1661 och eftertreddes av sin son Wamsotta som dog det följande året. 


Sedan åkte vi ut till Cap Code för att jag skulle få bada. Och vilket bad det blev sen, jättehöga vågor att hoppa i och ljummet vatten. Helt underbart och väldigt mäktigt. Älskade havet, sanden, vågorna och solen som lyste över mig. Mitt ressällskap läste bok på stranden medan jag roade mig i vattnet. En mycket härlig eftermiddag för oss båda. De lömska vågorna svalde mina solglasögon och det var ju synd, eftersom det är väldigt soligt på den här kontinenten. Jag får köpa covers på Sears.




Mer Plymouth


I Plymouth fanns det ju ett högt torn också och finns det ett torn måste vi ju klättra upp i det. Det är ju självklart. Det här tornet skilde sig lite från de andra tornen vi hade varit uppe i, dels saknades det hiss men också trappsteg. (Det var liksom sluttande avsatser istället för trappsteg). Det kändes inte så mycket i benen just då, men efteråt, vilken träningsvärk jag fick. Men utsikten var magnifik och väl värt den svettiga och andfådda promenaden upp. Vi var inte heller ensamma  i tornet som var ganska smalt i toppen, det var en alternativ familjefest just idag, så vi var många som tog oss upp mot toppen och utsiktspunkterna. Kände mig lite avundsjuk på ungarna som sprang uppför utan det minsta motstånd, medan jag själv funderade på om jag skulle överleva eller inte. 

onsdag, augusti 03, 2011

Firefly och Buzzy

Idag var jag på den coolaste utflykten på hela semesterresan, valsafari. Vi åkte med den snabbaste båten(enligt reklamen)för att spana efter valar. Av någon förunderlig anledning glömde jag bort att jag blir sjösjuk så fort jag placerar mig själv på en båt. Jag tog med andra ord ingen åksjuketablett på morgonen och var sjösjuk under stora delar av utresan, men så fort valarna dök upp och bröt havsytan var sjösjukan bortblåst och glömd. Det var en fantastisk upplevelse. Valarna hoppade och flaxade med sina sidfenor och stjärtfenor. Så coolt, så häftigt. Valarna som vi såg heter Fierfly och Buzzy och tillhör knölvalssläktet. Det är stora häftiga däggdjur som lever i våra havsdjup, förunderliga och mäktiga på samma gång.

Ps.Inlägget är mitt första på Ipad, lite svårare att skriva på än min trogna batteritomma PC.Ds.

måndag, augusti 01, 2011

Freedom trail


Det var ett varmt Boston som mötte oss, + 89 F. Vi trotsade värmen och promenerade längs Freedom Trail som är en rödmarkerad historisk vandring som slingrar sig runt Bostons gator och förbi historiska byggnader.

Vi började vid Gamla South Meeting House där Boston Tea Party sägs ha haft sin början, passerade Paul Revere's House som var utgångspunkten för hans betydelsefulla ritt. Paul Revere red genom Massachusetts landsbyggd, vid midnatt den 18 april år 1775 och ringde i klockan, för att meddelat att "britterna kommer!" Vi passerade många historiska och pampiga byggnader i hettan, men stället som jag minns bäst var det luftkonditionerade Mc Donalds där jag fick vila, svalka, glass och iskall Coca-Cola. Det räddade dagen.

Vi tittade på USS Constitution fregatten som nu mer är ett museum, som dock stängde 5 sekunder innan vi hann fram till båtskrället. Men utifrån var det ett ståtligt skepp. Vi var på kajen där den historiska händelsen "The Boston Tea Party" ägde rum. Det var ett tillslag mot tre brittiska fartyg, som låg förankrade i hamnen i Boston. Fartygen var lastade med stora mängder te till en stor kostnad, men all denna last gick förlorad då män utklädda till indianer tog sig ombord och hällde teet i vattnet, till ljudet av folkets jubel. Detta var en auktion som protesterade mot den nya brittiska politiken. Efter vinsten mot Frankrike i kriget, skärpte man nämligen handelslagarna. Man förbjöd kolonierna att bedriva handel med andra länder än England. Britterna hade även förbjudit kolonisterna att odla väster om Appalacherna, eftersom man ville förbättra pälstillgången och relationerna med indianerna. Inga råvaror fick hamna i fel händer, och all handel skulle ske i amerikansk anda, för att tjäna moderlandet. Bönderna inuti landet ville inte tjäna britterna, de var vana vid att klara sig själva. Folket i kolonierna ville slå sig fria från den brittiska övermakten.(Vi hade trotsat värmen till bristningsgränsen för att se replikan av skeppet, men när vi äntligen kom fram fanns det ingen båt, bara ett informations plakat och mitt humör tröt).

Det var en enormt varm promenad och lång, i alla fall kändes den lång, kanske var det bara värmen. Promenaden testade hur som helst mitt humör till bristnings gränsen många gånger under dagen (min chafför tillika ressällskap fick en GPS över sig). Men väl hemma efter en tidig middag på en fantastisk restaurang, lite vila på hotellet och ett dopp i poolen kändes livet värt att leva igen.