torsdag, april 30, 2015

Majbrasan på Svalkan 2015

I år firade jag Valborgsmässoafton vid Svalkan tillsammans med tre mycket trevliga människor och massa EFSare. Det var vacker natur, lugnt och mysigt.  Men utifrån fotoperspektiv floppade elden, hann bara ta 360 bilder på majbrasan innan den hade brunnit ner till korvgrillningsglöd ( och jag hade såklart ingen korv med mig att grilla). Det bjöds på manskör, andakt, folkmingel och fika av olika slag. Det blev en mycket trevlig kväll som avslutades i Sundbergs vardagsrum tillsammans med en kopp te och vaniljglass med jordgubbssås. Nu till eldbilderna, kvällens höjdpunkt.






lördag, april 25, 2015

Mountly Makers tema för april är tändstickor

Tändstickor var månadens tema. Det var ett svårt tema, men eftersom jag har en svaghet för hus bestämde jag mig jag mig för att bygga ett tändstickshus. Jag inhandlade tändsticksaskar, för jag hade såklart inga hemma. Så är det alltid när man vill börja på en gång. Jag klädde in asken i vitt ritpapper runt om asken och sedan började jag bygga huset av tändstickorna. Tillsist målade jag huset med oljefärg. Det blev snyggt men torktiden är väldigt lång. Undrar till och med om något gått fel. För visst borde färgen ha torkat på två veckor...Efter en vecka kände jag att det vore trevligt med belysning i huset så jag byggde ihop en ljusdiod med ett batteri och installerade det i huset. Är nöjd med slutresultatet.






lördag, april 11, 2015

Måluppföljning mars

Ekonomi:
Eftersom jag har varit Sjuk/Skadefrånvarande tre veckor av fyra den här månaden så har ekonomin inte varit lysande den här månaden. En tröst är att AFA har beslutat att min skada var en arbetsskada och att jag beviljats ersättning som skall betalas ut, osäkert dock när.  
  • Jag har därför inte ökat mitt kapitalsparande till 3000 kr/månad den här månaden heller, det är något jag bör göra framöver.
  • Nu har mitt sparande ett mål, det blir en resa till Spanien och Portugal i sommar. Har kunnat lägga undan 1500 kr denna månad.
  • Fick reda på att jag fått 900 kr i restskatt, det är roligare att få tillbaka pengar...
  • Jag har inte köpt tyg till drapperi i arbetsrum, vardagsrumsgardiner och sideboard, pga. övriga investeringar som jag gjort. Jag har heller inte köpt verktyg till träslöjden. 
Jobbet:
-Jag har sänkt min ambition utan att bli en dålig pedagog, det har faktiskt gott ganska bra.
  • Jag har lagt viss tid på att sammanfatta getingprojektet, min barnfria tid har inte riktigt räckt till så jag har använt dyrbar fritid till detta. Det får jag rätta till nästa månad. Balansen mellan jobb och fritid är fortfarande lite bräckligt, fritidslistan hjälper mig att investera tid på icke jobbrelaterade saker. Det är bra för mig! 
Kroppen:
- Jag behöver sänka min stressnivå i kroppen och hjälpa kroppen slappna av, jag skulle må bra av att gå ner i vikt.
  • Hålla en jämn dygnsrytm hela veckan, hela året. Det har jag inte klarat fullt ut än. Jag måste verkligen ta tag i detta problem.
  • Inte ta med mig jobbet hem eller in i relationer. Det klarar jag bra nu.
  • Minska sockerintaget, fortfarande inte stor framgång där. Tar tag i problemet igen.
  • Min arbetsskada satte stopp för Yogaträningen, men ska ta tag i det igen när läget så tillåter det. Behöver också köpa en baddräkt så att jag kan komma igång med simning. 
  •  Appen "S health" hjälper mig att komma igång med rutiner kring promenader, men jag kan verkligen lägga mer tid på att röra på mig ute i naturen. Jag gillar ju det, har bara svårt att komma mig för.
  • Träna regelbundet...hm...jag har börjat träna, men jag är inte framme på en regelbunden nivå än på grund av sjukdomar och skador.
Själen:
    - Jag mår bra just nu, det är skönt med dessa perioder av okomplicerat "Svensson liv" när jag känner att jag är som alla andra.
    • Behöver en period av aktiv vila, för att återhämta mig efter One Life projektet och påskens allmänna flängande. 
    Fritid:
    - Fortsätter avsätta "egentid" i almanackan varje vecka, helig tid för roliga saker som är bra för mig och som jag tycker om.  
    • Monthly Makers är projekt jag gillar att lägga ner tid på, den här månaden kunde jag dessutom kombinera Monthly Makers med mitt One Life projekt, eftersom materialet jag arbetade med var gemensamt. Jag fick hedersomnämnande i mars månads samlingsinlägg Monthly MakersMen det var One Life projektet som fick mest av min kreativa skapartid, det blev ett väldigt lyckat konstprojekt. Ett konstverk i fem delar som berörde och väckte känslor.
    • Glaskursen gick inte så bra. Projekten jag jobbade med kraschade, så jag får ta nya tag...På Pinterest har jag hittat trevliga modeller jag vill prova på...
    •  Crafternoon-tea var ett lyckat event, ser fram emot att anordna nästa. 
    Vänner:
    -Vänskapsrelationer är viktiga att vårda och förtjänar en egen punkt.
    • Slöjda mer tillsammans med vänner och annat trevligt knytt. Jag anordnade Crafternoon tea med vänner från mina olika nätverk, det blev ett otroligt trevligt event. Även om jag inte hann klart allt i optimal tid, så trivdes mina gäster och det blev ett trevligt slöjdevent.
    • Mitt mål är att lära känna en ny person under året och utveckla den relationen. Vår vänskap har fördjupats och fler träffar är inplanerade.
    Miljö:
    -Återvinning och hållbarhet.
    • Äta mer ekologiskt och bara köpa ekologiskt kött. Jag har ätit mer vegetarisk kost, eftersom inkomsten varit lägre den här månaden, samt ätit kötträtter från frysen eller när jag blivit bjuden.
    • Återvinna mer, rensa och skänka bort saker i större utsträckning. Jag har mest återvunnit tyger den här månaden i mitt skapande kring One Life. Har inte rensat ur något. Köpte ett cupcakefat på Myrorna för 25 kr.
    • Jag har övergått till miljömärkta rengöringsmedel, när de gamla flaskorna har tagit slut har jag övergått till miljövänliga produkter. Just nu är Gysinge linsåpa min favorit, fungerar till allt.
    • Jag har skaffat diskpropp till sköljvasken, men slarvar fortfarande och sköljer under rinnande vatten i stor utsträckning.

    lördag, april 04, 2015

    One Life- Set her free, ett konstprojekt av vikt.

    Här kan Du lyssna på Anissas sång: SET HER FREE
    På långfredagen hade vi ett event i min kyrka "One Life". Ett musikkonsertevent, med risotto och konstutställningar. Jag var med och illustrerade en av Anissas sånger: "Set her free". Sången handlar om en kvinna från Johannesburg som blev bortrövad som barn och såld till trafficking. För mig blev det viktigt att mitt konstverk följde hela historien, från det att hon var liten och blev bortrövad tills det att hon blev befriad. Skapandeprocessen var ganska utmanande för mig under projektet, på många plan berördes jag djupt. Jag och kvinnan från Johannesburg som sången handlar om delar nämligen stora delar av sångtexten, vi har båda levt ett utsatt liv. Så under arbetet med att skulptera fram Anissas sång "Set her free", blev det tydligt för mig att jag också behövde ge mig själv frihet, som en del av konstverket. Det krävdes ett visst mått av mod för att klara av att sätta oss båda fria. Varje scen som jag gjorde kopplade jag ihop med sångtexten och min egen livsberättelse. Det är bland det modigaste jag har gjort sedan jag bröt mig loss från mina föräldrars traffickingnätverk och bearbetade mina trauman.
    Jag var fyra år när mina föräldrar började sälja min kropp till främmande män och kvinnor utanför familjen. Kväll efter kväll utsattes jag för övergrepp som sargade min kropp och själ. Medan jag blev trasigare och trasigare, tommare och ensammare njöt mina föräldrar av pengarna min späda kropp drog in. Att sälja små barns kroppar är nämligen en lönsam affär för förövarna och det är barnen som får betala priset. Efter ett par år hade jag slutat känna och drömma, jag ville just ingenting och önskade att jag fick dö. Men utåt log jag som vilket annat barn som helst, för att ingen skulle se skammen jag bar på, eller se hur smutsig och värdelös jag kände mig.

    När jag var tio år gick jag på julskyltningen som alla andra ungar gjorde. Jag växte upp på den tiden när alla affärer skyltade om till jul till första advent. Då var det fest på sta’n. Tomtar sprang runt överallt och sålde julklappar till förmån för fattiga barn. Som barn brukade man alltid satsa på det största paketet efter principen att största paketet var det bästa. Det år jag var tio fastnade jag för ett tunt, vykorts stort paket. Jag betalade med min tiosedel och gick hem för att öppna paketet. Det var en glastavla med bönen: ”Gud som haver barnen kär”. Jag hängde den vid min säng, så att jag kunde se på den när förövarna kom för att våldta mig. Det kändes lite mindre ensamt då och jag kunde dissociera bort smärtan och allt det hemska.
    Våld och övergrepp blev min vardag. Så länge jag klarade av att dra in pengar var de nöjda. Var jag någon gång sjuk eller allmänt besvärlig, bestraffades jag med tortyrliknande stryk för att jag inte ställde upp på familjen. Men utåt log jag fortfarande som vanligt och dolde blåmärkena så gott jag kunde, jag höll hårt i min fasad om att allt var lugnt och att jag mådde bra. Jag behövde det för att överleva. I skolan fann jag en fristad för det mesta. Skolrutinerna gav mig där känslan av att vara normal, som alla andra. I skolan fick jag vila upp mig och jag var en duktig skoltjej, med bra betyg i alla praktiska ämnen men hade såklart svårt med alla teoretiska ämnen. Trauman har nämligen den inverkan på människor, att hjärnan har fullt upp med att överleva och går på halvfart när det gäller att lagra kunskaper som kräver mycket processande för att förstå.
    Min självkänsla blev mindre och mindre, för varje övergrepp jag utsattes för. Jag kände mig maktlös, jag såg ingen utväg och vågade inte be om hjälp, för vem kunde jag lita på? Jag var sjutton år när jag flyttade hemifrån och mitt liv blev lite bättre, men min familj behöll greppet om mig. Skrämd till lydnad som jag var, kom jag lydigt hem så fort de ringde och på alla lov. Övergreppen pågick år efter år och blev grövre och grövre.
    Jag var trettiotre år när jag fann modet inom mig själv att faktiskt söka hjälp. Jag var på gränsen att inte orka mer, på gränsen att ta mitt liv. Jag behövde komma bort från våldet och övergreppen, så jag samlade allt mitt mod och berättade. Jag hade tur, för den jag berättade för trodde mig och valde att var modig och göra allt hon kunde för att hjälpa mig loss från mina föräldrars traffickingnätverk. Hon och hennes familj gömde mig när jag behövde gömma mig, de tröstade mig när jag behövde gråta ut min smärta, de klarade av att hantera min ångest när den härbärgerade i min själ, de stod trygga kvar och lugnade mig när skräcken kom över mig. De hjälpte mig att bygga upp ett nätverk av människor runt omkring mig som kunde hjälpa till att stötta och hjälpa mig i vardagen och de hjälpte mig att få skyddade personuppgifter. Men framför allt fick jag tusentals timmar terapi, för hon som hjälpte mig visade sig vara den bästa sortens terapeut.
    Den tro jag fann som barn genom den där glastavlan, den bär mig än. Jag är övertygad om att Gud såg min utsatthet från första övergreppet till det sista och att Gud ville ett annat liv för mig. Varför jag fick vänta så länge på att bli fri vet jag inte, men jag är helt säker på att det var Gud som gav mig modet att förändra mitt liv och att Gud själv handplockade alla mina hjälpare som jag behövde för att bli fri. Det är mer än en slump att jag fann rätt människor i rätt tid.

    Idag lever jag ett hyggligt bra liv. Jag har jobbat mig igenom mitt trauma med hjälp av den tuffa EMDR-terapin som jag har fått av min terapeut. Utan terapi hade jag nog inte överlevt, det är tack vare den som jag har kunnat återerövrat mitt liv och läka de flesta såren i min själ. Idag är jag stolt över vem jag är och vad jag har åstadkommit med mitt liv. Jag är den enda i min familj som har en högskoleutbildning att vifta med. Jag bor i en schyst hyreslägenhet i en Stockholmsförort, tja i alla fall om man bortser från att den är sjukt kall och dragig på vinterhalvåret. Jag har mina drömmars drömjobb; förskollärare, på bästa sortens förskola i en förort bortanför min. Och jag mår bra, för det mesta. Jag dippar precis som alla andra såklart, men jag har ett bra liv. Jag har två odlingslotter som jag odlar i och vänner att hänga med. Jag bygger relationer med människor och försöker hjälpa dem som behöver hjälp. Jag berättar min livshistoria med förhoppningen om att den en dag skall göra skillnad, i någon annans liv. Kanske kan min livsberättelse ingjuta mod i någon annan, så de vågar berätta och kan bli fria från övergrepp och förtryck. Kanske kan min berättelse bidra till att just Du vågar vara den som hjälper en annan människa fri...