Vill Du lära känna mig lite mer?

Min favorit pastarätt är:

Kantarellfyllda cannalonirullar på en bädd av tomatsalsa.

Om jag var tvungen att välja en matkultur att äta resten av livet, vilken skulle jag välja?
Det står mellan det Italienska- och det vietnamesiska köket. Jag kör på det otippade Vietnamesiska matutbudet.

Mina favorit chips:
Lättsaltade ekologiska potatischips med Ranchdip.

Min favorit taco innehåller:
Mjukt tacobröd, köttfärs, ost, lök, majs, ekologiska körsbärstomater, gurka, sallad, gräddfil, guacamole och stark tacosås.
Alt.
Hårda majsskal, blandade bönor, gurka, majs, ekologiska körsbärstomater, ost, stark tacosås och keso (+micro)

Min favoriträtt av potatis:
Östens mammas pitepalt med smält smör och lingonsylt.

När jag vill lyxa till min tillvaro äter jag:
Egenhändigt gjord räksmörgås gjord av rostat bröd, färska nyskalade räkor, avokado, ägg, ekologiska körsbärstomater, Paulas kräftstjärtssås, majonäs.

Om jag har mycket tid lagar jag:
Kyckling i lergryta med fransk cider och rotgrönsaker och färska kryddor.

Min favorit syselsättning är:
Att vara kreativ, gärna i kombination med att vara ute i naturen.

Hantverk jag håller på att utvecklas i:
Glaskonst, Tiffany tekniken.

Semestrar helst:
Utomlands, vill ha sol och värme. Men vill också hänga vid mitt tält ute i naturen. Sommarstuga är inte min grej, jag vill se nya saker, platser och kulturer.

Land jag skulle vilja resa till:
Min fd. Chef Maria har läskat mig med bilder i flera år så valet är enkelt: Vietnam!

Hatar mest:
Människor som utnyttjar, kränker och förnedrar andra.

Älskar mest:
Människor som gör världen vacker, som lyfter, uppmuntrar, stärker människor. Och så älskar jag Jesus och min församling, lakrits, tjärtabletter och mjukglass.

Bästa web.upplevelsen:
Monthly Makers, ett kreativt, utmanande forum som överraskar varje månad med ett nytt tema för kreativt skapande, där det kryllar av inspiration.

Favorit citat:
"Man ges bara en gnutta galenskap, och den galenskapen gäller det att ta tillvara" Robin Williams

Favorit Bibelord:
"Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det". Joh.1:5

Bästa köpet ever:
Muurikan, så att jag kan laga mat till många utomhus. Mums!

Mina bästa egenskaper, enligt mig själv:
Gästfri. Jag gillar att öppna mitt hem, dela med mig av det jag har och kan till andra som behöver eller bara vill hänga med någon. Kreativ. Att jag är duktig på att skapa och leda andra in i ett skapande. Tålmodig.

Mina sämsta sidor:
Att jag är slarvig och jämt gör saker i sista minuten.

Mitt drömyrke är:
Förskollärare, I am living my dream!

Favorit djur:
Katt, i synnerhet Mistral och Özil.

One Life- Set her free, ett konstprojekt av vikt.

Här kan Du lyssna på Anissas sång: SET HER FREE

På långfredagen hade vi ett event i min kyrka "One Life". Ett musikkonsertevent, med risotto och konstutställningar. Jag var med och illustrerade en av Anissas sånger: "Set her free". Sången handlar om en kvinna från Johannesburg som blev bortrövad som barn och såld till trafficking. För mig blev det viktigt att mitt konstverk följde hela historien, från det att hon var liten och blev bortrövad tills det att hon blev befriad. Skapandeprocessen var ganska utmanande för mig under projektet, på många plan berördes jag djupt. Jag och kvinnan från Johannesburg som sången handlar om delar nämligen stora delar av sångtexten, vi har båda levt ett utsatt liv. Så under arbetet med att skulptera fram Anissas sång "Set her free", blev det tydligt för mig att jag också behövde ge mig själv frihet, som en del av konstverket. Det krävdes ett visst mått av mod för att klara av att sätta oss båda fria. Varje scen som jag gjorde kopplade jag ihop med sångtexten och min egen livsberättelse. Det är bland det modigaste jag har gjort sedan jag bröt mig loss från mina föräldrars traffickingnätverk och bearbetade mina trauman.

Jag var fyra år när mina föräldrar började sälja min kropp till främmande män och kvinnor utanför familjen. Kväll efter kväll utsattes jag för övergrepp som sargade min kropp och själ. Medan jag blev trasigare och trasigare, tommare och ensammare njöt mina föräldrar av pengarna min späda kropp drog in. Att sälja små barns kroppar är nämligen en lönsam affär för förövarna och det är barnen som får betala priset. Efter ett par år hade jag slutat känna och drömma, jag ville just ingenting och önskade att jag fick dö. Men utåt log jag som vilket annat barn som helst, för att ingen skulle se skammen jag bar på, eller se hur smutsig och värdelös jag kände mig.

När jag var tio år gick jag på julskyltningen som alla andra ungar gjorde. Jag växte upp på den tiden när alla affärer skyltade om till jul till första advent. Då var det fest på sta’n. Tomtar sprang runt överallt och sålde julklappar till förmån för fattiga barn. Som barn brukade man alltid satsa på det största paketet efter principen att största paketet var det bästa. Det år jag var tio fastnade jag för ett tunt, vykorts stort paket. Jag betalade med min tiosedel och gick hem för att öppna paketet. Det var en glastavla med bönen: ”Gud som haver barnen kär”. Jag hängde den vid min säng, så att jag kunde se på den när förövarna kom för att våldta mig. Det kändes lite mindre ensamt då och jag kunde dissociera bort smärtan och allt det hemska.

Våld och övergrepp blev min vardag. Så länge jag klarade av att dra in pengar var de nöjda. Var jag någon gång sjuk eller allmänt besvärlig, bestraffades jag med tortyrliknande stryk för att jag inte ställde upp på familjen. Men utåt log jag fortfarande som vanligt och dolde blåmärkena så gott jag kunde, jag höll hårt i min fasad om att allt var lugnt och att jag mådde bra. Jag behövde det för att överleva. I skolan fann jag en fristad för det mesta. Skolrutinerna gav mig där känslan av att vara normal, som alla andra. I skolan fick jag vila upp mig och jag var en duktig skoltjej, med bra betyg i alla praktiska ämnen men hade såklart svårt med alla teoretiska ämnen. Trauman har nämligen den inverkan på människor, att hjärnan har fullt upp med att överleva och går på halvfart när det gäller att lagra kunskaper som kräver mycket processande för att förstå.

Min självkänsla blev mindre och mindre, för varje övergrepp jag utsattes för. Jag kände mig maktlös, jag såg ingen utväg och vågade inte be om hjälp, för vem kunde jag lita på? Jag var sjutton år när jag flyttade hemifrån och mitt liv blev lite bättre, men min familj behöll greppet om mig. Skrämd till lydnad som jag var, kom jag lydigt hem så fort de ringde och på alla lov. Övergreppen pågick år efter år och blev grövre och grövre.

Jag var trettiotre år när jag fann modet inom mig själv att faktiskt söka hjälp. Jag var på gränsen att inte orka mer, på gränsen att ta mitt liv. Jag behövde komma bort från våldet och övergreppen, så jag samlade allt mitt mod och berättade. Jag hade tur, för den jag berättade för trodde mig och valde att var modig och göra allt hon kunde för att hjälpa mig loss från mina föräldrars traffickingnätverk. Hon och hennes familj gömde mig när jag behövde gömma mig, de tröstade mig när jag behövde gråta ut min smärta, de klarade av att hantera min ångest när den härbärgerade i min själ, de stod trygga kvar och lugnade mig när skräcken kom över mig. De hjälpte mig att bygga upp ett nätverk av människor runt omkring mig som kunde hjälpa till att stötta och hjälpa mig i vardagen och de hjälpte mig att få skyddade personuppgifter. Men framför allt fick jag tusentals timmar terapi, för hon som hjälpte mig visade sig vara den bästa sortens terapeut.

Den tro jag fann som barn genom den där glastavlan, den bär mig än. Jag är övertygad om att Gud såg min utsatthet från första övergreppet till det sista och att Gud ville ett annat liv för mig. Varför jag fick vänta så länge på att bli fri vet jag inte, men jag är helt säker på att det var Gud som gav mig modet att förändra mitt liv och att Gud själv handplockade alla mina hjälpare som jag behövde för att bli fri. Det är mer än en slump att jag fann rätt människor i rätt tid.

Idag lever jag ett hyggligt bra liv. Jag har jobbat mig igenom mitt trauma med hjälp av den tuffa EMDR-terapin som jag har fått av min terapeut. Utan terapi hade jag nog inte överlevt, det är tack vare den som jag har kunnat återerövrat mitt liv och läka de flesta såren i min själ. Idag är jag stolt över vem jag är och vad jag har åstadkommit med mitt liv. Jag är den enda i min familj som har en högskoleutbildning att vifta med. Jag bor i en schyst hyreslägenhet i en Stockholmsförort, tja i alla fall om man bortser från att den är sjukt kall och dragig på vinterhalvåret. Jag har mina drömmars drömjobb; förskollärare, på bästa sortens förskola i en förort bortanför min. Och jag mår bra, för det mesta. Jag dippar precis som alla andra såklart, men jag har ett bra liv. Jag har två odlingslotter som jag odlar i och vänner att hänga med. Jag bygger relationer med människor och försöker hjälpa dem som behöver hjälp. Jag berättar min livshistoria med förhoppningen om att den en dag skall göra skillnad, i någon annans liv. Kanske kan min livsberättelse ingjuta mod i någon annan, så de vågar berätta och kan bli fria från övergrepp och förtryck. Kanske kan min berättelse bidra till att just Du vågar vara den som hjälper en annan människa fri...

Sista Gudstjänsten i Elim

Pampig lovsång, kyrkan full med folk precis som det skall vara. Nu är sista gudstjänsten i Elimkyrkan firad, sorgligt och roligt på samma gång. Tråkigt att lämna byggnaden där så mycker roligt har skett , men roligt att snart få flytta in i Folkkungakyrkan där nya äventyr skall komma till.

Prag dag 4

Sista dagen i Prag var mulen och regnig. Vi skulle besöka Prags Internationella baptistkyrka för att vara med på deras gudstjänst innan vi skulle ta flyget tillbaka till Sverige. Det var en väldigt trevlig upplevelse, med fantastisk lovsång och trevlig gemenskap. Kul. Resan hem gick bra, fast flyget blev en timme försenat vid starten, lite av tiden flögs in under resan och vi blev inte så sena. Anders hämtade oss och det var skönt att åka bil hem. 

Sportlovsläger

Planerar för fullt för nytt slöjdäventyr, med sportlovsfirande barn. Vad kan gå fel, ett läger fullt av goda vänner, barn, Gud, slöjd och isvaksbad?! Nä, det är ett säkert kort, det kommer att bli så kul med Vintersmajl! Vilken förmån det är att få vara med om det här, prata om Gud och slöjda med händerna tillsammans med massa kreativa barn. Jag är lyckligt lottad i livet!

Men jag känner mig som vanligt väldigt stressad så klart. Och ser med viss oro på att materialhögen växer sig större och större för varje dag i mitt vardagsrum. Hur skall jag få med mig allt (+ min egen packning för fem dagar i vinter Sverige)? Men det mesta brukar lösa sig! Fick tipset: Taxi idag av min rationella vän... Har haft svårt att planera ihop ett bra program för slöjd verksamheten på lägret, men nu tror jag att jag har ringat in vad vi kommer att göra. Fast säker kan man aldrig vara, mitt material är flexibelt så barnen kommer säkert att hitta på andra saker att göra med det, än vad jag har tänkt mig! Det finns potential i luften för att det kommer att sprudla av kreativitet och fantasi på lägret. Jag gillar att ha massa planerat och vara trygg i det och sedan låta barnen göra vad de vill i alla fall (kaos och kreativitet på samma gång typ). Men eftersom jag har planerat allt så himla väl, tror jag hela tiden att det är lugnt och så blir det till sist himla bra).

Backspegel 2012

• 31 dec, Jag föreställer mig att: Nyårsfesten 2012, den sista i Elimkyrkan på Östermalm, var trevlig och gemytlig. Att det fanns gott om mat och fina vänner. Att det var en rolig kväll, med lovsång och bön i kyrksalen och att fyrverkerierna på Saltsjön var magnifika. (Nyårsfesten har ju inte varit än, så jag kan bara spekulera).
• 30 dec, Min pastor höll en tio minuter för lång predikan utan att det kändes i kroppen och rolig var den också, utöver att den faktiskt lärde mig saker om livet och om Gud. Av det drar jag slutsatsen att han predikar mycket bättre när han sitter ner.
• 29 dec, Köpte en present till min kollega, som bara kommer att älska den (när hon väl får den). Fram till dess kan jag njuta av att reta henne. För hon är nämligen en kollega av det nyfiknare slaget, som måste veta på en gång vad det är i paketet. Mycket roligt att reta henne!
• 23-25 dec, Julen firades i Dalarna, helt enligt planen. Även där fanns det gott om vänner och mat. En aningens för varmt inomhus, men annars en helt okey atmosfär. Nätterna tillbringades i sängfluff, med bästa bonussyrran och DVD filmer som Ocean eleven-thirteen och Sherlock Holmes. Mellan måltiderna fikades det rikligt, så en ständig mättnadskänsla kännetecknade julfirandet. En uppfriskande promenad hanns också med och då hamnade vi mitt i rusningstrafiken i Bjurs, mötte en bil och en gånglist på en timme.
• 22 dec, Glöggevent hos bästa sortens kollega förgyllde julförberedelserna och var fantastiskt rolig. Skrattade som aldrig förr och åt fantastiska saffransskorpor. Fick receptet och bakade egna skorpor redan samma dag.
• 16 dec, Det traditionstyngda pepparkaksbaket gick av stapeln hemma hos bästa sortens vänner. I år tog vi med oss två nya vänner och allt som allt var vi nio tappra bagare, i olika åldrar. Nya pepparkaksformer hade vi också, helt enligt traditionen: G-klav, fiol, bas, kattunge, groda, snöflingor, Mumin mamman och Mumin. Årets pepparkaksdegar var hemmagjorda såklart och helt perfekta i konsistens och smak. Degarna var också lätta att kavla och lätta att lyfta på plåten. Vår duktiga mäster ugnsvakt brände inte en enda kaka, så det blev verkligen ett lyckat pepparkaksbak i år!
• 17 dec, Berättade för mina kollegor att jag hade sagt upp mig från mitt jobb. Det var jobbigt att göra en del kollegor ledsna och besvikna, men som plåster på såren så höll jag ett fint tal till dem som jag hade förberett väl. Det blev en bra stund, trots allt.
• 10 dec, Sa jag upp mig från mitt jobb och fick redan samma vecka ett nytt drömjobb i förorten där jag bor. Har tre minuters cykelväg till nya jobbet. Ser fram emot att börja jobba där i februari. 
• 7 dec, Fick Trancherknivset i present på lilla julafton, det vill säga i god tid innan julafton. Nu behöver jag inte be gästerna ta med egen kniv längre, för att kunna skära upp älgsteken som jag bjuder på. Skönt!
• 1-3 dec, Tant Gerd kom för att hälsa på. Hon stannade till måndag morgon. På söndagen var vi på en fantastisk adventsgudstjänst i Elimkyrkan och avslutade dagen på Fotografiska. Efter frukosten, på måndag morgon, skildes våra vägar åt för den här gången.
• 1 dec, Firade jag min födelsedag och serverade älgstek med klyftpotatis/morötter samt delikat gräddsås. Klockan 16.00 bjöd jag in fler vänner på åkerbärstårta och en god vän till mig hade bakat en kladdkaka som uppskattades av mig och mina yngre gäster. Extra roligt att Tant Gerd var på besök från ursprungslänet, det satte guldkant på dagen. Det blev en fin dag, med god mat och fina vänner. 
• 28 nov, sökte jag tre nya förskollärartjänster och var allmänt missnöjd med min arbetssituation på jobbet.
• 19 nov, Två ungdomsvänner hittade mig via FB. Kul och oväntat.
• 9-12 nov, Helsingforsresan. Modern konst, shopping, Marimekko, gudstjänst i Andreaskyrkan, gemenskap, god mat, Sky fall, lakrits, tjärtabletter, kartläsning och spårvangsåkning. Det var en superkul resa, men en aning kall och blåsig! Turistinformationen besökte jag ofta och de var väldigt servicevänliga!
• 31 okt, Värsta sortens magsjuka drabbade mig och slog ut mig i fem dagar, med efterföljande magkatarr. Den vill jag inte ha tillbaka. Missade Smilelägret, skulle ha varit slöjdklubbs ledare där. Jättetråkigt!
• 22 okt, Föreläste jag om sexuella övergrepp på Johannelunds teologiska högskola tillsammans med min terapeut. En viktig dag, för en viktig målgrupp.
• 20 okt, Bästa vännen hade 40 års kalas med värsta, bästa tårtbuffén på Suptopia, Alby. Roligt att få dela hans dag tillsammans med honom.
• 19 okt, Invigningsfest för Ateljén på jobbet, en mycket lyckad fest för tre avdelningars barn, som med tindrande ögon fick gå in i ateljén för första gången efter ombyggnaden. Juice och popcorn serverades och discot blev lyckat.
• 28 sep, Hade en konflikt med en kollega på jobbet. Det hade legat i luften ganska länge och idag sa jag ifrån. Det uppskattades inte.
• 23 sep, Fick Muminte, super gulligt och väldigt gott. Stort affekt värde.
• 21 sep, Var på konferens om Barns Rättigheter och åkte sedan vidare till min terapeut för terapi. Ett väldigt lyckat veckoslut.
• 8-17 sep, Luleåresa och fotokurs i Hemavan, tillsammans med Tant Gerd. Kulturnatten hann jag också med att besöka. En fantastisk upplevelse av handarbete, mat och musik av alla de slag. Så himla kul. Fotokursen i Hemavan var resans höjdpunkt! Många fina kort togs, fina fjällvandringar gjordes och en del kamerateknik lärdes in. Vädret kunde ha varit bättre, mulet och regn varje dag, ja faktiskt till och med snö. Fast vi hittade goda hjortron på fjället och då kan man stå ut med dåligt väder.
• 3 sep, Köpte en ny Acerdator med lånade pengar från IOY-kontot, min gamla dator kraschade lagom inför fotokursen i Hemavan.
• 6 aug, Furuvik, tillsammans med fina vänner och deras barn. Väldigt givande och roligt att få dela den dagen med dem. Det var soligt och fint! Åkte vidare till Familjelivslägret, direkt efteråt.
• 6-12 aug, Familjelivsläger med Elim och EFK, var slöjdledare där. Så himla kul, mina aktiviteter gjorde succé. Hade slöjd med sexåringarna på fm. och familjeslöjd på em. På familjeslöjden hade jag fyra stationer: Fia med knuff, Mobiler, Ljuslyktor och Luffarslöjdskrokar. Det var himla roligt!
• 5 aug, Fantastisk dag, The Big Bang Theory kom in i mitt liv och sågs av mig för första gången, i sällskap av en mycket god vän.
• 27 jul-5 aug, Cypernresan med bästa kompisen var varm och solig, faktiskt i varmaste laget. Vi betalade mer än gärna extra för luftkonditioneringen. Vi såg på en hel del ruiner, både ovan jord och under jord, besökte ett ingemansområde och fick stämpel i passet, såg huvudstaden och stadsmuren. Shoppade en tunika där som gick i rosa och turkost, annars var det ganska sparsamt med shoppingen på den här resan. Vi besökte också ovanligt många badstränder och min vän beviljade ovanligt långa baddagar, kan hända att han också tyckte att det var för varmt för att göra något annat än att bada. Vi var också på en anglikansk gudstjänst, i en fin stenkyrka, på ett språk vi faktiskt förstod. Men allt jag minns om predikan var att pastorn (under en hel vecka) hade studerat hur en spindel hade vävt sitt nät vid kökskranen. Han måste vara ogift tänkte jag genast när jag hörde det och missade helt den andliga poängen med predikan. Vi åt god mat och såg en del på OS och annan TV i vår tvårumslägenhet, 50 meter från havet så vi hade väldigt fin havsutsikt. (Fast den mesta maten åt vi ute på restauranger förstås). En dag hyrde vi bil och åkte upp i bergen för att se på kloster och Ikoner. Fantastiska vyer, men läskigt smala serpentinvägar trots att vi valde de största vägarna. Vi fick punktering på en av serpentinvägarna, mitt i en kurva men min vän fixade att byta däck och jag stod och viftade i kurvan nedanför för att ingen skulle köra in i honom. Vi överraskades också av ett våldsamt regnoväder som orsakade jordskred från bergväggarna och vassa stenar föll över vägen. Ett äventyr utöver det vi hade räknat med och vi var glada för att vi betalat extra för att få en heltäckande försäkring på hyrbilen.
• 18-22 jul, Ölandsresan med bonusfamiljen. En mycket trevlig och lugn semester, med väldigt varierat program. Vacker natur, fyrar, gemenskap, brädspel, utflykter, loppisfynd (tvättbräda), sol och värme, en och annan regnskur, största kulglassen jag har ätit i mitt liv (5 kulor och en mjukglasstopp, tillsammans med bästa mejl kompisen, vars dotter sommarjobbade på glassbaren), Bengt Johansson konsert och salta bad i havet. 
• 4-9 jul, Gotlandsresan. Vänners 40-åriga bröllopsdag skulle firas med pompa och ståt, middag på värdshus och tårtbuffé. Bodde i tält såklart och väcktes en av nätterna av ett väldigt åskoväder, med blixtar och dunder som gick runt, runt i flera timmar. Väldigt vackert, men det var svårt att somna om.
• 28 juni-2 juli, New Wine konferensen. Förändrade mitt liv, vad mer kan jag säga. Så tacksam för de dagarna. Fruktansvärda tre första dagar, men sedan en ganska fantastisk upplevelse, tillsammans med bästa sortens vänner! Typ.
• 26 jun, Bästa sortens chef meddelade att hon skulle sluta. Min arbetsplats förlorade en varm, engagerad och närvarande chef. För mig personligen, blev det en tung förlust. Jag gillade mig chef! (Gillar henne fortfarande faktiskt!)
• 21-26 jun, Tant Gerd kom till stan. Fantastiskt roligt att få rå om henne på hemmaplan och visa upp min förort, stadskärna och skärgård. Midsommar firade vi med sill och potatis på klipporna vid Mälaren och dans med Elimkyrkan runt midsommarstången. (Ja, dansade och dansade, vi tittade på dans i alla fall). Den 24 jun, åkte vi ut till Fjäderholmarna, läste böcker, åt gott, njöt av naturen, sökte skydd för regnet, glömde kameran, fick båten att vända, fick tillbaka kameran och avslutade vistelsen med rökta räkor och muntra ord till kaptenen som vände båten för min skull.
• 8 juni, Efter tre års väntan blommade Jättevalmon för första gången i min odlingslott, äntligen som jag har väntat! Väldigt kul och vackert!
• 6 jun, Nationaldag och vernissage på Liljevalchs, "Ser du löven för alla träden" för att fira Hemslöjden 100 år. Vilken dag det var! Mitt löv blev så himla bra och fick en perfekt plats, i en av mittgångarna, i ögonhöjd. Var där hela dagen och guidade runt olika vänkonstellationer. Åt gott på Blå porten, i fantastiskt trevligt sällskap. Hela dagen var en riktig höjdarupplevelse! Och utställningen med alla 2000 löven fördelat på 80 stycken träd var fantastisk, mycket färgstark och variationsrik! Kvällen avslutades i bästa bonusfamiljens sällskap på ett trevligt fik vid Grönan, ackompanjerat av jazzmusiken från grannkrogen. 
• 21 maj, Lillkanin flyttar ut på sommarbete. Hon fann sig tillrätta på en gång och njöt av sol och grönt gräs.
• 13 maj, Min kyrka beslutar sig för att säga ja till köpet av ny kyrka. Glad för det! Höll ett anförande för Ja-sidan och fick mycket beröm för det talet!
• 1 maj, Satte potatisen i min odlingslott enligt tradition, grävde och vände jorden i min nya odlingslott. Det kändes i kroppen efteråt. Det var soligt och fint, till skillnad från resen av sommaren (det mesta av skörden regnade bort i år, men det blev mycket jordgubbar!).
• 28 apr, Min favoritaffär Bolagret, gick i konkurs. En stor förlust, men bra för min plånbok förutom under utförsäljningen 70% av orginalpriset. Vilka fynd jag gjorde, både till mig själv och till jobbet.
• 27 apr, Bästa terapeutens man fyllde år. Han är bäst, hjälpsam och generös!
• 21 april, Gjorde plats för nya sängen och flyttade ut loftsängen till arbetsrummet med hjälp av goda vänner. Nya sängen flyttade in 25 apr, den bästa investeringen jag har gjort. Vilken skillnad i komfort! (Hör tydligt hur min terapeut och man säger: Vad var det vi sa...)
• 14 apr, Hade min första slöjdklubb i kyrkan, 15 barn kom. Det var roligt, men några för många för att jag skulle hinna med och hjälpa dem utan att de behövde vänta för länge. Luffarslöjskrokar tillverkades. Det blev uppskattat. Under året följde många fler slöjdtillfällen och även ett läger. Kul.
• 31 mar, En riktigt svår ångestdag! Man skall ha minst en sådan dag per år, så att man uppskattar alla de andra dagarna mer. Nya sängen som snart skall flytta in rör upp tankar och minnen från tiden när övergrepp var vardag. Men efter lite peptalk från bästa terapeuten, släppte ångesten lite.
• 26 mar, Köpte högaffel till odlingslotten.
• 24 mar, Täljde en halsbandshängare till min bästa vän, bara för att jag kunde och ville överraska henne. (Jo, det var sant, hon hade också sagt att hon behövde en, under en trevlig pysselkväll som vi hade ihop.)
• 16 mar, Träffade en 86-årig dam på tunnelbanan, som läste en Robert Jordan roman. En mycket sympatisk gammal dam, helt i min smak. Hon hade fått den av sitt barnbarn, för som hon sa, man vill ju hänga med i vad ungdomarna läser nu för tiden.
• 5 mar, Lövet till utställningen "Ser du löven för alla träden" blev äntligen klart, bara två veckor försent. Mitt tema var en trygg plats, så jag gjorde min terapeuts hus med trädgård. Det blev perfekt, så himla nöjd.
• 25 feb, Slöjdklubbs handledare på Nordiska Museet, tog med mig bästa kompisarnas två söner på slöjdklubbsdag. Det var kul. Vi gjorde drömfångare och fritt skapande.
• 18 feb, En fantastisk trevlig dag med min skolkamrat från lärarhögskolan. Shopping, gemenskap och god mat på Vapiano.
• 9 feb, Fick nya glasögon för tredje gången på fem veckor. Två par gick sönder på exakt samma sätt, så jag bytte modell till ett par som jag tyckte bättre om dessutom. Blev väldigt nöjd med de nya glasögonen.
• 30 jan, Påbörjade projektet "Lövet" till Hemslöjdsrörelsens 100 års jubileum. 
• 25-27 jan, Lillkanin är dålig för första gången sedan hon flyttade in hos mig för 8 år sedan. Inga roliga dagar.
• 25 jan, Min terapeuts födelsedag. Hon är bara bäst, så hjälpsam och godhjärtad!
• 19 jan, En dag då jag var modig och dessutom fick tillgång till Talbok- och punktskriftsbiblioteket.
• 13 jan, Klippte mig i Arboga för första gången detta år. Trivs så bra med min frisör att det är värt resan dit och så kommer det alltid förbi någon gullig tant och bjuder alla på fika. Shoppingen i Arboga är också trevlig, fantastiskt mysiga pryttelbutiker överallt, som alltid har något som lockar mig. Min själ har begär efter gulliga små saker förstår ni.
• 5 jan, Väninna från Uppsala på besök i stan och ett trevligt första besök på Fotografiska. Nick Brandt ställde ut sina fantastiska svartvita foton från Afrikas Savann. 
• 3 jan, Fick reda på att min granne under mig, hade dött under julhelgen. En väldigt tråkig nyhet, som påverkade många i huset. Han tog sig alltid tid att prata en stund, när han mötte någon.
• 2 jan, Skrev ner saker jag ville lova mig själv att fokusera på under 2012. Bra saker för kroppen, själen, anden, arbetet, ekonomin, jobbet, lägenheten, vänner och livet. En del saker har jag faktiskt gjort under året. Jag var på massage flera gånger, köpte min säng, sparade pengar, reste, skapade/slöjdade mycket under året, var på terapi, städade ett par gånger, var på gudstjänster och cellgrupp. Jag gjorde många bra saker, som var bra för mig helt enkelt. Men också en del saker som var dåliga för mig, jag jobbade lite för mycket ibland, höll inte hårt på min "inbokade" fritid, jag orkade/prioriterade inte regelbunden träning och gick inte ner i vikt, fastän jag vet att det hade varit bra för mig.
• 1 jan, Önskade alla ett gott nytt år.

Det krävs inte mycket för att bli en hjälte på Facebook

Sexuella övergrepp är ofta en stor Hemlighet som man bär själv, inuti i själen. Idag har jag talat om Hemligheten, om de sexuella övergrepp jag har utsatts för, den här gången till en grupp blivande präster och pastorer. När jag reflekterar kring dagen tänker jag på vilken makt ord har i kampen för överlevnad och helande. Så länge man håller Hemligheten inom sig själv, är man oförmögen att helas. Det är först när man vågar sätta ord på upplevelserna som man kan ta sig vidare.

På Facebook idag har vänner skrivit att jag är en hjälte för att jag idag har satt ord på min historia. Det är lätt att bli hjälte på Facebook. Själv känner jag att de sanna hjältarna är alla de som vågat lyssna till min berättelse och ta den till sig, alla personer som stått kvar och varit mina vänner när jag mådde som sämst, som pallat med att finnas vid min sida när jag befunnit mig i dödsskuggans dal och i dödsångestens mörka träsk. De är hjältarna! Jag behövde många sådana hjältar för att överleva min barndom och uppväxt med två förövare till föräldrar, som sålde min kropp till vidriga människor under stora delar av mitt liv.

Mina hjältar har sett olika ut genom åren, de har varit olika, tjejer och killar, till och med en speciell katt, ja faktiskt en vildsint kanin också. Det de har gemensamt är att de har varit med mig på min resa mot helande och växande som människa. Att de har vågat stå kvar, vågat lyssna, vågat beröra mig, vågat vara hjältar i mitt liv. Känner på mig att en del blir uppröra, för att jag lägger hjältestatusen på andra än på mig själv. Det provocerar säkert till viss del! Det är bara det att jag känner mig inte som en hjälte, kanske beror det på att jag inte gör något märkvärdigt. Jag har bara hittat orden som drar fram Hemligheten i ljuset och sedan gått vidare med mitt liv. Visst kan det vara hjälteaktigt att dela sin livshistoria, samtidigt känner jag att sanna hjältar är osjälviska i sitt hjälteskapsutövande och det är inte jag. Jag berättar min livshistoria för att jag vill påverka andra människor med mina ord. Jag vill att de kliver fram och blir hjältar i någons liv, att de gör skillnad för någon som behöver hjälp, att de vågar stanna kvar och lyssna, att de lär sig bemöta människor med respekt och värme. Därför talar jag ut orden som släpper min livshistoria fri! Men det är klart man kan definiera hjältemod utifrån andra vinklar också. Självklart krävs det mod för att konfrontera sitt förflutna, att hitta orden som drar fram Hemligheten i ljuset så alla kan se den. Alla som vågar göra det är naturligtvis hjältar. Det kräver stort mod att lämna tillbaka skammen och skulden till förövarna, det krävs stort mod att återerövra sitt liv, att gå vidare och helas som människa, alla som gör det är naturligtvis hjältar. Jag med.

Slog föreläsningen hål på några myter om sexuella övergrepp? Jag hoppas det! Fick sexuella övergrepp ett ansikte? Jag hoppas det! Bidrog min berättelse till att nya hjältar började formas? Jag hoppas det! Lyckades jag beröra människor med mina ord? Det vet jag att jag gjorde, för det sa de till mig!

På väg till Uppsala

Sitter i soffan och förbereder mig inför en ny dag. Idag skall jag till Johannelunds Teolgiska Högskola och berätta om mitt liv och lyssna till min fantastiska terapeut, tillsammans hoppas jag att vi skall slå hål på några myter om sexuella övergrepp. 

Hur det känns att vara jag!

På Facebook idag var det en vän till mig som skrev den välkända raden: "Du vet väl om att Du är värdefull"! Och någonstans i bakhuvudet klingar det välbekant, det finns stunder i mitt liv som jag faktiskt klarar av att känna mig värdefull på. Just nu känner jag mig dock mest uppgiven. Eller totalt misslyckad som människa. Det jag inbillar mig att vanliga normala 40 åringar klarar av, är jag inte i närheten av. Det är svårt att känna sig värdefull, när ens hjärna tolkar det begreppet i kontexten klara av att göra saker, att lyckas. Egentligen har ju ordet värdefull inget med vad man klarar av att göra. Och när det gäller andra så ser jag dem som värdefulla, bara av att de finns till, de behöver inte prestera något för att vara värdefulla. Men jag kan själv inte identifiera mig som värdefull om jag inte motpresterar något. Och det är där skon klämmer för tillfället. Jag har en lägenhet som jag bor i, som är bra på alla sätt och vis, förutom att jag inte kan hålla ordning i den. Det gör mig så uppgiven och ledsen. Jag är en vuxen människa på 39 år och jag klarar inte det enkla. Jag klarar inte av att städa den och hålla den fin. Jag vill, men jag har inte förmågan. Det finns orsaker till att jag inte orkar, det kallas psykisk ohälsa. I mitt fall dissociativt syndrom och PTSD, orsakade av min uppväxt och år av grova övergrepp och tortyrliknande misshandel. Men jag vill vara en av alla de där normala 40 åringarna, som jag inbillar mig klarar av alla vuxensaker hur lätt som helst. Det suger att vara jag. Jävla skit liv! Fast så får man kanske inte känna, när man är kristen och har fått livet som en gåva av Gud? Men nu är i alla fall köket någolunda i ordning eftersom städhjälpen jag hade idag hann med det innan han hade andra uppdrag och på onsdag kväll kommer min cellgrupp och hjälper mig städa lite till. Det är tur, mitt i allt, att jag har kärleksfulla människor runt omkring mig som kan hjälpa mig när jag har gett upp och bara går runt och är arg på mig själv och allmänt uppgiven.

Gud, lingon, tystnad och korvgrillning.

Gudstjänst på morgonkvisten, inte en helt lyckad kombination efter gårdagskvällens kulturnattsfestande. Lite trött var jag och gäspade flera gånger under den annars väldigt uppbyggliga predikan. Enhet i Kristus var temat för söndagen. Predikan handlade om att kristna slocknar om de inte lever i gemenskap med Kristus- likt vedpinnen som slocknar om den tas bort från elden. Efter gudstjänsten var det mingelfika och sedan gick vi hem och åt gröt med rivet äpple, innan vi åkte till lingonskogen.

 Vi fick i hop en hel del lingon i lingonskogen, även om det inte var så rött i tuvorna. En av oss var flitigare än den andra. Jag spenderade en hel del tid liggandes på rygg, med blicken riktad på den ljusblå, soliga himlen och lyssnade på tystnaden. Det kanske är därför Gerd fick ihop 6 liter lingon medan jag bara fick ihop 1,5 liter. Men till mitt försvar var jag fullt upptagen med att bland annat lyssna på tystnaden som jag redan har nämnt, sedan tog jag 143 kort på lingontuvor, njöt av solen och fikade. Drack te, åt piroger och delikat hembakad chokladkaka. (Gerd vill dock att jag tillägger att även hon fikade och njöt av solen, vet inte om hon vill säga mig något? ) Förövrigt är det tystnaden och ljuset som jag saknar allra mest, nu när jag bor i södra Sverige. Att vara där i den där tysta lingonskogen och bara höra naturen tala, var så mäktigt, lugnt och stillsamt. En vardagslyx som man kanske tar för given här uppe i norr, men som verkligen inte går att hitta på så många platser i dag.

Efter lingon plockningen var det tänkt att vi skulle bege oss till Bälinge naturreservat för att grilla korv på berget, som bär spår av inlandsisens framfart. Men så blev det inte. För efter 400 meter ramlade jag på den fina, platta skogsstigen och stukade foten. Dumt och smärtsamt. Fick linka tillbaka till bilen där min vän förband min fot med min tröja. Korven fick vi grilla hemma på hennes tomt istället. Foten fick ett riktigt bandage, så fort vi kom hem och jag haltade sedan upp till grillplatsen. Jag fick bli eldvakt, medan min vän fixade tilltugget till korven på spisen inomhus. Elden brann ner jättefort och grillglöden var inte av bästa kvalité, men med lite tålamod blev korvarna i alla fall varma om än inte så brända. Grillad Falukorv är aldrig fel och särskilt inte i goda vänners sällskap.

Så himla kul

Vilar utslagen i min säng efter att ha lekt "Titt ut" hela kvällen, känner mig fortfarande fnittrigt lycklig av detta.