Jag börjar fundera på om det inte är så att jag har någon slags diagnos, utöver de som psykiatrin har satt på mig? Jag tänker mig någon slags kronisk lättja? Om alkoholmissbruk är en sjukdom, så måste väl lättja också kunna vara det? För det skulle kännas mycket bättre om det var en sjukdom jag har drabbats av, jämfört med att bara lat i största allmänhet?! Har nämligen väldigt svårt med att ta tag i allt praktiskt som behöver göras i min bostad, så att det utåt sett, inte ser ut som att det bor en väldigt städ lat person i lägenheten. Funderar också på om det inte skulle vara värt att anlita städhjälp, för då skulle jag känna att det måste vara "städat" när denne för mig okända städhjälpare kommer för att städa. Men då skulle det ju vara ekonomiskt kontraproduktivt, eftersom det då inte skulle behövas någon städhjälp...Alltså måste jag finna kraften och motivationen inom mig, men så är det ju det där med att det finns så många roligare saker att göra än att städa och att soffan är så skön och att det alltid finns nya DVD filmer att se..