Att känna sitt huvud hela tiden.

Jag vet inte hur det är för någon annan, men jag känner min "hjärnas konturer" inuti mitt huvud hela tiden. Jag vet inte om alla gör det, eller om det har att göra med att jag är dissociativ. Oavsett vilket, tycker jag det är jobbigt. Just nu är det mycket för min hjärna att processa, nya projekt, nya barn och kollegor, hem och husdjur att sköta om, kyrkan och så de sociala relationerna,  planering av en resa till Prag (kul) och så var det det där med sommarsemestern (också kul), intervjuer, handledning och lönesamtal. Inte konstigt att min hjärna blir "tung" i huvudet. Jag vet inte hur jag skall göra riktigt för att få balans i allt det där "görandet". Det går för fort och jag tar på mig för mycket saker, lägger mig på för hög nivå, försöker prestera på hösta nivå hela tiden...Jag tror inte att jag kommer att orka...alltså borde jag göra något åt det nu, innan kraschen kommer...Andas...Andas...Andas...Andas...

Då kan jag lägga till korgmakare på mitt CV

Idag har jag varit på en kurs i pilkorgsflätning. Det var spännande, svårt, pillrigt och ganska roligt. Min vänstra tumme är fortfarande öm efter dagens arbete. Min lärare var mycket tålmodig, men ansåg att jag var mycket långsam. Men hallå, det var många pinnar att hålla reda på och min hjärna är ju lite långsam på grund av PTSD. Jag högpresterade för att vara jag och korgen, ja den blev good enough. Det är ju trots allt min första korg som jag flätat av pil och planterar jag någon hängväxt i den märks det inte ens att den är ganska så skev.

Slöjdverkstad på sportlovslägret