Jag delar intresset att odla med Paulina, den goaste ungen som finns. Det är roligt att se saker växa, det inspirerar mig att gå framåt med mitt liv och ta nya steg. I dag tog jag ett avgörande steg som förde mig en bit fram. Varje gång jag tar de där sällsynta stegen framåt känns det så bra och jag kan nästan sträcka på mig lite. Var i kyrkan idag på Linnéas barnvälsignelse och det slog mig hur fantastiskt bra förutsättningar den tjejen har att bli precis vad hon vill. I det ögonblicket blev kontrasterna så himla stora mellan hennes uppväxtförhållande och hur det var för mig. Men jag har lärt mig att det aldrig är försent att skaffa sig en lycklig barndom, jag bygger nya minnen varje dag. Alva och Paulina och alla andra goa ungar som Linnéa är goda hjälpare då det gäller att återta min barndom. På senaste tiden har jag samlat ihop en massa lyckliga minnen som jag kan se tillbaka på och le. Tack alla goa ungar som ger mig chansen till dessa goda minnen, vad skulle jag göra utan er?