Dagens upptäckt!

I dag upptäckte jag vad jag länge har vetat om, mitt pass går ut i morgon. Jag borde förnya det innan det går ut, det blir nämligen väldigt komplicerat om jag missar att förnya passet i tid. Min legitimation gick ut i februari. Så i morgon är liksom sista dagen jag kan intyga att jag är jag och all tid efter det skulle innebära väldiga problem och mycket krångel. Det ligger i min natur att vilja undvika problem och krångel, så i kväll bär det av till Passexpeditionen för att skaffa pass och nationellt legitimationskort. Känner spontant att jag borde ha fixat detta när jag var nyklippt och inte nu fem veckor senare när jag borde klippa mig igen. Det är nackdelen med kort hår. Väntar fortfarande på koden till mitt kontokort också, förhoppningsvis kommer den med posten idag, annars måste jag låna pengar till pass och leg. Men det ordnar sig nog. Det gör det mesta i livet, trots allt.

PS. Så här i efter hand kan jag konstatera att jag inte var ensam om att komma på att man borde skaffa pass i dag. Hela världen, utom tre, var före mig i kön och det tog en och en halv timme av köande innan det var min tur. Passkortet blev bra med autografen blev en ren katastrof-det är tur att så få människor verkligen tittar på hur man skriver under på kvitton och dylikt. DS.

I stället för dig!

Läste en bok idag som kastade mig 28 år tillbaka i tiden. Till en tid som var ond och jag var där mitt i det. Borde ha lagt ifrån mig boken. Det hade jag också gjort om jag hade vetat. Det blev för många paralleller i boken till mitt eget liv. Vilket resulterade i en deppkväll som inte var ett dugg kreativ, bara fylld med ångest och psykosomatisk ensamhet. Det var länge sedan jag hade en backflash av det här slaget. Det tog tid att ta sig tillbaka till verkligheten igen och stabilisera ångesten. Men det gick! Det gör det alltid. Med lite hjälp. Blev påmind i kväll om en gammal metod: rita före och efter bilder. Mycket blir lättare då.

 Men jag borde vara bättre på att förebygga sådana här situationer, jag vet ju egentligen vad jag skall undvika. Men ibland gör jag fel, det är oundvikligt. Till mitt försvar stod det inte på baksidan av pocketboken att den skulle var påträngande nära och påminna mig om min egen uppväxt och mitt gamla liv. Tröstar mig med att morgondagen kommer att bli bättre.

Det bor två Pashtuner på gården, där jag bor

Det är inte ofta jag får chansen att prata med andra i mitt hyreshusområde, det är därför jag gillar att hänga vid min odlingslott för där möter jag människor med fantastiska historier. Idag mötte jag två Pashtuner, när jag jobbade med att ta bort ogräset från min nya odlingslott. De var från Afghanistan och tillhörde folkgruppen Pashtuner, mannen berättade om sina odlingar hemma i Afghanistan och om sin morbror som odlar potatis med tomatplanta som näringsgivare till potatisknölarna. Förstå vad fascinerande det är! Massa potatisknölar i jorden och tomater att plocka ovan jorden. Han förklarade att tomatplantans rötter växer genom sättpotatisen och blasten på tomatplantan drar ner solenergi och vatten till sättpotatisen, som i sin tur producerar massa potatisknölar. Han skulle försöka odla på samma sätt här i Sverige och undrade om jag visste om det gick. Jag hade aldrig hört talas om det förrän nu, så tyvärr var jag inget vidare bollplank för honom. Det var ett fantastiskt intressant möte, som jag är mycket glad för. Imorgon skall vi träffas igen, de vill nämligen gärna bjuda mig på mat när de grillar med några släktingar och jag sa faktiskt ja till det! Ser fram emot att få ta del av nya spännande samtal och berättelser.

Faan sitter redan på väggen

Jag får ofta höra att jag inte skall "måla Faan på väggen" i betydelsen att inte ta ut det värsta i förväg. Men Faan sitter redan på väggen oberoende av vart jag befinner mig. När jag var liten var jag tvungen att ha ett förhållningssätt som gick ut på att jag skulle förekomma det värsta, parera det och komma levande ur det. Det har jag varit fullt upptagen av, hela mitt liv, det har präglat mig som människa. Och nu sitter Faaan där på väggen och lurar, eller kanske är det rent av på axeln Faan sitter. Min terapeut har utmanat mina tanke- och reaktions mönster i sex år nu. Och på många områden har hennes påverkan hjälpt mig att växa och förändra mitt sätt att tänka och reagera, men inte på punkten att måla upp det värsta. Jag är så himla talangfull på det, så inställd på att det skall gå åt helvete för mig, att mina tankar lever ett eget liv och jag låter mig dras ner i ångest träsket. Det ena kaos scenariot avlöser det andra och jag krymper som människa och blir oförmögen att se möjligheterna. Det är nämligen så ångesten påverkar mig, jag blir blockerad och slutar tänka. Målet med all min terapi är att jag ska erövra nya strategier för min hjärna och sluta ryggradsreagera efter gamla, inövade livsstrategier. Vilket i det här fallet skulle innebära att sluta skissa på det värsta, ta ut "hemskheter" i förväg innan de skett och att ta tag i bekymren när de kommer istället. Jag äger den insikten, men det är svårt att omsätta förändringen i verkligheten. Det kräver att jag kliver utanför min komfortzon, man vänjer sig nämligen med att leva med Faan på väggen och att vända sig emot det invanda mönstret kräver hårt arbete och stort mod. Jag har kommit en bit på vägen. Idag kan jag måla en snabb skiss, krisa lite över det ett tag och sedan släppa (det för ett tag). Så lite har jag snappat upp i terapin trots allt, men en hel del återstår tills jag kan säga att jag lever ett bekymmersfritt liv. Just nu skissar jag på vad hösten kommer att medföra och suckar inombords över min oförmåga att leva i nuet.

Trött ligger jag i soffan och sucktar efter mat

Jag är så slut i kroppen och i knoppen idag. Har varit nästan själv med hela barngruppen idag, hela dagen. Hade sällskap av kollegor vid frukosten och en halvtimme på eftermiddagen. Där emellan var jag själv. I kväll borde jag göra mycket men det blir färdig köpt mat och soffligg, för jag orkar inget annat. Kanske en film, troligtvis kommer jag bara att somna. Nu plingar mickron och det är dags för mat. Känner av den höga kvalitén på detta inlägg, väl värt att spara till eftervärlden...

Livsnjutare

I morse motade jag in en mycket ilsken kanin i reseburen. Lillkanin skulle till zoo för att få klona klippta för att sedan få åka till sommarburen och det gröna gräset. Men trots att jag påtalade detta faktum var hon inte pigg på idén. Men väl framme i sommarburen blev hon på bättre humör och skuttade runt som om hon aldrig hade gjort något annat. Efter ett par skutt blev det dags för tvättning av pälsen, jag tror bestämt att hon trivs och njuter av livet.

Energidepå stopp, innan jag återvänder till verkligheten

Efter en tids vila och energi tankning hos goda vänner tillika terapeut med man, har jag återvänt till min egen verklighet. Jag har en hel del städning i lägenheten att göra (tittar man in i skåp och garderober finns det ännu mer att göra) och en maskin tvätt att tvätta. Men solen skiner ute och det är varmt och skönt, så jag tittade till odlingslotten istället. Det mår jag mycket bättre av. Jag kom hem i rätt tid, odlingen behövde lite vatten. Under vattningen upptäckte jag att min jätte valmo äntligen har fått en knopp, som jag har väntat. Tre år, faktiskt. Men nu skall den blomma snart. Det ser jag fram emot.

Min nya kyrka

I dag beslutade min kyrka sig för att köpa en ny, större kyrka. Men det var inte helt enkelt att få till det, det tog fyra timmar av debatter för- och emot förslaget att slå till och köpa Salem kyrkan. Jag talade för Ja-sidans räkning och om att ta steg i tro, typ. Det var många som tyckte att jag var vältalig och det är ju roligt. Efter många turer fram och tillbaka var det dags att rösta och då fick ja-sidan stor majoritet och det var skönt och kul. Men innan vi kan flytta till vår nya kyrka så måste den renoveras, men jag känner på mig att det kan bli hur bra som helst. Det är spännande att få vara en del av den här processen, nästa steg är renoveringsplan och verkstäder för framtiden.

Det blev visst lite tyst från mig ett tag

Ja vad kan jag skylla på? Att livet kom emellan. Alla måsten kom i kapp mig. Jag har den senaste tiden ägnat mycket tid åt att städa, diska och tvätta. Det har gått lite upp och ner med de sakerna och trots att jag har lagt ner en väldans massa tid på städning är det inget som direkt syns i lägenheten. Sedan har jag slitit med en rapport om gråsuggor och pedagogisk dokumentation till mitt jobb, det tog massa tid, men den är äntligen klar. Den blev precis så bra som jag ville och jag lyckades hålla mig inom max sid antalet, tio sidor. Sedan har odlingslotterna tagit sin lilla tid att göra i ordning för våren. Just nu blommar vårblommorna för fullt och idag kunde jag inte låta bli att plocka in en liten bukett blommor. Jag har haft en bra dag idag, men nu är jag ganska slut.

Det blev inget demonstrationståg idag

Första maj, den stora demonstrationsdagen, eller dagen då man sätter potatisen i jorden. När jag var liten satte vi alltid potatisen den första maj och jag har tagit med mig den traditionen in i mitt nya liv. Har haft en härlig dag idag, så olik gårdagen, det är tur att mitt humör svänger så kraftigt från ena dagen till den andra. Strålande sol har det varit också och det gjorde ju inte dagen sämre precis. Var ute och jobbade i odlingslotterna, egentligen borde jag skriva en rapport till jobbet men det är ju roligare att påta i jorden och idag vann roligare. Fyra timmar timmar senare ångrar jag mig lite, oj vad det känns i kroppen. Flyttade runt på en hel del plantor, flyttade jordgubbsplatorna till den nya odlingslotten, satte potatisen, planterade ut lavendelplantorna och grävde färdigt i den nya odlingslotten. Nu vilar jag i nya sköna sängen och armar och handleder värker, men jag har verkligen njutit av livet idag så det kan vara värt värken. 

Nya odlingslotten