Kaninen i trollerihatten är min personliga favorit, kanske mest för att den blev precis som jag hade tänkt mig, förutom glasyren på hattbrättet. Men som mina kloka lärare säger, det blir som det blir och i de flesta fallen ger defekterna objekten karaktär. Kaninen i trollerihatten är en del av Mountly Makers, ett kreativt projekt som jag deltar i på nätet och därför har jag en stark relation till till just den skulpturen.
Jag skulpterade ju många kaniner utifrån en kanin jag gjorde i betong som nioåring med min farfar. Den här orangea godingen är speciell för mig, han blev så himla glad och tokig. Jag tänker att jag har mycket att lära mig av honom, dessutom ser han ut att vara full av bus och ha nära till skratt. Vi är nog ganska lika, kanske är det därför jag gillar honom så mycket.
Jag gillar också den här kaninen, den blev så vacker i linjerna speciellt bakifrån (och nej hon har inget att skämmas för, det är inte därför hon sitter vänd in mot väggen). Jag har en speciell relation till mina små kaniner som jag skulpterade och jag är så lättad så här i efterhand att ingen av dem gick sönder i bränningen, jag hade haft svårt att komma över det. Det bor lite av mig själv i varje kanin och också lite av saknaden från lillkanin som dog för några år sedan.
Jag älskar den här burken, den blev också precis som jag önskade att den skulle bli. Lagom grön, lite "sliten i glasyren" och alldeles, alldeles underbar. Den kan jag aldrig skiljas ifrån.
Den här skålen var mångas favorit av det jag har på kursen, just för dess enkelhet, att jag vågade att bara glasera den där lilla fågeln (eller sälen, vi är lite oense om vad det är för figur, jag köper dock båda varianterna)...
Sedan har jag två till favoriter, men de skall jag ge bort och jag vill inte förstöra överraskningen genom att blogga dem. Men ses vi inte snart, spricker jag...
