onsdag, oktober 12, 2016

Ett nytt kapitel i mitt liv.

Okey, ett nytt kapitel i mitt liv ska skrivas! Det började i somras med ett klänningsköp i London och har nu landat i en flytt till Ransta, 1,5 mil från Sala. För tre veckor sedan bejakade jag min längtan att flytta från Stockholm. Jag började helt enkelt med att säga till Gud: Okey om jag inte ska bo i Stockholm, vart kan jag flytta då? En mer komplicerad bön bad jag aldrig. Men jag började Googla upp Sverige och slog över till satellitläge och letade efter vart det fanns skog. Och bland träden fann jag Sala! Och allt kändes plötsligt porlande solklart, fjärilsfladdrande spännande och Guds frid fyllde mig på direkten.

Så jag googlade vidare till arbetsförmedlingen och hittade tre förskollärartjänster lediga som jag sökte efter 20 minuters vånda och ställde mig i Salabostäders bostadskö. Sedan fick jag ett stresspåslag och såg mest svårigheter. Jag skulle aldrig lyckas få någon lägenhet och hur skulle jag kunna få ett nytt jobb på 75%? Alla arbetsgivare söker ju bara arbetare som vill jobba 100%. Och fanns det en församling jag skulle kunna engagera mig i och som jag skulle kunna känna mig hemma i? Det är då det är bra att omge sig med vänner som tror mer på mig än jag själv gör och som har större tro än mig. Så när jag nojjade som mest sökte jag förbön och stöd av vänner som jag vet stöttar mig. Så när jag bröt ihop över att jag fick lägenhet före jobb och var villig att överge alla planer på flytt sa vännerna: signa lägenheten! Skulle Du få lägenhet av Gud men inte jobb?! Och så kunde man ju också se på saken, så jag signade lägenheten efter den andra intervjun i tro på att jobb skulle fixa sig. På Salabostäder har de förövrigt aldrig förmedlat en lägenhet till någon med så kort kötid som mig, 14 dagar i kö = 30.8 kvm i Ransta. De undrade till och med hur jag hade burit mig åt. Och jag fick möjlighet att berätta om alla Er som har bett till Gud tillsammans med mig om att jag skulle få en lägenhet i Sala.
Här i Ransta ska jag bo från januari 2017, i Västmanland. Det är ett pyttelitet krypin mellan skogen och åkrarna, men den är min och hyran är låg. Om jag möblerar lägenheten smart så kanske 30.8 kvm transformeras till ett slott!
Jag har nära till allt i Ransta. Nära till tåget. Nära till mataffären. Nära till naturen. Nära till Pizzerian. Nära till hembygdsgården. Nära till jobbet (9 min med tåg). Ja, det var ju det där med jobb. Jag knep en av tjänsterna fyra dagar efter att jag signade lägenheten. Allt samverkade till det bästa och mitt äventyr kan börja om 12 veckor. Helt galet jag vet! Jag ska jobba på en förskola med 26 barn det är ungefär 118 barn mindre än vad jag är van med. På Myran har jag 23 barn bara på min avdelning. Så mitt nya jobb blir lite som att arbeta på avd. 4, fast uppdelat på två avdelningar med fem pedagoger. Jag kommer att arbeta med 13 stycken 2-3åringar, det blir kul. Jag har inte arbetat med yngre barn sedan 2004 och vet inte riktigt vad jag har gett mig in på. Dessutom tror jag att jag är världens långsammaste pedagog på att byta blöjor. Men jag känner mig redo för nya äventyr och borde ju bli skickligare på blöjbyten med tiden!