Dörrar i Tunisien

Dörrar från min resa.

Sousse, dag 3

Det har varit en dag i min smak, sol, bad, mat och promenad vad mer kan man önska sig av en semesterdag. Den behagliga temperaturen har fortsatt även idag. Vattnet var lika kristallklart idag som igår, kanske en aning kallare om jag skall vara helt ärlig och morgonens promenad längs strandkanten var trevlig. .

På eftermiddagen mulade det till lite och den sköna fleecetröjan var inte en onödig pinal i packningen. Och yllesockorna är inte helt fel heller, på det kalla kakelgolvet. Lunchen åt vi  på "The saloon steakhouse and pub", en restaurang som vårt resebolag Detore rekommenderar. Turistnördigare än så kan det inte bli, men Phiadelfiasteken var god. Sedan promenerade vi ner till Medina genom gränderna och halvfärdiga hotellskelett, tittade runt lite, fikade och promenerade strandpromenaden hem igen.

Så här långt in på semestern kan jag konstatera att vi är rätt bra på att bli blåsta på pengar, efter lunchen gav vi oförtjänt mycket dricks eftersom vi inte hade växel, gårdagens taxiresa skall vi inte tala om och fikat idag blev säkert tre gånger så dyrt, än vad det egentligen skulle kostat. I övrigt har dagen varit lugn och skön, med undantag av träningsvärken i låren. Vilket är märkligt eftersom gårdagens bussrundtur erbjöd föga med motion, men det är förfärligt höga trottoarkanter i detta land och skall man gå på offentliga toaletter krävs det styrka i låren. Nu är klockan 19.21 och jag känner mig redo för sängen. I morgon ringer mobilen klockan 06.00 och Sahara väntar.

Sousse, dag 2

Tänkte att jag skulle inleda med några bilder från mitt hotellrum, det finns många rum att relaxa och ha det skönt i, tyvärr är köket lite litet och koleldat. Nä, det är inte mitt hotell utan ett donerat hem som idag är museum. Men det var en trevlig lya de hade för si så där 200 år sedan. Skulle kunna tänka mig att bo där ett par nätter. Mitt hotell är av det enklare och modernare slaget, med bekvämt avstånd till havet och rätt nära centrum. Lägenhetshotellet, saknar den strålglans som lyan på museet hade. Utsikten över en byggarbetsplats, en bilparkering och diverse skrothögar är inte heller något att skryta över, men om man lutar sig riktigt långt ut över balkongräcket och samtidigt tittar åt vänster ser man faktiskt havet.

Idag har jag alltså (tillsammans med massa andra) varit en riktig charter turist. Jag har lydigt följt guidens anvisningar och hållt mig till gruppen. På dagens schema var det välkomstmöte med efterföljande rundtur. Backpacker turisten i mig har protesterat och känt sig väldigt obekväm med att följa en grupp hela dagen och lyssna till ointressant fakta och smålöjliga skämt. Men är man på charter så är man. Ökenturen till Sahara är dock inbokad tack vare charterbolaget, så inget ont som inte har något gott med sig. Det blir en ökentur med besök på gladiator- och stjärnornaskrig inspelningsplatser, öken safari, besök i en oas, femstjärnigt hotell och massa mat. Hoppas att det blir en trevlig tvådagars utflykt och betydligt mindre "turistigt" än idag. Det är säkert att hoppas på för mycket, jag vet. Jag får anpassa mig och ligga tre steg bakom gruppen och låtsas vara den backpackerturist jag är. Dessutom slipper man alla turister på korten då, ett annars mycket irriterande inslag i charterturismen. Temperaturen har varit trevlig idag + 25 grader och +18 i havet.Vi hann med ett snabbt bad på sen eftermiddagen, då var luften lite sval men det var härlig sandbotten och grönt klart vatten.

Stockholm-Tunisien, dag 1

Spenderade min kväll med att vänta på flyget på Arlanda. 21.30 lyfte vi äntligen, bara en halvtimme sena. Landade i Tunisien klockan 01.30 och transfer bussen avgick klockan 03.00. Klockan är 04.30 och jag har varit på hotellrummet i 30 minuter. Omger mig med en massa teknikprylar, både mobilen, datorn, Ipoden, digitalkameran är med och Internet uppkopplingen är gratis, så jag skall nog klara av att ha semester. Tänker att jag skall hålla alla uppdaterade, men nu skall jag sova för just nu känns det ganska utmattande att ha semester.

Slöjdhandledarutbildning, kursdag 3

Hårdslöjd- från stubbe till färdig korgpinne.

Efter diverse irriterande förseningar och utmattningssymptom tog jag mig till slöjdcirkusutbildningen. Blev en halvtimme sen och missade inledningsfikat, en stor förlust men jag knep ett päron i farten. Idag skulle vi jobba med hårdslöjd och börja göra pinnarna till korgen som är central  inom slöjdcirkuspedagogiken. Korgen är det första man gör tillsammans med barnen när man startar en grupp. Vi fick lära oss hur man hugger ut pinnar  av en färsk björkstam, hur man täljer till dem till fyrkantiga bitar och hur man täljer fram detaljer. Vi rundade till dem nertill så att de passade i en förborrad mall. När det färska träet torkar, krymper träet och bottenplattan kommer därför att ha mindre hål. Själva korgen kommer vi att göra först i januari.

Det blev ingen tråkig tvättdag idag

Idag bestämde jag mig för att inte tvätta utan åka på utflykt istället, egentligen kände jag mig låg och trött och orkade inte det heller. Men ibland måste man bara bestämma att man faktiskt visst orkar, fast man inte gör det. Hur som helst åkte jag till Haga Norra för att strosa runt i Haga parken och se fjärillshuset. Men eftersom istiden har dragit in över mitt Stockholm bestämde jag mig snabbt för att gå in i det tropiska klimatet i fjärillshuset istället. På något sätt känns +25 grader betydligt bättre än -6. Jag acklimatiserade mig väldigt snabbt till det välbehagliga och fuktiga tropiska klimatet som rådde i växthusen. Kameran hade betydligt svårare att hänga med i temperaturskiftningarna och linsen befann sig länge i dimmchock. Men tillslut klickade jag mig fram genom växthusen, 157 kort blev det. Och varje gång jag ställs inför sådana hisnande fakta, så förstår jag inte hur man kunde leva på tiden innan digitalkamerans tid. Hur gjorde man? Hur klarade man sig? Hur kunde man vänta en vecka innan man fick se korten? Hur hade man råd att betala för alla suddiga och skakiga kort? Tack och lov att IT-tiden drabbade världen under min livstid. Hoppas bara att den håller i sig.

Det var en trevlig utflykt och hela jag hade roligt och trivdes bland fiskarna, fjärillarna och små fåglarna. Det var dock inte lika behagligt att kliva ut ur tropikvärlden och in it den bittra verkligheten igen, ute var det fortfarande minus grader och frostbiten mark. Men om två veckor åker jag till Tunisien och då hoppas jag på äkta sol och värme.

Lillkanin tar del av sista skörden.

Att leva i våldets närhet.

Jag har levt i våldets närhet, nästan hela mitt liv. När jag var liten kunde jag känna i luften när jag kom in i ett rum, om det skulle bli en dag av våld och övergrepp eller inte. Jag är fortfarande ganska känslig för sådan där luft, det liksom känns i kroppen och ångesten smyger sig på. Nu lever jag ju ett stilla liv och lämnar sällan soffan, om jag inte jobbar, men i lördags smög sig våldet på mig igen. Inte på mig personligen, men våldet kröp in i mitt rum och min själ, ett kort ögonblick bara. Men tillräckligt för att sabba nattsömnen. Ett fjantigt tonårsgäng på tio stycken tretton, fjorton åringar, gav sig på en kamrat på tunnelbaneperongen utanför mitt fönster. De sparkade honom och försökte kasta ner honom på spåret framför tåget. Killen slet sig och sprang, men blev nersparkad vid trappan igen. Grabben flydde ännu en gång, skrikande kutade han upp och ut  igenom spärren. Blev på nytt ikapp sprungen och nersparkad, uppe vid restaurangen. Tunnelbanevagnen släppte av rusningstrafikens myller av stressade människor. Det bildades en stor ring av människor, som ställde sig och tittade på, medan tio grabbar sparkade på en som låg ner på backen. Bara en späd liten tonårstjej vågade skrika att de skulle ge fan i honom, han ligger ju ner. Hon vågade ta ställning, medan de vuxna runtomkring vara tysta betraktare. Jag stod vid mitt fönster, i min lägenhet. Jag var en betraktare jag också och jag kände att tonårstjejen och jag var ganska lika. Jag ville också skrika va fan håller ni på med. Jag tog den ensamme grabbens parti och ringde polisen, som faktiskt kom till platsen innan misshandeln var över. Det tio tuffa grabbarna, var inte längre så tuffa och sprang för sitt liv. Barnens hjälte Bamse brukar säga att det är fegt att slåss och jag håller faktiskt med, särskillt om man är tio och grabben man sparkar ligger ner. Jag är glad att min uppväxt inte trubbat av mig helt, utan faktiskt hjälper mig ta ställning. Att ha levt i våldets närhet har präglat mitt liv och den jag idag har blivit, på gott och ont. Men jag kommer aldrig att bli en tyst betraktare, jag kommer alltid att ta den slagnes parti.

En undran

Jag undrar varför det alltid är sol och blå himmel ute när man är sjuk? Och grått/blåsigt/regnigt/kallt när man är frisk och kan vara ute? Idag är det soligt, varmt och fint ute och jag ligger hemma, utan röst och med feber. Livet är hårt brukar en 6-årig vän till mig säga och idag känns det hårt och orättvist. Fast jag har ju varit med om större orättvisor i mitt liv, så denna förkylning är ju en bagatell när jag tänker efter. Dessutom har ju ICA börjat med DVD uthyrning till halva priset jämfört med videobutiken, som nu för tiden är mer en snacksbutik än videobutik. Idag skall jag se den nya Robin Hood filmen, som liksom slutar där alla de andra brukar börja. Så den är inte en Robin Hood film i mängden av Robin Hood filmer, men känslan är den samma. Lite mysigt hemtamt liksom. Jag skall nog överleva denna dag också, trots att solen skiner och höstfåglarna tappert kvittrar och jag inte orkar vara ute.

Lillkanin

Jag kan lugnande meddela att Lillkanin inte tog permanent skada av det andliga angreppet hon utsattes för här om dagen. Idag fick jag klappa henne igen. Jag hoppas att jag förvaltar tiden väl och att jag hinner visa henne att det är mysigt att bli klappad, innan päls ömsningstiden är över. Ja, jag misstänker henne fortfarande för att utnyttja mig som pälsborste...