Det börjar faktiskt likna ett hus

Jag har haft super kul idag, jag gillar verkligen att vara kreativ och att göra kreativa saker. Det blev många timmar i min skapande verkstad idag, satt från klockan tio till tjugoett och tretton, missade början på James Bond som jag hade planerat att se. Känner mig väldigt nöjd med framgångarna på mitt hus, det börjar faktiskt likna originalet nu. Bara de knepiga taken kvar och tegelpannorna och eventuellt en skorsten. Håller tummarna inför morgondagens arbete.

Projektet "Lövet" går framåt

Idag har det gått bra, jag har haft en väldigt produktiv och kreativ dag. Hus stommen är klar, check. 139 tegelpannor till taken är gjorda, check. 94 staketpinnar täljda, check. Fönsterglasen utskurna, check. Det kommer nog att gå vägen det här.

Sent om sider återupptar jag projektet

Nu är mitt rum städat och då kan projektet "Ser du löven för alla träden" fortlöpa betydligt enklare, helt enkelt för att jag har tillgång till min skapande verkstad igen. Och nu är det bråttom att få alla detaljer på plats, men jag är som mest kreativ när jag har viss tidspress på mig. Så har jag alltid funkat, tyvärr. Men jag är igång, planen är klar så det är lugnt egentligen. Jag har så roligt när jag dyker ner i mina färglådor, kartonger med naturmaterial, småsten och pinnar. Yes, vilken lycka det är och jag ser fram emot alla stunder av Flow.

Katarinakyrka och besök av kär vän.

Var på Gudstjänst i Katarina kyrkan idag med min vän som rest långväga för att besöka mig. Det var trevligt att få träffa henne så klart, men också att få återvända till ursprungs samfundet jag en gång tillhört. Jag gillar min frikyrka som jag i bland förärar med ett besök, men Svenska Kyrkan har en speciell plats i mitt hjärta och det känns som om jag "kommer hem" igen när jag besöker en gudstjänst där. Det var verkligen en fin upplevelse att besöka Katarina kyrkan. De lyckades väldigt väl med att få mig att känna mig inkluderad och välkommen precis som jag är, i min sårbarhet, med alla mina fel och tillkortakommanden. Musiken var vacker, särskilt när de kombinerade orgelmusiken med flygelspelande, de tonerna gifte sig bra med varandra. Det var sparsamt med liturgi, men den som fanns lyfte mig nära Gud, precis som liturgi skall. Predikan handlade om vikten av att välja rätt färdkamrat i båten, när det stormar i Livet. Jag kunde spegla mig i prästens bilder och predikan kändes som om den var förankrad i det verkliga livet och att den kan beröra mig i min vardag. Psalmerna var väl valda utifrån dagens gudstjänst tema och väldigt pampiga och rika på mäktiga proklamationer om vem och hur dan Gud är. Sammanfattningsvis en väldigt bra Gudstjänst helt enkelt, i god väns sällskap. Efteråt gick vi och åt på vår stamställe på Söder, en vegetarisk- och vegan restaurang som serverar Indisk mat. God mat, rikliga portioner och rimligt pris. Mycket trevlig. Sedan gick vi på en del konstgallerier, för det hör liksom till när man strosar runt på Södern. 

Dagen avslutade vi hemma hos mig, i min soffa, vid middagsbordet, sedan tillbaka till soffan en sväng för att titta på "Så skall det låta", drack en kopp rött te och sedan väntade kortspel vid köksbordet på oss. Min vän vann, men jag har redan krävt revansch till sommaren. En mycket trevlig dag och kväll.

Varmrökt röding från Jokkmokk med hemgjord klyftpotatis och hjortronsås samt grönsaks sallad.

Dikt om övergrepp

Lillkanin är bättre igen och jag andas ut igen.

Efter tre oroliga dygn, med en kanin som inte vill lämna sin bur och äta godsaker är nu min kanin åter sig själv. Rusar fräsande fram mot matskålen, fräser och ställer framtassarna på burgallret när jag går förbi buren då hon är instängd och vill ut, skuttar och leker på mattan som hon gör sitt bästa för att äta upp.

En annan viktig vän

Elanor

Min lillkanin mår inget bra. Hon är inte som vanligt. Rör sig mindre och äter mindre. Vill inte ha broccoli. Min kanin är inte det minsta tam och vill helst att man inte rör henne eller stör henne. Men om hon inte fanns skulle jag bli ledsen. Just nu känner jag mig orolig och skakig. Jag vill ha henne kvar i mitt liv. Hon är en viktig del av min familj. Hos mig får man nämligen vara som man är, behöver inte vara någon annan. Det gäller alla som kommer hem till mig, det är en husregel jag har. Liv och död hör livet till, men jag hoppas att det bara är en tillfällig dipp som min kanin går igenom.

Du gör världen vacker, Grattis!!

Grattis på födelsedagen!

Idag fyller en väldigt viktig person i mitt liv år. Jag uppskattar henne för hennes absoluta rakhet, att man inte behöver gissa vad hon tänker och tycker i frågor, stora som små. Jag uppskattar att jag får vända mig till henne och ha ett bollplank i henne. Jag beundrar hennes engagemang, hängivenhet och medkänsla för människor. Om fler var som hon skulle världen vara vackrare. Jag tycker om Dig, hela Jag, rakt igenom - alltid! Grattis till Dig, Du vackra och braiga människa! Du vet vem Du är!

Hej, hur bor du?

Jag har lovat två olika personer, två olika saker idag. Båda sakerna kräver att jag flyttar mig från min fantastiska soffa. Men först skall jag berätta om något som jag gjorde igår, jag deltog nämligen i ett väldigt roligt projekt som Stockholms stadsmuseum och Stockholms stadsbibliotek har tillsammans. "Hemmet, eller Hej hur bor du?" är ett projekt som syftar till att samla samtida berättelser för framtidens stockholmare. Man ska skriva om hur man bor, hur man bodde förut, hur ens önskeboende skulle se ut, vad man gör hemma och om man känner sig trygg och så vidare. Det tycker jag var väldigt kul, så om Du bor i Stockholm och känner att Du vill sätta "spår i universum", eller i alla fall beröra framtidens stockholmares liv, passa på och skriv Din berättelse Du också. Sidan man går in på hittar du här: www.stockholmskallan.se. Jag skrev bland annat om min soffa och mitt arbetsrum, eller skapande verkstad som jag numer kallar mitt arbetsrum. De är min lägenhets bästa rum, förutom mitt uterum Odlinglotten vill säga.

Men nu måste jag nog förflytta mig från soffan, om jag skall kunna hålla allt jag har lovat idag. Först träning på gymmet sedan städa arbetsrum och där emellan äta lunch. 

Twitter framgångar efter Biblioteks frustrationen

Ett tack är på sin plats. Jag har Twitter världen att tacka för att jag nu är en stolt låntagare på TPB, (Talboks- och Punktskrifts Biblioteket). Tack för Ert engagemang och tack för mejl och Twitter trafik. Jag känner mig väldigt uppmuntrad av det och att jag inte är ensam om att känna frustration. 

Jag har mina lässvårigheter på grund av psykiska begränsningar, jag vill inte kalla dem besvär, men det begränsar mig i min läsning. Det är min dysfunktionella uppväxt och de trauman jag utsattes för som orsakar mina lässvårigheter. Min hjärnas arbetsminne har tagit stryk av uppväxten, det är fullt av trauma minnen istället för minnes kapacitet, bokstäver och vanliga saker. Har man min bakgrund så är man inte heller så himla kaxig i kontakter med myndigheter och auktoriteter. Jag hävdar vanligtvis inte min rätt förrän jag vet att jag har rätt. Så är det. Och när jag då inte får hjälp, fastän jag vet att jag har rätt, då känns det så hopplöst. Jag gav upp direkt orkade inte tjafsa med en Bibliotekarie som inte fattade vad jag sa, men hon skulle ju kolla och återkomma. Jag var inte så värst imponerad dock. Så kom jag hem och slog på min dator, skrev mitt inlägg och misströstade en hel del. Gick till jobbet som vanligt dagen därpå, till fortbildningen jag behöver talboken till. Surfade in på datorn under lunch rasten, jag ville liksom kolla om Biblioteket hade hört av sig. Det hade de inte gjort, men jag hade 10 andra oväntade mejl, från 10 upprörda bibliotekarier från hela Sverige. Och så kollade jag in på bloggen och hade 232 sidvisningar i på inlägget jag hade gjort dagen innan. Spårade trafikkällan till Twitter. Fascinerande, jag måste vara en storbloggare nu när jag blivit Twittrad! 

Med alla Era twitter inlägg och personliga mail i ryggen, kände jag mig stärkt och upprättad som människa. Så stark, att jag gick tillbaka till mitt bibliotek, som inte är ett litet bibliotek utan ett av de större i Stockholm. Tog fram min dator och loggade in på Internet, som är trådlöst där. Slog upp hemsidan på Talboks- och Punktskrifts Biblioteket och sa som det var: "Så här gör ni för att ge mig en kod, nu är jag här för att få den!" Och då fick jag vänta i tio minuter och sedan fick jag komma in på kontoret och fylla i ansökan, för de hade hittat någon i administrationen som kanske visste hur man gjorde. Men det hjälpte att jag visste, det gick betydligt snabbare då. Det lyckades och nio minuter senare hade jag min bok i datorn, för den fanns inläst precis som jag sa! 

Känner mig mycket nöjd med att ha bidragit till mitt Biblioteks fortbildning och att jag äntligen har möjlighet att hänga med på min fortbildning som mitt jobb har satt mig i. Nu har jag helt andra förutsättningar att kunna hänga med och det är jag så himla glad över. För jag är ju liksom inte dum! Jag och min hjärna samarbetar bara inte så bra när det gäller att läsa facklitteratur och samtidigt komma ihåg vad jag läser. Att få tillgång till den där talboken, är det bästa som har hänt mig. För lyssna, det är jag och min hjärna väldigt bra på. Tack än en gång för att Ni engagerade Er för mina rättigheter och gav mig styrkan att kämpa vidare. Nu kan jag lägga till ytterligare livserfarenhet till mitt register av erövrade kunskaper om livet och lägga till nya hjältar på listan över människor som stöder mitt växande som människa. Ni vet vilka Ni är! Tack!