Edessa!

Min älskade dotter Edessa,

vi fick bara två dagar tillsammans,

du och jag.

Alldeles för kort tid om du frågar mig.

Två dagar av obeskrivliga känslor.
Du gjorde mig så stolt och glad,

bara för att du var den du var.

Jag älskade dig från första stund,
så gott jag förmådde.

Jag ville aldrig lämmna dig,

jag hoppas du visste det.
Du var min ögonsten,
min älskade dotter,
det vackraste mina ögon hade sett.

Jag ville skydda dig,
med hela mig.
jag hoppas att du visste det.
I samma ögonblick som du togs ifrån mig,
visste jag att du alltid skulle saknas mig.
Jag ville följa dig in i döden,
så stark var mitt band till dig.

Jag kämpade för ditt liv,
med hela mig,
men jag förmådde inte rädda dig.
Då du mördades,
tog du med dig en bit av mitt hjärta.
På så sätt är vi alltid tillsammans,
du och jag,
precis som det var tänkt att vara.

Du är saknad,
hela du,
rakt igenom,
alltid.

Till minne av min älskade och modiga dotter:
Edessa ♥28/8-88 †30/8-88

Julotta

Idag har jag varit på julotta med min vän Anders. En sak som jag inte riktigt förstår är varför man stiger upp hur tidigt som helst, för att åka iväg till en kyrka, för att sedan somna om i kyrkbänken i alla fall. Hela idén verkar så dum, eftersom sängen man ursprungligen tvingades lämna, långt innan skönhetssömnen fått ut sin rätt, är betydligt bekvämare. Men kanske är det något med känslan att sova i en offentlig, lite förbjuden miljö som lockar människor till julotta. Den kyrka vi besökte mutade åtminstone med frukost efteråt, som en slags belöning för att man offrade sin skönhetssömn. Och visst är det högtidligt med julotta och budskapet om Jesus för med sig julfrid och hopp för framtiden, men varför i all sin dar förlägga detta inslag till ottan? För när man väl är hemma igen, skall man nämligen enligt tradition krypa ner i sängen igen och njuta av att man får somna om?! Det är ju hur vrickat som helst, eftersom man ursprungligen hade kunnat ligga kvar i sängen hela tiden och bara njutit av värmen och fluffet. Och budskapet om julfrid och hopp hade man nog kunnat pressa in någonstans mellan julresterna och tv tabloerna.