Sent om sider återupptar jag projektet

Nu är mitt rum städat och då kan projektet "Ser du löven för alla träden" fortlöpa betydligt enklare, helt enkelt för att jag har tillgång till min skapande verkstad igen. Och nu är det bråttom att få alla detaljer på plats, men jag är som mest kreativ när jag har viss tidspress på mig. Så har jag alltid funkat, tyvärr. Men jag är igång, planen är klar så det är lugnt egentligen. Jag har så roligt när jag dyker ner i mina färglådor, kartonger med naturmaterial, småsten och pinnar. Yes, vilken lycka det är och jag ser fram emot alla stunder av Flow.

Katarinakyrka och besök av kär vän.

Var på Gudstjänst i Katarina kyrkan idag med min vän som rest långväga för att besöka mig. Det var trevligt att få träffa henne så klart, men också att få återvända till ursprungs samfundet jag en gång tillhört. Jag gillar min frikyrka som jag i bland förärar med ett besök, men Svenska Kyrkan har en speciell plats i mitt hjärta och det känns som om jag "kommer hem" igen när jag besöker en gudstjänst där. Det var verkligen en fin upplevelse att besöka Katarina kyrkan. De lyckades väldigt väl med att få mig att känna mig inkluderad och välkommen precis som jag är, i min sårbarhet, med alla mina fel och tillkortakommanden. Musiken var vacker, särskilt när de kombinerade orgelmusiken med flygelspelande, de tonerna gifte sig bra med varandra. Det var sparsamt med liturgi, men den som fanns lyfte mig nära Gud, precis som liturgi skall. Predikan handlade om vikten av att välja rätt färdkamrat i båten, när det stormar i Livet. Jag kunde spegla mig i prästens bilder och predikan kändes som om den var förankrad i det verkliga livet och att den kan beröra mig i min vardag. Psalmerna var väl valda utifrån dagens gudstjänst tema och väldigt pampiga och rika på mäktiga proklamationer om vem och hur dan Gud är. Sammanfattningsvis en väldigt bra Gudstjänst helt enkelt, i god väns sällskap. Efteråt gick vi och åt på vår stamställe på Söder, en vegetarisk- och vegan restaurang som serverar Indisk mat. God mat, rikliga portioner och rimligt pris. Mycket trevlig. Sedan gick vi på en del konstgallerier, för det hör liksom till när man strosar runt på Södern. 

Dagen avslutade vi hemma hos mig, i min soffa, vid middagsbordet, sedan tillbaka till soffan en sväng för att titta på "Så skall det låta", drack en kopp rött te och sedan väntade kortspel vid köksbordet på oss. Min vän vann, men jag har redan krävt revansch till sommaren. En mycket trevlig dag och kväll.

Varmrökt röding från Jokkmokk med hemgjord klyftpotatis och hjortronsås samt grönsaks sallad.

Dikt om övergrepp

Lillkanin är bättre igen och jag andas ut igen.

Efter tre oroliga dygn, med en kanin som inte vill lämna sin bur och äta godsaker är nu min kanin åter sig själv. Rusar fräsande fram mot matskålen, fräser och ställer framtassarna på burgallret när jag går förbi buren då hon är instängd och vill ut, skuttar och leker på mattan som hon gör sitt bästa för att äta upp.

En annan viktig vän

Elanor

Min lillkanin mår inget bra. Hon är inte som vanligt. Rör sig mindre och äter mindre. Vill inte ha broccoli. Min kanin är inte det minsta tam och vill helst att man inte rör henne eller stör henne. Men om hon inte fanns skulle jag bli ledsen. Just nu känner jag mig orolig och skakig. Jag vill ha henne kvar i mitt liv. Hon är en viktig del av min familj. Hos mig får man nämligen vara som man är, behöver inte vara någon annan. Det gäller alla som kommer hem till mig, det är en husregel jag har. Liv och död hör livet till, men jag hoppas att det bara är en tillfällig dipp som min kanin går igenom.

Du gör världen vacker, Grattis!!

Grattis på födelsedagen!

Idag fyller en väldigt viktig person i mitt liv år. Jag uppskattar henne för hennes absoluta rakhet, att man inte behöver gissa vad hon tänker och tycker i frågor, stora som små. Jag uppskattar att jag får vända mig till henne och ha ett bollplank i henne. Jag beundrar hennes engagemang, hängivenhet och medkänsla för människor. Om fler var som hon skulle världen vara vackrare. Jag tycker om Dig, hela Jag, rakt igenom - alltid! Grattis till Dig, Du vackra och braiga människa! Du vet vem Du är!

Hej, hur bor du?

Jag har lovat två olika personer, två olika saker idag. Båda sakerna kräver att jag flyttar mig från min fantastiska soffa. Men först skall jag berätta om något som jag gjorde igår, jag deltog nämligen i ett väldigt roligt projekt som Stockholms stadsmuseum och Stockholms stadsbibliotek har tillsammans. "Hemmet, eller Hej hur bor du?" är ett projekt som syftar till att samla samtida berättelser för framtidens stockholmare. Man ska skriva om hur man bor, hur man bodde förut, hur ens önskeboende skulle se ut, vad man gör hemma och om man känner sig trygg och så vidare. Det tycker jag var väldigt kul, så om Du bor i Stockholm och känner att Du vill sätta "spår i universum", eller i alla fall beröra framtidens stockholmares liv, passa på och skriv Din berättelse Du också. Sidan man går in på hittar du här: www.stockholmskallan.se. Jag skrev bland annat om min soffa och mitt arbetsrum, eller skapande verkstad som jag numer kallar mitt arbetsrum. De är min lägenhets bästa rum, förutom mitt uterum Odlinglotten vill säga.

Men nu måste jag nog förflytta mig från soffan, om jag skall kunna hålla allt jag har lovat idag. Först träning på gymmet sedan städa arbetsrum och där emellan äta lunch. 

Twitter framgångar efter Biblioteks frustrationen

Ett tack är på sin plats. Jag har Twitter världen att tacka för att jag nu är en stolt låntagare på TPB, (Talboks- och Punktskrifts Biblioteket). Tack för Ert engagemang och tack för mejl och Twitter trafik. Jag känner mig väldigt uppmuntrad av det och att jag inte är ensam om att känna frustration. 

Jag har mina lässvårigheter på grund av psykiska begränsningar, jag vill inte kalla dem besvär, men det begränsar mig i min läsning. Det är min dysfunktionella uppväxt och de trauman jag utsattes för som orsakar mina lässvårigheter. Min hjärnas arbetsminne har tagit stryk av uppväxten, det är fullt av trauma minnen istället för minnes kapacitet, bokstäver och vanliga saker. Har man min bakgrund så är man inte heller så himla kaxig i kontakter med myndigheter och auktoriteter. Jag hävdar vanligtvis inte min rätt förrän jag vet att jag har rätt. Så är det. Och när jag då inte får hjälp, fastän jag vet att jag har rätt, då känns det så hopplöst. Jag gav upp direkt orkade inte tjafsa med en Bibliotekarie som inte fattade vad jag sa, men hon skulle ju kolla och återkomma. Jag var inte så värst imponerad dock. Så kom jag hem och slog på min dator, skrev mitt inlägg och misströstade en hel del. Gick till jobbet som vanligt dagen därpå, till fortbildningen jag behöver talboken till. Surfade in på datorn under lunch rasten, jag ville liksom kolla om Biblioteket hade hört av sig. Det hade de inte gjort, men jag hade 10 andra oväntade mejl, från 10 upprörda bibliotekarier från hela Sverige. Och så kollade jag in på bloggen och hade 232 sidvisningar i på inlägget jag hade gjort dagen innan. Spårade trafikkällan till Twitter. Fascinerande, jag måste vara en storbloggare nu när jag blivit Twittrad! 

Med alla Era twitter inlägg och personliga mail i ryggen, kände jag mig stärkt och upprättad som människa. Så stark, att jag gick tillbaka till mitt bibliotek, som inte är ett litet bibliotek utan ett av de större i Stockholm. Tog fram min dator och loggade in på Internet, som är trådlöst där. Slog upp hemsidan på Talboks- och Punktskrifts Biblioteket och sa som det var: "Så här gör ni för att ge mig en kod, nu är jag här för att få den!" Och då fick jag vänta i tio minuter och sedan fick jag komma in på kontoret och fylla i ansökan, för de hade hittat någon i administrationen som kanske visste hur man gjorde. Men det hjälpte att jag visste, det gick betydligt snabbare då. Det lyckades och nio minuter senare hade jag min bok i datorn, för den fanns inläst precis som jag sa! 

Känner mig mycket nöjd med att ha bidragit till mitt Biblioteks fortbildning och att jag äntligen har möjlighet att hänga med på min fortbildning som mitt jobb har satt mig i. Nu har jag helt andra förutsättningar att kunna hänga med och det är jag så himla glad över. För jag är ju liksom inte dum! Jag och min hjärna samarbetar bara inte så bra när det gäller att läsa facklitteratur och samtidigt komma ihåg vad jag läser. Att få tillgång till den där talboken, är det bästa som har hänt mig. För lyssna, det är jag och min hjärna väldigt bra på. Tack än en gång för att Ni engagerade Er för mina rättigheter och gav mig styrkan att kämpa vidare. Nu kan jag lägga till ytterligare livserfarenhet till mitt register av erövrade kunskaper om livet och lägga till nya hjältar på listan över människor som stöder mitt växande som människa. Ni vet vilka Ni är! Tack!

Fyra modiga saker på en dag

Idag har jag gjort fyra modiga saker, i alla fall tre, det är kanske inte så modigt att gå till Apoteket.

1.Jag konfronterade, eller det är nog ett för starkt ord, jag samtalade snarare med min kollega, som kränkte mig 2003. Jag sa bara som det var, utan att bli känslosam liksom bara sakligt och lugnt. Jag sa att då, när jag fick listan med de där 16 punkterna på saker jag måste förändra om jag skulle fortsätta vara förskollärare, så fanns det ingen rimlig möjlighet för mig att hantera det. Inte utifrån hur jag mådde då och utifrån hur ny utexaminerad jag var. Och att det ligger i luften hela tiden eftersom vi aldrig har pratat om det efteråt. Jag har liksom känt inuti under en lång tid hur det här som hände då, stjäl energi från mig. Och jag berättade att det fortfarande påverkar mig, mest för att jag då la allt i reptil hjärnan, i det där facket man kör ner allt man inte kan hantera. Hon berättade i sin tur hur det gick till när hon berättade sakerna för mig och det fanns en bakgrunds historia. Orsaker som hon inte kunde styra över då och då blev det mycket mer begripligt för mig. Fortfarande inte optimalt utifrån mängden saker jag skulle förändra, men jag förstod varför hon gjorde så. Och det blev ett så himla bra samtal och jag fick min ursäkt som jag längtade efter, utan att jag behövde fråga efter den. Det kändes så helande. Det blev en fin stund. Och jag sa också att jag tycker att det är bra att hon är min handledare på utbildningen som jag går, för nu kan jag integrera en ny bild av hur hon ser på mig och det är viktigt.

2. Jag bråkade klart med mitt bibliotek, gick helt enkelt tillbaka och sa som det var. Tog fram min dator och visade, så här gör man, här är sidan, här är boken och så här gör ni för att ge mig lösenordet. Och efter 9 minuter fanns min kursbok som ljudfil i min dator. Fantastiskt bra.

3. Jag hämtade ut rubbet på min medicin lista på apoteket, för jag upptäckte att jag hade frikort och att det gick ut i februari. Det var en bra upptäckt.

4. Jag överlevde att ha gym genomgång med en manlig instruktör. Det trodde jag aldrig. Jag tänkte inte tanken på att jag kunde få en manlig instruktör när jag beställde tiden, (det var en kvinna som bokade tiden åt mig). Så här i efterhand känns det lite klantigt, fast och andra sidan är det genom att göra misstag som utveckling kan ske. När jag fick reda på att det var en man som skulle introducera mig i gymmet, så var det bara fem minuter kvar och då kände jag att det var för sent att säga nej. Jag tänkte att jag får väl testa och avbryta om det inte går, vilket jag ställde in mig på att göra. Men jag tog i hand, sa hej och det kändes bra. Han var stor, men lugn och tydlig, han var helt enkelt trygg att var med. Jag berättade att jag hade ont, var otränad, att jag inte hade skelett skador utan var mer spänd i musklerna eftersom jag har varit utsatt för övergrepp och kroppen liksom jämt spänt sig. Och han tog det så bra. Det var så oskämmande att prova på det där nya, med att träna i gym. Annars är ju allt nytt liksom skrämmande, innan jag har provat. Men han fick allt att verka så lätt. Det var till och med roligt att träna på gym, är inte det märkligt?

Fyra modiga saker (alternativt 3 beroende på hur man väljer att se det) på en dag, det måste vara lika med en god och bra dag.

Biblioteks frustration

Känner mig säker på att jag kan mer än personalen som jobbar på mitt lokala bibliotek, i alla fall när det gäller vissa tjänster de skall erbjuda mig som kund. Jag försöker få en bok som talbok, har man lässvårigheter av någon anledning, så finns det ett talboks- och punktskriftsbibliotek som man kan få hjälp av. Det är det lokala biblioteket som förmedlar kontakten och tjänsten. Mitt lokala bibliotek hävdar att boken inte finns inläst och att jag måste gå på högskola för att kunna få hjälp av en personal där som arbetar med handikapp- och hjälpmedels frågor. Men jag vet att boken är inläst, jag kan lyssna på en prov ljudfil direkt i min dator här hemma och man måste inte gå högskola för att låna böcker via TPB tjänsten. Och när jag då säger att man även skall kunna köpa ljudboken, via biblioteket, skakade bibliotekarien bara på huvudet och sa att det har hon aldrig någonsin hört talas om. Då jag tar upp mina utskrifter, som jag så förutseende har skrivit ut från datorn, och visar henne:

1. Boken finns som inläst titel.
2. Jag är behörig att få låna boken, utan att vara inskriven på högskola
3. Man kan köpa den och det är det lokala biblioteket som gör beställningen.

Jag fick inte den respons jag önskade, nämligen att hon genast skulle beställa hem ljudfilen till mig. Men jag fick henne i alla fall att lova att undersöka närmare om det finns något som heter "Talboks- och punktskriftsbibliotek" och kolla upp om jag verkligen får låna ljudböcker där, hon skall återkomma till mig... Hm, vi får väl se hur det går med det. Annars får jag gå tillbaka till ett bibliotek jag besökte igår, där kände nämligen bibliotekarien till TPB tjänsten. Så det är inte lika illa överallt, som tur är.