Det var en kall helg, det pendlade mellan -19 till -11 perfekt för inomhus terapi och ett utmärkt väder för snölek och ljuslyktor. Gjorde en ljuslykta av is och mindes barndomens snöfort på förskolan med ljuslyktor på toppen. Det var Rolle som byggde den med oss ungar och snöfortet hade allt man kunde önska sig: rutschkana, krypgångar, torn, mysiga rum och ljuslyktor på toppen som lyste i mörkret. Det var inte bättre förr, men en del grejer var inte så dumma. Nu i helgen blev det inget snöfort, men jag åkte lite snökana i alla fall. Ljuslyktan lämnade jag kvar ute, för att glimma i mörkret, som en liten påminnelse om att ljus alltid besegrar mörker. Det är en viktig påminnelse. Min terapeut och hennes man är ett verkligt ljus i mitt mörker och mitt liv är aldrig så ljust som när jag är hos dem.