Finns det något kul sätt att förändra livet på? Eller ligger det i sakens natur att det skall krävas en massa energi och självbehärskning? Jag vill förändra mitt liv. Det har jag velat göra i flera år, men jag blir sittandes i min soffa, under mitt täcket och därifrån är det svårt att förändras. I min hjärna finns det massor av ideér och projekt som alla syftar på stora förändringar, som skall göra mig mer nöjd med mig själv och det liv jag lever. Men att få ut de där stora planerna från hjärnans virr-varv av tankar till verkligheten som jag lever mitt liv i, det verkar vara ett omöjligt projekt. Jag blir sittandes i soffan. Varför, när jag nu vill så mycket? På torsdag skall jag ha medarbetarsamtal med min nya chef. Vi skall utvärdera mitt arbetsliv och jag skall visa på min utveckling och redogöra för hur jag utför mitt uppdrag som pedagog. Jag önskar att jag hade en motsvarade person i mitt liv som kunde ställa mig till svars för hur jag förvaltar mitt liv och som kollar om jag genomför de där förändringarna som vi kom överens om förra året. Jag inbillar mig att det skulle vara enklare då.
Vad vill jag förändra? Vad är jag missnöjd med?
- Jag väger för mycket, i förhållande till min korta längd. Behöver gå ner i vikt med andra ord, äta bättre och regelbundet, men framför allt röra på mig mer.
- Jag har stökigare i min lägenhet än jag vill ha. Behöver städa och organisera bättre och mer regelbundet.
- Jag sitter i min soffa mer än vad som är bra för mig. Behöver röra på mig mer med andra ord, vilket jag redan har konstaterat i punkten ovan..
- Jag använder inte min kreativitet som jag skulle kunna. Behöver prioritera tid för skapande och hantverk, göra verklighet av mina kreativa idéer.
- Jag är ensammare än vad jag vill vara. Behöver med andra ord söka reda på sociala sammanhang som jag orkar vara med i.
- Jag är tröttare än jag behöver vara. Jag behöver mera sömn. Jag behöver med andra ord planera min tid bättre och disciplinera mig i fråga om sovtider och arbetstider.
Jag inga problem med att se vad jag vill förändra, det är själva handlandet som är mitt problem. Jag låter liksom lättjan vinna över förnuftet, gång på gång. Men på sista tiden har jag lärt mig en metod som jag kallar: "Ta en tallrik i taget". Ett motto som det faktiskt ligger mycket kraft i. Jag har lärt mig metoden genom mina ständiga diskberg. Jag orkar liksom aldrig ta i tu med disken, men så en dag började jag se diskberget som en tallrik i taget och då var det plötsligt inte alls jobbigt längre. Mentalt klarar jag inte av att tänka att jag skall förändra alla de där missnöjes-punkterna på en gång, men om jag tar en sak i taget, så kanske det ändå är möjligt. Men vart skall jag börja? Äh, jag tar i tu med det en annan dag...
