Jag har fuskat

Pepparkakor 2010

Det är 2 december och jag har fuskat för första gången på länge. Jag har tjuvstartat pepparkaksbaket. Jag var hemma från jobbet med en envis förkylning, skafferiet var tomt på fikabröd och kylskåpet var fullt med hemmagjord pepparkaksdeg, jag hade inget val. Två plåtar med väldoftande kaniner, hjärtan, fladdermöss och Mumintroll blev det. Att baka pepparkakor är en av mina fem traditioner så här i jultider. De andra är att: tända tredje ljuset i adventstaken först, att koka knäck på lucia, att ha levande gran med röda- och guldfärgade kulor och att äta palt på julafton (i nödfall på annandagen). Det är trevligt med traditioner tycker jag. I min helande process har det varit viktigt för mig att skapa egna traditioner kring jul och andra högtider, som ett led för att återta högtiderna och göra dem till mina, för att sudda ut de dåliga minnena och ersätta dem med nya, glada och fridfulla minnen istället. Kanske ligger själva välbehaget och tillfredsställelsen i att jag nu för tiden, har just egna traditioner och att jag genom dem revolterar mot mina föräldrars förtryck. Nu gör jag roliga saker inför julen, istället för att vara fast i den ångest jag hade som barn. Det är en stor bedrift och något som jag är väldigt stolt över att jag klarar av. Jag har brutit mig fri.

Att baka pepparkakor klassades i mitt fall, som tradition redan efter första året. Vilket ju egentligen är helt emot reglerna eftersom en händelse/aktivitet per definition måste upprepas åtminstone två gånger, med viss tid emellan, för att räknas som en tradition. Men vi var nya i Stockholm och vilsna i världen, så pepparkaksbaket fick bli en tradition att hålla sig fast i. Allt sedan vi flyttade tillsammans från landet in till huvudstaden, har vi således träffats för att baka pepparkakor tillsammans varje år, någon gång under december månad. I början trevade vi oss fram och blandade köpesdeg, lussebullsbak och ibland till och med soffomklädnad. Tro mig, det var mindre lyckat. Nu mer är vi äldre, visare och mer realistiska med vad tiden räcker till och håller oss till att bara baka pepparkakor. Efter att vi floppat så många år med den köpta degen, (värst var det året som vi tillsatte hel kryddnejlika i degen för att förbättra smaken, prova inte det hemma) har jag tagit över ansvaret för att göra degen. Tack vare Skansen klarar jag uppgiften galant varje år, men jag tillsätter mer kryddor och mindre bikarbonat än Skansen. Gruppen som bakar tillsammans växer och varierar lite från år till år, i takt med att barn föds och nya vänner tillkommer. På lördag, den 4 december 2010, kommer det traditionstyngda årliga pepparkaksbaket att äga rum, i en förort till Stockholm. Det ska bli så roligt och mysigt.