Fick ett oväntat möte i tvättstugan idag som förde med sig tråkiga nyheter. Min granne under mig dog strax innan jul. En annan av mina grannar försökte rädda hans liv med hjärt- och lungräddning och ringde ambulansen. Men trots att han fick hjälp snabbt, så gick hans liv inte att rädda. I hans fönster lyser fortfarande julbelysningarna, så jag har hela tiden tänkt att han var hemma som vanligt. Men det var han alltså inte, aldrig mer kommer han att vara det. Det är synd för han var en trevlig man, även om han var lite för puss vänlig för min smak. Men jag kommer att sakna våra små trappuppgångs samtal som vi har haft nu och då. Det var ett trevlig inslag i trappuppgångens betongklädda väggar.
