lördag, mars 31, 2012

Ångest och elände och dessutom snöar det ute!

Ute vräker snön ner, det känns bara hur fel som helst. Men kanske passar det med snö, en dag som denna. Idag sitter jag på en buss bort från staden jag bor i. Jag skall köpa säng idag, tillsammans med min terapeut. För det är nämligen så här, att sängar väcker den mest obehagliga ångesten hos mig. Jag blir livrädd bara jag går igenom en sängavdelning på ett möbelvaruhus. Och idag skall jag alltså inte bara titta på en säng, jag måste ju också provligga den för att kunna köpa den. Vill helst undvika hela grejen och fly undan, det är ju ofta i teorin det enklast sättet att hantera ångest på, men min kropp behöver en bättre säng än den loftsäng jag har nu. Jag försöker intala mig själv att jag kommer att överleva, ett litet försök att KBT-övertala min hjärna att sängar inte är farliga. Min erfarenhet säger ju något annat, i sängar händer det farliga saker. Eller rättare sagt, i sängar gjorde onda människor farliga saker mot mig och min kropp när jag fortfarande var fast i mina föräldrars trafficing nätverk. Nu är ju allt annorlunda, jag är fri och håller ju på att återerövra makten över mitt eget liv. Kanske är en ny säng ytterligare en pusselbit mot ett friare och ett mer helt liv. Det är synd att det väcker så mycket rädsla och ångest bara. Det är inte bara det att sängar känns farliga utan det är också en känsla av att jag inte får vara snäll mot min kropp och köpa saker som är bra för mig. Det triggar liksom ångesten det där att vara snäll mot kroppen. Jag gillar ju inte min kropp. Den är bara äcklig och jobbig, eller det är så jag känner. Inte alltid, men just nu känns det så fast egentligen tror jag det handlar om att jag skall köpa säng idag. Mina förövare och sängar och min kropp är så intimt sammanflätade med varandra och så mycket äckel känslor att det är svårt att ställa sig utanför och bena ut vad som är vad. Om en timme skall jag köpa säng och jag fattar inte hur jag skall klara av det, men på något sätt vet jag att jag kommer att klara av det- för det gör jag alltid. Och jag är ju inte ensam, jag har ju min terapeut med mig och hon sviker mig aldrig. Tillsammans kommer vi att ta oss över alla hinder, det är jag trygg med och hennes man kommer att se till att priset på sängen blir hanterlig för mig också. Jag har ju pengarna på kontot, men det är ju det här med att jag inte får kosta på mig något som är bra för mig och det är han så bra på att prata omkull. Han är den bästa KBT terapin man kan få när det kommer till ekonomi och pengar. Det är så nyttigt för mig att ta in hans perspektiv i de frågorna. Det här kommer att bli bra eller KBT pratar jag bara med min hjärna nu? Det återstår att se.