Idag förlorade världen en av de största. Jag älskade henne som bara en människa kan älska en liten spinnande katt. Mistral var en katt utöver det vanliga. Hon var unik. Hon älskade tillbaka. Hon var aldrig så kelig som när hon kände att jag inte mådde bra. När ångesten bankade och hopplösheten härjade i min själ, då hoppade hon alltid upp på min mage och trampade med sina tassar och lät mig klappa henne så länge jag ville. När kvällen kom brukade Mistral ta en sväng förbi mitt rum och kolla läget, hon hade koll på när jag behövde henne. De nätter hon kände av min ångest, så lämnade hon inte min säng på hela natten. Hon vakade över mig när jag sov. När jag mådde bra föredrog hon oftast sin älskade matte. Så på så sätt var hon en mycket klok katt.
Idag slutade hennes hjärta slå. Jag är så ledsen för det, trots att Mistral aldrig var min katt. Eller kanske var hon det. Min vän Alva skrev på sitt avskedskort till Mistral att hon var "allas fina katt". Och när jag tänker vidare på saken såg nog Mistral så på sig själv. Mistral var nämligen en katt som var älskad av många och hon älskade alltid tillbaka. Hon berörde och förändrade mångas liv. Hon saknas mig.
 |
| Allas vår älskade katt Mistral |
