Jag hade inte fått mer än en siffra rätt i adressen så jag hade vissa svårigheter att hitta till vårdcentralen Curera i fredags. Jag skulle till Hornsgatatan 133 och inte 113 som jag hade skrivit på lappen. Men jag hann leta mig fram i tid och det var bra. Jag hade bokat tid hos en Dietist kl 08.00. Det första mötet med Dietisten gick så himla bra. Alla rädslor jag hade inom mig visade sig vara helt onödiga. Och så här i efterhand undrar jag varför jag väntade så länge med att leta upp en Dietist. Lena Skott var jätte snäll och väldigt trevlig att prata med. Hon sa inte att jag var tjock, det var jag räddast för att höra och hon tog inte fram måttbandet för att visa mig det heller. Samtalet var så positivt att jag blev övertygad om att jag faktiskt kan klara av att genomföra detta projekt. Det känns kul.
Vikt i fredags: 88 kg. Det är utgångspunkten. Målsättningen bestämde vi skulle vara viktnedgång, jag kände mig inte redo att definiera målet just då. Vågar inte riktigt hoppas...Så målet är en pil neråt. För att nå dit bestämde vi att jag skulle göra vardags förändringar, olika beroende på om jag jobbar eller är ledig.
Jobbdagar: Frukost gröt/fil, Lunch med barnen, Gå ut på rasten, Äta mellis innan jag går från jobbet, Stiga av Tunnelbanan i Masmo och gå till Vårberg (undantag vid spöregn, extrem kyla och snöstorm), Vila, (Simma/yoga/pilates ibland), Middag 18-19, Kvälls te.
Lediga dagar: Frukost 8-9 gröt, Stavgång 45 minuter, Göra saker som måste göras, Lunch 12, Vila, Gå ut och göra vad jag vill och äta mellis, (simma/yoga/pilates ibland), Middag 18-19, Kvälls te.
Det känns som om det är genomförbart, inte idag förstås, men sen. Menar inte att jag skall skjuta det framför mig, men just idag har jag 38.5 graders feber och är deckad, så jag tänker inte gå stavgång idag och inte simma, yoga eller pilata mig heller. Jag tänker ligga nedbäddad i min sköna soffa, precis som jag gjorde på tiden före projektets start. Men så fort hälsan har vänt åter till kroppen skall jag börja med min träning/motion.
En bild som min Dietist använde betydde mycket för mig. Hon berättade att bilar har en stor framruta för att man skall kunna se bra framåt och en liten backspegel för att snegla bakåt och hålla koll, men det är framrutan som är det viktiga på en bil. Det vill säga, man kan snegla lite bakåt emellanåt för att förstå saker, men det är blickarna framåt som är det viktiga. Mitt projekt: Återerövra kroppen, har sitt ursprung i det förflutna, men färdriktningen är i nuet och framåt. Stavarna till stavgången är inköpta och passar mig precis, 115 centimeter och bra handledsöglor, precis som Jan sa till mig. Förutsättningarna finns alltså där, jag behöver bara ta tag i min verklighet och vardag. Jag önskar mig lycka till och är så himla stolt över att jag har tagit det här steget...
