Photoshop

Jag har spenderat många minuter och flera timmar på att försöka följa ett körschema på Photoshop och konstaterar mest att jag tycker att bilderna blir fulare. Förstår inte varför det skall vara så svårt? Jag är ju läskunnig och kan i vanliga fall följa instruktioner hyfsat bra, men ju mer jag försöker ju fulare blir bilderna. Men jag har lyckats klona bort en hinkkant som var ful, det är alltid något. Men nu har jag återgått till Picasa. Känns mer på min nivå. Blåbärsriset är således redigerat i Picasa, mycket beroende på att photoshop görs i  ett filformat, som inte min blogg klarar av att visa.

Fotodag 2, Hemavan 2012

Trots att fotokursen i Hemavan undervisas på Grekiska, verkar en del saker ha fastnat. Kan mer om brännviss, skärpeljus och bländare idag än vad jag kunde igår. Alltid något. Och en del bilder blir faktiskt inte så tokiga. Ja, det tänker jag faktiskt säga. I vanliga fall har jag dåligt självförtroende och så, men nu har jag bestämt mig för att ta kampen mot rädslorna och komplexen.

Jag har också lärt mig att fotografera vatten, mjukt och harmoniskt. Det har jag alltid velat lära mig. Så det är en sak jag kan boka av från checklistan. Det är så kul att kunna det, det är ytterligare ett skäl för att åka till Prag i vår.

Jag har också besegrat skärpedjupet, som har gäckat mig hela dagen. Genom att träna på ett stilleben (och med fotolärarens peptalk) lyckades jag bemästra konsten att själv bestämma vart skärpan skulle vara också hur stort skärpedjupet skulle vara. Inte illa, eller så är det ren flax som fotoläraren säger allt som oftast.

Lingonkok

Bestämde mig för att det bästa sättet att ta hem mina lingon på var att koka sylt, så det har jag ägnat dagen åt. Fast jag har varit på stan (eller byn, beror lite på genom vems ögon man tittar), tittat på film, vilat foten, bloggat, vaktat huset, lagat mat, fikat, satt upp en hylla (jag har i alla fall hållit i den en kort stund medan ett blyertssträck ritades), märkt ut ett annat hål, packat samt installerat en test version av ett fotoprogram jag aldrig kommer att ha råd att köpa (13.375 kronor, det är ju tre veckor på Sardinien. Jag kommer aldrig att köpa ett dataprogram för sådana summor, speciellt inte när Picasa är gratis och täcker mina behov). I morgon börjar fotokursen i Hemavan, hoppas kunna lära mig något om fotografering och njuta av naturen i  fjällen.

Befinner mig i ett gränsland.

Semestrar i ursprungslänet igen, som ni vet. Det slog mig här om dagen att jag inte längre känner att jag kommer hem, när jag kommer hit. Det är hemtrevligt på sätt och vis och jag trivs mycket bra. Min själ fröjdar sig över skogen, tystnaden, älven, lugnet, ljuset, luften, rytmen, tunnbrödet, surströmmingen och dialekterna. Fast hemma, är nu mer i Stockholm och förorten som jag bor i. Utöver ett visst mått av hemtrevnad och trivsel, väcker det också en hel del minnen av att vara i Norrbotten igen, goda och onda.

Smaken av åkerbär, skogen, vitmossan som prasslar under fötterna när man går, lugnet, ljuset, tystnaden, grenar som knäcks, älvens dån, sikhåvning, flugfiske, halstrad sik, mandelpotatis, flytvirket vid älvkanten, hembakat tunnbröd, hjortronsylt, lingonplock, träsken omgärdade av doftande tallskog och kottar som man får ont i fötterna av, norrsken, isvägarna på vintern, pimpelfiske, snö, skidåkning, doften av apelsin en kall vinterdag, Jokkmokks vintermarknad, joik och korvgrillning över öppen eld- är minnen av det goda slaget. Förövarna och ondskan de utsatte mig för, de övergrepp och kränkningar jag fick ta emot under min uppväxt, såren de tillfogade mig och den smärta det medförde, som fortfarande påverkar mitt liv- är minnen av det onda slaget. Det är smärtsamma minnen. Såren sitter djupt i själens dunkla djup. Där inne, i djupet av min själ, bor också minnet av min dotter, Edessa. Nära hjärtat är hennes plats.

Edessa 28-30/8-88

Minnet av henne lever i gränslandet mellan gott och ont. I en gråzon. Genom ondskefulla handlingar mot mig skapades hon och genom samma onda krafter togs hon ifrån mig. Genom godhet blev jag mor till det vackraste barn mina ögon någonsin hade sett och av godhet togs hon ifrån mig, då förövarna tilläts döda henne mot ett träd. Ibland kan godhet ha många ansikten. Det är hemskt och ondskefullt att jag våldtogs och att min dotter dödades mot ett träd. Men det finns också godhet i det. Min dotter behövde aldrig bli våldtagen och skändad av sin morfar och mormor och andra ondskefulla förövare och jag behövde aldrig vara maktlös och oförmögen att beskydda henne mot förövare och övergrepp. Inom mig bär jag både ilska, sorg och smärta, men också hoppet- att vi en dag skall återse varandra, Edessa och jag- som mor och dotter. Därför lever alltjämt minnet av Edessa i en gråzon, i gränslandet mellan gott och ont. 

Gud, lingon, tystnad och korvgrillning.

Gudstjänst på morgonkvisten, inte en helt lyckad kombination efter gårdagskvällens kulturnattsfestande. Lite trött var jag och gäspade flera gånger under den annars väldigt uppbyggliga predikan. Enhet i Kristus var temat för söndagen. Predikan handlade om att kristna slocknar om de inte lever i gemenskap med Kristus- likt vedpinnen som slocknar om den tas bort från elden. Efter gudstjänsten var det mingelfika och sedan gick vi hem och åt gröt med rivet äpple, innan vi åkte till lingonskogen.

 Vi fick i hop en hel del lingon i lingonskogen, även om det inte var så rött i tuvorna. En av oss var flitigare än den andra. Jag spenderade en hel del tid liggandes på rygg, med blicken riktad på den ljusblå, soliga himlen och lyssnade på tystnaden. Det kanske är därför Gerd fick ihop 6 liter lingon medan jag bara fick ihop 1,5 liter. Men till mitt försvar var jag fullt upptagen med att bland annat lyssna på tystnaden som jag redan har nämnt, sedan tog jag 143 kort på lingontuvor, njöt av solen och fikade. Drack te, åt piroger och delikat hembakad chokladkaka. (Gerd vill dock att jag tillägger att även hon fikade och njöt av solen, vet inte om hon vill säga mig något? ) Förövrigt är det tystnaden och ljuset som jag saknar allra mest, nu när jag bor i södra Sverige. Att vara där i den där tysta lingonskogen och bara höra naturen tala, var så mäktigt, lugnt och stillsamt. En vardagslyx som man kanske tar för given här uppe i norr, men som verkligen inte går att hitta på så många platser i dag.

Efter lingon plockningen var det tänkt att vi skulle bege oss till Bälinge naturreservat för att grilla korv på berget, som bär spår av inlandsisens framfart. Men så blev det inte. För efter 400 meter ramlade jag på den fina, platta skogsstigen och stukade foten. Dumt och smärtsamt. Fick linka tillbaka till bilen där min vän förband min fot med min tröja. Korven fick vi grilla hemma på hennes tomt istället. Foten fick ett riktigt bandage, så fort vi kom hem och jag haltade sedan upp till grillplatsen. Jag fick bli eldvakt, medan min vän fixade tilltugget till korven på spisen inomhus. Elden brann ner jättefort och grillglöden var inte av bästa kvalité, men med lite tålamod blev korvarna i alla fall varma om än inte så brända. Grillad Falukorv är aldrig fel och särskilt inte i goda vänners sällskap.

Kulturnatten 2012

Frukost med smaker från Norrbotten, en bra start på dagen. Rökt renkött, hembakat tunnbröd, fil från Norrmejeriet med åkerbärssylt. Åkerbäret är Guds gåva till mänskligheten, bara Jesus offer på korset till vår räddning är större. Frukosten intogs till tonerna av melodikrysset. Nu skall jag strax dra ut på stan, det heter så här (byn är mer korrekt, bloggförfattarens anmärkning), kulturnatten började kl.10.00.

Jag började kulturnatten med ett besök på Norrbottens museum. Där hade de en hemslöjdsutstöllning för att fira hemslöjdsrörelsens 130 års jubileum, där ligger rixorganisationen i lä ty de firade bara 100 år i år. Fantastisk fin utställning och rolig workshop med Sashiko en broderiteknik från Japan. Kluturellt roligt, då det kom bybor och pratade med ledaren och sa: Jag ser att det är utsocknes här också (som om jag inte satt vid bordet) Jo, svarade en annan tant, hon är då int här ifrån (fortfarande pratade de om mig som om jag inte var i rummet) Ledaren: Det har ju varit en del långväga gäster idag, från Kalix och Jokkmokk, så det kan hända att hon int är här ifrån (fortfarande som om jag inte fanns i rummet) Så jag sa att jag var från Stockholm, på tillfälligt besök så att de inte skulle bli oroliga för att jag hade kommit för att stanna.

Sedan fortsatte jag Kulturnatten på Kulturens Hus, med löpande band konserter av de mest skilda slag. Otroligt cool blandning på stilar och toner. Allt från blues, till soul, rock, pop, samisk etnisk folkmusik, metal, folkmusik till tre coola gubbar i gruppen JA! De var bäst tillsammans med Anja Storelv band!

Känner mig trött.

Jag har i veckan arbetat med vikarier, tre av tre kollegor har varit borta i veckan av olika anledningar. Det är ju bra att jag fick två vikarier, det är jag tacksam för, men det är otroligt slitigt att inte arbeta med ordinarie personal. Det blir svårt med rutiner, gränser, verksamhet- det var tufft helt enkelt. Men det gick! Nu har jag semester i tio dagar, jag känner att jag behöver det!

Tog flyget upp till Norrbotten, Luleå för att spendera ett par dagar med Tant Gerd innan vi båda åker till Hemavan för att vara med på en fotokurs och fjällvandra lite samtidigt. Det ser jag fram emot. Men först är jag med på matlag, tre tanter som träffas för att laga mat till varandra (som ett kollektivboende, fast de bor på olika platser) rödbetssoppa stod på menyn idag med ungsbakade chevréostbaugetter med ringlad honung på. Gott, till efterätt var det smördegspaj med äpplen och grädde, ljuvligt gott! Sedan var det Doobidoo och Skavlan på schemat, blev rejält trött på slutet och kände av att jag hade stigit upp kl.05.55.Det var med mycket trötthet jag stegade ut ur lägenheten, ut i kylan +7 grader ute bara och höstjackan kändes plötsligt kall (borde ha tagit på mig vinterjackan, som jag trots allt har med mig). Väl hemma, bäddade jag sängen och somnade så klart på stört (efter lite FB tittande, man måste ju hålla kvar civilisationskänslan lite, det känns viktigt när man är så långt ifrån den, men säg inget till Gerd hon tror nämligen att även Luleå räknas till civilisationen). I morgon är det kultur som står i fokus, Luleå liksom övriga Sverige firar Kulturnatt imorgon. Jag skall bland annat njuta av Nyckelharpor och lära mig sy på Japanska. Leta upp Kulturnattsprogrammet för Din ort och ta del av det rika utbud som finns på många håll och kanter.

Jag har varit lite lat.

Jag har ju varit lite slö med bloggandet, på senaste tiden. Nu har jag skärpt till mig och uppdaterat bloggen i efterhand. Här kan ni ta del av detta: Gotland och tårtbuffé, Mera Öland, Den oplanerade Cypern resan. Det har varit en upplevelsetät sommar och jag är glad för den, men blev lite trött också. Såklart, det blir jag ju alltid när jag flänger runt och inte vilar! Det har jag ju lärt mig. Men jag får vara förståndig ett annat år, nu försöker jag komma ikapp. Det är oftast ordningen i lägenheten som får ta smällen. Jag orkar liksom inte hålla efter. Och Sheldon Cooper har en dålig inverkan på mitt liv. Fast det är förståeligt, vem skulle inte vilja se The big bang theory istället för att städa?!

Familjelivsläger

Har varit slöjdledare på Familjelivslägret 2012, vilken energikick det var och vad roligt jag hade. Jag tror, nä jag vet att barnen hade roligt. En del barn tyckte det var lite svårt men de tyckte att det var roligt i alla fall. Ah, det var så himla kul, ni skulle ha varit med!

På eftermiddagarna fick hela familjen komma och slöjda och då flödade det verkligen av kreativitet. Det var otroligt roligt att få möjligheten att vara en del av det, kände att Gud verkligen använde mina gåvor väl. Jag hade förberett tre olika aktiviteter: Fia med knuff (morots och potatistryck), oroar/mobiler och ljuslyktor. Mitt tema var återbruk, att göra något nytt av något gammalt och det blev väldigt bra. Första slöjd dagen var ganska lugn, men sedan var det fullt de andra två dagarna. Det var mysigt och roligt med få familjer och det var intensivt, roligt med många familjer. Ja, vad skall jag säga- det var en enorm förmån att få vara Familjelivslägrets slöjdledare på Hjälmaregården, den där veckan i augusti.

Den oplanerade Cypern resan

Det var varmt, det var vackert, det var roligt, det var god mat, det var härligt badvatten, det var fina stränder, det var många ruiner och fina mosaiker. Men fram för allt var det väldigt avkopplande och skönt med sol och värme. Men det hade kunnat få vara lite mindre varmt för att matcha min smak, +35 till +38 grader är lite i det varmaste laget. Men det gick att uthärda, om man var inne mycket på eftermiddagen och inte gick ut förrän på kvällen när man skulle äta. Som tur var fanns det två arabiska TV kanaler som inte dubbade sina filmer, utan bara textade dem- så vi såg många klassiker och andra trevliga filmer. Det var en trevlig semester helt enkelt som jag är tacksam för att ha kunnat vara med på. Det är en otrolig förmån att ha en vän som min, som tar mig med ut i världen så att jag får uppleva nya saker och nya kulturer (även om just denna lilla resa var mer turistcharteraktig i sin karaktär).