Det är aldrig för tidigt att börja drömma

USA i sommar- utopi eller verklighet?

Jag har fått förfrågan om att åka till USA i sommar och trots att snön yr utanför mitt fönster, kastar jag mig in i denna vilda dröm. Min plan är att leva enkelt i sex månader, fasta från nya DVD filmer och samla pengar på hög. Sedan skall jag under fyra veckor spendera väldigt mycket pengar på en bilresa tvärs över USA, från NEW YORK till SEATTLE och tillbaka igen. En grym resa, men läskigt att spendera så mycket pengar på sig själv och flyktiga upplevelser. Budgetmässigt hamnar jag med stor sannolikhet på noll kronor efter hemkomsten och får börja om från början med att bygga på min pengahög. Kommer det att vara värt det? Troligtvis. Hur som helst har jag sagt ja. Nu gäller det bara att hålla hårt i slantarna så att det räcker till resan, helst utan att behöva äta nudlar i ett halvår. Önskar mig själv lycka till, men det ser rätt bra ut. Det borde gå. Självförtroendet är på topp, jag har redan mer än hälften av pengarna som behövs. Jag saknar bara 15.000 kr, behöver således bara spara runt 3000 kr per månad. It's doable, som man säger i Amerika..

Julfirande och dagen efter reflektioner

Julen 2010

Att fira jul tycker jag är rätt mysigt nu för tiden. Det borde alltid ha varit så, men jularna i min barndom var  hemska. Fylla, sadism och övergrepp var vardagsmat, vi barn tog rätt mycket stryk under julhelgerna och det är inget som jag längtar tillbaka till. Nu ser mitt liv helt annorlunda ut, tack och lov. Julen blir mer och mer viktig för mig, för varje år som går. Julen är en sådan där högtid som jag behöver och vill återta från förövarna och göra till min egen. Det är därför julen är så viktig för mig. Det är därför jag tänder adventljusen, kokar knäck, rullar köttbullar, gör julgodis, bakar Paulas saffransbullar, klär granen och slår in julklappar. Tiden innan jul blev lite stressig i år, på grund av jobbet och allt jag hade lovat att göra. Julpynt, julgodis, bullbak och köttbullar tog mycket av min tid och ork. Var för sig var det både roligt och mysigt med allt pysslande, men sammanslaget och ihop med jobbet blev det rätt mycket. Vilket resulterade i att själva paketinslagningen i år inte blev min mest kreativa, men alla fick sin present och det är ju trots allt det viktigaste.

Själva julen firade jag med goda vänner i ett kallt Dalarna. Även där fanns en klädd gran, julpynt och julstämning. Men i år grumlades min julglädje lite av att mina vänner ska flytta efter nyår. Egentligen är det inte hela världen, de byter inte ens telefonnummer, men i en sargad själ som min känns varenda förändring. Vissa säger att det är mänskligt att känna sorg och saknad, jag känner mest att det är fånigt. Mina tårar och smärta i själen skulle kännas mer befogad om mina vänner skulle bli missionärer eller något och flytta tusentals mil bort, nu flyttar de inte ens ut ur riktnummer området. Men så är det inte heller själva flytten jag fruktar, utan förändringen i sig. Vi kommer ju att träffas och hälsa på varandra emellanåt, det är inte det, utan själva förändringen av vår relation. Allt det där jag inte vet någonting om än, eftersom det ännu inte har skett. Min hjärna jobbar på högvarv för att komma på det ena efter det andra helvetesscenariot. Fruktan har den inverkan på mig och till en viss gräns kan jag stå emot den, men sedan dras jag med i bara farten och ryggradsreagerar enligt gamla livsmönster. Till skillnad mot förr, är jag idag lite medveten om hur mitt förflutna försöker styra mina tankar och reaktioner och jag gör mitt bästa för att förhålla mig till det och reagera adekvat. Den stora frågan är då om man får känna sorg, smärta och oro inför goda vänners flytt? Är det ett rationellt och adekvat reaktionsmönster, det finns vissa som hävdar det och jag gör kanske bäst i att lita på dem. Jag kommer att sakna det spontana i vår relation. I och med flytten förändras förutsättningarna för att bara titta förbi. Det spontana mötet byts ut mot väl inplanerade middagar. För mig var det just det där spontana, som gav mig en känsla av samhörighet och familjekänsla. Det är samhörigheten jag fruktar att förlora.

Det jag önskade mig mest av allt i julklapp fick jag aldrig, men livet går vidare. När allt kommer omkring kan jag ju inte göra mycket åt att mina vänner flyttar annat än att överleva det, försöka hålla fast i dem och gå vidare i mitt liv. Men nu finns det julglädje kvar att njuta av, så det jobbiga får jag ta tag i senare.

Julbord 2010

Sista ljuset är tänt, men än är det inte jul

Glad fjärde advent!

Julmys

Eftersom jag kommer att vara bortrest över julhelgen så kände jag ett visst behov av att köpa julgranen redan  idag. Egentligen hade jag velat köpa den redan förra helgen, men tiden räckte inte till för det. Men nu står julgranen stolt och fin i mitt vardagsrum, med ljus, glitter och kulor. Jag börjar känna att jag har kontroll på julen nu, julgardinerna är strukna och uppsatta, disken är diskad, igår rullade jag och stekte jag 111 stycken köttbullar till julbordet, lussekatterna är bakade och knäcken är gjord, de flesta julklapparna är köpta och inslagna och med posten i fredags kom min första julklapp! Nu är det bara lite städning som återstår (okey, mycket städning) och så julkrubban förstås. Tycker att det skall bli roligare att ta fram julkrubban än att städa, fast så är det alltid för mig...

Julhälsning

God Jul och ett Fridfullt Nytt År!

Lussebullar

Knäck- jultradition nr 3

Det är faktiskt så att jag inte ratar alla minnen och traditioner från min barndom, även om jag oftast gör det. Att koka knäck på lucia är en tradition som jag har fört med mig in i mitt nya liv. Jag mins min barndoms knäck kok som något positivt. Min gudfar kom hem till oss och kokade julknäcken på lucia varje år. Ett knäck kok som varade i timmar (som jag mins det). När jag spanar i julgodis böcker inför mitt eget knäck kok, är genomsnitts koktiden för knäck bara femton minuter så jag vet inte riktigt vad det var som tog sådan tid. Kanske var jag bara liten och otålig, tiden har ju en förmåga att gå långsammare när man är liten eller så tog knäck kok helt enkelt längre tid förr i tiden. I år har jag i alla fall kokat vanlig knäck, apelsin knäck och apelsin/choklad knäck. Årets knäck fick en aning för kort koktid så de är lite väl mjuka, men de smakar utmärk och det är ju trots allt det som räknas.

Mitt knäck recept
2 dl sirap
2 dl socker
2 dl grädde
1 msk smör
1 dl skållad och hackad sötmandel

Apelsin knäck- tillsätt rivet skal av apelsin
Choklad knäck- tillsätt kakao

Glad tredje advent.

Fjärde ljuset tänt.

Konsten att njuta av livet

Mistral spinner och tar dagen som den kommer

Då jag studerar katten Mistral lär jag mig att ta dagen som den kommer och njuta av livet. Mistral är en sann livsnjutare och sådana som jag har mycket att lära av henne. Idag har jag kommit en bit på vägen, jag bloggar nämligen på min nya dator för första gången. Det märks ingen skillnad för er, men jag njuter av mitt nya, tystare tangentbord. Och nu när jag dessutom har lyckats installera min dator och fått allt att funka, känner jag mig nöjd med att försäljaren inte lyckades lura på mig deras "starta-upp-hjälp" för 900 kr. Trots att min nya dator saknar det lysande äpplet som min själ hade begär efter, är jag nöjd med mitt köp. Min Acer dator och jag är redan vänner och jag ser fram emot att skriva många nya inlägg på den. Med pengarna som blev över (då jag släppte min själs drömdator) köpte jag en extern CD-rom, en skrivarsladd och en fin symaskin. Jag fick dessutom tvåtusen kronor över, som jag kan köpa sytråd och julklappar för. Efter inköpen drabbades jag av den traditionsenliga shoppingångesten och fick välbehövlig briefingterapi vid köksbordet. Medan jag deppade över att min sparhög hade krympt, såg min terapeut så där mysigt nöjd ut över att jag faktiskt har utvecklats och klarar av att hålla en budget, spara och investera mina sparpengar på ett klokt och bra sätt. Att jag kan köpa saker som jag har längtat efter och behöver, tycker hon är strålande. Allt hon sa till mig är logiskt och sant, så jag hade inget annat val än att acceptera att jag är fantastiskt som har klarat av att spara ihop till en ny dator och en symaskin. Min shoppingångest sitter inte i lika länge nu för tiden, så nu kan jag lugnt ta efter Mistral och slänga mig i närmsta soffa, njuta av dagen, min egen duktighet och ta för mig av livet som ligger framför mig. Dessutom har jag hela livet framför mig att spara pengar på och redan när nästa lön kommer kan jag bygga på min sparhög igen. Så det så, som min vän Paulina brukar säga med bestämd röst.