Jag har fått en unik gåva, nej det är inte senaste modellen av platt tv, jag har fått träffa en person. Att jag på egen hand gick med på att träffa en okänd människa är ett mirakel, eftersom okända människor är min största ångest triggerpunkt och vanligtvis undviker jag allt sådant. Men den här gången fick jag förfrågan så där i all hast på Facebook som en parentes till en annan förfrågan och jag svarade liksom väldigt flytande att ja visst kan jag väl träffa henne om det passar. Men det var ju för flera månader sedan och sådant kan ju inte jag komma ihåg. Så rätt som det var kom det ett sms i veckan till mig, hon är här nu när kan du träffa henne? Jag kände varken igen namnet på personen jag skulle träffa, telefon numret smset kom från eller någon som heter Kristina med K. Min första tanke var att någon hade skickat fel, för sms hamnar ju lätt på villovägar så jag ignorerade det. Senare samma dag slog jag på datorn och gick in på Facebook och då klarnade bilden, jag känner ju visst en Kristina med K och jag hade ju lovat i förbifarten att träffa hennes vän. Hur som helst, jag fick ett till sms och det svarade jag på och senare samma dag träffade jag Kristinas vän. Och det är det mötet som jag betraktar som en unik gåva.
Kvinnan jag träffade ute på en balkong en solig dag i förorten där jag bor, var äldre än mig och hade mer livserfarenhet än mig, men vi delade erfarenheten av att vara överlevare av sexuella övergrepp. Hon delade min verklighet, hon kunde förstå min värld och visste hur det kan vara att vara dissociativ, dessutom var hon kristen som jag. Jag är inte bortskämd på det området, jag har väldigt få kristna vänner som vågar sätta sig in i den världen och prata om de frågorna. Det var så bra för mig att få prata med någon om mitt liv, mina minnen, min ångest, mina frågor, min rädsla och tvivel på Gud med någon som förstod på riktigt vad det var jag försökte sätta ord på. Så jag har det här mötet bevarat i mitt hjärta och jag vårdar minnet av samtalet som en skatt. Jag är mycket tacksam för att Kristina med K inte glömde bort att sammanföra oss, för hade det hängt på mig hade jag glömt bort det och då hade jag missat en fantastisk människa och ett otroligt viktigt samtal om livet. Väldigt glad för att min vän, gav mig sin vän, som gåva till mig.
